Sommarfröjd
| ← Första Lärkan |
|
Vinterqvällen → |
Sommarfröjd.
Nu är sommarens dag,
Nu är blommornas tid.
Nu är verlden och jag
Goda vänner ett tag:
Må det blifva dervid!
Jag har suckat ibland,
Jag har spejat och glott
Efter himmelens sol,
Som jag stundom har trott
För en skönare pol
Ha förgätit vårt land.
Men hon kom och hon brann,
Och min kärlek hon vann.
y af allt som bestås
På vår frostiga pol,
Främst jag sätter vår sol.
Och jag älskar den så,
Att jag ville ha två,
Om det bar sig, förstås.
Men den glada solen skiner,
Och med den är jag förnöjd
Menskorna ha glada miner,
Djuren dansa utaf fröjd.
Lärkan känns på gamla trallen
Under himlens blåa loft.
Och Linnæa under tallen
Andas ut sitt doft.
Glädjen kommer åter,
Lifvet qvicknar till,
Och naturn upplåter
Dörr'n åt hvem han vill.
Fria andas bröst och lunga,
Skalden sjunger sång på sång.
Och de glada foglar sjunga
Sina chörer dagen lång.
Echo repar opp concerten,
Gäddan slår i vattnets bryn:
Morgens fischer! akta stjerten
Örnen glor i skyn.
Ut på dörren drifvas
Qval och gråt och pust.
Inga sorger trifvas:
Allt är Lif och lust.
Bromsen tänker blott på lyran,
Sländan på sin granna rock,
Medan arbetsamma myran
Släpar hem sin tunga stock.
bland! blomstrens blad och knoppar
Fjäriln tar sin lilla puss.
Man kan se hur hjertat hoppatr
På herr rustibus.
Nu är lifvet soligt,
Nu är jorden säll:
Herre Gud, så roligt!
Hvad natur'n är snäll!
