Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 207

←  Cap. om Kyrkor och Kloster.

Stockholm, Andra delen av Johan Elers Cap. om några märkeligare Hus och Palatser, samt allm. Inrättningar, m. m. på Norre-malm.

Blasie-holmen.  →

VII. CAPITLET.
Om någre märkeligare Hus och Palatser samt allmänne Inrättningar på Norre Malm.

I.
Hännes Kgl. Höghet, Prinsessans
Sophia Albertinas Palats.

Grefveliga Torstenssonska Huset vid Norremalms-torg, under N:o 7 i Qvarteret Lejonet, emellan Freds- och Ström-gatorne belägit; hade ännu sitt gammaldags utseende och sitt höga koppartak, på 1750-talet, som det i Grefve Dahlbergs Svecie-Verk, Tab. 40, finnes aftagit.

Angående detta Hus, innehåller K. Carl XI:s bref af d. 20 Maji 1696, till Stats-Contoiret, att som framledne R. Rådet, Gr. Anders Torstenssons hus, strax vid den yttre Norrebron, för Sterbhusgravationer, hemfallit Konungen, och han pröfvat det samma vara tjenligt för Öfver-Ståthållaren, Under-Ståthållaren och Slotts-Cantzliet; jämte Kammarherren Gustaf och Stallmästaren Axel Hård, att bebos; hvarigenom både hushyror kunde besparas, och rummen som Slotts-Cantzliet, på Slottet innehade, till andre behof användas; så hade Konungen derom gifvit Öfverståthållaren sådant tillkänna, samt att Slotts-Cantzliet kunde komma, nästa Michaelis att ditflytta; gifvandes Stats-Contoiret deraf del, för att i Staden innehålla hushyrorne, för åfvannämde Ämbetsmän.

Huru detta hus sedan kommit ifrån Kronan, är obekant; men säkert är, att det genom arf, sedermera kommit till R. Rådet Gr. Thure Bielke, och att hans Arfvingar såldt det 1764 till Directeuren Claes Grill. Grosshandlaren Hen. Willh. Peil, gift med en Grill, var ägare deraf, då det köptes af Hännes Kongl. Höghet, Prinssessan Sophia Albertina, d. 24 Febr. 1783, för 40,000 R:dr, att deraf genom tillbyggnad och en förändrad inredning, låta aptera ett hus eller Palats, som med värdighet och beqvämlighet, kunde af Hänne bebos.

Strax derefter eller d. 17 Mart. 1783, förordnade Hännes K. Höghet, genom Öppet Bref, huru med detta hus, borde i en framtid förhållas. Såsom Fadder, till Hans K. H. Hertig Carl Gustaf, af Småland, skänktes det, efter Hännes död, med villkor: 1:o Att hon skulle i sin lifstid bebo denna egendom, och att efter Hännes död, den alldrig skulle gå i arf; utan tillfalla Hertig Carl Gustaf, och efter Honom den älldste manliga Arfvinge, man efter man; utan att af någon, få till mer eller mindre del, söndras eller abalieneras, eller mera, än af en, på samma tid ägas. 2:o Skulle Hertig Carl Gustaf dö, utan manliga Arfvingar, tillfaller egendomen den Älldste Svea Rikes Arf-Furste, som näst efter Kron-Prinsen, äger rätt till Kronan. 3:o Om ingen Arf-Furste är, tillfaller egendomen den Älldsta Kron-Prinssessan, som är ogift; och om ingen är, tillfaller den K. M:t och Kronan, till dess Riket hugnas med Arf-Furste eller Prinssessa. 4:o Alla meubler, för Egne medel köpte, begripas icke derunder. 5:o Skulle Prinssessan blifva gift, och af sådan anledning, blifva utrikes vistande, skulle Hon af Kongl. M:t och Kronan återfå köpeskillingen 40,000 R:dr, och sedan icke hafva befattning med detta hus. 6:o Låter Kongl. M:t besörja om tillbyggnaden vid detta hus, samt 7:o anslå en viss summa till dess underhåll, m. m. Samma dag, d. 17 Mart 1783, biföll K. M:t 5, 6 och 7 puncterne af hvad Hännes K. H. Prinssessan, i förenämde måtto åstundat, och anslog 1000 R:dr årligen, till husets underhåll.

Tillbyggnaden af detta hus, ställde K. M:t under Herr R. Rådet och Öfverståthållaren Baron Carl Sparres öfverinseende, d. 20 Mart. 1783. Och under samma dag underrättades Stats-Contoiret, att K. M:t ej ville besvära Stats-medlen, med omkostnaden af Husets tillbyggnad, hvartill andra utvägar voro utsedde och hvarom Stats-Ministern Baron Lilljencrantz blifvit förständigad. Tillika befalltes Stats-Contoiret, att efter upprättat förslag, i Staten anslå till gamla husets inredning 3891 R:dr 18 sk. 8 r:st., samt förenämde 1000 R:dr till husets underhållande.

Under Kongl. Architecten Palmstedts uppsigt och besörjande, företogs genast byggnaden. Flygeln ifrån Stora huset ned till hörnet af Strömgatan, refs alldeles neder, och lades på pålar och rustverk, en ny grund, att derå kunna uppföra en emot Kongl. Opera-huset svarande byggnad.

Arbetet fortsattes med den drift, som det anförtrodde Öfverinseendet låfvade. Under H. K. Höghet, Prinssessans vistande i stiftet Qvedlingburg, såsom Abdissa derstädes, och Hännes derifrån företagne resa till Italien, i början af år 1793, var arbetet så vida hunnit, att Prinssessan vid återkomsten 1794, kunde i detta sitt Palats inflytta.

Om Portiquen saknar hvalf, i stället för ett platt tak; om de fyra ganska vackra granit-colonner eller pelare derstädes icke stå på sitt rätta ställe; om Soliditeten i byggnaden, antingen är öfverdrifven eller uracktlåten; om nedre våningen är för låg och bröstvärnet i den öfre för hög, m. m. som en granskare anmärkt; derom måge bättre kännare dömma; men att Façaden af huset, gifver torget ett anseende, som den der uppreste Ärestoden äfven fordrat, är hvad hvar och en åskådare torde finna.

Åt Fredsgatan är den gamla porten af sten bibehållen, mycket hög och ornerad med tvänne i sten uthuggne Famille-vapen, med sine Sköldhållare, Hjelmar och Hjelm-prydnader; af hvilka det ena, är det Grefveliga Torstenssonske, och det andra, det De la Gardieske Friherre-vapnet. Således har detta hus, förmodeligen blifvit byggdt af Riks-Rådet Grefve Lennart Torstensson, som var gift, med Friherrinnan Beata De la Gardie, R. Rådet Baron Johan Pontusson De la Gardies dotter. Grefve Lennart Torstensson blef gift 1633 och Grefve 1647; hvaraf skulle kunna slutas, att emedan vapnet är Grefveligt, att huset antingen blifvit byggdt eller reparerat, då dessa vapen ditsattes, emellan 1647 och 1651, på hvilket sistnämde år Grefve Torstensson afled, d. 7 Apr., och som det förmenes, i detta sitt hus.

Frontispicen på sidan åt torget är öfverst sirad med tvänne liggande Lejon, som hålla en, med öppen Furstelig Krona betäckt Sköld, teknad med Sveriges vapen: tre Kronor.

Uti nedersta våningen, är i hörnet af torget och Strömgatan, Corps de Garde, för Hännes K. Höghets vackt. I första våningen, äro de Kongeligt meublerade rummen, för Hännes K. Höghet; och i öfre våningen, äro en del af de till Hännes Höghets Hof-Stat hörande Damer och Cavallierer, logerade, såsom Håf-Mästarinna, och Hof-Fröknar; förste Stallmästaren, Hof-Marskalken, med flere.

Samtelige rummen i huset, utgöra ett antal af 113, hvaribland halfva eller så kallade entre Soller äro inberäknade; så väl som skafferi, conditori och kök, m. m.

II.
Kongl. Opera-Huset.

Det så kallade större De la Gardieske huset, fordom Gr. Axel Lillje tillhörigt, vid Norremalms torg, i Öster belägit, inköptes af Öfverståthållaren sedan R. Rådet Baron Carl Sparre, för en summa 270,000 d:r K:mt; transporterandes sedan köpe-afhandlingen derom, på K. Gustaf III, d. 17 Dec. 1773; och blef korrt derefter, detta hus utsedt, till ett allmänt Operahus; i hvilket ändamål det förmodeligen blifvit köpt.

Då detta hus eller tomten hvarå det blifvit byggdt, skänktes af Dr. Christina d. 7 Apr. 1651, till R. R. Axel Lillje, beskrifves den i Donations-brefvet, liggande uti Norra förstadens Östra del, vid torget; hållande uti längd och bredd, 1240⅝ qvadrat alnar, så att den tillika med tomten, som förr var köpt af framledne Herr Lars Sparre, och var 2552 ½ qvadrat alnar, gjorde in alles 3793 ⅛ qvadrat alnar, efter Stads-Ingenieurens afmätning.

Af Öfver-Intendenten Baron Adelcrantz upprättades på befallning, ritning och desseiner till förenämde byggnad; hvarjämte förslager på kostnaden insändes, d. 15 Decemb. 1774; bestigande sig först, efter vederbörandes uppgifter, till 597,897 d:r S:mt, som sedan blef efter förslagernes nogaste granskning betingad och byggnadens förfärdigande, efter entreprenad, fixerad till en summa af 440,000 d:r S:mt, att utbetalas på trenne års tid.

Sedan Stats-Contoiret öfver penninge-tillgången blifvit hördt, och Dess yttrande under d. 14 Febr. 1775 afgifvit; beslöt K. M. att Opera-husets byggnad, genast skulle företagas, efter approberade desseiner, samt att till arbetets bedrifvande, nyssnämde summa, skulle enligt Stats-Contoirets förslag, komma genom skeende lån, emot Dess förskrifningar, till 6 procents ränta utan afdrag, att upptagas, samt på vissa år och tider, efter repartition, till 50,000 d:r S:mt årligen, af Slotts-byggnads-fonden att betalas, Stats-Contoirets förenämde förskrifningar, skulle till Presidenten Baron Boyes, disposition aflämnas, (som emot redogörelse hade åtagit sig, att om lånets upptagande besörja), och det på följande terminer, nemligen för år 1775, d:r S:mt 160,000, i fyra lika portioner; för år 1776 en lika summa äfven i 4 afbetalningar och för år 1777, d:r 120,000 i samma mynt uti 3:ne terminer, till 40,000 d:r hvardera gången^[1].

Sedan K. M. som förbemält är, låtit på sig transportera köpe-afhandlingen, om De la Gardieska huset, och ansedt dess upplåtande, till byggnad af ett Opera-hus, såsom ett behageligt tillfälle, att kunna i Nåder bidraga, till ett ändamål, hvars framgång R:s Ständer, vid 2:ne Riksdagar, förklarat sig i underdånighet önska, samt till den ändan, icke allenast varit betänkt på utvägar, huru kostnaden till denna Opera-inrättning, måtte af Slottsbyggnads-fonden kunna besörjas; utan ock i sådan afsigt, afstådt Dess ägande rätt, till besagde hus och tomt, som efter inlösen, blifver såsom en Rikets egendom att anse; hvilken inlösen K. M. äfven samtyckt att ske af Slottsbyggnads-fonden, på sätt som förut, om Operahusets byggnads kostnad, blifvit förordnat, och det till enahanda pris, 270,000 d:r K:mt; så befaltes Stats-Cont. 1:o att till Banken för Dess, i detta hus ägande intekning, af 120,000 d:r K:mt, betala den upplupne räntan, samt den årliga afbetalnings-procenten, uppå Capitalet, räknat ifrån d. 5 Apr. 1774, då detta i förra ägarens tid upptagne lån, för K. M:t räkning, blifvit derstädes omsatt, och intill hvilken dag, all föregående upplupen ränta blifvit af-liqviderad; samt att Stats-Contoiret äfven framdeles, betalar den årliga räntan, och uppå Capitalet så mycket, som Banco-stadgarne föreskrifva, 2:o att som Kongl. Maj:t uppå denna handel, Sjelf erlagdt de öfrige 150,000 d:r K:mt; att denna summa återbetala, medelst upplåning af de dertill erforderlige medel, emot Dess obligationer, stälde på så lång tid, som fordrades, att af den framdeles inflytande Slotts-byggnads-fonden kunna infrias; näst efter de förut anbefalte, upplåningar, på samma fond till Opera-byggnaden.

Jämte det K. M. således afhände Sig, all ägande rätt till detta hus och tomt, skulle Opera-huset, då det blef färdigt, efter behörig inventering, emottagas af Slotts-byggnads-Directionen; som hade derefter, att ansvara, för årliga afbetalningarne till Banken, uppå Dess då ännu återstående Låne-Capital^[2].

Denna vackra och kostsamma byggnad, fortsattes sedan med all drift; att icke allenast blifva en prydnad för Hufvud-Staden; en minnes-vård af Öfver-Intendenten Baron Adelcrantz; utan ock ett vedermäle, af en stor Konungs alltid betygade nit och kärlek för de fria konsterne, samt Dess goda smak och omsorg, till befrämjande af byggnadskonsten i sitt Rike och sin Hufvud-Stad.

Att Norremalms torg af denna byggnad skulle få ett så mycket värdigare utseende, befallte K. M. att det af Staden derstädes uppbyggde Corps de Garde och Spruthus, skulle nedrifvas och nödiga rum dertill i stället inredas, uti Opera-huset; samt att de vid samma Corps de Garde belägne smärre hus och bodar; äfven borde borrttagas, och att till skadestånd för de inkomster, Staden derigenom kunde komma att förlora; en viss summa skulle anordnas, af den fond, som till K. Gustaf Adolphs Ärestods förfärdigande, var anslagen^[3]; hvilken ärestod var utsedd, att få sitt ställe på detta torg.

Efter en snart i 8 år fortsatt byggnad, blef detta Opera-hus 1782 så färdigt och inredt, att det till allmänt skådespels gifvande, kunde öppnas. Deröfver är denna skådepenning projecterad: Baron Adelcrantz Bröstbild med Nordstierne Com. Korsset; Öfverskrift: Carolus Fred. Adelcrantz, Liber Baro. Supremus Praefectus Aedificiorum Regiorum. På frånvända sidan, Façaden af Opera-huset åt Norremalms torg; med legende Par Fama Labori. Exerg. Jussu Regis in honorem Inventoris 1782.

Detta åt Sång-Gudinnorne helgade Tempel, blef derefter invigdt, d. 30 Sept. sistnämde år, med representation af en ny Opera: Cora och Alonzo. Det har sedan till Allmänhetens nöje, med bifall och tillfredsställelse blifvit nyttjadt, till uppförande af serskildte skådespel, masquerader och andra glada tidsfördrif.

Opera-huset är 210 fot långt, 150 fot breddt och 57 fot högt. Façaden decorerad med Colonner och Pilastrar af Corinthiska ordningen. Theatren är midt i huset, af 56 fots längd och 48 fots bredd. Å hvarje rad är 21 Loger. Hela Spectacel-Salen med Theatren är 82 fot lång och bred.

Ehuru denna Theater-byggnad synes vara ganska stor och rymmelig, för en talrikare samling af Åskådare; har dock en mera allmän rådande smak för Spectacler, för Musiken, dansen och nöjet att skåda och skådas; så upptaget alla platser, att en loflig nyfikenhet icke alltid kunnat tillfredsställas.

Att K. M. gerna unnat Sitt folk, ett så ällskat tidsfördrif; ådagalägger dess nådiga skrifvelse, af d. 23 Sept. 1783; at Spectaclerne under Dess frånvaro och vistande i Italien, skulle bibehållas i dess obehindrade lopp, och att Svensk Opera skulle 2:ne gångar i vickan uppföras, på stora Theatren i Opera-huset, samt dessutom 1 eller 2 gångar hvar vicka, Fransysk Comoedie, på Theatren i gamla bållhuset.

Utom hvad sjelfva Theatren tillhörer, med de flere inredde rum, för Konungens nöje och beqvämlighet; äro ock der åtskillige våningsrum, som blifvit upplåtne såsom boställen, åt dem, som antingen haft öfverinseendet, eller någon slags annan tillsyn och befattning med Spectaclerne.

Att Operan blifvit tillägnad Sv.

Sång-Gudinnorne, är redan nämt. Dedicationen: Gustavus III.
Patriis Musis.

läses på frontispicen uti en sten, omgifven af en förträffelig Sculpture; föreställande 2:ne liggande Lejon, som hafva emellan sig, en Sköld med Sv. Vapen, 3 Kronor, prydd med en K. Krona öfverst.

