Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 206

←  Cap. om Torg och Brunnar på Norr Malm.

Stockholm, Andra delen av Johan Elers Cap. om Kyrkor och Kloster.

Cap. om några märkeligare Hus och Palatser, samt allm. Inrättningar, m. m. på Norre-malm.  →

VI. CAPITLET.
Om Kyrkorna, Clarae Kloster, m. m.

I.
Om St. Clarae Kloster.

§. 1.

Att K. Magnus Ladulås, som var Romerska Stolen högst tillgifven, och af sina Gunstlingar Munkar och Praelater blifvit kallad: Kyrkans Heligaste Son och Salighetens Betjent; ibland andre Gudaktighets-verk, äfven stiftat St. Clarae Kloster, är utan all emotsägelse.

Om detta skedt 1282, 1285 eller 1288, efter Messenii, Peringskölds och flere häfda-teknares olika uppgifter; synes icke fordra någon brydsam undersökning; och då beslutet, verkställigheten och Klostrets byggnad, med Kyrka och öfrige anstalter, torde hafva fordrat all den tid, som utgör skillnaden, emellan förenämde åratal; lärer dessa olika berättelser, allt för lätt kunna concilieras. Vid Klostrets invigning 1285 hölls ett stort Ridderslag, hvarom Rimkr. p. 51 förmäler.

Klostret med hela denna Nunne-orden, skall hafva fådt sitt namn, efter en Helig Jungfru Clara, som i 42 år förestådt det Kloster, som af den Helige Fransiscus, blifvit för Nunnor stiftat i Italien 1212. Hon skall blifvit född 1193 uti Assis i Umbrien, nu Spoletto; Fadren skall hetat Schiffo och Modren Hortolana. Mera om hännes lefverne kan inhämtas af S:t Clarae Minne. I våra Almanacher bibehålles ännu hännes namn, på den 12 Aug. som år 1253 var hännes dödsdag. Jämte Jungfru Maria har ock den Helige Fransiscus blifvit erkänd och vördad, som detta Klostrets enskildte Patron.

Att det med dess Kyrka och öfrige tillhörige hus och byggnader, varit beläget, vid foten af det gamla Brunkeberg, i den tract der Clara Kyrka nu står; är redan nämt. Derutinnan instämmer Biskop Rhyzelius i sin Kloster-beskrifning; tilläggandes, att der då varit en högländt stenbacke, omgifven med kärr och moras, dit man på en spång ifrån Staden komma skulle.

§. 2.

Klostret stiftat och uppbyggdt, blef icke allenast af K. Magnus rikeligen begåfvadt; utan ökte ock genom mångfalldiga andre gåfvor, testamenten och köp, sine ansenlige egendomar och inkomster. Härom finnes väl uti Diplomatarierne i Kongl. Antiqvets Archivo flere bref och handlingar, som ock i S. Clarae minne in extenso blifvit införde; men vidlöftigheten förbjuder, att här upprepa dem alla. Innehållet af de märkeligaste och som i synnerhet upplysa Stockholms Stads Historia, skola här korrteligen anmärkas. De som i någor måtto röra malmens bebyggande, äro i det föregående redan nämde.

Utom Västra delen af Norra malmen, der Klostret funderades, gaf K. Magnus 1288 följande gods och lägenheter under Klostret: Snyterstad med Hemmanen Wikby eller Wessby, som det finnes i Örnhielms Diplomatarier; och Ekeby, Boltofta, eller Bolstomta (nu Carlberg) och lilla holmen, belägen vid Liderne i Öster, som Björn Nef förut ägt; Lundby; Rörstrand; en del af Walmundzö, fordom tillhörig Amund Haraldsson; Hospitals-tomten vid Norrbro; 2:ne qvarnar i Thorsharg; Järna; samt alla holmar, liggande, emellan nämde Hospitals-tomt och Waldmunzö, utom Norre port, samt Husarne med alla dess tillhörigheter.

Nyssnämde Snytersta var då icke aldeles i K:s våld, utan i pant hos R. R. Hind. Glysing för 114 marker rent lödigt silfver; men efter K:s strax derefter timade död, inlöstes panten af Klostret, och fick å egendomen, som var långt mera värd, fasta och inrymme, efter Glysings qvitto-bref 1295 och K. Birgers stadfästelse d. 17 Jun. samma år.

Angående Waldemarsön, som K. hade bytt sig till af Erke-Biskop Måns i Upsala, så trätte Klostret sedan om ett halft öres-land derstädes, med Birger Jop, allt till 1352, då han eftergaf sin fordran till Klostret. Herbricht Königmark, legde 1386 Waldemars-ön af Klostret i sin lifstid, för 15 pund Korn årligen, och hvad ön af honom förbättrades med hus och byggnad, det skulle efter hans död tillhöra Klostret. 1432 upplät Klostret samma ö med alla dess tillhörigheter åt Hans Kröpelin på lifstid, och Arfvingarne efter hans död, ett år, emot 16 marker p:gar årligen, som då voro gängse i Stockholm. Detta bref är märkeligt, i anseende till Waldemars-öns beskrifning; såsom liggande i Öster från Stockholm i salta sjön, Öster näst Varms-öne, med tillydande holmom och enkannerliga Vider-namn: Winterholma, med allom androm holmom och utägom.

Konung Christopher legde sedan Waldemars-ön af Klostret, emot 16 Stockholms mark årligen, så länge Han det i sin värjo hade; försäkrandes Han i afhandlingen derom af år 1444, att Han dertill å Kronones vägnar ingen annan rätt hade, utan för rätta lego.

K. Carl Knutsson kom genom lagligt byte med R. Råds tillstyrkande, till Waldemarsön 1452, emot ett Krono-gods, Husaby i Lyhundare Härad, af 4 mark land jord och årlig ränta 1 läst Korn, och 7 mark p:gar med Torpet, derunder ligger. Klostret hade vid detta byte betingat, sig Fisk-rättigheten vid Waldemars-ön, hvaruppå Konungen gaf dem ett serskildt bref, d. 13 Jan samma år.

§. 3.

Konung Magnus Ladulås gaf uti ett annat bref 1288, under sitt Kongl. insegel, och sin Broders Herr Bengts (Hertig till Finland och Biskop i Linköping), till Clara Kloster, allt hvad Han ägde på öarne: Yfrahyrnunge och Yttrahyrnunge, samt öen Rådmö och allt hvad af ålder dertill lydt, såsom Skarpa Rådmö, Rysta, Windesö, Svea Sandö, och Limö &c. Vid uppkommen fråga om Eknö, ibland de vid Rådmö (torde vara Rådmansö) liggande öar; men i donations-brefvet icke nämd, så gafs derpå ett nytt bref 1289 d.10 Julii. Till förberörde Konunga-gåfvor, gaf K:s Broder Waldemar sitt samtycke, uti ett confirmations-bref för Klostret, 1289.

K:s Broder Hertig Bengt, gaf till Klostret 1288, sin Hof-gård Kersö, på Ekrö, med gården Rimhamra, (kanske Benhamra) dersammastädes.

§. 4.

Ibland de gåfvor som för själamessor blifvit gifna, vill man här intaga följande: År 1345 hafver Hustru Elisabet med Magistratens minne skänkt till Klostret, sin gård på Norremalm, vid St. Jacobs Kyrkogård, och 20 marker p:gar gångbart mynt.

År 1351 gaf fordom Sysslomannen vid Klostret Lars Michelsson, 7 örtogarland jord i Helleby, i H. Trefaldighets Sochn vid Upsala.

År 1378 hafver R. R. Finved Finvedsson till testamente för sin lägerstad, gifvit Clara Kloster sitt köpegods 1 markland jord i Wigby i Dalby Sochn.

År 1381 hafver Riddaren Erik Carlsson (Wasa) förordnat om S. Clara Kloster; att såsom hans Morbroder Nils Thuresson (Bielke) stått i handel med Klostret, om godsen Lydby, Karlaby, Ramsta och Wädla, men dödt emedlertid, då han ej mera betalt än halfparten, 300 marker; så skänkte han nu Klostret både p:gar och godset tillbaka, undantagande Wädla gården, som var förut gifven åt Wexiö Kyrka. Men 1383 gaf han ock Wädla gården, att hans Moderbroders Själ, icke måtte taga någon skada.

År 1433 antvardades Clarae Syssloman Jöns Laurensson, en tomt, liggande Östan för det berget, som ligger Nordan husets kålgård, i hvilken tomt 3 stora stenar ligga, och hvilken Laurents Bagare testementerat Klostret, för sina själ skull, till evärdelig ägo.

År 1460 gaf Ambiörn, Klostrets Syssloman, och hans Hustru, till Klostret: St. Clarae Chor med Beläte, Messe-kläder och allom redskap; deras gård vid Klostret, som stod dem många p:gar, item en ångfjäll i Bromma Sochn, 11 öres land i Åsunda, 1 öres land i Dalby, samt löfte att låta bygga en ny Väder-Qvarn till den gamla; dock med förord, att nyttja allt sammans i deras lifstid, men att sedan tillfalla Klostret, att derföre hållas dageliga Själamessor.

Härom, jämte de egendomar Klostret sig, tid efter annan tillhandlat, finnes flere tryckte bref och afhandlingar, uti St. Clarae minne. §. 13. Ibland de byten, som vidare förekomma, anmärkes här: Att Niclas Jönsson till Djursholm 1433, genom lagligt byte, gifvit St. Clarae Kloster, 3 markland jord i Unneröra By uppå Färman liggandes i Solna Sochn i Danrö Skeppslag, Väster och Norr i bynom och ett Näs liggande Nordan näst Husarnom, som heter Mycklaholm, och ett berg, Östan uppå liggandes, som heter Oxaberg, hvilket Näs och Berg, Unnaröra By af gamlom ållder tillegat hafver och skall tillhöra Klostret med 3 mark land jord, förutan ett Torp Wreta som är undantaget; i hvilket skifte Niclas Jönsson skulle i stället återfå half nittonde öres land i Össby och ett Torp, som hette Staf i Danrö Sochn och Danrö Skeppslag.

År 1511 hafver Borgaren i Stockholm Gerhard Bryning, i byte gifvit Clarae Kloster 10 örtuga land jord i Yttersela Sochn i Sildbo Härad, som räntade 10 örtugar p:gar, 20 Spän Korn, 1 pund Fläsk, m. m. jämte 40 marker reda p:gar, Stockholms mynt, emot Rörstrand i Solna Sochen; med förord, att efter hans och Hustruns död, skulle vederlaget åter tillfalla Klostret, hvarföre årliga Själa-messor skulle hållas. Härjämte tillades Gerdt Bryningh och hans Hustru i deras lifstid, ett stycke af Klostrets hage, som låg Östan för Klostrets Vret mot Tegelhuset, så vidt och bredt, som Gerdt hade intagit och gärdat.

Om de gods och egendomar, gifne åt Klostret, med dem som blifvit Nunnor eller i provent, som det kallades, följer i Clarae minne §. 15 några och 40 serskildte bref och documenter, helt och hållit intagne, som vittna om mycken frikostighet, Religions-nitet och Munk-Väldet.

§. 5.

