Skål (Ridderstad)
| ← Min fader föll m. m. |
|
Skölden → |
Skål.
J bröder, samlens nu och klingen
För lägrets fader med hvarann!
Och sluten tätt kring honom ringen,
Vår fasta medelpunkt är han.
Han vet att lugnt och vist befalla,
Men till att lyda veta vi;
Han är den hand, som styr, vi alla
Vi äro ljungelden deri.
Skål lägrets fader! Se dig känner
Hvar en så väl, du sjelf det vet!
Svårt är anförarkallet, vänner,
Men ärofullast är ock det.
Ty tid och eftertid, de fatta
I anspråk all dess kraft för sig;
Men det har magt att dem beskatta,
Och i allt herrligt: skål för dig!
Fast friden lik ett solsken skimrar,
Och glädjen slår: en näktergal;
Och lyckan med sin bila timrar
En boning i hvar landets dal;
Du vandrar bland do öppna leder
Och pekar jemt allt österut,
Du till en framtid oss bereder,
Af frid kan blifva strid till slut.
Välkommen strid! bredvid din sida
Hvem fruktar, säg, hvem fruktar den?
Vi ha ett svärd i hvarje skida,
Och mod har alltid krigaren.
Som falken skjuter, örnen jagar,
Så skjuter och så jagar han;
Man räkne icke sina dagar,
Men sina bragder räkne man!