Man hafver ett litet obetydeligt Kopparstick, som visar façaden af Opera-huset, åt Norremalms torg.

Icke fulla tio år, hade ännu Vitterheten och glädjen, skalde- och thon-konsten, framburit tacksamme offer åt Gustaf III, och här firat de dagar, som Historien anteknat, ibland Rikets och Folkets högtider; då fasa och bestörtning, följde i glädjens fotspår, och en ryslig illgärning, ohelgade desse boningar, d. 16 Mart. 1792, tre qvart till 12 om natten — — En händelse, som ur verlds-historien och Sveriges Annaler, aldrig kan utplånas, då den åtföljer Gustafs minne.

Sorgen öfver en Konungs förlust, som afled d. 29 påföljande Martii, ville i sitt första utbrott, nederrifva detta Hus, eller åtminstone göra deraf ett annat bruk, än hvartill det blifvit uppbyggdt och bestämt. — Men stormen sacktade sig och denna Theater, blef 6 månader derefter, så d. 1 Nov. 1792 åter öppnad, till nya Skådespel.

Denna för Riket kostsamma inrättning, har blifvit förtrodd åt en serskild Styrelse, som efter erhållen instruction, hafver att förordna om Acteurer och Actricers antagande; om representationerne; om rollers utdelande; om förvarande af de Operor med tillhörande musik, som här af K. Musicaliske Academien uppföres, samt alla andra theaterstycken, som här spelas; med det mera som till hushållning och god ordnings bibehållande lända kan.

Enligt ett serskilt K. Maj.ts nådiga förordnande, af d. 10 Aug. 1775, hafva ock de personer, som höra till denna Kongl. Spectacel-inrättning, fådt sitt priviligerade forum, vid Nedre Borgrätten, uti alla rättegångs-ärender.

Man hade väl förut, ifrån flere år tillbaka, någon gång i Hudvudstaden, sedt en Opera uppföras, såsom på Bållhuset, en Syrinx och Arachne, och äfven af införskrefne Italienare, en Alessandro med flere, på Drottningholmske Theatren; men denna inrättning, sådan som den nu är, erkänner dock Gustaf III, för dess första Stiftare och Beskyddare i Sverige.

Den 18 Jan. 1773 uppfördes på det gamla och 1793 nederrefne Bållhuset, för första gången, Operan Thetis och Pelée; författad af Rådman Welander; hvarefter sedan, tid efter annan, af serskilte Författare framträdde: Orphee och Euridice, Iphigenie, Alcest, med flere.

Sedan Witterhetens Skyddsgud, som förberört är, icke allenast tillredt Parnassen åt Sång-Gudinnorne, utan ock uppmuntrat och lockat dem, att glade samlas under Hans hägn, att af Hans Skapar-snille, emottaga de af Honom uppgifne ämnen, till flere Theater-styckens utarbetande; hvilka jämte Hans minne, alltid skola hedra deras Författare; så uppträdde på Skådeplatsen, en Birger Jarl, en Gustaf Wasa, Gustaf Adolph, Christina och Oden sjelf, med flere både i våra egne häfder namkunnige och äfven ur fabeltidens mörker framkallade Hjeltar och Hjeltinnor, hvarom Svenska Theatrens Historia, torde framdeles lämna en

utförligare underrättelse^[4].

III.
Om Dramatiske Theatern.

Att omtala Arsenalen, förbytt till en Skådeplats, lånar man hvad en lekande penna derom skrifvit: Detta så förträffeligen väl belägne hus, uppbyggdes till ett Famille-slott och beboddes af en hög, rik och ansedd Slägt; gick genom behöriga liqvidationer, i mät för skuld, och tillföll Kronan; blef sedan Arsenal; fylldes med dyrbara segermärken, blodiga fanor, tunga harnesk, hjelmar, svärd; minnestecken af Hjeltar och namnkunnige Män; uttömdes sedan och förvandlades till coulissers skapelse-ställe; undervisnings-skolar för dans, sång, lekar och löjen; samt ett depositum för väf-slott, pappers-sköldar, siden-harnesk, trä-sablar, m. m. som den theatraliska omständigheten oumgängeligen fordrar; och är nu förändrad, till en verkelig Circus^[5].

Denna nya Kongl. Theatern, egenteligen ägnad till Dramatiske Skådespelet; blef vid firandet af Konungens födelse-dag, d. 1 Nov. 1793, första gången öppnad och invigd, med en ny Drame, i 3 acter, kallad den Svartsjuke Neapolitanarn, och en ny Opera i en act, Alcides inträde i Verlden^[6].

Denna Skådeplats är inrättad uti det gamla Palats, som först uppbyggdes af den store Fältherren Jacob De la Gardie, Grefve till Leckö &c. och sedan bebodt af Sonen, Riks-Drotzen Gr.

Magnus Gabriel De la Gardie och Hans Gemål Maria Euphrosina, K. Carl Gustafs Syster, Pfaltz-Grefven Johan Casimirs af Zweybrüchen Dotter. Uti de skiften denna Slägtens förmögenhet undergick, genom liqvidation och reduction 1680, blef huset Kronans, och såsom Arsenal, hvartill det anordnades, under Konungarne Carl XI:s och Carl XII:s segersamma fälttåg, med många trophéer och minnesmärken af Svenska modet och tapperheten, riktadt.

Denna fasta byggnad med sina fyra torn, är ännu en prydnad, uti fonden, af Stockholms oförlikneliga hamn, i synnerhet sedan den, till sitt yttre utseende, icke undergådt någon synnerlig förändring.

Dess nya inredning till Theater, skall hedra Directeuren Schef, hvilken förut känd såsom stor Machinist vid Kongl. Operan, härigenom äfven ådagalagdt sin skickelighet som Architect. Theatren blott några alnar smalare; men vid pass 14 alnar kortare, än Opera-theatren, beskrifves vara försedd, med allt det fullkomliga konstverk, som uti scenens förvandlingar, gjordt Svenska theatrens utmärkta företräde, för de fläste utländske. Den främste eller Parterre Noble är tillika med sjelfva Parterren liksom Amphitheatren försedd med bänkar. Avant-Scenens lättaste Arcade prydd af en med förgylde Zirater uppfyld bande, uppbäres på båda sidor af 2:ne helt förgylte fasces. Emellan desse äro öfver hvarandra 2:ne loger, hvilkas framdel prydes af förgylt Bildhuggeri-verk, då sjelfva öppningen, är med rika draperier behängd. I fonden af första raden, är den stora Kongl. logen, med sine gyllne prydnader, uti upphöjt arbete, innuti beklädd med blått damast besatt med guldgaloner och främst behängd med en rik feston af guldfrans. Öfver denna finnes en mindre Kongl. loge, grillerad.

Första raden innefattar 16, andra 18, och tredje i fonden 7 loger: alla med kläde till sina säten öfverdragne och med dörr-förhängen försedde. Skranken af alla logerne, äro till det yttre blå målade, med hvita ornamenter. Sidorne af 3:dje raden, är en läcktare, hvars främsta bänk får namn af troisieme, då bakdelen skall vara gallerie. Uppgången till Konungens loge, är genom en uti husets Västra ända uppförd dubbel stentrappa, och der bredevid finnes, till de höga Personers beqvämlighet, serskildte rum, uti båda sido-tornen. Utom första uppgången äro alla mindre trappor byggde af trä^[7].

Om detta hus, är vidare förmält, uti beskrifningen om Arsenalen; i nästföljande Capitel.

IV.
Om Gamla Arsenalen.

Det är af Historien nogsamt bekant, hurusom Nordens gamla Inbyggare, fullmodde och stridbare, gingo nästan alltid väpnade, både till Tings och Kyrka; huru de på allmänna möten, genom gny och vapenbrak, gåfvo sina tankar tillkänna, och i de längst aflägsne tidehvarf, sökte sin ära i blodiga äfventyr; logo åt farorne; föraktade döden och målade sig en himmel, i Odens och afledne kämpars samfund. Alltid färdige till strids, ägde de i sina vapen, sin förnämsta egendom. Men sedan sederne och lefnadssättet omsider förändrades och hugen småningom väcktes för fridsamme yrcken; bortlades väl vapnen i dageligt bruk; men blefvo dock snart återtagne, då eget eller Fosterlandets försvar, så fordrade. Ännu finnes på flere ställen i landsorterne, gamla fanor i Kyrkorne förvarade, såsom bevis, att ett folk, härdat i kjöld och frost^[8], icke var oberedt, att under sin egen fana, möta Rikets fiende. Derom vittna Krönikorne på många ställen: och om Dalkarlarne läser man; att de vid Kyrkorne, samlat Krigsgevär, som i fordna Dalkrigen varit brukade; såsom en myckenhet pilar och bågar, med flere mordiske vapen. Krut och skjutgevär, vore i Dalarne ännu obekante i K. Gustaf I:s tid^[9].

Häraf synes otvunget kunna slutas, att man ifrån älldste tider tillbaka, haft nödige förråd af vapen samlade, att dermed vid trängande behof, ikläda uppbådade stridsmän, för att freda Rikets gränsor och afvisa en fiende, som sökte byte och rof. Man kan således icke föreställa sig, att Birger Jarl, då han först lät resa Stockholms torn och murar, att från mälarn utestänga ströfvande Ester och Carelare, förglömt den nödige beväring, som med Hans öfrige försvars-anstalter, var oumgängelig.

Osäkra tider; opåliteliga grannar; inkräcktnings och vinnings-lusten; regerings och ärelystnaden; som alldrig sakna krigsorsaker, slägtehat, agg och missämja emellan högdragne och sjelfsvåldige Furstar; med hundrade andra skäl; gjorde i påföljande Secler, en lika omtanke och försigtighet, alltid lika nödvändig.

Således förmäla Häfderne, att i Erik af Pomerns tid, skytt och skytte-tyg, brukades vid belägringen af Stockholms Slott 1435; som då innehades af Danske Commendanten Eric Nilsson^[10]; att Carl Knutsson då han 1452 tågade med sin Krigshär åt Skåne, hade ett Fält-Artillerie af ungefär 20 kärrebössor, med pulver och stenar, som allt fördes från Sverige på slädar; att Sten Sture i Brunkebergs-slaget 1471, emellan Honom och Christian I, nyttjade både stora och små canoner; att försvarsvapen i K. Gustaf I:s tid, bestodo i sköld, hjelm, brynja och harnesk, m. m. samt anfalls- eller skade-vapen, af lans eller glafven, svärd, värjor, huggpampar, båge, pil och kolfvar; hvaraf en stor myckenhet fördes med i fält; pål-yxor, spjut, strids-hamrar, m. m. utom skottvapen, som sedan krutet i Sverige, ganska tidigt i 15:de Seculo, blifvit kändt^[11], småningom kommit i bruk; såsom byssor, föglare, cartover, serpentiner, med flere slags skytt och gevär.

Om Svenska vapen-förrådet i senare tider, kan man någorlunda döma, af Flottans bestyckning 1567, som på 70 större och mindre skepp, hade 1319 koppar- och 1145 järn-stycken, sedan man först omkring 1460 hos oss börjat, att bruka canoner till sjös, och att Erich XIV:s hela artillerie, efter Fourniers uppgift, steg till 8000 piecer; af hvilka större delen voro af koppar^[12]. Ehuru detta antal synes öfverdrifvet, då summan på alla koppar och järn-skytt, uti hela Riket, näst efter K. Johan III:s frånfälle, besteg sig till 1432 koppar-stycken och 2027 järn-stycken^[13]; vittnar dock denna Fourniers uppgift, att K. Erichs artillerie, varit i det stånd, att det förtjent utländningars uppmärksamhet.

All den beväring som tillhörde Kronan, förvarades på Slotten öfver hela Riket: harnesken uti rustkamrarne; men värjorne, (hvarunder då förstods, alla slags skjutgevär, bågar, hillebårdar, spetsar, som kallades öfver-värjor, samt sidogevär och svärd, som hade namn af under-värjor), i det lilla Arkliet, som hade sin egen Arklie-mästare; lika som store Arkliet, hvarunder skyttet hörde^[14].

Att lilla Arkliet eller Arsenalen i Stockholm, varit på Slottet, ifrån älldste tider, då det var befäst, allt intill 16:de årahundradet, inhämtas så väl, af de i Kammar-Archivo varande arklie- och rustkammar-räkenskaper; som af Riks-Archivi Handlingar; der ofta förekommer, Arkliet på Stockholms Slott; Konungens Rustkammare, och flere slags vapen som derifrån blefvo aflämnade.

Sedan Stockholm på en bedrägelig dagtingan, öfverlämnades 1520 åt Tyrannen, och han vid sin återresa till Köpenhamn, förordnadt Diedrich Slagheck eller Slaghök kallad; till Ståthållare i Stockholm; blef menigheten befald, att på Slottet uppbära sina vapen, harnesk och värjor; emedan sådant skedde i god ackt ^[15]. Hvilket äfven synes bestyrka, att vapen-förrådet, förvarades inom borgen.

Efter det upprättade inventarium å Stockholms Slott 1521, voro der efterskrefne byssor: 6 halfva slanger af Danmark, item på Kernan 1 half kartuve, item 5 halfva slanger, som Herr Sten lät stöpa och 3 halfva kartuger, med kamrar och 3:ne järnslanger med kamrar. Item en Dansk falkonette af järn.

 På den östra mur på Slottet.
It. 2 små falkenetter och 1 falkenette med kammer.
 På den Norre mur.
It. 15 skärpentiner.
 På den Västra mur.
It. 5 skärpentiner och 1 falkenette med kammer.
 På det gamla Slott.
Item 10 skärpentiner.
 I Smede-gården
It. 16 skärpentiner. Ther ligga ock obeslagne 3 falkenettter af koppar och 24 skärpentiner^[16].

Gottfried i sitt Invent. Sv. säger att Kronan af 2:ne grufvor hade 1050 skeppund koppar, hvilket var orsaken att man i Sverige hade så många Canoner, och att deras antal steg öfver 8000, hvilket han anser så mycket troligare, som endast på Stockholms Slott, stodo 400 grofva Canoner; med tilläggning att man i Sverige kunde gjuta så många man ville, efter man hade metall nog^[17].

När Whitelock 1654 besåg Stockholms Slott, berättar han sig der hafva sedt uti ett rum, öfver- och under-gevär för 10,000 man fotfolk, och uti ett annat rum, 5000 dito, för Cavalleri, äfven som en myckenhet estandarer, till ett antal af 800, som blifvit tagne från Sveriges fiender, hvaribland var en, som Gustaf Adolph tagit i egen hög Person och en annan som Wrangel tagit ifrån Chur-Fursten af Saxen. Uti förre Arsenalen, sades vara gevär för 50,000 man. Uti en annan stor sal visades den häst uppstoppad, på hvilken K. Gustaf Adolph blifvit skuten; äfven som Hans blodiga sjorta^[18]; den Jouvel Han burit vid sin Kröning, samt en hop rika svärd och byten.

Instructionen för Architecten la Vallée, af d. 3 Junii 1658, angår märkvärdiga reparationer och nya indelningar på K. Slottet; och hvad här i synnerhet anmärkes, ett nytt Residens och Tyghus på Södermalm^[19]; som dock aldrig kom till någon verkställighet.

Riks-Cantzleren Gref Axel Oxenstierna tyckes hafva gifvit det första förslaget, till en ordentelig Arsenals-inrättning i Stockholm, då han uti ett Memorial, daterat Franckfurt am Main d. 8 October 1633 anförer, att honom syntes nödigt, att i Stockholm på en beqväm ort, anten å Blasius-holmen, vid stranden, eller på Skeppsholmen, bygges trenne ståtelige, långa, breda och höga tyghus; ett till Skepps-stycken, ett till Fält-Artilleriet, och ett till de stycken som vundne äro, m. m.

Om detta förslag gifvit anledning till den stenhusbyggnad, som under namn af Amiralitets- och Tyghus, befans några år derefter på Blasie-holmen, vet man icke; men det är visst att samma stenhus, blef år 1647 d. 27 Mart. af Drottn. Christina förärat, tillika med tomten, till då varande General-Majoren Hans Wachtmeister, hvarifrån det genom Dotter-arf, är kommit till Fersiske slägten.

Sedermera skall Drottn. Christinas lusthus, vid S:t Jacobs Kyrka, (hvarest Kongl. Landtmäteri-Contoiret nu är), blifvit till Tyghus inredt, åtminstone var K. Arsenalen der, innan och till dess det nu varande Gr. Magn. Gabriel De la Gardies hus dertill inrättades.