Utom de mångfaldiga gods och inkomster Klostret ägde, intyga ock flere Kongl. Författningar om de stora förmåner fri- och rättigheter, hvarmed Klostret varit förlänt och begåfvat. Dess Sysslo- eller Ombudsman var med allt sitt Folk och Betjente under K:s hägn och ägde Frälsemanna-Rätt^[1]. Klostret med alla dess gods, frikändes för alla de afgifter, som de eljest borde till Kronan erlägga, äfven då en allmän beskattning öfver hela landet, blef påbuden^[2]; om någon bebodde Klostrets gods, antingen allena som Åbo, eller ock tillika med sina egna gods, som vore mindre eller lika goda med Klostrets, så frikallades han för alla ordinarie och extraordinarie utskylder till Kronan^[3]; Ägde Klostret magt att försvara 10 fattiga Bönder, eller Landboer, som ej förmådde gifva Kronan tillbörlig skatt^[4]; hvartill kan läggas, att K. Albrecht förordnade sitt Råd och Marskalk Carl Ulfsson af Tofta 1366, till Klostrets förmyndare, med magt och myndighet, att instämma alla dem, som våldförde Klostret, eller hvaröfver Klostret eljest kunde hafva att klaga; samt att slika mål lagl. afhjelpa; och skulle hans Dom såsom K:s egen, vara fast och giltig.

§. 6.

Att ett så rikt och med så många immuniteter försedt Kloster, för en öfvergången vådeld 1446, kunnat blifva försatt i det usla tillstånd, att uti inlagd skrift behöfva af Staden tigga Almosor; är nästan otroligt. Då sådant icke ville förslå i Klostrets trängande behof, utskickades Herman Lutting till Rom, att begära Påfvens bref, på Syndernes förlåtelse för dem, som ville gifva något åt Klostret. Ett sådant har ibland Kyrkans handlingar funnits, utfärdat af 12 Cardinaler d. 29 Nov. 1516, som utlåfvade frikosteligen aflat för alla dem, som på vissa dagar besökte Klostret, gjorde Syndabekännelse, och understödde Klostret, med hvad till byggnader, Kyrkoprydnader och flere behof erfordras kunde.

Men långvarige krig, inbördes oroligheter och ett redan utarmadt folk, låfvade icke många tillgångar; utom dess nalkades det tidehvarf, då man mera upplyst började känna Påfvens egennyttiga afsigter och Hans vällustiga och lättjefulla Munkars, rofgiriga begär till landets gods och redbara egendomar.

Det är allmänt bekant, huru som, vid den högst nödvändiga reformationen, i K. Gustaf I:s Regements-tid, Kloster-godsen blefvo indragne, Munke- och Nunne-Klostren öfvergifne och desse ohyggelige nästen förstörde. Clarae Kloster såg ock då sitt öde 1527, att i grund nederrifvas, då dess belägenhet, vid ett fiendteligt anfall, var både Staden och Slottet till mehn och förfång. Till en så giltig orsak, hafva flere af våra Häfdatecknare lagt hämden, för det förräderi, som Abdissan vid Klostret, Anna Renholds dotter, emot de Svenske i så måtto begådt, att då Tyrannens folk 1522 ännu innehade Stockholms Stad, och voro af K. Gustaf insperrade samt ledo hungers nöd; så att många hemligen begåfvo sig ur Staden, både af Adel och Borgerskapet; af hvilka somliga togo sin första tillflygt till Klostret; och ehuru de blefvo af Abdissan väl emottagne, skall hon, dock såsom i godt förtroende med de Danske, gifvit sin Systers man, Borgmästaren Gregert Holst, genom ett öfverenskommet tecken tillkänna ifrån Kyrkotornet, så snart hon hade någon Svensk inne; hvilken då oförmodeligen öfverrumplades, återhämtades och ömkeligen om lifvet bragtes.

Att Nunnorne vid Klostrets förstörelse blifvit flyttade till Grå-Munkeholms-Klostret, är i samma Klosters beskrifning, förmält; men att Nunnorne derstädes bärjat sig till K. Johan III:s tid, uti 40 år efter deras flyttning, och att de der hållit sins emellan den gamla Kloster-ordningen, under en Abdissa; som vill bevisas af ett bref af år 1573 d. 13 Febr. hvilket Doct. Nordberg fådt af Fru Elena Tott, men som sedan förkommit; kan väl icke annorlunda förstås, än att då Ständerne på Riksdagen i Örebro, d. 27 Jan. 1531, bevilljade, att Fransiscaner eller Gråmunke-Klostret skulle blifva ett Helge-ands-hus eller Hospital, för sjuke och fattige i Stockholm, bibehöllos Clarae Nunnor vid deras underhåll derstädes, och nyttjades de, som dertill skickelige voro, till Sjuk-Sköterskor; men att Orden under en Abdissa i 40 år efter reformationen, följt sina reglor och ordningar, kan icke väl förenas hvarken med K. Gustafs alfvarsamma åtgjärd, till Kloster-väsendets utrotande, eller det inskränkte utrymme i detta Hospital, då alla sjuke från andra ställen i Staden, ditflyttades och vården deröfver, var Borgmästare och Råd anförtrodd.

§. 7.

Clarae Klosters Abdissor uppräknas i Clarae minne, efter hvarannan, 19 till antalet, af hvilka en Ingeborg varit den första; K. Magni Ladulås dotter, Richissa den tredje i ordningen och förutnämde Anna Renholds dotter den sista. Utom namnen och den tid de ungefär lefvat och Klostret förestådt, förekommer intet, som förtjenar att anmärkas till deras åminnelse.

II.
Om St. Clarae Kyrka.

§. 1.

St. Clarae Kyrka åter uppbyggd efter Reformationen, är ett hedrande monument af Konung Johan III:s frikostighet. Doct. Nordberg i sin beskrifning derom, förmäler, att den på K:s egen bekostnad, från grunden uppfördes 1572, om icke till det anseende den nu hafver, dock så, att byggnaden vardt i alla dertill hörande delar fullbordad; Messenius åter i sin Scondia, säger: att sådant skedt 1576. Dessa olika åratal skulle kunna utmärka tiden, som denna ansenliga Kyrko-byggnad fordrat; om icke Nordberg i sitt Clarae minne på ett annat ställe p. 179, tydeligen sagt: att Kyrkan var färdig 1572.

Hela Norra malmen på ömse sidor om Brunkeberg, utgjorde då en församling som gemensamt höllo sig till St. Clarae Kyrka, allt till 1643, då allt hvad som låg Östan om Brunkeberg, lades till den då färdige blefne Jacobs Kyrka. Dervid bör dock märkas att Västra delen af malmen eller Clarae tracten, icke sträckte sig längre upp än till Barnhuset, der tullporten då var; samt att Norrmalm den tiden var föga bebyggd, emot hvad den blef ifrån K. Gustafs Adolphs tid och till innevarande årahundrade.

Uti Palmsköldske samlingarne om församlingarnes delning på Norr, finnes denna anteckning:

St. Clarae på S. och V. sidan med Mälaren omgifven, på N. med Kammakare-gatan, på Ö med den nya gatan.

St. Jacob på V. med nya gatan, på N. med Kammakare-gatan och yttre stenmuren på Brunkebergs Kyrkogård, på Ö. med ränniln af Träsket och ett stycke af Ladugårds-viken; på S. med vattnet omkring Blasieholmen och Holm-Kyrko-holmen, (hvilken med St. Jacob är begripen), och allt intill Norrebro.

Ladugårdslandet på V. och S. sidan med rännilen som kommer från Träsket, så ock med Ladugårds-viken; på N. sidan med yttersta planket på Kronans Humblegård; på Ö. sidan med staqvetet, som göras skall.

Den nya församlingen på N. malm, på S. sidan, Kammakare-gatan; på V. staqvetet som gränsar mot Rörstrands ägor; på N. Brunsviken och Stallmästare-gårdens ägor; på Ö. staqvetet, som skall göras och gränsar till Kronans stora Djurgård.

Om Helge-ands-holmen skall läggas till Staden, såsom Riddarholmen, eller som nu är, att Ö. sidan hör till Jacob, och V. till Clara, är på afritningen anmärkt.

Kyrkan anlagd på ruinerne af det gamla Klostrets, är innom murarne 93½ aln lång, 23 alnar bred, Korss-Kyrkan från Norra till Södra dörren 49 alnar lång, och bredden emellan murarne 11½ aln, samt Kyrkans högd från hvalfvet till gålfvet 20¾ alnar. Det gamla spitsige tornet var 166 alnar högt. Det gamla Koppartaket som blifvit påslagit 1647 skall hafva vägt 122 Skepp:d 18 Lissp:d och 3 marker. Dertill skänkte Drottning Christina 600 d:r Svenska Silfvermynt, som i räkningarne blifvit upptaget till 1500 d:r K:mt. Till Tornets täckning hvartill åtgådt 45 Skepp:d 6 Lissp:d och 17 m. Koppar, skänktes under K. Gustaf Adolphs frånvaro, d. 18 Febr. 1632 så mycket Dana arf som i Norre förstaden kunde uppspanas, och efter laga dom förfaller; det samma skulle förstås om den tredje p:gen, som utaf Riket ärfves; hvilket allt skulle i Kyrkoboken med sine omständigheter anteknas, och derpå god räkning hållas. Brefvet derom har varit underteknat af Johan Casimir Pfaltz-Grefve, Clas Fleming, Erik Erlandsson och Carl Sparre samt contrasignerat af Olof Eriksson.

Här torde det förskräckeliga åskeväder böra i hugkommas, som timade d. 14 Maji 1723, emellan 11 och 12 om natten, som icke allenast satte eld i Jacobs Kyrkotorn, i Spånga, Bränn-Kyrka och Solna Kyrkor; utan ock vid St. Clara itände trälisten eller bjelken som var under främsta tornet på Norra sidan, och brann öfver 2:ne timmar, dock utan någon vidare våda för Kyrkan.

Angående Urverket som upsattes i tornet 1696, anmärkes att det var då det enda i alla Stockholms Kyrkor som slog fjerdedels timmar. Ett sådant verk var på Kgl. Slottet i tornet 3 Kronor; som afbrann 1697. d. 7. Maji.

Den minsta Klockan i tornet lärer hafva varit ett gammalt Krigsbyte, som de derå öfverallt tecknade Ryska bokstäfver syntes utmärka; när eller huru hon kommit till Clarae Kyrka, är icke bekant.

§. 2.

Om de förändringar och förbättringar, som skedt tid efter annan, i anseende till Kyrkans innandöme; såsom med våken-husens borttagande 1649, och läcktares inrättande i stället; om portalen vid Västra ingången till Kyrkan, som blifvit skänkt af Secreteraren Kempenschöld^[5]; — Om Predikstolens flyttning till Norra sidan; — om nya Altarets uppsättande 1658, skänkt af Rådman Olof Larsson; — om de insatte nya fönstren 1722; — om Magistratens i Norra förstaden och Kyrko-Föreståndarnes 1633 gjorde författning ang:de Bänkrummen; — om det nya Orgverket, af Eisenmeger förfärdigat 1651, — och om de till prydnad å Kyrkans väggar upphängde mångfaldige vapen och Epitaphier, — är, sedan en häftig vådeld öfvergådt detta Tempel, minnet förvaradt, uti den ofta nämde S. Clarae beskrifning, med det mera som denna Kyrka angå kan. Man kan hvad de sistnämde prydnader och monumenter beträffar, icke underlåta att än ytterligare påminna, då man så ofta under dem läser: här hvilar begrafven; — huru det en gång, i en upplyst tid, skulle blifva en triumf öfver opinionen och högfärden, att aldrig läsa sådant, i de helgade boningar, endast till den Högstes ära, och Gudstjenstens begående, invigde; der de lefvande icke borde besväras af de döde.

