Hell dig, O Skandiens Kung! hvars bragder bära
Till minnets famn odödlig glans med sig:
Se Södern prisar Dig för hämnad ära,
För frid och frihet Norden tackar Dig.
När ut Du tågade att skydda dessa,
Kring Dina fanor reste sig en verld;
Och nya blad sköt lagern om din hjessa,
Och nya segrar skref du med ditt svärd.
Hvad Tiden brutit gick Du att försona,
Och knyta åter skilda brödraband.
Då hvälfde lagren sig till kungakrona,
Och svärdet blef en spira i Din hand.
O, vaknar än en storm på Tidens bölja,
Och störs Ditt lugn, Din hjeltelefnads mål,
Då skall med svärdsång Skandiens son Dig följa,
Och än blir Din och segrens samma skål.