Detta lät Riks Marsken Grefve Jacob De la Gardie uppbygga, sedan han af Drottning Christina 1647 d. 23 Julii fått tomten till skänks. Donations-brefvet innehåller att han för långlige, hulde, tappre, ansenlige och rättrådige tjenster gafs och föruntes, den Östra delen af Kronones Stall, Öster om Norremalms torget, samt den grund och tomt, som är emellan den Västra delen af be:te stall och intill berörde Östra del; så väl som den grund, som bemälte stall med sin fulla längd och bredd, allt ifrån stora gatan, neder till sjön, är byggdt uppå; och skulle vällbemälte Grefve Jacob De la Gardie, hans hus-Fru och Arfvingar, hafva mackt och tillstånd, att tillträda och i possession taga berörde Östra del af stallet och dess grund, tillika med hosliggande tomt och plats emellan den och den Västra del af stallet, så snart ett annat stall till K. M:ts hästar, på en annan ort uppbyggdt och så vida färdigt är, att hästarne deri sättas kunna, och sedan, så stallet, som tomten, oqvalt njuta, bebygga och behålla, som annat sitt välfångne arf och aflinge-gods &c. Häraf inhämtas att Kronans stall varit Öster och Väster om Arsenals-platsen, och sjelfva den platsen eller tomtens stallgård. (Wittinghs samling).

Byggnaden efter den tidens smak, lysande och kostsam, kallades i älldre tider Makalös.

Att Grefve Jacob sålt detta sitt makalösa hus till Kronan, och att Sonen Grefve Magnus, återfått det samma genom byte, beviser K. brefvet af år 1653 d. 30 Sept.

Nu förblef denna egendom De la Gardieske Famillen tillhörig, flere år bortåt.

Emedlertid och i synnerhet under K. Carl XI:s minorennitet förehades af Regeringen åtskillige förslager, till en rymmeligare och förbättrad Arsenals-inrättning.

Hvad man i Dr. Christinas tid redan projecterat, om en Arsenals-byggnad på Ladugårdslandet, der Amiralitets Brygg- och Baak-huset (nu Kronobageriet) står, förnyades uti Senaten 1661, uti Krigs-Collegii berättelse om dess Administration, d. 20 Nov. 1662, och ytterligare d. 19 Juli 1667.

Vid denna tid tycktes ock Valdemars-ön (nu K. Djurgården) vara en beqväm ort, för den Kongl. Arsenalen, hvarom den K. Regeringens betänkande afgick d. 26 Sept 1666, till Krigs-Collegium, Öfverståthållaren och särdeles till la Vallée, om dessein dertill. (Råds-Protoc. p. 301). Till Krigs-Collegium afgick K. M:ts bref, under d. 20 Dec. 1673, om tropheernes transporterande till Ladugården, ifrån det gamla och förföllne Tyghuset; och ville K. M. draga försorg om Ladugårdens reparerande. (Regist. i R. Arch. f. 733). År 1677 hemstälte Krigs-Collegium till K. M:ts godtfinnande om nya Arsenalens förfärdigande, eller om den gamla skulle repareras; åren 1678 och 1679, påmintes ytterligare om 10,000 d:r S:mt, till Arsenals-byggnaden, efter Tyghuset vore så förfallit, att det vidare icke kunde understödjas.

Arsenalen fick ej någon beqvämlig plats, förr än vid K. Carl XI:s reduction, då Gr. Magni Gabr. De la Gardies hus, blef å nyo Kronan tillhörigt, och har allt sedan varit en K. Arsenal. Reductions-handlingarne torde bäst utreda frågan om åtkomsten. Uti K. br. till Krigs-Collegium af d. 16 Junii 1689 anbefaltes Collegium att ju förr, ju häldre, draga försorg, att Konungens rustkammare blef transporterad i det huset vid S:t Jacob som K. tillfallit efter R. R. och Riks-Drotzet Gr. Magnus Gabr. De la Gardie. (Regist. 1689 f. 383 v.)

År 1690 d. 21 Oct. afgick K. M:ts bref till Stats-Cont. om nödige medel, till den nya Arsenalens inredning. Häruppå gjordes åtskillige förändringar, så innan som utanpå huset, hvadan dess älldste utseende, som i Gr. Dahlbergs Sv. Antiq. och Hod. Tab. 39, 49 finnes aftagit, blef något förändrat.

Sedan är ock efter hand, tomten mycket utvidgad, i synnerhet, åt sjö-sidan, hvarest nu för tiden är, en tämmeligen stor och beqväm lastplats.

År 1691 d. 14 Julii skedde K. M:ts befallning, till Öfverste-Marskalken Gr. Joh. Gabriel Stenbock, att de till Arsenalen hörande saker och tyg, skulle flyttas ifrån Lusthuset vid S:t Jacobs Kyrka, till det nya tyghuset och der i sin ordning uppsättas.

Härtill får nu ytterligare läggas, att detta hus år 1688, blef någorlunda i stånd satt, att nyttjas till Öfverståthållare-boställe^[20]; men blef derefter, som bemält är till Arsenal inredt. Då borrttogs alla eldstäder och skorstenar; likaledes balconnerne öfver ingångarne, både åt trägården och sjö-sidan. Taket blef sedan på 1740-talet såsom bofälligt, nedtagit och lägre gjordt, samt med järn i stället för kopparplåtar försedt; men tornen blefvo oförändrade^[21].

Detta hus skall vara byggdt på 18,000 pålar, som kostat 1 R:dr stycket^[22]. Gården har åt sjö-sidan i senare tider blifvit mycket utfyld, till en rymlig lastage-plats, i fonden af Stockholms oförliknelige hamn.

Utom de vapen och trophéer, som i Arsenals-rummen förvarades, såsom vedermälen af fordna Svea Konungars och deras Härars tapperhet; såg man ock, då gården var instängd, derstädes ett förråd af större och mindre uppstaplade kulor. Sedan stora Operahuset, här bredevid, å Västra sidan, i K. Gustaf III:s tid, blef färdigt; anlades ifrån Norremalms torg, en strandgata, nedanför Arsenalen till Blasie-holmen.

K. M:t beviljade d. 8 Sept. 1775, att det öfverskott 3313 d:r, 6 ö. K:mt af de till Arsenal-takets, så väl som rummens reparation anslagne medel, skulle få användas, till nya Arsenals-broens i stånd sättande, Rustkammare-rummen och en del af Krigs-Collegii husets reparation.

Mera änn i hundrade år, hade detta gamla och väl belägne hus, varit Arsenal, då efter Salig Enke-Drottningens, Lovisa Ulricas död, Hännes med mycken kostnad för Riket, inredde och till en stor del nybyggde Vinter-Palats Fredrichs-Hof, dertill anordnades; och Arsenalen åter, d. 1 Nov. 1793 till en så kallad Dramatisk Theater invigdes.

En del af Arsenals-förråderne på Fredrichs-Hof, af gevär och andra Krigsbehof, transporterades 1796, till ett af Kronans Magazinshus på Skeppsholmen, förut nyttjat till Spannemåls-upplag; hvaremot nedre våningen på Fredrichs-Hof inreddes till Spannemåls-Magazin; hvarom mera angående Arsenalen derstädes.

Sedan man i det föregående nämt om flere förslag, till en Arsenals-byggnad, bör här visserligen icke förglömmas, de makalösa desseiner, som Grefve Nicod. Tessin, af egen drist, dertill författadt. De böra skådas för att kunna bedömmas; men då de aldrig blifvit graverade, tror man sig dock göra kännare af Gr. Tessins arbeten, en angenäm tjenst, att härjämte helt och hållit bifoga, en beskrifning deröfver, som han sjelf tillsändt Konung Carl XII ^[23]; för att deraf om denna dessein kunna inhämta, en någorlunda, fast icke fullständig underrättelse. Under stora faciat-ritningen läses:

Idea Augustissimi Trophaeorum Palatii, qvod Holmiae hortum Regium inter et aqvae sinum extrui potest, prout facie meridionali portum Subjectum Regiamque e regione sitam spectat, in qvo ingens illa exuviarum multitudo seu locupletissimus fortitudinis Regiae testis victoriarumqve praemia et indicia commodo ordine explicari et tanqvam in templo virtutis et Gloriae in Patriae honorem Regumqve aeternas laudes Immortalitati consecrari qveant.

Här följer sjelfva beskrifningen, innehållande äfven åtskillige historiska upplysningar, till ämnet hörande.

Stormägtigste Konung.
Allernådigste Herre!

Såsom E. K. M:ts Arsenal, är uti sig sjelf en tämmelig vanskapelig byggnad, derest uppå Faciaterne emellan tornen, intet en gång fönstren svara öfver hvarandra, ja derest taket består af fyra våningar och sjelfva huset allenast af två, och dessförutan denna byggnad dageligen blir mer och mer banfällig, dels igenom den myckenhet af buckter uppå taket, dels igenom rötan som hela taklaget redan är försvagat af, så att det i längden synes vara underkastat en oundvikelig ruin; så emedan igenom de senare store Svenska Konungars stadigt tappre och glorieuse Actioner, en för hela verlden otrolig myckenhet af allehanda Trophéer är samblat; ja så att utaf stycken och fyrmörsare, allena redan finnes öfver 1300 uti förråd, och fanor och Standarer öfver 3000; ty synes en sådan skatt väl förtjena, ett annat fodral, om jag så får kalla det, än att vara så illa rangerat och beblandat med en hoper gevähr och andra saker, som mera höra till en Magazin och Garde-meuble, än uti en slik byggnad, som bör vara snarare som ett Palais de la Gloire eller ett Trophée-hus considererat. Situation af placen, enär hännes K. M:ts Riks Enke-Drottningens stallgård derunder begripes (derest för vagnshästar, öfver allt kan finnas lägenhet) är så fördelacktig, så väl i anseende af Slottet och nya bron, som hela skieppsleden, så att uti hela Staden och malmarne ej finnes någon bättre lägenhet, i det att enär en bred gata så väl lämbnas emellan Salig Gr. Axel Wachtmeisters, som salig Gr. Axel Lillies hus, behåller ändå placen 275 alnars längd och 130 alnars bredd, hvarest ock eldsfaran mindre synes vara att befruckta, än någorstädes; Ty har jag nu en tid bortåt användt allt det råderum mig har varit möjeligt, att föreställa dess structur, så väl uti planer som faciater och Profiler; uti desseiner af mera än 3 alnars längd och 6 qvarters högd, med dertill hörande particulariteter i stort, hvarvid jag har användt all den möda, flit och estude, som ett slikt så stort verk synes kräfja; men som slike desseiner erfordra en otrolig tid och möda och alldeles skulle fördärfvas, i fall man dem uti lika hvad stort paqvet böja månde, och dessutan intet skulle vara mig svårare, än att intet sjelf få vara deras uttydare; derest jag intet i verlden högre önskar, än efter åtskillige oundgängelige svårigheter, ibland hvilka jag den förnämsta räknar, uti så månge år hafva saknat min Allernådigste Konung, att ändå till det minsta en gång hafva att hugna mig af de förmåner och villkor, att få gjöra hos E. M:t min allerunderdånigste uppvacktning, som skulle vara mig en otrolig glädje och hugnad; men som jag intet vet, hvad jag i detta fall kan flattera mig af, har jag icke desto mindre funnit, min underdåniga plickt vara, att emedlertid der afgöra denna korrta följande Beskrifning, angående förberörde Trophée-hus; ehuruväl jag intet är så okunnig, att dragas med de tankar, att tillståndet nu just skulle vara att tåla effectuerande af slikt project. Men när jag oförgripeligen besinnar de medel som derute uppbärs, eller ock hvad framdeles igenom satisfactions-penningar, med Guds hjelp kan vara att förmoda, då torde E. K. M:t sjelf, dertill finna lättare utväg, än andra torde sig föreställa; och vid all händelse, att allt skulle hafva anstånd, (derest ändå uti Eders K. M:ts frånvarelse intet värck med särdeles nöje drifvas kan), så har jag allenast projecterat detta utur en underdånig zele och devotion, jämbväl i de tankar, att nu många saker, af myckenhet utaf Tigerhudar, Pantzerskjortor, curazerade Hästar och Karlar jämte Sköldar, Sablar, Kograr och Pflitsbogar, samt hvarjehanda främmande och rare gevähr, torde kunna samblas, som i sådant fall kunde tjena till en öfvermåttan stor prydnad och elljest intet kanske reflecteras uppå. Uti de gamla Romares tid, var det alltid brukeligt, att Segraren sände till Rom, som den yppersta Residencen allt det som utaf kostbare saker kunde eröfras, emedan de alltid höllo för anständigt, som Cicero förmäler: victoriae esse multa Romam deportare, qvae ornamento urbi esse possent; såsom en allmän moder utaf allt folk; men som jag icke bör bruka ett så vidlöftigt företal, så vill jag nu allenast så korrt som sig göra låter, skrida till sjelfva värckets beskrifning.

Såsom uti bägge hörnen af de förberörde 2:ne gator, och den långa gatan som skiljer K. M:t trägård och det projecterade Trophée-hus, äro ärnade 2:ne stora fyrkantige torn, som sedan öfverst formera åttkanter med en egen art mycket bizarre kuppler uppå, och utaf hvilka torn, hvardera sida innehåller 42 alnars bredd; så blir emellan bägge dessa torn ändalångs gatan en byggnad af 191 alnars längd och 26 alnars bredd, jämte 2:ne andra slike flyglar åt sjön af vid pass 90 alnars längd, nemligen vid bägge sid-gatorne, derest sedan en terasse af 4 alnars högd bornerar planen emellan bägge dessa flyglarne och således lämbnar åt Slottet och sjöfarten en öppen veüe af hela placen och alla 3 invändige sidor; främst uppå denna Terrassen äro ärnade 4 Kongl. statuër till häst, nemligen af de 3:ne högstsal. och gloirvyrdigste i åminnelse Konungar, K. Gustaf Adolph, K. Carl Gustaf, K. Carl XI. och E. K. M:ts egen, hvilka hvardera borde vara af Bronze, 9 alnar höga, förutan piedestalerne.