§. 3.

År 1624 är hela Kyrkogården instängd med mur. I Öster äro 2:ne Kyrkoportar, uppbyggde 1668 och 1669, på Mäster Gudm. Dyks bekostnad; den Södra har blifvit skänkt af K. Carl XI, som brefvet till Öfverståthållaren Clas Rålamb af d. 11 Aug. 1675 intygar; innehållandes att som K. på församlingens ansökning förordnat, till Clarae Kyrka det portal, som varit brukat för Bergs-Collegii våningar på H- ands-holmen; och Kyrko-Föreståndarne, mot utfäst betalning emottagit och låtit uppsätta; så ville K. M. låta veta, att någon betalning för samma portal, för altid skulle okrafd blifva. — En af Kyrkogårds-portarne, har vid anstäld reparation i sednare tider, blifvit prydd med en trophée, bestående af ett ankare, en coral-bok, en spade, ett grönskande ben, m. m. Som af en granskare blifvit ansedt, såsom ett mindre lyckeligt försök, att utmärka snille och framsteg i de frie konsterne. R:s Ständer skola på 1500-talet, beviljat och utsedt Clarae Kyrkogård, till begrafningsplats för de ringare Catholiker, och Riddarholms Kyrkogården för de förnämare. Nu mera blifver väl ingen, af hvad religion som hälst, nekad så kallad Christen jord; tvärt om, finnes exempel, att åtskillige af Lutherska Kyrkan, utsedt sig grafvar i någon vacker lund eller skogsbacke, på förfädrens gamla vis. Mången torde i afseende på Kyrkornes inkomst, finna sådant stridande emot ett Christeligt bruk; i synnerhet om den döde förut afsagt sig, själa-ringning och jordfästning. Tidehvarfvet fordrar att respectera fördomen.

En gård på Västra malmen, litet utanför Kyfve-näbben, köptes och tillägnades St. Clarae Kyrka, till församlingens Prästgård A:o 1597. (Köpebr. i Antiqv. Archivo).

När tornet 1631 stod under ny täckning, såldes, till omkostnadernes lindrande dervid, en gammal gård Kyrkan tillhörig.

År 1679 är Kyrkoherde-huset uppbyggdt i Södra hörnet på Kyrkogården; och ett nytt Skolehus af sten i Västra hörnet derstädes, som en inmurad sten med följande inscription, intygade:

Cum privilegio S:ae R:ae M:s mediante
Qvorundam piorum Liberalitate
Hanc Scholam aedificari curavit
M:r Samuel Benedicti Hammarinus
Ecclesiae hujus Pastor. A:o MDCLV.

Se vidare härom och om Collegio Claraemontano, articeln om Scholae-inrättningar i Stockholm.

§. 4.

Ibland Församlingens Kyrkoherdar vill man här nämna, Haqvinus Olai såsom den förste Lutherske Pastor, vid S:t Clara, sedan nya Kyrkan 1572 blifvit uppbygd. Han skall hafva varit en ifrig Antiliturgist; Ericus Erici Helsingius, som underskrifvit Upsala Mötes beslut, som Hertig Carls andre Håf-Predikant; Henr. Opsopaeus, som vid den första Promotionen, som skedde i Upsala d. 22 Jan. 1600 blifvit Magister; Petrus Erici Roslagius, som 1624 blef tillika Pastor i Bromma, 1632 förordnades han att vara Corrector Typographiorum, eller att hafva inseende på allt hvad som trycktes i Stockholm; Stephanus Gallius, som 1647 då han predikat i Bromma, som då lydde under Clara och skulle resa hem påföljande Onsdagen d. 8 Sept. sjövägen, drunknade på Ulfsunda-fjärden, vid båtens öfverändakastande af en väderilning, tillika med 2:e sina barn; Sam. B. Hammarinus, Pastor 1647, tog afsked ifrån Församlingen 1663 och lefde sedan för sig sjelf 1½ år, innan han afled; af honom härstammar, ätten Hammarfelt och Hammarberg; Samuel Brask, Kyrkoherde i Clara 1663 då Bromma Sochn skildes från detta pastorat och lades under Riddarholmen; han har skrifvit några Sv. Comoedier med rim, såsom Förlorade Sonen, Mars Germanicus, m. f. — Johan Terserus, blef Biskop i Åbo 1658, öfversåg med Erke-Biskop Lenaeus, 1659 gamla Kyrko-ordningen, år 1665 råkade han i någon tvist med Doct. Enevald Svenonius, som var Theol. Prof. Primarius i Åbo; blef då derifrån kallad till Stockholm och förordnad till Kyrkoherde i Riddarholmen och 1669 flyttad till Clara, samt 1672 Biskop i Linköping, dödde 1678. Olaus Bergius, var Baron Clas Rålamb följaktig på Ambassaden till Turkiet, idkade i Constantinopel, orientaliska Språken, blef 1668 Pastor i Riddarholmen; men tillträdde alldrig Embetet, utan förblef Hof-Predikant till 1672 då han utnämdes till Kyrkoherde i Clara; han kallades väl till Biskop i Strängnäs, men blef qvar vid Clara till sin död år 1692, och efterträddes af Sim. Isogaeus 1693. Han är känd för sin bok om krig, under titel af Carla-Segersköld. Doct. Dan. Nordlind, Hof-Predikant 1701, antagen 1706 till Informator för H. K. H. Hertig Carl Fredrich af Hollstein, 1710 Pastor i Riddarholmen och 1711 i Clara, blef 1717 Superintendent i Carlstad och 1718 Biskop i Strängnäs. Doct. Jöran Nordberg, 1707, Hof-Predikant, 1709 fången i Slaget vid Pultava, återkom till Sverige 1715, kallades till K. Carl XII vid Hans ankomst till Ystad och blef 1717 Kyrkoherde i Clara; är utom andra arbeten, namnkunnig för sin historia öfver K. Carl XII, och har dessutom vid Clarae minne, fästat sitt eget. Vidare blifver om denna församlings Pastorer i det följande, något nämt.

Härvid kan såsom något ganska sällsynt tilläggas, att Klockaren Olof Pedersson Osenii Enka, efter denna sin afledne man, sedan blifvit gift med 5 efter hvarandra varande Klockare vid St. Clarae Kyrka; en af hännes Söner, Eric Wessenius, gaf sig i Kloster i Lithauen.

Må det här med ett ord nämnas, att en Fransos som varit i Stockholm 1739, anmärkt, att han i S:t Clara sedt en Spögubbe, som under predikan, med sin långa käpp upväckt de såfvande^[6]. Detta besynnerliga bruk, är dock nu mera nästan alldeles aflagdt.

§. 5.

Den olyckeliga vådelden som den 8 Junii 1751, lade en stor del af Norremalm, och i synnerhet dess Västra del i aska, öfvergick äfven denna Kyrka. Det höga spitsiga tornet fattade eld, nedföll och spridde våda och förskräckelse vidt omkring; koppartaket uppsmälte, altare, predikstol, minnesvårdar, till och med de dödas ben i grafvarne, förtärdes af lågorne. Kyrkoherdehuset, Scholan och det nyss förut, tillredde Fattighuset, delade ett lika öde.

Kyrkoherden Doct. Troilius, som redan d. 23 Apr s. å. var utnämd till Biskop i Westerås, och sedan Svenska Kyrkans Erke-Biskop 1764, hade all nitisk omsorg ospard, att få Kyrkan ur sit ödesmål upprättad; innan han lämnade en Församling, der han rönt så många prof af tillgifvenhet och vänskap. På hans underdåniga anhållan, beviljades, att den afbrände torn och tak-kopparen, fick förmyntas till Slantar, till en god hjelp vid byggnaden. En stambok fick äfven kringbäras, till frivilliga gåfvors insamlande, enligt K. Resolut. d. 22 Jan. 1752. Arbetet företogs 14 dagar efter branden och det med den drift, att Kyrkan i det mästa förnyad och i stånd satt, blef Påskdagen 1753 af Erke-Biskopen Doct. Henric Benzelius, å nyo till allmän Gudstjensts hållande, helgad och invigd.

Dess nu varande utseende, är i Koppar stucket af Håf-Intendenten Rehn; ehuru tornet icke blifvit byggdt efter Baron Hårlemans dessein, som det å Kopparstycket föreställes.

Nya Orgelverket invigdes d. 30 Apr. 1761. Det består af 40 stämmor, af hvilka den första eller Contra-Basun är 32 fot. Det är förfärdigat af Directeurerne Gren och Stråle, som derföre efter contract erhållit 32,000 d:r K:mt. Ritningen dertill författad af Öfver-Intendenten Baron Adelcrantz. Det har blifvit skänkt till Kyrkan af framledne Bryggaren Sven Svensson Roos Enka, Elisabeth Rosina Höijer, som 1753 d. 5 Nov. sedan några dispositioner blifvit verkstäldte och utbetalte, testamenterade hälften af sin egendom, att användas till ett orgelverk i S:t. Clarae Kyrka, och den andra hälften till Clarae och Olai församlingars Fattighus. Efter hännes död d. 13 Jul. 1756, inflöt till för:de behof in alles 74,000 d:r K:mt, till delning emellan Kyrkan och Fattighuset. (Sv. Mercur. Maij 1761, p. 749).

Inscriptionen på den nya storklockan, är af Cancellie-Rådet Berch författad.

Nya Altaret, som invigdes första Söndagen i Advent 1790, är ett af de vackraste i Stockholm, som förtjenar en nogare beskrifning^[7]. Colonner och Pilastrar af Corinthiske ordningen äro, å ömse sidor om Altaret uppreste, på en brun Svensk marmorgrund. Colonnerne med deras öfverbyggnad äro af Italiensk mångfärgad marmor; Capiteler och baser förgylde. Åfvanpå den högra Colonnen, hvilar en Symbolisk grouppe, af förbundets arck, Lagens taflor och Rökelsekaret: en tekning af gamla Testamentet. På den andra Colonnen är uppstäld en grouppe, att betekna nya Testamentet, igenom en tillsluten och en öppen bok, som betyder Evangelium, der åfvanpå synes Kalken med oblater, jämte ax och drufvor, bilder af nattvarden, bakom detta visar sig ett Korss, hvars tvärträd är omlagt med ett sveplinne; beteknande att som Medlaren burit våra synder på sin Lekamen upp på Korsset, har Han ock dem, liksom med sig i grafven tagit, att skilja Människan ifrån synden. Öfverst är en med strålar, skyar och Ängla-Hufvuden, omgifven Sol, hvars innersta del upplyses af ett med Jehova teknat fenster. Der strålarne stanna taga Altar-taflan vid, målad på duk i oljefärg; föreställande Frälsarens nedtagande af Korsset. Rådsherren Joseph af Arimathia, biträdd af dess betjenter, synes åfvan vid Korsset, underhållande Frälsarens döda kropp, som med ett linkläde nedsänkes till marken, hvarest Den emottages af Lärjungen Johannes, som omfattar Dess fötter; under och närmast Korsset står Jesu Moder i en djup bedröfvelse, med hårdt sammanknäpte händer: längre fram Maria Magdalena på knä, med utslagne armar och tårefulla ögon. Törne-Kronan, spikarne och öfverskriften, ligga nederst strödde kring marken. Vid foten af Colonnerne på sidorne af Altarbordet, stå tvänne Änglar i en ställning, som tolkar det Heligaste tillbedjande.

