Spelklubben

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Nyår
Sånger och bilder
av Carl David af Wirsén

Spelklubben
Vid Lateranen  →


[ 50 ]

Spelklubben.


Utanför är kallt och snögar,
Men på klubben varmt det är.
Se, hvad blanka guldmyntshögar
Upp på bordet staplats der!
 
Den förnäma verlden spelar.
Det är allvar, som ni vet:
Vid hvar gifning Lyckan delar
Ut en hel förmögenhet.

Ej som annat folk för nöje
Stundom man i korten tar,
Nej, var viss, att till ett löje
Ingen enda munnen drar.

[ 51 ]

Stora, speglande trumeauer
Stela gubbar återge,
Som till roffning ej försmå er,
Sprättar af jeunesse dorée!

Och de hvita spelbordsljusen
Se vid denna ädla fejd
Tusen sedlar efter tusen
Ständigt stryka utan hejd.

Underbart, att guldets glitter
Denne man kan locka nu,
Medan dock i hemmet sitter
Hans oändligt vackra fru.

Underbart, att ej det svider,
Att när sist man hem skall gå,
Se, då man från spelet skrider
Tiggerskan derute stå,

[ 52 ]

Som åt svultna barnen skulle
Bröd i några år ha fått
För en enda penningrulle
Af de många, som ha gått!

Ej jag för det trumpnas talan
Här mot nöje och natur;
Glädjen ej, den yra svalan,
Yill jag stänga in i bur,

Men de stora summor bara,
Tycker i min ringhet jag,
Kunde till en fest man spara
På sin glada bröllopsdag,
 
Kunde fägna huldt till julen
Sina barn och deras mor
Och kanhända äfven skjulen
Der det frusna armod bor.

[ 53 ]

Ack, det sägs, med sina pengar
Får man ha sitt fria val,
Och jag vet, jag får nog slängar
Såsom väl sentimental;

Men när se’n jag hör er klandra
Massans afund, hat, med mer,
Skyllen, skyllen ej på andra:
Skulden är i mycket er!

Väl jag måste djupt beklaga
Denna söndrings mörka magt,
Som kring verlden nu tycks draga
Åskmolnslik, från trakt till trakt,

Och om hat tar hand om spelet,
Skall förtvifladt spel det bli
Mer än mången tror. Men felet —
Hvems är felet? Svaren, I!

[ 54 ]

Ack, min sång, så harmlös eljes,
Vill till bitter harm bli böjd
Att så mången tår nu sväljes,
När I slösen utan fröjd!

Och fast sången båtar litet,
Sjunga, sjunga har jag måst
Fast mitt språk är väderbitet
Och min sång belagd med frost.