På det dessa 4 statüer Eqvestres, så mycket mera må kunna skönjas ifrån alla sidor; så äro de tre förbemälte byggningar emellan Tornen förestälte ändalångs stora gatan, med 23 höga öppna Arcader af en rustiqve order, af hvilka äfven väl 10 st. continuera vid hvardera sid-gatan ända åt sjön. Såsom förbemälte fyrkanter äro 42 alnar breda och bygnaderne som uppå 2:ne sidor stöta deremot, äro allenast 26 alnar breda, så ger det anledning vid alla 3 gator, 7 alnar ifrån sjelfva bygnaderne, att föreställa vissa järngaller-verk, igenom hvilka hvar och en kan se, förbemälte K. Statuër, jämväl alla stycken och fyrmörsare, utan att komma innom galler-verken; derest man således och så väl ifrån Slottet, som ifrån sjön, kan se alt det folk och vagnar som passera på andra sidan om gatorne. Desse 3:ne merbemälte bygnader äro nederst innan till fördelte med idel portiqver af vid pass 150 coloner ihop, af hvilka portiqver de medlersta och bredaste tjena till igenomgång, och sid-portiqverne att rangera styckena ända längst uti; hvarest öfver alt igenom inscriptioner kan exprimeras, hvarest de äro tagne; och 2:ne andra rader af mindre stycken, kommo att ligga på bägge sidor, utan för bygnaderne, nemligen den ena raden vid gallerverks-sidorne och den andra kring gården; nederst vid Terrassen emellan Kongl. statuërne till häst, komma de största stycken att ligga, så att uppå detta sättet öfver 1600 stycken läre kunna placeras, förutan fyrmörsare, af hvilka de största komma att entourera 2:ne Bassiner midt uppå placen, hvilka finnes nödige, så väl för eldsfara, som sjelfva prydnaden, derest vatnet lätteligen ifrån E. K. M. trägård dit ledas kan; bemälte sidegångar, derest styckena ligga, blifva bornerade med nicher och statuër utaf de tappraste män, som hafva lefvat i verlden; hvilka blifva 12 till antalet, och äfven så många curasserare med stora sköldar, stå uppå bägge sidor af ingången till tornen och trapporne, som komma ytterst uti bägge flyglarne. Vid de medlersta 3:ne arcader, af de 23 som finnas vid långa gatan, stå 4 statuër som representera de 4 Verldens delar och in åt gården 4 bundne Slafvar, på det sättet, som de Antike hafva förestält Sarmaterne. Denne undre våning som består, af idel öppne arcader och portiqver, är vid pass 13 alnar hög, hvaruppå sedan finnes uphögd en stor Dorique order af halfva colonner, emellan hvilka finnes dubbla fönster öfver hvarandra, och de nedersta med frontespicer. Denna orden har alltid blifvit hållen för mäst Martialsk, emedan der inga små ornamenter inflyta, ja så att sjelfva colonnerne, i allt fall kunna muras af tegel, för att fly bekostnaden. Denna andra våning består af 3:ne stora hvälfda Gallerier, af 20 alnars bredd innan till och 28 alnars högd, och är det medlersta emellan bägge Tornen allena 191 alns längd. Uppå hvardera sidan äro 23 fönster tämmelig höga, dubbelt öfver hvarandra, som gör i det ena rummet allena 92 fönster; desse dubbla fönster äro skilde ändalångs Galleriet med 3:ne alnars breda Balconer uppå hvardera sida, som ger anledning så väl noga att betrackta särskildt den öfra raden af fanor och Standarer, som äro öfver bem:te Balconer, som de andre alla kunna betracktas af dem som gå i sjelfva Gallerierne. Emellan fönstren nedre uppå gålfvet, äro uppå hvardera sidan 6 piedestaler af allehanda Harnesk ihopsatte, uppå hvilka komma till att stå curasserade Hästar och Karlar, jämte en Curaser uppå hvardera sidan af piedestalerne; sedan äro der andra lika månge Trophées d'Armes ihopsatte af Curaser, Pantzersjorter, Casker &c., och emellan hvar Trophée d'Armes och Curasserat Häst, är ärnat en Grouppe af Curasserare, som hålla en sköld emellan sig, hvarpå öfverst står en annan Curasserare, och slike groupper blifva 12 st. uppå hvardera sidan af långa Galleriet. De bägge Sid-Gallerierne blifva nästan uppå samma sättet, för utan att de föga äro öfver 70 alnar långa. Ändan af desse Gallerier blifva bornerade af en öppen arcade, utaf 7½ alns bredd och 15 alnars högd, öfver hvilken det Svenska Vapnet hålles af 2:ne Renoméer och uppå bägge sidorne äro 2:ne Pilastrer af en composit order, med allehanda Gevähr ornerade, och uti listen finnes alla de differente sorter af Cronor och Krantzar, som uti Romares tid meddeltes åt de triumpherande. Sidorne af fönstren jämte hvalfvet är ärnat med allehanda Antiqve Gevähr och Trophéer att orneras, som uppå en gul botten, med guld kunde roseras. Vid hvardera ändan af Galleriernes hvalf, finnes i stort målat, en Triumph, par exempel uppå ett ställe: Alexandri triumph, derest Mars uppå ena sidan och Hercules uppå den andra, sitta uppå idel vapen, och entourerade af fanor och estandarer. Igenom förstbemälta öppne Arcader af 15 alnars högd, ser man in uti det i begynnelsen berörde fyrkantige torn, som inuti äro åttkantige, och nederst allenast 3 steg öfver gatan, innehållande 60 alnar i en högd inuti. Desse bägge torn äro destinerade till 2:ne stora runda Celinders, af hvilka en kommer, att ståendes, midt uti hvardera torn, hvilka äro 45 alnar höga och nederst vid pass 16 alnar breda. Desse Celinders äro entourerade med idel fanor, öfver 300 uti antalet uppå hvardera, och kan man emellan desse fanor gå öfverst upp uti Celinderne och af alla ses. Emedan den väg i högden upp emot spetsen, blir både smalare och brantare; så alluderar det uppå den svårighet man finner, ju mer man kommer att nalkas Gloiren och Immortaliteten, af hvilke en Statue kommer att sitta, uppå en rund ornerad Piedestal, öfverst uppå Celinderne. Bröstvärn omkring Celinderne, bakom hvilken uppgången är, finnes ornerat med en svite af krigs-actioner och batailler, med guld uppå gul botten rosserade, i lika måtto festoner af Lauriers, jämte alla de antiqve målade trophéer, som tjena till nedersta understöd, af ofta bemälte Celinders. Härvid är ock att observera, att midt uti dessa Celinders, går en särskilt liten rund trappa ända opp. Desse stora machiner undfå sitt ljus och dag, intet allenast af de 15 alnars höga Arcaderne ifrån bägge Gallerierne; utan ock ifrån 2:ne lika höga fönster vid gatorne och sedan af 8 tämmelig stora fönster uti hvardera Cuppel. Emellan dessa 4 arcader, komma 4 stora Nicher, med stora Statuër uti hvar, som representera Les forces d'Hercule. De halfva Colonnerne deremellan kunna af Pistoler och Gevär i hopsättas, det öfriga blifver allt med Fanor och Standarder utzirat. I hörnen af bemälte fyrkantige torn och innantill åttkantige, komma runda trappor som gå ända upp i byggnaden. På det nu b:te Celinders intet uti öfre Gallerierne uppå en gång må synas, så finnes uti de 15 alnars Arcaderne tafts-täcken, hvilka lika som för en Theater uppdragas. Uppå desse täcken äro igenom tafter af åtskillige färgor, förestält en Piramide, som betyder Magnificencen, och öfverst en Urne, som är Alegorique uppå den aska, som i gamla tider, efter de afledne Hjeltar samlades. Nederst synes Svenska Vapnet, med 2:ne Renoméer, Trophéer, Standarder och Fanor omkring, och litet högre upp uti en Oval, finnes K. Gustaf Adolphs Bröstbeläte, med en hoper andra zirater kring. Främsta delen af bägge Flyglarne emot sjön, formera af andra och 3:dje våningens högd en portique af fyra colonner, med en frontespice uppå. Bak om bägge dessa portiquer äro de tvänne trapporne som föra till Gallerierne, så väl som åt våningen uti taket, hvilken blir 6 alnar hög och 12 alnar bred och får sitt ljus genom fönstren emellan dubbla taken. Dessa 2:ne öfre Gallerier, som i hop bestå af vid pass 300 alnars längd, kunde orneras med allehanda curieusiteter af främmande Gevär och Tigerhudar, m. m. Och som de samma, tvifvels utan nu lättare än någonsin kunna samlas; så har jag intet kunnat förbigå, det samma nu härmed, uti underdånighet att påminna. Denna bemälte våning blifver, öfver de medlersta 5 fönstren, af medlersta faciaten upphögd och öfver de 6 nedre halfva Colonnerne ornerat med en Order af Cariatider, som de gamla hafva inventerat utaf Qvinfolken som fördes uti träldomen. Uti denna salen kunde de kostbaraste sakerne förvaras. Öfver desse 5 fönster kommer äfven väl en Frontespice, som är större än de utaf bägge flyglarne; öfverst uppå hvilka Svecia Triumphans kommer att sitta, och i lika måtto Gothia och Vandalia uppå de andra bägge frontespicerne, komma äfven väl emellan en hoper trophéer att sitta. Hvad frontespicerne komma inuti att orneras med, jämväl alla de trophéer, Inscriptioner, Medallioner, m. m. som äro ärnade, uti en upphöjning, som kommer öfver Doriqve-Orden, som det skulle falla allt för vidlöftigt att tala om; ty gås det nu förbi. Samma art Cariatider, som komma midt öfver faciaten, äro ock förestälte vid åttkanterne utaf tornen, och uppå de delar af fyrkanterne, som skjuta ut, stå uppå en Ballustrade i hvardera hörnen, stora statüer af Heros och Amazoner, hvilkas sednares härkomst, äfvenväl detta Konunga-Rike tillägnas. Sjelfva det öfversta utaf tornen består af en artig bögning, som uti desseinen gör en god effect, och är såsom en skölper betäckt. Öfverst uppå hvardera är en art af Bomber som spricka. Detta är hvad man någorlunda skrifteligen, om dessa desseiner kan gifva tillkänna. Gud gifve! det kunde ske munteligen, då jag är försäkrad att desseinerne skulle gifva mera nöje; emedlertid lefver jag uti den underdåniga tillförsicht, att den intentionen, som jag utaf egit dref för K. M:ts tjenst conciperat, alldrig lär vinna annan, än en nådig interpretation; hvarmed jag in till min dödsstund framhärdar

Stormägtigste Konungs
Allernådigste Herres

N. Tessin.

V.
Landtmäteri-Contoiret.

Det i Riket inrättade Landtmäteriet, förmodeligen omkring 1603, då Buraeus fick Konungens befallning, att såsom Riks-Architect och General Mathematicus, besörja om landets afmätning; begynte aldraförst 1630 att till K. Räkninge-Kammaren ingifva Chartor, öfver Byarnes åker och äng, i hvarje landsort. Äldre Hemmans-Chartor finnes ej vid Contoiret.

Efter Buraei afgång, besörjdes Landtmäteriet af Inspectorer, som tillika voro Landtmätare i Upland, och någon viss tid på året reste in till Stockholm, att emottaga och registrera, de till Räkninge-Kammaren insände Chartor, ifrån Landtmätarne i hvarje ort. Härvid förblef det väl i 40 år.

Då Baron Carl Gripenhjelm förordnades till General-Directeur, öfver Sv. Landtmäteriet, d. 23 Oct. 1683, utverkade han ock, hos Konungen, att han fick rum i ett serskildt hus, vid Kungs-trägården, dit Contoiret, från Riks-Kammar-Collegium flyttades, för bättre utrymme skull; då detta såsom ett Hufvudverk, blef försedt, med en ständig Inspector, och efter hand med flere nödige betjenter, och kallades från den tiden: Kongl. Landtmäteri-Contoiret. För Landtmätarne utfärdades 1688, en ny och fullständigare Instruction. Samma år d. 19 Dec. fick Directören öfver Landtmäteriet Carl Gripenhjelm, hvilken förut haft sitt rum på Slottet, anvisning på rum för sig och sina underhafvande, i för detta De la Gardieske huset vid S:t Jacob, nemligen den öfre fyrkanten i tredje våningen som vetter åt sjön, samt 3 à 4 närmaste logementerne derutmed, jämte den aldra öfversta altanen. (K. br. i Regist. f. 863).

Genom Baron Gripenhjelms nitiske föranstaltande, förfärdigades väl Chartor öfver flere Sv. Provincer; men de fingo efter en antagen principe, att deras publicerande, kunde till Rikets skada, gagna en fiende; icke i hans tid utgifvas. Han afled till saknad, för detta verk, d. 12 Sept. 1694.

Efter Transköld, som förestod Contoiret några år, förordnades Gunno Eurelius, till Direct. 1699. Han adlades under namn af Dahlstierna och fick Öfver-Directeurs namn och värdighet.

En Charta öfver Sverige utgafs i Paris 1705, af De l'Isle, efter Baron Gripenhielms ritning, som förmentes vara till afcopierande utpracticerad från Landtm. Contoiret, genom någon tillställning, af Franska här varande Ambassadeuren, Comte D'Avaux, som bodde nära Contoiret och dertill nyttjade granskapet. Undersökningar derom, fästade blott en obevislig misstanke, på Vaktmästaren vid Contoiret.

Under påstående mätningar i Sveriges Tyska Provincer, afled Dahlstierna 1709. Efter honom blef Inspectoren Jacob Hagman Öfver-Directeur. Han Adlades 1720 och kallade sig Nordencreutz. Under hans tid utkom en ny Landtmäteri-Instruction, d. 20 Apr. 1725. Han afled d. 1 Mart. 1747.

Med Landtmäteriet förenades justeringen af mått, mål och vigt, sedan alnen, tunnan och pundet, ofta blifvit förändrade, till mycken osäkerhet, i allmänna rörelsen. Krigs-Rådet Stjernhielm blef först förordnad till General-Directeur deröfver. En förordning utkom till ordnings stadgande derutinnan 1665, sedan han faststält alnen till en viss längd och delt en Svenk fot i decimaler; uträknat målkärilens dryghet, i cubiska tum, efter foten, samt utsökt ett medium, för den allmänna vigten, som blef stadgad till en viss tyngd och kallades victualie eller svår vigt, till skillnad emellan lätt eller utskeppnings-vigten, m. m. Men under okunnige Inspectorer, som bestridde justeringen, förföll detta verket åter i oreda; då Inspect. vid Landtmäteri-Cont. Jacob Faggot, 1735 förordnades, att tillika hafva öfverstyrelsen öfver justeringen, som under hans inseende, af Landtmätarne i hvarje landsort, skulle verkställas.

På R:s Ständers tillstyrkande, om de Geographiske Chartornes utgifvande af Landtm. Contoiret, öfver landsorterne i hela Riket; utsågs till detta behof 3000 d:r S:mt, och utfärdades d. 11 Febr. 1735 K. M:ts privilegium derå; jämte förbud att införa Svenska Chartor, som voro efterstuckne utomlands. Sedan den tiden har Chartan öfver Mälarn utkommit 1739, ehuru något felaktig, af tillit, på de gamlas utsatte polhöjder, för Arboga, Köping och flere orter: Chartor öfver Upland och Vestmanland graverades af Bjurman 1742. Öfver Södermanland af Geringius 1743; och sist öfver Nerike 1745. En lång tid derefter utkom Chartan öfver Skåne. Dessutom äro följande utgifne af Contoirets betjente: En liten Charta öfver Sverige, med tabell öfver miltalet, emellan hvar Stad; En öfver Finska viken; 2:ne väg Chartor öfver Sverige och Finland; En öfver Stockholms belägenhet; En öfver Svea och Götha Riken, med Finland och Norrland, som utkom 1747. En fullständigare kunde Contoiret då icke utgifva, innan gränsorne i Öster och Väster voro afgjorde; emedlertid hade denna fådt en ansenlig förbättring, i anseende till de l'Isles, som efter Gripenhielms ritning 40 år förut var utkommen.

År 1747 blef Inspectoren Jac. Faggot Öfver-Directeur, och samma år tillförordnandes, en mätnings-Commission i Finland, som fick en serskild Directeur, Ol. Ehrenström; efter hvilkens frånfälle, Ephraim Otto Runeberg, intog hans ställe.

Den stora nytta som Landtmäteriet medförde, i afseende på Fäderneslandets beskrifning och kännedom, uppodlingar, storskifts-delningar, Hemmans-klyfningar, nybyggens anläggande, Skogs-afvittringar, m. m., hör icke egenteligen hit. Riksens Ständer som insågo förmånerne af detta nyttiga verk, tillstyrkte 1756, en tillökning i Landtmäteri-Staten, af 60 Landtmätare i Sverige och 40 i Finland. Då vidtogs ock serskilde utvägar till ägodelnings och Storskiftes tvisters skyndesammare afgjörande; med flere författningar, till både Landthushållningens och Svenska Geographiens befrämjande: hvarom en utförligare beskrifning kan inhämtas af Öfver-Directeuren Faggots tvänne hållne tal, i K. Vett. Acad. 1747 och 1760; innehållande Historien om Svenska Landtmäteriet och Geographien.

Directeuren öfver Landtm. i Finland Eric Wetterstedt, sedan af Wetterstedt, blef år 1777 d. 6 Junii, Öfver-Direct. vid Landtmäterie-Contoiret, samt 1779 Kammar-Råd, och 1794 Landshöfdinge öfver Upsala Län; allt med bibehållande af Öfver-Directeurs Ämbetet öfver Landtmäteriet i Riket.

Under K. Gustaf III:s Eriks-gata till Finland 1775, inhämtade Han, af de Chartor, Directeuren af Wetterstedt, i underdånighet aflämnade; att hela Finland, sedan sjöar, berg, odugeliga måssar och onyttig mark, afgådt, innehöll något öfver 1261 qvadrat mil; fördelt i 4 Län. Till detta landets upphjelpande, vidtogs i anledning deraf, Finlands nya fördelning, i 6 Län; hvilkas gränse-skillnader då tillika utstakades.

Ifrån Landtmäterie-Contoiret hafva sedermera följande Chartor blifvit utgifne:

1:o Öfver den uppgångne Riks-gränsen emellan Sverige och Norrige, trenne Chartor af Marelius, Öfver-Inspector vid Contoiret, hvilka finnas bifogade hans beskrifning, i K. Vett. Acad. Handlingar, om denna förrättning.

2:o Öfver sjön Venern, författad af N. Marelius, 1773.

3:o Öfver belägenheten af de sjöar och strömmar, hvilka till Segelfartens inrättande, emellan Götheborg och Norrköping eller Söderköping, äro tjenande; författad vid Contoiret af Marelius 1774.

4:o Öfver Södra delen af Sverige, tillägnad K. Gustaf III, af Marelius; graverad af Bergqvist 1778.