§. 6.

Det är redan nämt att Östra delen af Malmen, eller S. Jacobi Församling, i början hört under S. Clara; äfven att Bromma Sochn varit såsom Annex derunder, i Kyrkoherdarne Pet. Erici, Stephan Gallii och Hammarini tid, eller ifrån 1624 till 1663. Huru och när Kungsholmen skilldes derifrån, är angående Kungsholmen att läsa, och om S:t Olofs eller nu mera Adolph Fredrichs församlings afsöndrande från Moder-Kyrkan, är i beskrifningen om S:t Olof förmält.

§. 7.

För de i vådelden förlorade prydnader, har Kyrkan fådt åtskillige nya monumenter; såsom fram i Choret öfver Meyerska slägten; öfver General Siegroth, uppsatt i hans lifstid, och längre neder i Kyrkan öfver Stats-Secreteraren Segercrona, Presidenten Ridderstolpe, Amiralen Ankarcrantz, Håf-Intendenten Rehns Fru, m. fl.; och på Kyrkogården anmärkes vid Södra porten, Kejserliga Riks-Hof-Rådet och Residenten von Antivaris graf, prydd med dess vapen, och ofvanför dörren till grafven följande inscription:

Hic. Qviescit.
Christophorus. Theodorus. D'Antivari.
Sacri. Romani. Imperii. et. Regni. Sveciae Nobilis.
Augustissimi. Romanorum. Imperatoris.
Francisci. I.
Consiliarius. Imperialis. Aulicus.
Nec. non.
Ejusdem. Caesareae. Majestatis. Et.
Augustissimae. Imperatricis.
Mariae. Theresiae.
Hungariae. et. Bohemiae. Reginae.
Minister. Residens. Ad. Aulam. Regio-Svecicam.
Natus. Die. 14 Jul. 1690. Den. D. 24 Aug. 1763.
Reqviescat. in. Pace.

På sidoväggen ut åt Kyrporten läses:

Cura, labor, Meritum, Sors felix, gratia gentis
Caesareo-Anstriacae, Svioniaeq. favor,
Ite alias ornare animas; in terra qvietem
Ossibus, ac animae Christe Benigne meae.

---

I grafven den han sjelf låtit uppbygga står äfven hans Buste uppsatt, som är Bronzerad. Han var Resident vid Sv. Hofvet i 42 år; gjorde åtskillige gudeliga donationer, såsom till Lazarettet i Stockholm; hvadan han ock med offentelig Kyrkoståt, ringning, m. m. enligt särskilt Kgl. befallning blef begrafven. (Sv. Mercurius 1763, p. 687).

Vid Västra Kyrko-porten ses en liten, torfsatt ätthög, innom sitt järngaller, hvarest uppå en upprest brun Ölands-sten läses:

Erich Schröder.
Secreterare i R. S. Bank.
Riddare af Nordstjerne-Orden.
Född 1727.
Död 1797.
Gift med
Märta. Printzenskiöld.
Som. sörjande. honom. öfverlefde.

---

Han. förenade.
Klokhet. Dygd. Mod.
Tjenade. Fäderneslandet.
Gagnade. Med-Människor.
Sökte. aldrig. pris. och. belöning.

III.
Om S:t Olofs Capell, nu Adolph Fredrichs Kyrka.

§. 1.

Uppå gjord underd. ansökning af S:t Clarae församling, att få uppsätta ett trä-Capell, på Kyrko-gården, emellan Barnhuset och berget, efter som samma Kyrko-gård, för många år tillbaka uti R. R. och Öfverståthållaren Flemings tid, blifvit lagd under Clarae Kyrka, och planket deromkring af dess medel underhållit; såsom ock en stor del af de döde, i församlingen, der blifvit begrafne, och eljest samma plats förnimmes ligga efter nya fördelningen, till Clara; viljandes i fall af nådig tillåtelse dertill, låta upprätta ett Capell, der predikanten med församl. vid begrafningar, någon mera beqvämlighet hafva kunde, och Clarae Kyrka någon inkomst för lägerställen, som genom de då nyligen inrättade och nästgränsande tvänne församlingar på Kungsholmen och på berget, således vore instängd; att hon sig aldrig mer förvidga kunde, och för medellöshet sin Kyrka, icke eller vid magt hålla; beviljade och samtyckte K. Carl XI. genom Ö. B. d. 11 Junii 1673, att Clarae församl. måtte få låta uppsätta ett trä-Capell, som sedan evärdeligen under densamma förblifva skulle, hvartill ock någon hjelp af andra församlingar, sökas måtte

Af detta K. bref, finner man i Clarae minne, de fölgder vara dragne: att stora Barnhuset är till ingen del ägare af Olofs Kyrkogård, som ännu icke var byggdt 1634, då samma Kyrkogård, lades under Clara och hägnades för dess medel; lämnandes deraf, då Barnhus-Staten, sedermera blef inrättad en serskild plats att häfda och nyttja till lägerställen; hvarjämte och i fall, fråga någonsin, såsom 1690 skedt, mera skulle väckas, att lägga någon tract af S:t. Clarae eller Olofs församling under Barnhus-Kyrkan, den saken tillika borde anses som afgjord; äfven som, att S:t Olofs Capell, hvarunder församlingen tvifvelsutan begripes, evärdeligen lyder och skall förblifva under S:t Clarae församling.

§. 2.

Capell-byggnaden företogs samma år 1673; och allt det som hörde till sjelfva stomen, var vid Aprill månads slut 1674 färdigt. Denna lilla korssbyggnad bestod af en rundel midt uti och 4 lika flyglar på sidorne af 20 alnars längd och 10 alnars bredd hvardera; väggarne med korssverke och brädslag innan och utan; ifrån grunden till takfoten 7¾ alnar; Tornet ifrån spitsen till marken 38⅝ alnar; hvartill åtgådt 5037 d:r 5 r:st. K:mt. Hela denna kostnad åtog sig Rådman Olof Larsson, att ej allenast återbetala till Clarae Kyrkas Cassa; utan ock i öfrigt åtaga sig allt, hvad som ännu erfordrades, och för egna medel fullborda hela byggnaden; utan att söka någon hjelp af de andra församlingarne. Detta gifna löfte fullgjordes, dels af honom i hans lifstid, dels af hans efterlämnade Maka Catharina Grundels, enligt den disposition och författning, han under sin sista sjukdom 1675 gjordt, i hvilken han afled 82 år och 8 månader gammal. När Kyrkan var aldeles färdig, blef hon med K:s bifall, till åminnelse af en så frikostig gifvare, kallad S:t Olofs Capell.

Af Clarae församling anvistes nu till bänkrums erhållande i Capellet, hela den tracten som är på öfra eller Norra sidan af Kammakare-gatan; och blef der de vanlige predikodagar, ordentelig och allmän Gudstjenst förrättad.

Denna Kyrkas uppbyggande bidrog icke litet, till stillande af det buller och oväsende, som Rundelius med sin Kungsbacke församling åstadkommit. (Se Jacobs Kyrka).

Sedan församlingen mycket tillväxt och sig förökat, blef på Kyrkoherden Isogaei derom gjorde föreställning, Capellet tillbyggt 1694, och en Sacristiga bakom Altaret inrättad.

§. 3.

Predikstolen och Altaret blefvo färdige och invigde 1675. Orgelverket skänkt af Handelsmannen Jac. Stiegler, uppsattes 1698. Denna mannens välvilja för S:t Olofs församling betygades än ytterligare, då han näst för sin död 1716 testamenterade sitt stenhus i Staden och sin Malmgård, belägen på Norremalm, Badstugugatan och sanden; med den anordning, att samma lägenheter skulle, när testamentet, daterat d. 10 Mart. 1710 fick sin laga kraft, ofördröjeligen säljas och p:gne på interesse insättas i R. S. Låne-Banqve; att om S:t Olofs Kyrka komme i en framtid att byggas af sten, man då kunde hafva detta att tillgå, såsom ett säkert Capital.

Kyrkans öfrige prydnader af målningar, finnes uppräknade i Clara minne.

§. 4.

Kyrkogården var till större delen stängd med mur 1727, som tid efter annan af flere välgörare blifvit påkostad. Ifrån Scholan till Norra hörnet, der en stor däld blifvit fyld, är muren för Kyrkans p:gr uppförd. Vid Västra porten är å ömse sidor på en liten mur det järngaller 1797 uppsatt, som vid Tessinska palatset eller Öfverståthållarens hus borttogs 1793, och då inköptes af Kyrkan i samma ändamål.

Capellans-huset som med sin tomt intog Södra hörnet, blef samma år, som Kyrkan uppbyggdt.

Af Cartesii graf och den öfver honom uppreste minnesvård i Drottning Christinas tid, har denna Kyrkogård länge varit namnkunnig. Minnesvården var af tjocka Ekeplankor byggd, i en aflång fyrkant, med inscriptioner å alla 4 sidorne, innehållande hans lefverne och öden, samt att monumentet blifvit upprest af Pet. Chanut, Fransk Envoyé. Samme Chanut lät någon tid derefter taga liket upp igän och afföra det till Paris, der det blifvit insatt uti S:t Genevieve Kyrka. En annan berättelse säger att det först skedde 16 år derefter. (Se Archenholtz Mem. de Christine). Cartesii då undantagne Hufvudskål finnes ännu hos en samlare af forntida märkvärdigheter.

§. 5.

Af Capellanerne vid Kyrkan anmärkes här den förste, Petr. Mur, dertill förordnad 1674. Då han några år för sin död 1691, upptog en ödeplats, som då låg i yttersta änden af församlingen, och skulle låta borrtspränga ett berg; råkade han på den mineral vattu-ådran och källan, som nu är Norrmalms Surbrunn. Staden inköpte efter hans död denna legänhet, som ännu till Allmänhetens tjenst, med kostnad underhålles, hvarom ang:de Norremalms brunnar förmält är. Den andra Capellanen Nicolaus Tjällman, är i synnerhet bekant för sin Svenska Grammatica, tryckt 1696, och för några andeliga Visor, som blifvit uppviste och censurerade hos Prästerskapet på Riksdagen 1689 och tryckte 1692.

§. 6.

