Skönhetens bräcklighet

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Siskan och Näktergalen
Skönhetens bräcklighet
av Hedvig Charlotta Nordenflycht
Dorillas Qväde  →
Ur Svenska parnassen, band II s. 27–28 av Ernst Meyer från 1889.


[ 27 ]

Skönhetens bräcklighet.

En blomma rinner upp ur mull,
Af vinden blåses hon omkull;
Hon vissnar och hon faller af,
Och vintern bäddar hennes graf.

[ 28 ]

Så är ock med en skönhets prakt,
Hon äger ej fullkomlig makt:
Hon lider oundviklig nöd
Af sjukdom, ålder, tid och död.

En skönhet är allena till,
Som ensligheten trotsa vill:
En ren, en klar, en helgad själ,
Hon växer till och prydes väl
Af himmelsk prakt — en skönhetsskrud,
Som gör, att hon behagar Gud.