5:o Öfver Öster-Göthland och Linköpings Höfdinge-döme, utgifven af Marelius 1779, stucken af Bergqvist.

6:o Öfver Elfsborgs och Vennersborgs Höfdinge-döme 1781, graverad af Bergqvist.

7:o Öfver Vermland och Carlstads Höfdinge-döme 1783, graverad af Akrel.

8:o Öfver Finska viken, med deromkring belägne provincer; författad i Landtmäterie-Contoiret 1788, stucken af Åkerland; och med flere orters utsättande sedermera tillökt. På denna Charta är gränsen emellan Sverige och Ryssland utmärkt, både efter freden som slöts i Åbo 1743, och efter Nystadska freden, som slöts 1721.

9:o Öfver Cronobergs och Blekings Höfdinge-döme 1788; som förmodeligen i anseende till erforderlige rättelser, ännu icke blifvit allmänt utgifven.

10:o Öfver Åland, med en del af Svenska och Finska skären, samt postvägen emellan Sverige och Finland; under Kammar-Rådet och Öfver-Direct. af Wetterstedts inseende, författad i Contoret 1789. Ritad af C. Beckman och graverad af Åkerland.

Hvad nu K. Landtmätere-Contoirets hus angår; så finnes dess forntida utseende aftagit, i Gr. Dahlbergs Svecia Ant. et Hodierna. Det berättas att Drottn. Christina här haft sitt Lusthus, der hon ofta med nöje vistats; hvilket ock i anseende till dess belägenhet snart sagt inn i Kungsträdgården, tyckes låta mycket sannolikt.

Huset nyttjades sedan som Arsenal, innan De la Gardieske huset reducerades, och till Arsenal inreddes. Koppartaket derå borttogs, och huset uppfördes en våning högre 1755. Den öfre våningen har sedan varit nyttjad, till boställe för Öfver-Directeuren vid verket.

VI.
Kungs-Trägården.

Kungs-Trägården vid S:t Jacob, omtalas i Rikets älldre Handlingar. Den har, vid Näckeström och foten af Brunkeberg belägen, hvarken varit af det utrymme eller anseende i början, som den sedermera, tid efter annan blifvit. Konungen hade 1430 sin kålgård på Norremalm, der nu Kungs-Trägården är; hvilken nämnes uti ett gåfvobref af d. 20 Decemb. 1430^[24]. En stor del af S:t Jacobs Kyrkogård, lades dertill 1454, då Konung Carl Knutsson, gaf Jacobs församling vederlag, uti en del af S:t Jörans Capellgård och tomt, till begrafningsplats^[25].

De förändringar dermed sedan skedt, voro förmodeligen icke af mycken betydenhet. De svåra öden, som under oroliga tider, drabbade Norremalm, då Kyrkorne raserades, och till och med mindre kojor afröjdes; gifva icke anledning, att göra sig något stort begrepp, om denna trägårdens tillväxt eller grönskande tillstånd.

I Konung Gustaf I:s tid, blef en Hans Friese efterskrefven, att sätta alla Konungens trägårdar i stånd, och att om vintern väfva linne och dräll, för Drottningen. Fullmagten var daterad d. 1 Aug. 1545^[26].

Konung Erich XIV, uprättade ett på Latin författadt contract, daterat Kungsbro d. 14 Dec. 1565, med en Fransos Jean Allard, om en trägårds anläggande på Norremalm, som innom ett år skulle vara färdig, till allehanda uppräknade rara Utländske trän och örters växt; hvilka för en gifven och utsatt summa, skulle utifrån införskaffas. Den tillärnade trägården, skulle blifva 150 fot i längden och 100 fot bred. Sedan trägården således blifvit inrättad, skulle han med flit och trohet få sköta den; att han alla årstider till K:s behof, kunde aflämna allehanda slags goda fruckter och grönsaker. Om han brast i sine ingångne förbindelser, skulle han jämte annat straff, ersätta de 2000 d:r som han till inköpande af utländske trän skulle bekomma, m. m.

Konung Johan III. uppdrog och öfverlämnade, denne Johan Allard, den Kryddegård, som han hade begynt upprätta på Norremalm, för 4000 mark örtiger; dock undantagande ett stycke, som han ville hafva sig förbehållit, Sunnan till i samma trägård, som höll uti bredden, på Norra sidan, Öster ut intill sjön 217 alnar, längden på Västra sidan 284 alnar; och skulle han med sådane besked, behålla samma kryddgård; att han skulle plantera den, med allahanda trän och krydder, efter det sätt, som den obligation förmäler, honom uti K. Erichs tid förestält var. Hvar ock så kunde hända, att Konungen framdeles ville hafva kryddgården igän; då skulle förbemälte Johan, vara förplicktad, den åt Konungen och ingen annan, upplåta och sälja, för det värde, som den då kunde göra skäl före: förbjudandes vederbörande, att göra Allard häremot något hinder eller förfång. (K. Johans Ö. Br. Dalarhamn d. 2 Jul. 1573).

Af en berättelse, bland R:s-Archivi Handlingar, om trägården på Norremalm, med dess längd, bredd och lägenhet, författad d. 21 Apr. 1612, inhämtas, att den uti sin längd, var 50 och uti sin bredd 30 famnar. Deruti var då bärande päronträn 24, äpleträn 24 och plommon-trän 20 st., nysatte Kyssebärsträn 12, item några hylleträn uti Öster vrån; item vid kryddsängarne, vinbärs- och rosenbuskar. Sjelfva gården beskrifves vidare vara, ifrån trägårdsbalchen, ned till hörnet vid porten, till 12 famnar, sedan ifrån förb:de porthörn, ned åt sjön, uti sin längd 16 famnar; derifrån upp till trägården, Sunnan till vid sjön, uti bredd 14 famnar. Dertill en liten sjötomt, med en deruppå byggd liten sjöbod^[27].

I handlingarne finnes såsom något märkeligt anteknat, att 1616, skickades Meloner till Enke-Drottningen Christina, K. Gustaf Adolphs Moder, som voro växte i Kungsträgården.

Konung Gustaf Adolph förordnade en Trägårds-Mästare 1619, öfver sina trägårdar på Norremalm och Lustholmen, så väl som på Slottet och Altanerne. Han skulle årligen vinlägga sig, så väl med allehanda slags nya trän, både af ympar och kärnor, såsom ock örter och fruckt, både till plaisir och till Konungens taffel och Kök^[28]. En Gabriel König var 1629 Konungens Gartner, eller Trägårds-Mästare.

Att denna trägård, under K. Gustaf Adolphs Utrikes vistande, samt äfven i Drottn. Christinas tid, saknat den tillsyn, som vederbörande ålegat, tyckes kunna inhämtas, af den beskrifning deröfver, som Whitelock gör i sin dagbok 1654. Kungsträgården i Stockholm, säger han, var af 6 eller 7 acres vidd, omgifven med ett träplank och afdelt i gångar, som större delen voro gröne, och illa håldne. Få blommor vore der, att se, och större delen af dem, mindre rare tulipaner. På sidorne voro Alléer af almträn; men inga frugt-trän.

Att det till en del, i sjelfva Kungsträgården belägne Kongl. Landtmäteri-Contoiret, i sin början, varit byggdt till ett Lusthus, der Drottning Christina skall tillbragt flere roliga och nögda stunder; är en allmänt trodd berättelse, ehuru den med handlingar och vittnesbörder, här icke kan bestyrkas.

I Konung Carl XI:s tid, då gamla Trägårds-Intendenten J. Hårleman hade uppsigt öfver Trägården, fick den ett mera städat utseende. Öfver-Ståthållaren Gr. Gyllenstierna, hemstälte väl, på Hårlemans anhållan, om K. icke skulle täckas bestå en ny port, till ingången af K. M:s Lustträgård, som skulle komma att kosta 160 d:r S:mt; men Konungen svarade derpå, d. 15 Sept. 1691, att dermed kunde hafvas anstånd, till fram bättre; emedan då, så många andra byggnader förehades.

Uti samma K:s aflåtne bref, till Dess Stats-Contoir, af d. 17 Martii 1693, förmäles, att Trägårds-Inspectoren Hårleman, gifvit tillkänna, huru som uti Lustegården vid S:t Jacob, icke något sött och friskt vatten voro att tillgå, hvarmed allehanda rara växter och trän, kunde vattnas; utan måste det samma, icke utan stort arbete, med folk och hästar, annorstädes ifrån blifva hämtat; gifvandes derjämte till remedierande deraf, det förslaget vid handen: att som Träsket, hvarifrån slikt vatten hämtas, och vore belägit ifrån Lustgården 1500 alnar; och sommaren förut blifvit till en Sjö uppdämt, af Magistraten, i mening att leda det samma till åtskillige gårdar der omkring; man fördenskull derifrån, kunde till Lustgården beqvämligen leda sådant sött och genom Solen tempereradt mjukt vatten; särdeles efter träsket ligger 10 alnar högre än saltsjön; hvarigenom icke allenast mycken tid och arbete kunde besparas, som uppgår, genom vattnets hämtande; utan ock, samma vatten tjena, till ett nyttigt ornament i trägården; emedan deraf kunde formeras åtskillige språng och vattukonster. Och som K. Maj:t till detta förslag, hade samtyckt; kommandes ett och annat som till dess verkställande erfordrades, med pump-stockar, vattukonst basiners inrättande samt arbets-penningar och nödige materialiers inköp, att kosta 1792 D:r S:mt; så skulle Stats-Contoiret samma summa, 1792 D:r, till besagde behof, uti det påföljande årets stat uppföra.

Att denna inrättning gådt i verkställighet 1694, derom finnes tillförlåtelige underrättelser, så väl af handlingarne angående Kronans gamla Reparebahns utläggande till tomter, sedan vattnet i Träsk-sjön, för vattukonstens skull, icke blef tillräckeligt för de å Reparebahnan inrättade Verkhus och Färgerier; som ock af en dervid bifogad Charta, — Intendent. Joh. Hårleman i dess affordrade yttrande, förmäler: att Träsk-sjön, väl vore till störste delen igenväxt af gräsdy; men skulle kunna uppränsas, samt det tillflytande vattnet höst och vår, till större behof, än vattukonsten fordrade, innehållas och uppdämmas; — att rör- och trumbron, som 1694 ifrån Träsket blifvit lagd, var proportionerad efter vattu-behofvet för Trägården, utan att vara prejudicerlig för någre publiqve Verks anläggande; skolandes Staden af Träsk-sjön, verkeligen betjena sig, till de vid Roslags-tullen inrättade diverse Karp-dammar. Å den bifogade Chartan utmärkes vattukonst-röret och trumbron till Kungsträgården, utmed qvarteren Sparfven, Sumpen och Villman, o. s. v. Af Stadens räkenskaper för år 1698, finnes att en hålldam vid Träsket då blifvit på Stadens kostnad, i förenämde ändamål anlagd. Trumbron förbättrades 1725, och vattenkonsten blef reparerad 1745, med en kostnad af 2011 D:r S:mt. En Gardeskarl, benämd Örn, hade de följande åren 20 D:r S:mt, årlig vedergällning, för bevakningen af vattenkonst-verket^[29]; som 1767 nedlades. Vid södra träskporten, är ännu en gård, som kallas, Vuttukonst-gården, till minne af denna inrättning.

Vattukonsten var midt i Trägården; men ett vattusprång, som leddes från träsket, kunde icke sprida mycket uppfriskande ångor, till deras vällust, som här sökte att få andas frisk luft.

I vattukonstens ställe, anlades en grön plan, der. K. Fredrich I:s bröstbild i marmor, omgifven af blomster-vaser, någon tid, gaf Trägården en verkelig prydnad. Inscriptionen å denna vackra bildstod, är väl intagen i 1:sta Delen p. 179; men ofullständig, och bör lyda sålunda:

En.
Orbis Arctoi. Fredericum I.
Pacis.
Legis.
Libertatis.
Statorem.
In. marmore. vultus.
In. Vultu. Rex.
In. Rege. Heros.
An. Magis. Dextre. Exprimitur.

---

Men att återkomma till Hårleman, som redan förut mycket bidragit till Trägårdens fägring; så blef han 1699 utskickad, till Frankrike och Holland, att inskaffa ett godt Orangerie: och i K. Carl XII:s första Regements-år, kom Trägården fullkomligen i stånd. Ännu ser man der fyra stora Vaser, gjutne af järn, med samma Konungs Chiffer å ena sidan och Sveriges Vapen å den andra, samt i öfre randen, Konungens namn och titel.

De fyra stora Castanie-trän, som der ännu florera, skola vara satte i K. Fredrichs tid, då detta slags trä, först blifvit planteradt, i Rikets kallare climat.

Utseendet af Trägården, finnes i Grefve Dahlbergs Verk, uti tvänne kopparstick, ifrån den tiden förvaradt.

Till ett Blomsterhus och Orangeries uppbyggande derstädes, gillade K. Maj:t, den uppgifne desseinen, och beviljade äfven dertill den erforderlige summan 20,764 D:r K:mt, den 27 Julii 1762; hvarom Öfver-Ståthållaren Bar. Lantingshausen sedan lät besörja; tillika med stenmurens uppdragande, omkring Trägården och järnportarnes förfärdigande; hvarom Öfver-Ståthållaren Rosenhane 100 år förut eller 1662 påmint; men äfven då, likasom 1691, för felande medel, blifvit uppskutit.

År 1764 approberades väl ritningen til Trägårdsmästare-bostället, med de dertill upprättade kostnads-förslag, bestigande sig till 20,000 D:r S:mt; men medlens anordnande kunde Stats-Verket då icke medgifva; emedlertid fullbordades trägårds-muren och kostnaden bestriddes, med de influtne medel för försålde platser vid Kungs-trägården. (K. br. d. 15 Maji 1764).

Af nyssnämde tomter eller platser, hade R. Rådet Grefve Lövenhielm inköpt ett tomtstycke, midt emot K. Landtmäteri-Contoirets hus, och derå uppfördt en stallbyggnad; som Ingenieuren Olof Gerdes sedan inlöste, och erhöll d. 7 Martii 1770, Konungens tillstånd, att inreda till vånings-rum, dock utan ändring på högden.

Håf-Marskalken-Baron DeGeer, fick K:s tillstånd d. 21 Maji 1774, att uppföra sin vid Kungs-trägården, på Västra sidan belägne åbyggnad, bestående i en vacker Salon, med utsigt i Trägården, till 2 à 3 alnar högre, än honom i Upplåtelse-brefvet, var medgifvit, med förbehåll att taket, som kom att luta åt Trägården, altid förses med behörige tak-rännor, till undvikande af takdropp i Trägården.

År 1796 fick denna Kongl. Lustträgård, ett nytt utseende och inrättning, att göra den mera öppen, både för Solens strålar och de uppfriskande vindar. En del större och skuggrika trän, tillika med der varande bosquéer, afröjdes; staqvettet kring Orangeriet borttogs, stenmuren omkring Östra sidan af Trägården, gjordes lägre; gröna fält eller pelouser anlades; orangeri-växterne bortflyttades och huset inreddes till en Dans-sal, eller så kallad Vauxhal, till förmån för Lif-Gardets Barnhus, der ock sedan värdshushållning blifvit tillåten. De små ingångar och portar, på Östra och Västra sidan, igänmurades, och Trägården blef då endast tillgängelig genom portarne på Norra och Södra sidan; hvilket dock 1799, i så måtto ändrades, att lilla porten å Västra sidan åter öppnades, då den stora porten på Södra sidan, hölls tillsluten.

Trägården innehåller efter Tillaei Charta 450 alnar i längden, och der den då bredast var, omkring 180 alnar. Den har till dess utrymme och areale innehåll, vid jämnförelsen, af föregående beskrifningar, så i anseende till Näckströms igänfyllande, lilla trägårdsgatans öppnande, och flere försålde platser; undergått många förändringar.

Öfver-inseendet som af ållder tillhört Öfverståthållaren, uppdrogs, d. 11 Sept. 1795, Ståthållaren på Stockholms Slott; men uti brefvet till Öfverståthållaren Baron von Essen, d. 24 Dec. 1795, ålades Han att deröfver hafva uppseende; att skick och ordning i ofta nämnde trägård måtte i ackt tagas, vid förefallande promenader, festiviteter och andra folk-samlingar, under hvad namn som hällst, och i Kongl. brefvet d. 21 Julii 1796, entledigades Ståthållaren på Stockholms Slott, i alla delar, ifrån det honom uppdragne inseende och disposition öfver Kungsträgården; som till Öfverståthållaren åter öfverlämnades.