Den nya Kyrkobyggnaden af sten, som blifvit af K. Adolph Fredr. grundlagd d. 3 Maji 1768; var till det mästa fullbordad, då Konung Gustaf III, på de af Kyrko Rådet i S:t Olof, i underdånig ansökning, andragne skäl, d. 30 Nov. 1773 täcktes i nåder bifalla: 1:o Att Clarae och Olofs församlingar måtte åtskilljas, och gränsen dem emellan blifva, uti den så kallade Sqval-Bänken. 2:o behagade K. M:t antaga det oinskränkte Jus, Kyrko-Rådet underdånigst uppdragit K. M. att nämna Kyrkoherde, hvilken i Stockholms Stads Consistorio, tillades säte och stämma, samt lika heder och värdighet med alle öfrige Pastores i Stockholm, och 3:o ville K. M. hugna denna församling med nådigt tillstånd, att kalla och nämna sin nybyggda Kyrka: Adolph Fredrich, efter Kongl. Maj:ts Högstsalig Herr Fader, K. Adolph Friedrich.

K. M. biföll likaledes d. 14 Junii 1774 denna församlings underd. ansökning, att i anledning af det höga Jus, K. M. sig åtagit öfver Adolph Fredrichs församl., Comministern derstädes måtte hugnas med K. M:s fullmagt, och att vid förefallande ledighet, sökanderne måge sig, i Consistorio anmäla, som lämnar de 3:ne mäst förtjente missiver, då efter förrättat val, Consistorium får insända förslaget på trenne, till K. M:ts nådiga utnämnande.

Samma år d. 27 Junii beviljades församlingens underd. anhållan, att ytterligare i 6 år, enär den redan utsatte tiden lupit till ända, eller till 1782 års slut, få uppbära 1 öre S:mt af hvarje skålpund Caffeböner, som till Stockholm inkommer; så mycket häldre som denna Kyrka och dess byggnad, varit den sista, hvilken H. K. M:ts Högstsalig Herr Fader, med egen hand grundlagdt.

Sedan Adolph Fredrichs församl. således blifvit ett eget serskildt Pastorat, utnämde K. till den första Kyrkoherde derstädes, Ordinarie Hofpredikanten Mag:r Joh. G. Flodin, d. 3 Decemb. 1773.

Året derpå d. 27 Nov. 1774 invigdes den nybyggde Kyrkan, med vanlig högtidelighet, af Biskopen i Carlstad och då varande Kyrkoherden i S:t Nicolai, eller Stor-Kyrko-församlingen Doct. Dan. Herveghr, i K. Gustaf III:s och en stor och talrik församlings närvaro.

Denna vackra Korss-Kyrka, byggdes utomkring det gamla Capellet, som en lång tid under byggnaden nyttjades till allmänne Gudstjenstens begående. Den är prydd med en Koppartäckt Dome och en altan som omgifver tornet, hvaruti Urverket är uppsatt. Om Kyrkans inre utseende och prydnader, lånar man här en kännares yttrande:

Adolph Fredrichs Kyrka, vacker och proportionerlig, fast än med nog mycket tryckt hvalfbåge, har ansenligen vunnit i dess invärtes anseende, genom de förträffelige prydnader hvarmed den är riktad.

Arbetets mästerlighet (heter det om Altaret), är öfver alla låford. Kännaren bevittnar det; konstälskaren röres vid dess betracktande och andagten lifvas vid hvar fästad blick, på den till högden stigande Frälsaren, Hvars Seger, Majestät, Härlighet, är tolkad med all den liflighet, en mänsklig hand kan åstadkomma. Detta stora Bildhuggeri är oförgyldt. Dervid vinner det också, eller snarare tappar ingen ting; ty Guldet borrttager många skönheter och med sitt glimmer och sken, förfalskar de vackraste proportioner. En sculpture som i sig sjelf äger merit, behöfver icke låna någon ytterligare, af ytans utprålande. Öfvertygande bevis hämtas, både af denna Altartafla, och det rikt Sculpterade Epitaphium, som på Kongl. bekostnad blifvit uppsatt, öfver den namnkunnige Cartesius, hvilket utom dess förträffelighet i desseinen och i arbetet; är synnerligen väl placeradt; att det icke allenast väl synes, utan äfven svarar emot Predikstolen, som vanligen i Kyrkor står utom all Symetrie.

Små saker och obetydelige minnestaflor, kunna ej uppsättas i Adolph Friedrichs Kyrka, der den hittils fölgda stilen, är manlig och talande: der allt är öfverenstämmande och lämpadt efter hvartannat, och der Konstnären, Architecten, Handtvärkaren, hvar i sin krets, uppfylt, hvad man af dem kunnat önska.

En annan Konst-älskare^[8] säger vid betracktandet af denna Altartafla: Mitt skådande var en verkelig Gudstjenst. Taflans förträfflighet sätter åskådaren genast, ur behofvet att fråga, om icke den är Sergels verk. Ämnet är Frälsarens uppståndelse; men en del hafva tyckt sig finna, att Mästaren äfven förenat Himmels-färden, med denna tidpunct. Om så vore, är det ock en hög tanke; ehuru den ej instämmer med skriftens utsago. Grafvens häll ses uppvältad af tvänne Änglar; och segrande öfver dödens magt, upplyfter sig Frälsaren, med egen Guda kraft. Redan är Han vida öfver grafven; men ännu hänger en del af svepningen på Hans arm eller axel, m. m. Man bör se hur Sergel här danat sin odödlighet; skada är att det ännu är bara gips, och icke exeqveradt i Carrariska marmorn. —

Denna Kyrka öpnas flere dagar i vickan för att vädras. En i detta nya Tempel alltid i agt tagen ordning, berömvärd här, der inga grafvar finnas, vore det än mera i Stadens älldre Kyrkor, hvilka i vår upplyste tid, ännu fortfara att vara, kan hända förblifva, dels hvälfde, dels ohvälfde begrafningsplatser^[9].

Förenämde monument öfver Cartesius är af Professor Segel förfärdigat. Det föreställer en Genie, uti en vingad och med skägg prydd Mans skapnad, som rifver ett täckelse af verldsglopen, och med en fackla i andra handen uplyser densamma. Nyssnämde Konst-Älskare tillägnar desseinen af detta sköna Epitaphium, åt Archévesque. Öfverst ser man Cartesii mynd, och läser derunder i Italiensk marmor:

Gustavus Pr. Haered. R. S.
Renato Cartesio.
Nat. in Gallia 1596.
Den. in Svec. 1653.
Monum. erexit.
MDCCLXX.

§. 7.

I anseende till Prästerskapets ringa antal vid denna församling, beviljade K. M. d. 10 Jan. 1775, att tills vidare, Ottesångs-Predikningarne derstädes måtte inskränkas, till de 4 Bönedagarne, förste dagarne af de 3 årlige högtider, samt förste Advents- och Nyårs-dagen, och Vecko-Predikningarne endast en gång i vickan, nemligen hvarje Fredag, utom i Passionsstiden, då Predikningar äfven om Onsdagarne böra hållas, samt att alla Bönestunder måtte indragas.

Till boställe för Kyrkoherden blef en egendom i Carlbergs alléen inköpt, som kallades Lorentsberg, med vacker åbyggnad och utrymme till plantage.

Olofs eller Adolph Fredrichs församling, ägde hos Clarae Kyrka, dels i anseende till upptaget lån, på Stieglerska låne-Banco-Sedlarne, dels efter upprättade liqvidationer, sedan några afbetalningar skedt, en återstående fordran af 3265 R:d. 2 sk. 9 r:st. Clarae församlings Kyrko-Råd inkom till K. M. 1792 med underd. ansökning om Compromiss till denna härom uppkomne tvists biläggande; hvaremot Ad. Fredrichs församlings Kyrko-Råd, protesterade, såsom rörande en redan erkänd och ostridig fordran; yrkandes executorns biträde härutinnan, enligt lag.

IV.
Om S:t Jacobs Kyrka.

§. 1.

S:t Jacobs Kyrka på Norremalm och Öster om Brunkeberg belägen, förmenes redan på 13-hundratalet varit byggd, vid pass 70 à 80 år efter Stockholms Stads grundläggning, samt 40 à 50 år efter Norremalms första odling och bebyggande. Uti en taxerings-längd 1343, till Erke-Biskops-kåpans inlösande ifrån Rom, uppföres S:t Jacob i Stockholm, till 12 öre; uti ett gåfvo-bref 1345, nämnes S:t Jacobs Kyrkogård, och äfven 1439, då ett möte blef hållit uti S:t Jacobs Kyrka på Norremalm, der en Stadga gjordes om Högmålssaker, såsom Syzskaps Spield, Gudh-Sövialagh Spield och frändsämio; samt uti flere gamla handlingar^[10].

Jacobs Församling skild ifrån Solna, var i sin början liten och i sin tillväxt länge hindrad, af de, under Stockholms Stads, så ofta utstådde belägringar, den Norra Malmen i synnerhet, öfvergångne svåra öden.

Att den gamla Jacobs Kyrka, som skall varit en korssbyggnad, fådt sitt namn af något Helgon, är väl troligt; men att den blifvit uppkallad, efter en Jacob de la Gardie, är en tradition utan grund. Denna Ätt var icke känd i Riket förr än 1563, då Stamfadren Friherre Pontus de la Gardie inkom. Hans Son Jacob föddes 1583, och var således blott 5 år gammal, då den nya S:t Jacobs Kyrka grundlades.

Konung Gustaf I. rådfrågade endast allmänna välfärden och Hufvudstadens säkerhet, då Han med Riksens Ständers samtycke 1527 befallte, att S:t Jacobs Kyrka, med flere byggnader på Norremalm, som kunde tjena en belägrande fiende till värn och beskydd, skulle nederrifvas och afrödjas.

K. Johan III. som utmärkt sin Regering, genom en besynnerlig vårdnad om Kyrkor och deras uppbyggande, gaf Slottsfogden Eric Björnsson, d. 11 Jan. 1580 befallning, att framskaffa nödige materialier, till en korssverks Kyrka, som skulle uppsättas i den nederbrutne S:t Jacobs ställe, på sätt som Konungen hade låtit bygga på Torfvesund (Thoresund, nu Drottningholm); den skulle blifva 80 alnar lång, 30 alnar bred och 18 alnar hög, (efter hvilket alntal Kyrkan sedermera blifvit byggd), med tvänne gaflar och stora fenster, att den med ringa sten kunde blifva uppmurad. — Denna anstalt saknade dock en alfvarsam verkställighet.

Uti en sednare skrifvelse till Nils Hansson, af d. 5 Julii 1588, förmäler Konungen sig icke allenast hafva gillat och till säkerhet påskrifvit, den då insände, så kallade efterliknelsen (ritningen eller desseinen) till S:t Jacobs Kyrka; utan ville ock, att byggnaden, skulle det mästa möjeligt var, fortskyndas, äfven som de byggnader hvilka på Södermalm påbegynte voro. — Till följe deraf blef nu omsider S:t Jacobs Kyrka anlagd och grundad på Konungens egen bekostnad och arbetet årligen fortsatt, fast ganska långsamt; så att vid Konungens död 1592, voro ännu icke blotta väggarne, fullkomligen uppförde. I ett sådant halffärdigt tillstånd, förblef sedan Kyrkan snart i 50 år; då byggnaden åter i Drottn. Christinas tid, 1641, å nyo företogs, och under Öfver-Ståthållarens i Stockholm, Clas Flemings, verksamme styrelse, med den drift fortskyndades, att Kyrkan hvälfd, färdig och inredd, kunde till allmänna Gudstjenstens begående derstädes, högtideligen invigas d. 26 Nov. 1643.

