Skrinet med det rara i (Lundquists översättning)
| ← Jutulen och Johannes Blessom |
|
Enkans son → |
Skrinet med det rara i.
Det var en gång en liten gosse, som gick på en väg. Då han hade gått ett stycke, hittade han ett skrin. «Det är nog något, som är riktigt rart, i det skrinet,» sade han för sjelf; men hur han vände på det, så var han inte god till att få upp det. Men då han hade gått ett stycke till, hittade han en liten nyckel. Så blef han trött och satte sig ned; och så tänkte han att det skulle vara rätt lustigt, om nyckeln passade till skrinet, för det var ett litet nyckelhål på det. Så tog han upp den lilla nyckeln ur fickan; sedan blåste han först i nyckelpipan, och så blåste han i nyckelhålet; så satte han nyckeln i nyckelhålet och vred omkring; «knack» sade det i låset, och då han tog i locket, så var skrinet uppe. Men kan du nu gissa hvad som låg i skrinet? ... Det var en kalfsvans och hade kalfsvansen varit längre, så hade sagan också varit längre.