VII.
Styckgjuteriet i Stockholm.

Att i Stockholm varit Styckgjuteri på 1430-talet: och att Staden då hade både Krut och Canoner, har blifvit tydeligen ådagaladt^[30]; och ehuru Stockholms Stads Bysse-Gjutare, Mäster Tönjes (Antonius) 1520 emottog af Slotts-Fogden C. Kuse, på Fru Christinas vägnar, 25 skepp:d dana-arfs koppar, till de byssor, han skulle gjöra; är dock icke att förmoda, att Kronan då saknat egne Byssegjutare.

Gilius Pakett tjente redan i K. Gustaf I:s tid, för Byssegjutare, och fick af Erich XIV, en Arklie-Mästare fullmagt. Det var förmodeligen han, som i förstnämde Konungs tid, gjöt de omtalte Apostlarne, som sköto sten från half femte till 10 tums diameter. Om denna gjutare finnes icke anteknadt, att han var en utländsk förslagsmakare; men väl att han utlåfvat förfärdiga ett konstigt fyrverk, hvarmed ett halft skepp:d Krut i sänder, uti en form, skulle kunna kastas in uti en fiendtelig stad eller läger; hvilket ej skulle antändas, förr än det träffade det åsyftade målet; att han 1565 af 10 marker tak-koppar, förfärdigat en slag-kula, af en half famns längd, som fyldes med 5 marker Krut, för att försökas på S:t Clarae gärde, (ett vanligt ställe den tiden, för profskjutning), hvilket försök förmenes svårligen hafva kunnat lyckats; att han 1573, ingådt en öfverenskommelse med K. Johan, att på samfälte 4 år, gjuta årligen 1500 skeppund rå Koppar, och sedan lefverera lika många skepp:d godt och oförfalskat byssegods, uti gode, faste och varaktige gutne skytt, stora och små, utan tillsättning, hvilket icke bättre lärer hafva blifvit verkstäldt, än en del andra hans konst-stycken; hvarigenom han förut en gång, skall ådragit sig den förebråelsen af Konung Erich XIV, att han låfvade mer, än han i verket höll.

Vid ett skepp:d rå och luttrad Koppars gjutning till stycken, brukades Engelskt tenn 1½ Lispund, eller gammalt Tenn 1 Lisp:d 15 markar; till 1 skepp:d Klockgods, som omgjöts till skytt, rå Koppar 2 skepp:d, utan något Tenn; men till vaske-Koppar, skedde ingen tillsättning, efter deruti, förut kommit Tenn och den samma redan var byssegods. Afgången vid gjutningarne, var efter en föreskrefven ordning, utstakad och bestämd^[31].

Af all skyttet som gjöts, ifrån Konung Gustaf I:s tid, såsom murbräckor, slanger, falkoner, pottungar eller potthundar, med flere slag, var dubbel Cartog den störste och svåraste, till dess K. Johan III. lät 1584 uti Stockholm gjuta 2 fyrdubbla notslangor af Koppar, af 75 skepp:ds vigt hvardera, hvartill kulans tyngd, åtminstone utgjort 5 lispund, ock kan hända ännu mera^[32]. Om 2:ne petarders gjutning af 45 skålpund Krut hvardera, gafs befallning d. 9 Maji 1601.

Ehuru Byssegjutningen kom tid efter annan i gång, på flere ställen i Riket; förfärdigades dock det mästa deraf i Stockholm; och då Gjuteriet på Norremalm ofta nämnes i Kronans älldre räkenskaper, samt förut blifvit mält, om Sten Stures rustkammare, i Bysse-gjutare-gården, på Brunkeberg; förekommer det troligt, att Styckgjuteriet ifrån älldste tider, varit på samma ställe, som det ännu är, fast det fådt ett annat utseende, tillökte byggnader och förbättrade inrättningar.

Om Stamfadren för Meyerska Slägten, som allt sedan 1640, Son efter Far, med namnet hedrat sin konst; berättas att han, från Tyskland hitflyttat, på 16 åra-hundradet, och varit den förste som satt härvarande gjuteri i behörig ordning, och af egne medel uppbyggdt de hus, inrättningen fordrade.

Gerhard Meyer, Kongl. Styckgjutare, hade med Maria von der Linde 8 barn, och dödde 1664. Sonen Joh. Meyer, efterträdde Fadren 1666 och afled 1679. Hans Enka, Maria Köpken, trädde sedan i Ägtenskap, med Mich. Bader ifrån Villna i Lithauen, som blef Styckgjutare 1684 och dödde 1693. Gerhard, förenämde Johans Son, blef sedan Styckgjutare 1695; men afsomnade 1710. Hans enka en Kammecker, förestod sedan verket och vårdade moderligen 11 barn, i 18 år; hvarefter Directeur: och Styckgjutaren, Ridd. af V. O. Gerhard Meijer, som var född i Stockholm d. 1. Aug. 1704, emottog Gjuteriet 1728.

Genom honom inkom den i Geneve uppfundne nya konsten, att utan kärnstång förfärdiga helgutne och borrade Canoner.

Om hans öfrige arbeten, utom styckegjutningen, bör här så mycket häldre något nämnas, som de höra till Stockholms Stads Historia.

Inseendet och förbättringen af Stockholms Stads Brandredskap, blef honom anförtrodd 1730; och ifrån den tiden har man icke behöft införskrifva Sprutor ifrån England och Holland.

Af honom äro de rika Groupper af Krigstrophéer gutne, som finnes öfver hvardera af de stora Colonner, af yttre façaden, på Södra sidan, samt Medaillonerne, på Västra sidan, af K. Slottet; likaledes den stora Emblemen, af de fyra Evangelisterne, hvilken understöder Predikstolen i K. Slotts-Capellet, alla af bly förfärdigade.

Af Metall eller Bronze, har han efter Bouchardons modell gutit, K. Carl XII:s, K. Fredrich I:s och Konung Adolph Friedrichs Bröstbilder. År 1752 blef honom uppdragit, att gjuta de Genier, som uppbära lycktorne, i Kgl. Slotts-trapporne; med flere prydnader. Hans största arbeten äro dock, K. Gustaf I:s och K. Gustaf Adolphs Ärestoder; den förre på Ridd. och Adelens bekostnad guten, 1770, d. 28 Apr., och den sednare, till Häst, på Rikets bekostnad, d. 23 Junii 1779; hvarvid blifvit anmärkt, att den så kallade plinten eller foten, är guten på en gång, och i ett stycke, med sjelfva statuën; hvilket någon gjutare förut, ej skall vågat gjöra.

Meyerska slägtens bibehållande, vid det af Stamfadren G. Meyer, på egen bekostnad ifrån första begynnelsen upprättade Metall-Styckgjuteri; grundar sig icke allenast på Kongl. M:ts försäkran, d. 22 Dec. 1721, för Styckgjutaren Gerhard Meyers Enka, Cat. Kamecker, som efter Mannens död, verket förestådt; utan ock på följande K. Resolutioner och Stadfästelser, d. 8 Junii 1641; Privilegierne, d. 30 Junii 1655; Confirmat. d. 31 Jul. 1666; d. 10 Apr. 1674; d. 21 Apr. 1680; d. 17 Sept. 1684; d. 16 Jan. 1693; d. 4 Jan. 1695, och d. 28 Jan. 1720, som alla ytterligare confirmeras uti K. Fredrich I:s Privilegier, af d. 20 Apr. 1730.

År 1752 beslöto R:s Ständer, att det af Meijers Förfäder uppbyggde och sedermera påkostade Gjuteri-huset, skulle inlösas, för att dervid, på Kronans kostnad, låta gjöra de inrättningar, som nödige voro. Af Rikets medel ville Meyer ej draga någon vinst; han begärde och emottog endast hälften, af egendomens rätta värde, enligt K. brefvet till K. Krigs-Collegium, af d. 6 Julii 1752.

Sedan Direct. Meyer i 44 år förestådt detta verk, begärde han 1772, att derifrån entledigas, och fick då äfven sin älldste Son Gerhard Meyer, till efterträdare. Efter 80 års lefnad, afled Fadren d. 11 Nov. 1784, och begrofs i Meyerska grafven i S:t Clarae Kyrka; der denna slägtens Epitaphium finnes, till höger om Choret, med Stamfadrens Medaillon öfverst, och denna omskrift, som hans efterkommande följt, såsom ett godt och troget råd:

Juvat facta Genitoris Seqvi.

Gerhard Meyer, Sonen, förestod Gjuteriet, till d. 21 Apr. 1797, då han afled. Korrt derefter uppviste Capitaine Apelqvist, i Kgl. Krigs-Collegio, en erhållen Kongl. Resolution af år 1791, att få K. Styckgjuteriet tillträda. Meyer efterlämnade en ung Son, ämnad att träda i Förfädrens spår, och en Enka, som vid förfärdigandet af flere Canoner, ådagalade, att hon i sin Mans tid delat omsorgen och all möjelig befattning, vid göromålens bestridande. Deraf vistes ytterligare vedermälen, vid den af visse Committerade, på K. Krigs-Collegii förordnande, anställte prof; att utröna förhållandet, af metallernes blandning, vid Canon-gjutningen, att vinna en ökad verkan genom godsets täthet och resistance.

Uti skrifvelse till K. Krigs-Collegium af d. 7 Julii 1799, pröfvade K. M:t skäligt, låta Capitaine Apelqvist till godo njuta, K. Resol. den 16 Maji 1791, att få tillträda Styckgjuteriet, med alla de förmåner, fri- och rättigheter, som Meyer tillagde varit; låtandes nådig fullmagt å Metall-Styckgjutare-beställningen, för honom utfärda. Apelqvists gjorde anbud, att på egen kostnad flytta Styckgjuteriet, till hans egendom Marieberg på Kungsholmen, antogs äfven med vissa villkor; hvarom med honom contract upprättas skulle.

Gamla Styckgjutare-egendomen, med Skärvigske tomten, skulle utom auction, upplåtas Apelqvist för 22,000 R:dr Riksgälds-Sedlar, med vilkor, att 18,000 R:dr blifva, såsom i egendomen inteknad köpeskilling, innestående, K. M:t och Kronan dock förbehållit, att detta Capital uppsäga.

I händelse Capitaine Apelqvist skulle dö, innan nya gjuteriet å Marieberg blifvit efter Contract, K. M:t och Kronan upplåtit, eller dess efterträdare och arfvingar i Mariebergs egendomen, icke samma inrättning fullborda, skall köpet återgå, och gamla Styckgjuteri-egendomen Kronan tillfalla, med nu befinteliga inventarier.

Köpebrefvet skulle icke utfärdas, innan nya Gjuteriet blifvit fullkomligen färdigt.

Sedan köpebrefvet utfallit, skulle gamla Styckgjuteri-egendomen, med den så kallade Skärvigske-tomten, icke få styckas; utan alltid till säkerhet för Kronans intekning blifva odelad.

Ett tusen R:dr Riks-gälds af köpeskillingen, skulle contant betalas, då köpebrefvet erhålles, och de återstående 3000 disponeras till förmån för Meyers Enka, efter särskild föreskrift.

Interesse 6 för 100 skulle årligen för den inteknade summan, till Stats-Contoiret betalas, ifrån den dag Styckgjuteriet å Marieberg blifvit Kronan till-inventerat och köpebrefvet på gamla Styckgjuteriet utfallit.

Om följande villkor skulle med Capitain Apelqvist dagtingas, angående Styckgjuteriets flyttning till Marieberg:

1. Att denna flyttning sker på dess enskilte kostnad, utan annat biträde eller understöd dervid af Kronan, än att honom upplåtes, den vid gamla gjuteriet varande borr-kran och svarf-machine, jämte öfrige redskap och verktyg.

2. Nya Metall-Styckgjuteriet skall bestå af gjuthus och gjutugnar, borrhus och verkstäder, boningsrum, bodar, m. m. och allt i fullkomligt stånd, innom 2:ne år, ifrån d. 1 Octob. 1799.

3. Då gjutugnarne endast fattas, få först ugnarne i det gamla verket rifvas.

4. Nya gjuteriet skall af Apelqvist och dess efterträdare i Mariebergs egendomen ständigt vid magt hållas och inrättningen aldrig nedläggas, afhändas eller förvandlas.

5. Gjuteriet kommer att stå under Krigs-Collegii inseende.

6. Under nya Gjuteriets inrättande, äger Apelqvist att disponera gamla Gjuteriet.

7. Erhåller han den på Stat, bestådde lön, 266 R:dr 32 sk.

8. Förordnas huru till Styckgjutare-beställningen efter Apelqvist, Styckgjuteri-ägaren föreslår någon skickelig dertill, som af K. Krigs-Collegio anmäles.

9. Mariebergs innehafvaren erhåller för Styckgjuteriets ständiga vid magt hållande, årligen 800 Riksdaler.

10. Till alla gjutningar för Kronan, består Kronan metallen, med vanliga afbränningen, 2 lispund på hvart skeppund Koppar, Tenn och Mässing; arbetslön efter gångbare pris, på varor och materialier.

11. Om de transport-kostnader, som af Kronan komma att bestås.

12. Om Artillerie-piecers beskjutning.

13. Om nödige Handtverkare vid gjuteriet, och

14. Deras befrielse från borgerlig tunga och besvär.

VIII.
Barnhusen, Rasp- och Spinhuset.

§. 1.

Stora Barnhuset, Spinhuset och Tuckthuset^[33], hafva till sin första början, gemensam upprinnelse, ifrån den i December månad 1619, om Städernes styrelse utkomne författning, som i §. 32 innehåller, att i hvarje Stad skulle upprättas Barnhus, dit de som gå och tigga på gatorne, kunde inhäfvas, och hållas från kättja och sjelfsvåld: hvadan sedermera i älldre handlingar, Barn- och Tuckthus, såsom Synonyma förekomma^[34].

År 1624 d. 24 Apr. utkom Konung Gustaf Adolphs Ö. Br. om inrättning af ett Barn- och Tuckthus, under Joach. Fierbrandts inseende, uti hvilket bref ibland annat, stadgades, att uti detta Barn- och Tuckthus, skulle intagas fattig mans Barn, 100 st. Man- och Qvin-kön; för att reda ull, väfva Bomersin, Rask, Saratt, m. m., och skulle för Barnens undervisning Fierbrandt inskrifva från Tyskland, Verk-Mästare och Färgare; äfvenledes skulle der intagas, Skalkar, Skökor och Bofvar, för groft arbete, såsom bereda Läder, såga, mala, skära Sten, m. m., samt Klostret på Riddarholmen för denna inrättning inrymmas, och tvänne Rådmän, hafva der inspection öfver.

Drottn. Christinas Praeceptor, Johannes Mathiae, sedermera Biskop i Strängnäs, erhöll i Octob. månad 1633, Privilegium på ett Orphanotrophium i Stockholm, hvartill skänktes en ödetomt, inemot Rörstrand, emellan sjön och Borgarnes tomter, med fiskevatten och alla apertinentier, samt rättighet att köpa tomter deromkring, och å dem, lika frihet, som å den skänkte, för denna inrättning, njuta.

Stora Barnhuset daterar dock sin ållder, egenteligen ifrån år 1637, då genom Kongl. Regeringens försorg, det erhöll vissa inkomster, förmåner och Privilegier, som Dr. Christina sedermera d. 11 Junii 1650 confirmerade, nemligen:

1. Fyrationde tunnan af 10:de Spannemålen i Uppland, Västmanland, Dalarne, Södermanland, Nerike, Vermeland, Norrland, Helsingeland, Medelpad, Gestrikeland, Herjedalen, Halland och halfva Finland, nemligen Åbo, Björneborg, Helsingforss och Tavastehus Län; samt 1669 d. 15 Febr. tionde Spannemålen och städsle penningarne i Skåne. Om Barnhus-tunnans rigtiga lefvererande, af alla Kyrko-Herbergen i hela Riket, utan alla afkorrtningar, hade Dr. Christina förut d. 19 Apr. 1649 utgifvit ett alfvarsamt mandat, att vid hårdt tilltal tillgjörandes, noga efterlefva.

2. Ett Tusen d:r S:mt af lilla tullen.

3. Att alla Embetsmän som arbetade vid Barnhuset, voro frie för borgerlig tunga.

4. Rättighet att hålla öppen bod.

5. Stampen i Wellinge ström.

6. Åtskillige förmåner vid inköp, för Vandtmakeriet på Barnhuset.