Till Kyrkans täckande hade Drottn. Christina, s. å. skänkt kopparen. Tornbyggnaden företogs 1644 och fullbordades följande året. År 1723, natten emellan d. 14 och 15 Maji slog åskan derstädes neder och afbrände så väl tornen, som större delen af taket, ända ned till hvalfvet, dock utan att skada Kyrkans innanrede. År 1738 var Kyrkan åter i stånd satt; i det höga och spitsiga tornets ställe, blef ett lägre uppfört, (som ritningen bifogad Jacobs Minne, utvisar), hvaruti 4 större och mindre Klockor finnas, att till vanligt bruk nyttjas.

Till Kyrko-byggnadens befrämjande, hade af Kongl. Slotts-medlen 4680 Dal. S:mt blifvit försträckte, hvilka af K. Kammar-Collegio, väl återfordrades; men hvarifrån, på gjord underdånig ansökning, i anseende till anmält oförmögenhet, att en sådan återbetalning åstadkomma, Församlingen erhöll nådig befrielse och förskoning, d. 17 Octob. 1662.

§. 2.

Hvad Kyrkans innanrede angår; så skall Altartaflan vara skänkt af Drottning Christina; föreställande 4 Bibliske stycken; Funten af Riks-Cancelleren Gr. Magnus Gab. De la Gardie 1665; Chor-skranket af mässing, af Fru Anna Bure, Enka efter Presid. i Pommerske Regeringen And. Gyldenklou, 1667; Predikstolen är gifven af Krigs-Rådet och Öfversten Henr. Fleming; åtskillige Läktare äro i Kyrkan, hvaraf ett ännu heter Grefve Magni, som till dess byggnad gifvit största summan. Det nu varande Orgelverket, invigt 1746, räknas till byggnad och anseende ibland de bättre i Stockholm.

Många Adeliga Vapen förekomma här, såsom Baron Cronhjelms, von Eisens, Gr. Liljeroths, Grisbachs, Friherre Flemings, Blixencronas, Ulfklous, Hirschenstiernas, med fleres; jämte Epitaphier, öfver Rådman Joh. Ericsson, som ömsint vårdat Kyrko-byggnadens fullbordande; Myntmästaren Kocks, Landshöfdingen Ankarkronas, Hofrätts-Rådet Adlermarcks, R. Rådet Friherre Taubes, Kyrkoherden Tollstadii, Lustgårdsmästare Christian Hårlemans, med fleres; så i Kyrkan, som i dess och Gref Horns Grafchor, der Riksmarsken och Fältherren Gr. Gustaf Horn, med flere af dess ätt äro begrafne. Närmare underrättelse derom, kan sökas i förenämde Jacobs Minne.

Kyrkans Silfver uti Kalkar, Stakar, m. m. skänkte af åtskillige Församlingens Ledamöter, bestiger sig efter uppgift till något öfver 1626 lod.

§. 3.

Kyrkogården har fordom varit långt större än nu; men deraf har mycket blifvit borttagit till Kungsträgården. Redan i K. Carl Knutssons tid 1454, skall en del af S:t Jörans Capell-gård och tomt, blifvit gifven till S:t Jacobs Församling, att der begrafva sina döda, efter dess Kyrkogård var merendels anlagd, till Kungelige Trägårdens utvidgande vid S:t Jacob^[11].

År 1658 uppsattes stenmuren omkring Kyrkogården, då äfven Presidenten And. Gyldenklou, skänkte den prydelige Kyrkogårds-porten, hvarå hans vapen, till en åminnelse blifvit inhugget. Till reparation af muren emellan Kungs-trägården och Jacobs Kyrkogård, anordnades 89 R:dr 18 sk., d. 6 Mart. 1778, hvilken mur upsattes på Kronans och Kyrkans gemensamma kostnad, enligt K. br. till Öfverståth. During, d. 24 Sept. 1754, i stället för det der förut varande trä-plank.

På Norra sidan om Kyrkogården, har Församlingen 1756 låtit bygga en stor Graf till flere liks inläggande och förvarande, med ett vackert Graf-chor, och ett under samma tak varande Benhus.

Strax utanföre denna så kallade nya grafven, hafva de i Stockholm varande Catholiker, en priviligerad Lägerstad. Öfver en Fransysk Actrice, som der blifvit begrafven, förtjenar här intagas en inscription, i en af marmor upprest Minnesvård, som Cancellie-Rådet Berch, på begäran skall författadt:

H. S. E.
Maria. Anna. L'Allié.
Nata. Abbavillae. d. 29. Sept. 1728.
Denata. Holmiae. d. 26. Jun. 1763.
Cujus. in. Scenicis. ludis. lepores.
Aulae. placuere. Populoqve.
Morum. Probitas. Conjugem.
B. R. D'Armancourt.
Reliqvit. Moestissimum.
Cura. Viator.
Ut. Acta. Vitae. Tuae. Fabula.
Felix. Decedas.

---

På denna Kyrkogård hafva ock R. Råd, Grefvarne Höpken och Scheffer låtit insätta en Marmorsten i Kyrkomuren, med följande inscription^[12] öfver Abbé Michelessi:

Auspice. Gustavo. III.
Restauratori. Imperii.
Domino. Michelessio.
Optimo. Eruditissimo.
Natione. Italo.
Adoptione. Sveco.
Amici. Moerentes.
D:s. Comes. And. Joh. ab. Höpken.
&.
D:s. Comes. Carl. Fr. Scheffer.
P.

---

Hvad man här väntar att se, är en minnesvård öfver J. H. Kellgren, upprest icke blott af dem som sörjande, sakna honom; utan ock af Vitterhetens, Upplysningens och Fosterlandets vänner, glade att hafva ägt ett sådant snille. Det höga beskydd, som vittnade om hans förtjenst; är tacksamt förvarat af en Skald, som hedrat Gustaf III:s tidehvarf. Han bodde under sin sista sjukdom, nära denna Kyrkogård och utsåg der sin lägerstad, uti en graf så djup, att hans ben måtte få hvila i ro, och icke, som han med förtrytelse vid graföpningar åskådat, att de dödas ben vårdslöst kringkastades, af en dödgräfvare.

§. 4.

Invånarne på Norremalm hafva till allmänne Gudstjenstens begående, före Reformationen, gemensamt begagnat S:t Jacobs Kyrka; men ifrån K. Johan III:s tid, S:t Clara. Sedan malmen blef mera bebyggd, och folkhopen ansenligen tilltog, samt Jacobs Kyrka åter blifvit uppbyggd; skiftades malmen i tvänne församlingar, d. 25 Nov. 1643, så att hvad som var belägit Öster om Brunkeberg ifrån torget, det skulle höra till S:t Jacobs Kyrka; men hvad som var belägit på Västra sidan, samt med dem som bodde på Kungsholmen, skulle lyda till S:t Clara, och der sin Gudstjenst förrätta.

S:t Jacobs församlings Ledamöter som bodde omkring S:t Johannis Capell, blefvo af 2:ne Capellaner vid S:t Jacob, uppäggade och tubbade, att söka skillnad ifrån Moder-Kyrkan, och få utgöra, en egen församling. Detta oväder att störa inbördes lugn, hade Capellanen Nortman i hemlighet beredt, och utbrast väl 1666; men afstannade och nedtystades, tills efter Nortmans död 1671. Då hans Måg Rundelius, en bullersam och tilltagsen man, ej blef Capellan i hans ställe, uppretade han församlingen, att med dem på Clarae-sidan, närmast under berget belägne (Kungsbacks-Boerne kallade) yrka slut i den redan 1666, inlagde ansökning om församlingarnes delning. Rundelius låfvade gifva sin gård, till Präste-bord, tjena 2:ne år utan lön och sjelf underhålla Capellan de första åren. Saken förekom å nyo, vederbörande hördes, skrifter vexlades, och den 3 Nov. 1671, söndrades ifrån S:t Jacob, Johannis Capell, hvartill en viss tract deromkring skulle läggas, och denne afskillde del med egen Pastor förses. Derpå reste Rundelius genast till Upsala, med 2:ne Ledamöter af den nya församlingen; begär och får Erke-Biskopens fullmagt, och anmäler sig vid återkomsten, hos Praeses Consistorii i Stockholm, Svebilius, om introduction. Då detta icke genast kunde verkställas, besvärade han sig deröfver hos Öfverståthållaren, som lät befalla Kyrkovärden i S:t Jacob, att strax aflämna Kyrkonycklarne till Rundelius. Den 30 påföljande Nov. lät Rundelius förrätta Gudstjenst i S:t Johannis, hvarefter en Executions-Betjent i Öfverståthållarens namn befaller församlingen erkänna Rundelius; för sin rätte själa-sörjare och Kyrkoherde. Således blef han i olaga tid, innan församlingens gränsor ännu blifvit utstakade, af den executiva magten installerad.

Häraf uppstod så mycken förargelse, oredor och klagomål, att saken omedelbarligen å nyo företogs, då beslutat blef, att S:t Johannis Kyrka och Kyrkogård, med de der boende på malmens Östra sida, skulle hädanefter som förut, lyda till S:t Jacobs Kyrka, under dess Kyrkoherde; men Olof Rundelii församling, skulle Kungsbacks-Boerne blifva, hvilka till låns skulle få nyttja S:t Johannis Kyrka, till dess de hunno med, att på något beqvämligt ställe uppsätta sin egen bräd-Kyrka. (K. br. d. 13 Dec. 1671).

Rundelius och Kungsbacks-församlingen gjorde detta oacktadt, S:t Jacobs församling flere intrång i dess rättigheter, i synnerhet med liksedlars utdelande. Sedan R. R. C. Rålamb blifvit Öfverståth. 1674, besvärade sig hos honom S:t Jacobs Kyrko-Råd, öfver Kungsbacks-Boernes tilltag; som efter vederbörandes hörande, utverkade K. M:ts Stadfästelse, å 1671 års Resolution; med tilläggning, att om Rundelius ville tjena vid Johannis, till dess han kunde få annan befordran; så skulle det ske med Capellans lön och underhåll, samt under Kyrkoherdens inseende i S:t Jacob.

Norrmalms församlingar återvunno änteligen fred och lugn; hvilket äfven derigenom befordrades, att Rådman Olof Larsson lät på egen kostnad, och med Clarae församlings bifall, upprätta en bräd Kyrka, på Barnhus Kyrkogård; eller S:t Olofs Kyrka; dit Kungsbacke-Boerne blefvo anordnade, under Clarae Kyrkoherdes uppsigt; och sedan Rundelius ångerfull afled, uti Julii månad 1675^[13].

Till Ladugårdslandets afskiljande ifrån S:t Jacob, samtycktes väl d. 17 Apr. 1672, dock med tilläggning, att ingen serskild Kyrkoherde skulle tillsättas; utan den nya församlingen skötas af Amiralitets-Predikanterne, under Kyrkoherdens inseende i Jacob, såsom Super-Intendent; men sedan Amiralitetet flyttades till Carlscrona 1681, fick Ladugårdslands församlingen egen Kyrkoherde.