7. Barnhus-gården till längd och bredd, efter K. Gustaf Adolphs gåfvo-bref. Flere förmåner hafva än ytterligare blifvit Barnhuset tillagde, såsom 1647 inkomsten af Tegelbruket på Munklägret, gent emot långholmen; 1666 d. 27 Julii, Confirmation på förre Privilegier; 1668 d. 11 Jun. att årligen få hålla en lyckepotta; 1671 att årligen få uppbära Collecter i Kyrkorne; 1674 tillades Barnhuset Bönedags-Collecterne; 1675 likaledes vecko-Collecterne i alla Församlingar i Staden; 1687 d. 29 Junii, 1800 d:r S:mt af Accis-Kammaren; 1682 Collecter vid begrafningar; utom Avancements-p:gr af alla under Staden sorterande betjente, när de med fullmagter försedde varda, tillika med Centonalen af Magistratens och betjeningens löner.

År 1652 d. 27 Febr. afgick Dr. Christinas bref till Cam. Colleg. med befallning, att tillse, att tionden i de aflägsnare Länen, kunde ombytas, emot Spannemål i Kyrko-herbergen, som lågo nära Stockholm; jämväl ock, att inkomsten 1000 d:r S:mt af lilla tullen, som vid S:t Clarae tullport, fölle, måtte tidigt Barnhuset tillställas.

Om Barnhusets tillstånd, intages här, hvad R. Rådet och Öfverståthållaren Baron Scher. Rosenhane, uti Relat. om dess Ämbets-förvaltning, till K. M:t aflämnat 1663. ”Barnhuset, säger han, som af en berömmelig god intention, för 27 år sedan, är uppbyggt, icke allenast till att föda Barnen och låta dem lära sina Handtverk; utan der sammastädes till att hålla och tvinga de motvillige, genom åtskillige straff och executions-medel; och ändock samma verk, blef uti begynnelsen, mycket väl inrättadt och förmedelst dertill anordnade Krono-medel, samt flere människors tillhjelp, råkade i tämligt godt flor och tillstånd; så att man på den tiden kunde föda några hundrade Barn, och vid pass 80 eller 100 Handtverks-folk, och man då hade till deras underhåll 8 à 9000 d:r S:mt; så är det dock nu så af sig kommit, att man knapt kan underhålla 30 eller 50 barn; och intet kan beräkna inkomsten högre, än till 2655 d:r; förorsakandes af Kyrkotiondernes afgång och mångens exemtion, och den rest som hos Kronan innestår. — Item att de persedlar, som de arbeta, icke kunna hafva sin afgång, efter Amiralitetet intet rigtigt betalar, hvad som af Barnhuset afhämtas; utan ännu en god post resterar. Item resterar utlåfvad hjelp af private Personer. Barnhuset blifver förvaltat af en Rådman och 2:e Borgare och en Skrifvare, som håller räkning. Ifrån begynnelsen och till denna stund, äro uti Barnhuset uppfödde 738 människor som där hafva lärt sina sysslor och sedan kommit till tjenst hos godt folk, eller eljest att öfva och bruka sine Handtverk.”

Staten har från älldre tider utom Directeurer bestådt, än af flere, än af färre personer; men vanligen af en Bokhållare, en Notarius, en Predikant, Praeceptorer, Syssloman, en Hus-Moder, Hus-Drängar, Kokerska, Pigor, Strumpstickerska; som sedan blifvit ökt med Kyrkoherde, Organist, Fältskär, m. fl. efter tider och omständigheter. 1741 års Stat bestod i löningar 1649 d:r S:mt.

Ett Kongl. förordnande om Barnhus-Barnen och deras upptucktelse, utfärdades d. 26 Apr 1734, hvarjämte Magistraten för Directeurerne och samtelige Betjente, lät behörige instructioner författa och efter tidernes skick, förändra och förbättra. Förut var Barnhusets enskilte hushållning och uppsigten deröfver, likmätigt §. 17 i Com. Collegii instruction och K. Br. till Öfverståth. Grefve Taube, d. 12 Julii 1726, stäld under Com. Collegium, som efter samma §. hade tillsyn öfver alla Barn- och Fattighus i Riket.

§. 2.

Då enligt första planen, uti Kongl. Br. af år 1624, icke allenast, så kallade Skalkar och Bofvar, eller löse och vanartige personer; utan ock gröfre Missgärningsmän, äfven skulle å Barn- och Tuckthuset till arbete hållas, och desse nödvändigt ett särskilt inseende fordrade; så blef ock 1668, efter Öfverståthållarens öfverläggning med Magistraten, ett eget Tuckthus inrättat, och en Inspector för tillsynen, öfver Fångarnes arbeten, förordnad: hvaruppå denna inrättning förvaltades af Magistraten, intill 1670 års slut; då Byggnings- och Ämbets-Collegium, sig samma förvaltning åtog. Sedermera år 1674 blefvo tjenlige rum, så väl för de Fattige Barnen, som Fångarne i Tuckthuset utsedde, i Barnhusets byggningar; hvarest åtskillige Manufacturer förfärdigades; och utfärdades jämväl 1675 i Martii månad, K:s Resol. att i Tuckthus-Byggningen skulle uppsättas några Handqvarnar, högst till 8 par stenar, som af fångarne skulle drifvas. År 1675 den 19 Maji fick Barnhuset Privilegium på nya Lås-tillverkningen, efter Jean de la Vallées uppfinning^[35].

Å Stockholms Slott, innan för förborgen, var fordom ett fängelse-rum, kalladt Smedjegården, der tjufvar höllos fängslade, hvarom Stadens Tänkebok för år 1624, p. 4, 55, förmäler. Dit blefvo alla de Fångar förde ifrån Barnhuset, som skulle derifrån, under Öfverhetens ögon, gå ut till Rättarplatsen. Denna anstalt ändrades, genom K. Br. till Öfver-Ståthållaren Clas Tott d. 16 Maji 1664 och 1667, då förordnadt blef, att fängelserne som voro uppå Slottet uti Smedjegården, skulle flyttas till Barnhuset; hvaraf således fängelset Smedje gården, af Barnhusets egendom intagit, både tillkommit och sitt namn erhållit; som ock af Öfverståth. C. Rålambs ämbetes berättelse, till K. Carl XI, kan intagas.

Förut nämde Tuckthus-inrättning, sådan den var, upphörde 1692, då äfven faststältes, att ej mera några medel af Baruhuset, fingo till Tuckthusfångarnes underhåll tagas. Barnhuset fick nu således att allena skaffa, med sitt egenteliga föremål: fattige barns uppfostran; och Tuckthuset derifrån skildt, utgjorde lika som Smedjegården blotta fängelse-rum; dock gaf denna förändring med Tuckthuset, anledning till inrättande, år 1698, af ett Rasp- och Spinhus; hvarom vidare här nedanföre.

§. 3

Att nu återkomma till Barnhuset, så har det förblifvit å samma tomt, som Biskopen Johannes Mathiae år 1633 erhöllt, i hvars granskap det likväl sedermera, flere tomter förvärfvat; så att det nu innehafver tvänne qvarter vid Drottninge-gatan, å båda sidor om den, derifrån till sjön löpande Barnhus- och Smedgårds-gatan; och har sedan 2:e andra Barnhus, nemligen Frimurare-Barnhuset år 1753, och det så kallade Politie-Barnhuset år 1755 inrättades, blifvit i allmänhet kallat Stora Barnhuset.

Hvad som borde i akttagas af dem, som åstundade, att ifrån Stora Barnhuset uttaga några barn; derom kundgjordes d. 26 Octobr. 1757; och ett särskilt Reglemente hvarefter barnen vid detta Barnhus skulle upptucktas, m. m., uppsattes d. 11 Dec. 1766.

Barnhuset har i sednare tider, dels igenom Regeringens försorg, dels igenom frivillige gåfvor, fått tillräckeligare inkomster; hvarigenom inrättningen kunnat utvidgas och Barnens antal förökas.

Barnhusets inkomster 1760 voro:
Spannemåls-inkomst	64,346.	3½.
Arrenden och hyror	8,999.	—
Interessen	13,591.	19½.
Diverse inkomster	17,639.	19½.
Summa D:r K:mt	104,576.	10½.

och 1761: 106,380 D:r 16 öre K:mt. Barnhusets frugtbare behållne Capital var vid 1762 års början: 238,566 D:r K:mt 2 öre, och vid 1764 års slut: 262,066 D:r 2 öre K:mt.

År 1785 skedde uppå Herr R. Rådet och Öfver-Ståthållaren Bar. C. Sparres underd. föreställning derom; grundad på inhämtade säkra kundskaper och bifogade calculer, dem han låtit upprätta; en lika betydelig som förmånlig förändring, så väl uti styrelsen af detta verk, som i anseende till en bättre hushållning, vid barnens underhåll och deras uppfostran, till verkets bestånd, med mera nytta för det allmänna. Utaf nämde calculer, inhämtades, att hvart Barns uppfostran, skulle årligen kosta 756 d:r K:mt, uträknat efter 1783 års uppgifne fond, 11,338 R:dr 23 sk. 9 r:st., då en sådan summa förmentes, till fleras gagn, än det påräknade antalet, och i ett bättre ändamål kunna användas: hvarvid anmärktes, att då Barnhus-Barnen icke lärde annat än Christendomen, sticka och någon annan obetydlig slögd, voro de vid den ållder, då de skulle skiljas från Barnhuset, nästan oskickelige till allt, utan en föregången ny uppfostran.

I anledning af hvad på således uppgifne säkre grunder, tillstyrktes; blef af K. M:t fastställt, och så väl genom tryckt Kundgörelse, som uti bref och svar till Herr Öfverståthållaren, af d. 4 Maji 1785 förordnat: att så väl det stora, som Politie-Barnhuset^[36], skulle med dess betjening och stater, samt särskilde fonder, till Barns underhåll och uppfostran, dädanefter ställas under en och samma förvaltning, och desse särskilde inrättningar sammanslås, till indragande af en vidlöftig betjening och onödige kostnader, samt till vinnande af ett redigare räkenskaps-verk; att de besparingar, som genom en bättre afpassad hushållning, således vunnes, borde till ett större antal Barns föda och uppfostran användas; samt att Barnen dädanefter, skulle i synnerhet på Landsbygden uppfostras och icke som dittills skedt uti Barnhusen, till förekommande af både Physiske och Moraliske olägenheter, som erfarenheten visat, åtfölja ett sådant Fostringssätt; hvarefter de förändringar vid stora Barnhuset skulle vidtagas, som i anseende till hushållning, matordning och andra anstalter, lämpade så väl efter ett mindre antal, som spädare Barns emottagande, kunde finnas nödvändiga och mera afpassade.

Barnen voro å Stora Barnhuset den 1 Maji 1785	270.
I Politie-Barnhuset	85.
	355.
Hus-fattig-Cassans Fosterbarn, nu Classen N:o 3	999.
och således hela antalet	1354;

men genom sedermera det året tillkomne och förnämligast, Politie-Collegii Barnhus, hvilket år 1755 tog sin början och sedan af dertill anslagne medel, å Danviken underhölls, steg Barnens antal, vid slutet af år 1785, till 1539.

Barnen hafva sedermera varit fördelte i 3:ne Classer: den förste bestående af Barnhus-barn, innom hus, fördelade i älldre, yngre och sjuke samt späda Barn; den andre, af Barnhus-barn utom hus, utgångne ifrån första Classen; dessa njuta underhåll 8 R:dr om året, till 12 års ållder, om de vid utgången äro under 8 år; men elljest och om de fyllt det 8:de året, till 14 år; hvarjämte vid afresan, Barnen erhålla afskeds beklädnad; den 3:dje Classen af så kallade Fosterbarn, som njuta månadtligt underhåll, till 16 a 24 skill. i månaden, hvilket underhåll bör upphöra vid 6:te året; så framt Barnen icke äro alldeles värnlöse, i hvilken händelse de uti första Classen intagas.

År 1785 d. 24 Sept. då denna inrättning nyss var kommen på en bättre fot, afgick första afsändningen, från första Classen, till Helsingland, dit ock ännu årligen, efter skeende reqvisitioner, Barn afsändas; dock blifva äfven från andra orter, Barn af denna Class reqvirerade, med begärlighet emottagne och med god omvårdnad bemötte.

För att befrämja beting med desse Fosterföräldrar, samt finna dem mera redebogne att emottaga Barnen och att framdeles vid tilltagande ållder, upptaga dem som sina egne, till hjelp och biträde vid åkerbruket, hafva desse Barn erhållit befrielse ifrån mantal, till dess de uppnått 18 år, vilken förmån sedermera, genom K. Br. d. 7 Julii 1797, blifvit vidare ökad, för Gossar till 21 och Flickor 20 års ållder.

På 10 år, ifrån 1771—1780, hade Stora Barnhuset per medium 273 à 274 lefvande Barn om året, emellan 6 och 15 års ållder, af hvilka 7 à 8 årligen dödde, som är hvar 39; men ifrån d. 1 Maji 1782 till slutet af 1784, som är 2 år och 8 månader, då en stark kopp-smitta härjade, jämte messlingen, dödde hvar 15:de eller 16:de. (Odhelius l. c.).

Barnens antal var:
1787	i Första Classen	96.
	i Andra Classen	650.
	i Tredje Classen	1040.
		1786.
|-	1788	i 1. Classen	120.
	i 2. D:o	650.
	i 3. D:o	1040.
		1810.
1790	i 1. Classen	68.
	i 2. D:o	649.
	i 3. D:o	1361.
		2078.
1791	i 1. Classen	55.
	i 2. D:o	649.
	i 3. D:o	1361.
		2065.
1794	i 1. Classen	90.
	i 2. D:o	579.
	i 3. D:o	1358.
		2027.
1797	i 1. Classen	140.
	i 2. D:o	841.
	i 3. D:o	1396.
		2377.
Enär derifrån afdrages 1785 års behållning		1354.

Så uppkommer en tillökning af 1023 Barn, som nu mer än tillförne, af Barnhuset njuta underhåll.

§. 4.

Svea Lif-Gardes Regemente hade eget Barnhus intill slutet af år 1791; om inrättningen hvaraf, till åminnelse af Kron-Prinsens födelse, Officerarnes underd. ansökning, anmältes och bifölls d. 11 Nov. 1778; men genom Konungens nådige skrifvelse, dat. Rostoch d. 1 Junii 1791, förordnades att Barnen af samma Barnhus, skulle på Stora Barnhuset inaccorderas; hvarefter enligt öfverenskommelse, bägge Barnhus-Directionerne emellan, 20 st. Barn från Svea Lif-Gardet och dessutom 8 till Spelet hörande Gossar, ifrån 1792 års början, varit uti Stora Barnhuset, emot särskild betalning, intagne och underhållne.

Utom erforderlig betjening, äro ock vid Barnhuset 2:ne Skolemästare, den ena för Barnhusets egne Barn, och den andra för Barnen ifrån Svea Lif-Gardet.

Barnhuset har ock haft sin egen Kyrka och Kyrkoherde. Kyrkan som ifrån 1640 hörde under S:t Clarae församling, till 1691, fick då sin egen Pastor; men efter K. B. d. 4 Maji 1785, indrogs hela Kyrko-Staten, i anseende till Barnens blifvande inskräncktare antal innom hus, och Adolph Fredrichs Kyrkas nära belägenhet; varandes Kyrkoherden vid Adolph Fredrichs församling ålagt, att tillse, att Barnen på stora Barnhuset, behörigen af de tillförordnade Lärarne, i Christendomen undervisas. Barnhus-Kyrkan är dock behållen som förut, och nyttjas nu af Svea Lif-Gardet, som derföre i årlig hyra betalar 150 R:dr. Den hade sedan 1785 varit tillsluten; men sedan den fått ny inredning och blifvit med tillräckelige läcktare försedd; öppnades den åter Påskedagen 1793, då Svea Lif-Garde derstädes, första gången höll sin Gudstjenst, som ock der sedermera alla Helgedagar blifvit förrättad, och börjas kl. 10 f. m. Kyrko-Paraderne hafva sedan den tiden, blifvit instälte.

§. 5.

Årlige utgifterne vid Stora Barnhuset, hafva i sednare åren gått omkring 21,000 R:dr.

Hela inrättningen är så väl genom K. Br. af d. 4 Maji 1785, som 7 §. uti Öfverståth. Instruct. af d. 25 Aug. 1791, stäld under Öfver-Ståthållarens inseende och styrelse; hvilken ock utväljer och utnämner Personer, till den Direction, som Verkets förvaltning närmare handhafver.