S:t Jacobs och Johannis församling tager nu för tiden sin skillnad ifrån sjelfva Staden vid Norr ström, och innefattar halfva Helge-ands-holmen, hela Slagtarehus-bron, hela Norrmalms torg, hela Blasieholmen, samt sträcker sig sedan uti längden emellan Träsk-rännilen på Ladugårdslands sidan, samt Norrbro- Brunkebergs- Malmskillnads- och Tullports-gatorne på S:t Clarae-sidan, framtill Roslags-tullen.

§. 5.

En omständelig förtekning på Pastorer, Capellaner, Scholemästare, Kyrkovärdar, anser man icke egenteligen höra till denna beskrifning; i synnerhet då icke något mera märkvärdigt dervid förekommer, än deras namn, tillträde och afgång. Här vill man angågende S:t Jacobs Kyrkoherdar hafva anmärkt, att den förste, som med nya Kyrkan invigdes 1643, M. And. Johan Nycopensis, var tillika Pastor i Sorunda, och Amiralitets-Superintendent, hvilket Ämbete han till sin död 1652 förestod. Efterträdaren M. Ol. Skough, var äfven tillika Am:s Superintendent, och åtnjöt för samma beställning utom viss månads lön, en gratial af 100 tunnor Spannemål. M. Magnus Pontinus kallades 1654 af Enke-Drottn. Hedevig Eleonora till Hännes Hof-Predikant, på resan åt Preussen; kom till S:t Jacob 1662; var tillika Am:s Superintendent, och blef Biskop i Linköping 1681. M. Mathias Wagner, var den förste Rector vid det i Stockholm inrättade Collegium Claraemontanum, blef 1682 Pastor i Jacob. M. And. Lysing efterträddes af Doct. Nicolaus Sternell, som efter utrikes resor blef först Pastor vid Fransyska församlingen i Stockholm, 1714 i Jacob, och 1728 Superintendent i Hernösand. Hans Barn Adlades 1718 under namn af Cedermark. Doct. Lars Arnell, som länge vistades i Paris hos Svenska Envoyen Cederström, och 1717 affärdades i ett angeläget ärende, som gaf honom tillfälle att bese flere namnkunnige orter i Tyskland, Preussen och Holland; blef 1725 Pastor vid Lutherska Fransyska Kyrkan, och år 1728 vid Jacobs församling. Han förbättrade och tillökte Fransyska Psalmboken. Doct. Olof Körning reste efter någon tids vistande i Paris till Tyskland, der han förvärfvade sig Doctors-Hedren i Helmstadt 1739, tillträdde Pastors-sysslan vid Fransyska församlingen, efter hemkomsten, och Jacobs och Johannis församling 1744; förordnades 2:ne år derefter till Superintendent i Hernösand. Hans Barn blefvo Adlade 1751 med namn af von Körning. M. Eric Tolstadius, blef ifrån Amiralitets-Pastor i Stockholm; flyttad till S:t Jacob 1747. Hans märkvärdiga lefvernes-beskrifning kan läsas i Nordische samlungen, som i 2:ne Tomer blifvit utgifne 1761. Doctor Olof Celsius som flyttades ifrån Kungsholms församlingen till S:t Jacob 1760 och blef sedan Biskop i Lund, är känd af sina Historiska arbeten, och i de åminnelsetal som öfver honom hållne blifvit.

§. 6.

Enligt ett af Wittingh, i Jacobs minne bifogat utdrag af Mantals-längderne öfver S:t Jacob och Johannis församling år 1770, voro der hus och gårdar:

tillhörige R. och Adeln	56.
Prästerne	1.
Stånds-Personer	77.
Borgerskapet och Stadens Arbetare	240.
Gardes Soldater	14.
Kronan	5.
Staden	3.
Kyrkorne	6.
Tillsammans gårdar	402.
Invånarnes antal
Af Mankön	4742.
— Qvinkön	5322.
Tillsammans	10,064.

V.
Om S:t Johannis Kyrka.

§. 1.

S:t Johannis Capell eller Kyrka, äfven Brunkebergs Capell kallat, är det andra stället, der S:t Jacobs församlings invånare sammankomma till den offenteliga Gudstjenstens förrättande. Denna lilla trä-Kyrka är anlagd, der fordom S:t Jörans Capell stått, som 1527 blef utdömt och nederbrutit.

Redan 1580 gafs befallning, att med mur låta kringstänga Kyrkogårdarne på malmarne. Detta kom dock icke till någon slags verkställighet, hvad Brunkebergs Kyrkogård beträffade; förr än 1635, då den blef hägnad med ett nytt plank, i stället för det gamla och förfallne.

Denna anstalt vidtogs, då Öfverståthållaren C. Fleming tog malmens lägenheter i ögnasigte^[14]; vid hvilket tillfälle, tillika befaltes, att ett litet trä-Capell der skulle uppsättas, till mera beqvämlighet vid förekommande likfärder. Denna byggnad fick Slotts-Bokhållaren, sedan Rådman, Johan Ericsson Fuhrubom under sin tillsyn. Han började och fullbordade densamma 1636. Af Slotts-byggnads-medlen försträcktes penningar till byggnads-materialier, men arbetslönerne betalte Fuhrubom af egen pung. Denna hans frikostighet, gaf hans vänner i synnerhet anledning, att skämtevis kalla det nya Capellet Johan Ericssons Kyrka. Han sjelf kallade den S:t Johannis, hvilket namn allt sedan blifvit bibehållit.

Sådant som Capellet då byggdes, förblef det i några och 30 år, nästan hälften mindre än det nu för tiden är; men dock stort nog, såsom Bisättningshus för de döde, hvarest Likpredikningar höllos, och hvarifrån Liken med sång, blefvo utburne på Kyrkogården att jordfästas. Detta Capell nyttjades ock till Gudstjensts hållande för Cronans Manskap, som till Staden incommenderades. Eljest hölls der ingen ordentelig Gudstjenst, förr än 1671, då Rundelius på några veckor var Pastor, för en ny tillskapad församling, hvarom ang:de S:t Jacob förmält är. Efter Rundelii död 1675, förenade sig Capell-boerne med Moder-Kyrko-Församlingen, ang:de tidegärden och en viss och ordentelig Gudstjensts hållande derstädes; hvarigenom sämjan stadfästades och Capell-Boerne nögde, förklarade sig aldrig vilja skiljas ifrån S:t Jacobs församling.

Åtskillige tillbyggnader och reparationer fordrade detta lilla Capell tid efter annan. Ett litet torn med 2 små klockor var Capellets hela prydnad; då man ansåg nödigare, att så väl utvidga, som upplaga sjelfva stommen, och öka dess innanrede till mera beqvämlighet för Församlingen. 1671 fick Kyrkan ett nytt spåntak; 1672 nytt golf och fasta bänkar; 1674 upsattes en Predikstol, som tillika med torn, fenster och dörrar målades; 1675 inrättades ett Altare midt i Choret; 1676 tillbyggdes halfrundeln och vapenhuset på Södra sidan; 1687 uppbyggdes Östra eller den så kallade Drottninghus-Läktaren, som till 1735 nyttjades af dem som voro i Drottninghuset; 1692 nedtogs det gamla tornet och klock-stapeln uppbyggdes; 1727 utvidgades Choret; 1730 borrttogs spåntaket och pålades ett nytt brädtak, och år 1731 tillbyggdes det Västra korsset några alnar, och 2:ne nya läcktare inrättades; men med allt detta lappverk, har detta nu 160-åriga gamla trähus, länge varit en vanprydnad i Hufvud-Staden; och en värdigare byggnad, länge utgjordt församlingens innerliga önskan.

Vid 1761 års Riksdag anhöll väl församlingen om något allmänt understöd, till en Kyrkas uppbyggande af sten, men utan framgång.

Innan Konung Gustaf III år 1783 afreste till Italien, att nyttja baden i Pisa och att bese detta landet, konsternes hög-Schola; hade församlingen väl fådt, en af Honom approberad ritning, till en korss-Kyrkas uppbyggande af sten, författad af då varande Hof-Intendenten Rehn; samt äfven byggnads-hjelp, bestående af ett öre S:mt af hvarje till Stockholm inkommande skålpund Caffebönor; uti 10 påföljande år, ifrån 1782 års slut, då en lika afgifts uppbärande, för Adolph Fredrichs Kyrka upphörde. (K. Resol. d. 4 Febr. 1779). — Grunden blef ock dertill af Konungen med all högtidelighet verkeligen lagd^[15] H. Trefaldighets Söndag, d. 14 Sept. 1783. (Se derom uppf. Sällsk. Tid. 1783, p. 628). Men vid Konungens återkomst, instältes åter hela byggnaden, ehuru grunden till en betydelig del redan var färdig och det gamla Capellet lutade till undergång.

Hvad missöde häraf vidare befarades för Församlingen, kan inhämtas af det här helt och hållit intagne bref, till Herr Riks-Rådet och Öfverståthållaren Baron Carl Sparre, af d. 19 Maji 1785.

”Gustaf &c. &c. &c. Uti underdånig skrifvelse af d. 10 i nu varande månad, berätten J, att, sedan, Franska Architecten du Fournis insändt dess, af Oss i nåder anbefalte projecter, till S:t Johannis Capells uppbyggande här i Staden; hafven J till beredande af denna byggnad sökt göra Eder underrättad, om medel och utvägar till dess verkställande; hvarvid J funnit så många äfventyrliga och vidt utseende omständigheter skola möta, att J, för flere anförde skäl, i underdånighet föreslagit, detta Capells totale indragning, och dess Församlings delande på Moder-Kyrkan och på Adolph Fredrichs Församling. I händelse af vårt nådige bifall härtill, förmälen J, Eder underdånigst skola inkomma, med detailler uti verkställigheten deraf, så snart J hunnit inhämta flere uplysningar, hvilka dertill fordras. Emedlertid och som i desse dagar skulle förefalla vahl, både till Comminister i S:t Johannis och till Klockare i S:t Jacobi Församlingar; bägge omständigheter, som i händelse af Vårt nådiga bifall, till de uppgifvande detailler, skulle medföra, ej mindre Församlingarnes onödiga kostnader, än oredor och hinder till ändamålet; så anhållen J, efter samråd med Prästerskapet i S:t Jacobi Församling, i underdånighet, det Eder i nåder må tillåtas, antyda bemälte Kyrkoråd, att med desse valförrättningar hafva anstånd, till instundande vinter, då dessförinnan allt hvad till saken hörer, kan vara rangerat. Detta Edert underd. utlåtande, hafve Vi till alla delar bifallit, och fördenskull Eder härmed sådant till svar, samt egen och vederbörandes efterrättelse i nåder velat tillkänna gifva. Befallande Eder &c. Stockh. Slott d. 19 Maji 1783.

Under Vårt Secret.

E. Schröderheim.”

Uti det i sitt uråldriga tillstånd, ännu (1799) varande gamla Capellet, sedan förenämde anstalter blifvit instälte; är altaret prydt med en 1682 förfärdigad tafla, som föreställer Treenigheten, skänkt af Gulddragaren Reimer; nya Predikstolen uppsatt 1712, är gifven af Slagtaren Söderman: Läktarne äro målade och sirade med Evangelister och Apostlar. Utom dess finnes här några Taflor och Epitaphier. Bland de förre berättas en, sittande, uti inre Sacristigan, vara ett mästerstycke; föreställande Johannis Döparens afhuggne hufvud, på ett fat, öfverhöljt med en fin duk, genom hvilken ansigtets lineamenter skönjes. Åfvanföre är skrifvit: En rättsinnig Predikares lön. Klockaren Schillgren skall hafva skänkt detta stycke till en Kyrko-prydnad.

Johannis Kyrkogård är ibland de större i Stockholm och innehåller vid pass 60,000 qvadrat-alnar, gifven till begrafningsplats åt S:t Jacobs Församling, såsom vederlag för en stor del af Jacobs Kyrkogård, som blifvit lagd till Kongl. Trägården, enligt K. Carl Knutssons bref af år 1454. Under den tiden S:t Jacobs Kyrka, ännu stod i byggnad, nyttjade S:t Clarae Församling den tillika till begrafnings-plats; och inkomsterne delades, med S:t Jacob, utan att Clara ville deltaga i Kyrkogårdens hägnande och vidmagthållande. Detta föranlät S:t Jacobs Kyrkas Föreståndare 1653 att yrcka, Kyrkogårdens ägande och disponerande, ensamt af Östra Församlingen; hvartill Magistraten enhälligt samtyckte. År 1657 och 1658, uppsattes gråstens-muren omkring Kyrkogården. År 1692 upbyggdes Klockstapeln 42 alnar hög, hvaruti trenne Klockor hänga. Urverket i denna Klockstapel, köptes och upsattes 1703. I berget nedanföre är en brunn, från urminnes tider nyttjad af de kringboende, och blef år 1762 ränsad, stensatt och omgifven med ett järngaller.

Ibland grafplatserne på denna Kyrkogård, är Skeviks-boernes, märkelig. En sten är upprest å Nordvästra sidan af Kyrkogården och tecknad med desse ord: Begrafnings-plats för Främlingarne på Skevik, 10½ aln i qvadrat. Desse främlingar utgöra ett sällskap af bägge Könen, som sedan det söndrat sig från Församlingens gemenskap, flyttat ur Riket och återkommit 1745, nedsatt sig på Skevik, (en gård belägen på Wermdön, 3 mil ifrån Stockholm, och tillhörig en af Sällskapet, vid namn Almqvist; för detta Handlande i Linköping); samt öfvar der sin enskilte andakt. Framledne Lieut. Joh. Conr. Cedersparre, inköpte år 1759 denna begrafningsplats; hvarest de i all tysthet, bittida om morgonen nedsätta sina döda.

Om här vore stället för deras historia, borde man icke förbigå at nämna, att de enligt K. Maj:ts Resolution af d. 13 Maji 1782, äro inbegrepne, under det beskydd och med de rättigheter, Tolerance-placatet af d. 24 Jan. 1781, medgifver; samt at Konung Gustaf Adolph gjordt dem ett besök in cognito, d. 26 Mart. 1797.

Ytterligare angående Kyrkogården; så hafver närmast intill Ö. och V. muren Gardes-bussarne sin lägerstad. År 1736 d. 26 Maji uphittades i Kyrkogårdsmuren 186 D:r 4 öre K:mt, af hvilka ⅔ hemföllo Kyrkan.

Den Södra Kyrkoporten är af huggen sten, prydeligen och väl upsatt 1740, Sjelfva Portarne äro af järngaller, förfärdigade på Byggmästaren Johan Gerdes bekostnad, hvars namns Chiffer med förgylte järn-bokstäfver, inbundet, är till en åminnelse upsatt öfver ingången.

I början hade Jacobs och Johannis Församling blott en Ordinarie Comminister eller Capellan. År 1671 antogs 2:ne på en gång, och sedan Johannis Kyrka blifvit öpnad, till allmän och ständig Gudstjenst, blef än ytterligare 1679, den tredje Capellanen antagen.

Om det buller och oväsende som några Vederdöpare 1524 i Stockholm tillstälte, under en Melchior Rings och Knipper Dollings uppäggande och anförande; då S:t Johannis Kyrka först uppbröts och våldfördes; är på sitt ställe, omförmält.

Med Johannis Kyrka i Stockholm, som innehades af Johanniter-Orden, bör detta Johannis Capell icke förblandas. Det först nämde Capellet, hörande till Johanniter Klostret, var efter Messenii berättelse belägit, utmed Österlånggatan, gent emot Kettens (Keithens) hus, som fordom hade tillhört Wadstena Kloster; hvarom i Första Delens 5 Cap. något finnes nämt.

VI.
S:t Jörans Capell.

S:t Jörans Capell hafver på gamla Hospitalstomten, der Sjukstugan för Spetälske låg, eller på den i sednare tider kallade, Brunkebergs Kyrkogård, af ålder, varit anlagdt^[16]. Magnus Ladulås tillbytte sig 1286 af Upsala Biskopsstol, denna plats, jämte Waldemars-ön, med mera, som förut blifvit nämt.

År 1288 skall Han der, Riddaren S:t Georg til ära, stiftadt, S:t Örjans, Yrjans, Örjens eller Jörans Hospital och Capell, som det i gamla handlingar olika kallas.

Om denna Riddaren S:t Jöran, hafver Ruda, i sin beskrifning om samma Hospital, samlat och anfört åtskillige sagor och berättelser, som här saklöst kunna förbigås, såsom mindre efterfrågade och trodde i vårt tidehvarf.

Att S:t Jörans Capell^[17], der Johannis Kyrka sedan blifvit byggd, fordom varit ett Helgedoms-hus, hvarest böner för de Sjuke och själamessor för de döde blifvit hållne, jämte andra Gudaktighets-öfningar; derom är intet tvifvel; det har väl ock för den orsaken, haft sine Capellaner och Messe-Präster; fast än man i de strödde handlingar för den tiden, ej kunnat igänfinna deras namn. För öfrigt som Capellet var inrättadt till Hospitalets tjenst; så blef det ock af Hospitalets inkomster, vid makt hållit; hvaraf följer, att Capellets anseende vid 1420-talet, varit ringa, efter som sjelfva Hospitalet vid samma tid, var så alldeles råkat i lägervall, att det behöfde nästan å nyo upprättas; de följande åren och ända till reformations-tiden, var förmodeligen Capellet i godt stånd; aldenstund Hospitalets vilkor, genom höga Öfverhetens omsorg och gifmilde människors frikostighet, ansenligen förbättrades^[18].

Att K. Carl Knutsson lade en del af Capellets gård och tomt, eller nu varande Johannis Kyrkogård, till S:t Jacobs församling, att der få begrafva sine döda, är i det föregående, om S:t Jacob nämt.

Omsider blef detta S:t Jörans Capell, på Riksdagen i Westerås, år 1527 utdömt, och förmodeligen straxt derefter nedbrutit, efter det vid nämde Riksmöte var begärt, att teglet af onödige Capeller på malmarne, måtte användas till Stockholms Slotts och Stads murars förbättring^[19]. Uti det bref af Archiat. Magnus Bromell, som Bång de monte Brunconis intagit, säges: att S:t Jörans Capell blifvit i K. Gustafs tid förbydt till ett hus, hvarifrån de utsångo lik. Och blef efter den tiden till år 1672, der ingen Gudstjenst hållen; vid samma tid, då det åter blef förbydt till en Kyrka, som nu kallas S:t Johannis, mistade Hospitalet jämte Capellet sitt förra namn, och kallades S:t Johannis Hospital, till dess det i K. Carl XI:s tid, af Hans Drottning blef upprättadt, och fick namn af Drottninghuset. (p. 73).

Den förste Handels-Societeten i Stockholm, skall hafva hetat S:t Jörans Gille, och haft sitt sammanträde uti den bekante Gillestugan, som i äldre tider förmenes hetat S:t Jörans Gillestuga. Ännu uti Riks-Föreståndaren Sten Sture den älldres tid, hade S:t Georg här i Riket sitt goda förtroende; ty vid år 1448, lät Riks-Föreståndaren, i Stockholms Stads Stor-Kyrka, inrätta den Helige Örjans Altare och Praebend, med dertill hörande ränta, och dessutan till Hans åminnelse, förfärdiga den kostbara S:t Jörans bild till häst, som der ännu är i behåll^[20].

---

1. K. Magnus Erichssons Ö. B. 1347.
2. K. Erich Magnussons Ö. B. 1358.
3. K. Albrechts Privil. 1366.
4. Äfven K. Albrechts Privil. samma år.
5. Kongl. Secr. och Häradshöfdingen Kempensköld, som räknades på sin tid, ibland de lärdaste män i Sverige, lät öfver denna portal sätta följande vackra verser:
     Hæ valvæ bifores ut cuiqve patent, ita cordis
     Janua sit verbo semper aperta Dei:
    Næman adit Jordanem æger, redit amne refectus,
    Hic animarum fons, Hic panacea potens.

   Devote consecravit
   Samuel Kempenskiöld.
   A:o D:i MDCL.

   Portalen med denna Inscription förstördes i eldsvådan som öfvergick Kyrkan 1751. I stället läses der nu, åminnelsen af denna olycka. (Gezelii Biogr. Lex. art. Kempenskiöld).

6. Tableau de Paris. Amsterd. 1782. 8:o. Tom II. p. 192.
7. Doctor Aspelunds tal vid Altarets invigande. Stockh. 1791, 8:o.
8. Bref under resor i Sverige. St. 1797, 4:o, p. 175, 176.
9. Ext. Posten 1792, N:o 47.
10. Wittinghs S:t Jacobs minne, Stockh. 1771, som tjenar till grund för denna beskr. p. 7, 43. Dijkmans Kyrkie-Handlingar, Stockh. 1703, p. 309.
11. Bång de Monte Brunconis, p. 72, 73. Hvarvid åberopas Edict. Caroli Canuti, 1454 editum.
12. Se härom Extra Posten 1792, N:o 47.
13. Då varande Pastor i Jacob, sedan Biskop i Lindköping, Pontinus hafver om detta ohyggeliga oväsende, författat en omständelig berättelse 1676, på hela 15 ark, i handskrift förvarad.
14. Wittinghs Jac. minne, p. 101, hvaraf man hämtat de fläste underrättelser, i detta ämne.
15. Omkostningarne dervid med silfver-murslef och hammare, en förgyld kopparplåt, guld- och silfverp:gar, bestego sig till 71 R:d. 2 sk. 9 r:st. som af Stats-Cont. ersattes.
16. Pontinus l. c. Msc.
17. Ett sådant Capell hafver ock varit i Upsala inrättadt på Erke-Biskopens tomt, Väster om Staden, af Præbendaten Ped. Tydechini vid år 1437, och äfven ett i Öster-Göthland, omtalar Peringsköld och Rhyzelius. Se Wittingh, l. c. p. 95.
18. Wittingh l. c. p. 99, 100.
19. Ibid. p. 100.
20. Ibid. p. 95. Den var tillika en erkänsla för vunnen Seger på Brunkeberg 1471.