Ibland Barnhusets egendomar, blifver angående Kungsholmen nämt, de 2:ne Tegelbruk, som åren 1647 och 1666, blefvo till Barnhuset skänkte och upplåtne, med de dertill hörande inhägnader; hvilka ännu, ehuru Tegelbruken långt för detta blifvit nedlagde; den ena under namn af Rålambs-Hof och den andra gent emot Rörstrand belägen, till Barnhusets förmån och inkomst disponeras.

Barnhuset äger ock den så kallade Barnhusqvarnen, öfverst i tre backalång gatan, vid Kungsbacken.

Om Segel-Duks-Fabriqven på Barnhuset, som äfven nu till Barnhusets inkomst är borrtarrenderad och af ett bolag drifves, berättas: att detta verk skall vara det första i sitt slag i Riket, och tillika med Barnhuset, at K. Gustaf Adolph anlagdt, och till dess fullbyggnad, påkostadt 120,000 d:r S:mt af K. Carl XI, samt sedan fortsatt intill Krigsoroligheterne i K. Carl XII. tid, då det blifvit nedlagdt och nyttjadt, till Krigs- och Arbets-Fångars förvarande. Efter således öfvergången förödelse och husens iråkade lägervall, är af visse interessenter, detta Manufacturverk 1730 åter upptagit och i stånd satt, utan den minsta Lands-hjelp eller publik bekostnad, samt en utflyttning deraf gjord, kallad Stockholms Södra Segelduks-Fabrik, som dock blifvit nedlagd 1785. Denna Fabrik har genom exporten af goda tillverkningar, jämte en oafbruten handel med Kronan, länge haft bestånd; men sedan utskeppnings-praemierne blifvit indragne, och i stället för 8 Fabriker i Riket 1772, antalet blifvit ökt till 17, samt lefverantserne till Kronan i sin måhn aftagit; så hade vid Segelduks-Fabrik-stolarnes antal 1787, ifrån 80 till 25 blifvit minskade, hvarigenom öfver 1000 personer skola saknat arbete och förtjenst. Med år 1800 skall arrendet af denna Fabrik upphöra.

Det är förut med ett ord nämt, att Barnhusets fond blifvit ökt, genom frivillige gåfvor. Deribland bör som ett sällspordt vedermäle af Ädelmodig och Christelig frikostighet, här icke förtigas, att en acktningsvärd Borgersman i Stockholm, Grosshandlanden Diedrichsson, skänkt och gifvit, d. 31 Dec. 1798, till allmänna Barnhusfonden i Stockholm, 5000 Rdr. Banco Specie. Jämte Barnhus-Directionens i allmänna papperen, aflagde offentelige tacksägelse, å Barnhusets vägnar, för en så utmärkt godhet; underrättades allmänheten tillika, om de vid Barnhuset vidtagne anstalter, hvarigenom minnet af så vackre gärningar, må kunna förevigas utan att således gifne Capitaler må kunna bortblandas uti den öfrige fonden, och hugkomsten deraf oförmärkt med tiden försvinna, då de gifne medlen möjeligen kunde blifva använde till andra behof, än hvartill de egenteligen blifvit ämnade. I sådan afsigt blifver ett Barnhus-Barn, beständigt underhållit utomhus, för hvarje gifne 133 R:dr 16 sk. De utfärdade underhålls-brefven, innehålla gifvarens namn, hvilket äfven antecknas i de församlingars Kyrko-böcker, der Barnen komma att vistas. Utom det att respectable gifvares namn, äfven skola pryda dertill inrättade minnestaflor, uti Barnhusets Mönstersal; blifva desse hedervärde namn och de erhållne gåfvor införde, uti dertill inrättade böcker, med namnen på deras underhållstagare, med dertill hörande omständigheter; så att deraf i en framtid, må kunna intagas, hvilka och huru många hafva haft att tacka hvarje gifvare för deras ungdomsvård. — I proportion efter åfvannämde summa, meddelas underhåll af denna gåfvans afkastning, åt 37 barn. Varacktige minnesmärken! som i alla tider skola vittna om denna prisvärda gärning^[37].

Genom Grosshandlandens Jacob von Balthasars och hans Frus Anna Maria Thorssons Testamentariske disposition, d. 26 Sept. 1795, tillkommer Barnhuset framdeles, en summa af 4000 R:dr.

§. 6.

Vidare angående Spinhuset och Tuckthuset.

Sedan som berört är, arbets-inrättningen å Tuckthuset 1692 upphörde, utkom 1698, d. 21 Oct. Kongl. Förordningen, om ett Rasp- och Spinhus inrättande i Stockholm, antingen å Barnhuset, eller å annat ställe, som dertill kunde utses; hvartill alla hus i Stockholm skulle taxeras och Magistraten betala för de publike; hvarjämte vid egendoms handel, en viss afgift, skulle Rasp- och Spinhuset tillfalla, m. m. som angående inkomster för denna inrättning stadgades, och skulle Magistraten, jämte någre af Borgerskapet, hafva omsorgen och tillsyn dervid.

Öfver-Ståthållaren Gr. Gyllenstjerna inkom derpå, med förslag till Spinhus-inrättningen, på lilla Rörstrand, som Konungen 1698 d. 30 Maji skänkt Staden; hvilket förslag väl gillades, d. 28 Feb. 1699; men derefter d. 3 Julii s. å. inställtes, till bättre tider.

Vidare åtgärd härvid afstannade, för infallande krigs oroligheter, till 1722, då K. genom bref till Commerce-Collegium af d. 23 Junii förordnade, att genom frivillige gåfvor och sammanskått, skulle af Invånarne i Stockholm, insamlas 30,000 Dal. K:mt, som för inrättningen ärfordrades; hvilken under Commerce-Collegii och någre Handlandes Direction stå skulle, och på Långholmen få sitt ställe. Om sammanskåttet utfärdades Öfver-Ståthållarens publication d. 25 Sept. 1724, sedan förut d. 28 Jun. samma år Kammar-Collegium å Kronans vägnar, utaf Handelsmännen Spalding och Dahlström, deras egendom å Långholmen, för 37,000 D:r K:mt, till Rasp- och Spinhus inköpt, deraf Kronan bestod 25,000, och resten 12,000 var ett testamente, till sådant behof, af framledne Com. Rådet Hildebrand.

År 1724 d. 27 Julii och 3 October, lät ock K. M. utfärda Dess nådiga bref, till Com. Colleg. om Directionen vid Spinhuset, och d. 14 Nov. till Kam. Revision, om räkenskapernes reviderande. År 1735 utkom taxa till Spinhus-fondens uppbärande öfver hela Riket, som genom Resol. på Städernes besvär, d. 12 Apr. 1739, §. 9, och ytterligare d. 16 Maji nyssnämde år, vidare förklarades^[38].

Under 1769 års Riksdag, besvärade sig, Spinhus-Arrendatorerne, hvilkas Arrende upphörde i Sept. 1766, immediate hos R. Ständers Handels och Manufact. Deput:s Manufactur-Utskott, uti åtskillige omständigheter, härrörande af Spinhus-förvaltningen, hvaröfver Com. Collegii utlåtande infordrades, som blifvit tryckt 1770. Deraf vill man här allenast intaga förhållandet emellan Spånaden, de 3:ne sista åren af Arrende-tiden, och sedan Spinhuset återkom under Collegii tillsyn; således blef år

1764 Spunnit sträng	24,958.
1765	18,471.
1766	26,102.
1767	29,353.
1768	32,005.

Rasp- och Spinhuset är nu å Långholmen beläget och inrättat, enligt Publ. 1724, på det att Lättingar och tjenstlöse Personer, jämväl löse Qvinfolk, hvilka löpa kring gator och i husen, måge upptagas och derstädes sysslosättas, med det der förordnade Arbete; hvarest de hafva att njuta underhåll, emot Arbetets fortsättande. Der har ock sedermera ett Cur-hus för dem, med Venerisk sjukdom besvärade, tillkommit; å hvilket Cur-hus jämväl, efter K. Br. af d. 2 Nov. 1773, Arrestanterne med Smittosamme eller Veneriske sjukdomar behäftade, skola antagas och skötas; hvaremot Cur-huset för dem erhåller, den vanliga Fångförtäringen. Äfven underhålles der ett särskilt sjukhus, bestående af nödige rum och tillhörigheter, samt med egen betjening väl försedt.

En vacker Kyrka är ock vid Spinhuset inrättad, hvarvid en egen Predikant af Kongl. Commerce-Collegium tillförordnas.

Rasp- och Spinhus-fonden består icke allenast, i en viss afgift som årligen uppbäres af Vinskänkare, Caffeskänkare, Tracteurer och Krögare; utom det som för hvarje Comedie erläggas bör; utan ock i en viss procent i Tolagen, af åtskillige utifrån inkommande varor, jämte den fond som enligt K. Br. af d. 31 Aug. 1727, och Magistratens i anledning deraf d. 9 Octob. s. å. utfärdade Publication, denna inrättning elljest tillslagen är; hvaraf dock Husfattig-Cassan tillfaller en fjerdedel; men de öfrige tre fjerdedelar, Rasp- och Spinhuset; tillkommande Stadens Politie-Collegium, uppseendet öfver uppbördens incassering och bokföringen; så väl, som berörde ¾:s utassignerande till Com. Collegium; och bestås dervid en Bokhållare, med 200 D:r S:mts lön^[39].

Af en berättelse, om Krono-Spinhuset i Stockholm, af Inspectoren derstädes H. Björkman 1793, kan här tilläggas: att för de utsedde personer af Stadens Borgerskap, till biträde och en närmare tillsyn vid Direction, utfärdades en Instruction d. 25 Nov. 1724. Samma år antogs nödig betjening, vid denna inrättning, såsom Inspector, Präst, Fältskär, Spinn-Mästare och Spinnare-Gesäll, Vaktmästare, m. fl.

Ehuru Magistrats-personer för deras trägne ämbets-sysslor, varit frikallade, för tillsynen vid Spinnhuset, enligt K. Br. af d. 23 Jun. 1722, finnes dock af handlingarne, att emellan åren 1724 och 1740, någon ändring derutinnan skedt; emedan allt sedan ständigt och till dess Spinhuset år 1754, till arrende uppläts, en Magistrats-person, en Handlande och en Fabrikör, dervid varit Föreståndare.

Efter åtskillige förändringar med Spinhus-hjonens sysslosättande, blef omsider ullspånaden ansedd, för det förnämligaste arbetet, både såsom beständigare att påräkna, samt ländande till Fabrikernes upphjelpande och förkofran.

Enligt K. M:ts nådige skrifvelse af d. 14 Aug. 1739 till Com. Colleg. om nödvändigheten att fastställa, ett vist arbete, såsom svarande emot ådömd tids dom; förordnades af nyssbemälte Collegium, att hvarje person emot ett års dom, skulle spinna 720 strängar Klädmakare-garn, eller karda till 1440, eller ock skrubbla till 3456 strängs spånad; men sedan en ny haspel blef inrättad och faststäld år 1740, hvilken utgjorde 3000 alnars längd på strängen, och således 250 alnar längre, än den förr vanlige; så blef 600 spinnsträng eller 900 kardsträng eller ock 1800 skrubbel-sträng, ansedt svarande emot ett års dom; proportionaliter efter hvad en Arrestant, bör dageligen spinna.

Spis-ordningen vid Spinhuset, faststältes af K. M. d. 23 Sept. 1741. Om de vid detta Verk förändrade författningar, i anseeende till den inre hushållningen; förbjuder vidlöftigheten, att här omständeligare vidröra.

Efter nu varande Stat, njuter Inspectoren vid Krono-Spinhuset 266 R:dr 32 sk. årlig lön; Predikanten 200 R:dr, Fältskären 100 R:dr, Spinn-Mästaren 1 r:st. för hvar sträng, som Spinnes; utgörande omkring, 120 R:dr, tvänne Vacktmästare tillsammans 83 R:dr 16 sk., Klockaren som tillika är skolemästare 50 R:dr, utom hvad Betjeningen till särskildte behof bestås, såsom skrifvare-hjelp, ved och ljuspenningar, m. m.

Under Inspectoren Björckmans 20-åriga tjenstetid, ifrån 1773, blef Spinnhus-brobyggnaden af honom på entreprenad verkstäld, för 1644 R:dr, samt åtskillige reparationer och vidtagne anstalter, till Spinnhusets förmån bestridde; en Ladugårds-byggnad af sten uppförd och en Frucktträgård anlagd.

§. 7.

Tuckthuset förblef efter 1692, uti Barnhusets byggningar; dock blefvo några rum af Tuckthuset år 1728 till Smedjegården intagne; hvarvid särskilde rum för Tuckthus-fångarne sedermera byggdes; dit de 1738 transporterades. Emedlertid hade Stadens Ämbets- och Byggnings-Collegium åren 1736 och 1737, hos Magistraten anmält nödvändigheten deraf, att Tuckthus-fångarne måtte blifva ifrån Barnhuset flyttade. Efter Handels- och Manufactur-Deputationens beslut 1747, skulle ock Tuckthus-fångarne inrymmas på Spinnhuset. Magistraten erböd ock en viss summa derföre 1748; men K. Commerce-Collegium antog icke anbudet, och flyttningen afstadnade.

År 1755 hade med Kronan, då varande Stats-Secreteraren Oelreich ingått Contract, om renhållningen i Collegiernes hus; hvilket Contract sedermera, på en Handlande Nicol. Öhrn, transporterades. Efter detta Contract, hvaruti var betingat, att Entrepreneuren skulle få sig betjena, äfven af Tuckthus-fångarne, blefvo de år 1758 till Öhrn aflämnade; hvar emot han erhöll, hvad förut till underhåll, släp-kläder och husrum, för dem åtgått. År 1761 upphäfdes Contractet med Öhrn, och Fångarne öfverlämnades till Stadens försorg. År 1762 d. 22 Apr., ingicks Contract med Arrendatorerne af Spinnhuset, att Tuckthuset skulle der hållas, hvarföre Staden skulle en viss summa, i ett för allt betala. Fångarne aflämnades och vore å Spinhuset i arbete; men korrt derefter, eller d. 5 Julii s. å. ankom K. M:s befallning till K. Krigs-Collegium, att Fångarne skulle nyttjas till Saltpetter-verket å Kungsholmen. Härutinnan sökte väl Staden, att vinna ändring; men uti K. Br. till Öfv. Ståthållaren af d. 29 Mart. 1765, faststältes förberörde förordnande. 1766 flyttades ock Fångarne till Saltpettersjuderi-Verket, under Doctor Ehrenreichs disposition, emot det att Staden då bestod honom en viss summa. Men denna inrättning, hade icke långvarigt bestånd.

Tuckthuset är egenteligen för sådane Qvinspersoner, som för gröfre brott dömmes till arbete, antingen på lifstid eller på vissa år; dock varder skillnaden härutinnan icke alltid så noga i akttagen.

Fångarne å Rasp- och Spinnhuset samt Tuckthuset, som till större delen äro Qvinfolk, sysslosättas med Spånad, dock finnes der äfven rum för vanartige Pojkar, som hållas till arbete med ullkardning. De få alla dagelig kost, morgon, middag och qväll, efter föreskrifven spis-ordning. En särskild Direction, jämte en Inspector, är den närmare och dageliga tillsynen anförtrodd; men öfverinseendet öfver Krono Spinn- och Tuckthuset, tillhör K. Commerce-Collegium, som ock årligen genom Deputerade, håller mönstring med Fångarne, och då efterfrågat blifver, så väl om Fångarnes förhållande, som ock om de ärhålla, hvad dem i underhåll, m. m. tillagdt är.

§. 8.

Frimurare Barnhuset, Stockholms egenteliga Hittebarns-hus, inrättades af Frimurare-Samfundet i Stockholm, till glädje och fägnads-betygelse öfver den Kongl. Prinssessans Sophia Albertinas födelse, d. 8 Octob. 1753. Åminnelsen deraf är förvarad, uti en lyckelig skådepenning, som å ena sidan föreställer Moses frällst, af Pharaos Dotter, med öfverskrift: Servavit Regia Nata.

Denna låfvärda inrättning har blifvit understödd, så väl af R:s Ständer, som genom afledne Enke-Drottn. Lovisa Ulricas frikostighet; genom flere ädelmodige och välsinnade Medborgares betydelige gåfvor och testamenten; genom årlige Collecter i Kyrkorne, samt genom instiftarnes oförtrutne nit och omtanke. En hederlig Man gaf en ansenlig summa, såsom fond till en Läkares aflöning, vid detta Barnhus; hvartill i början antogs, Profess. Doctor Dav. Schultz, nu Schultzenheim^[40]. En Ärepenning är slagen 1768 öfver Grosshandlaren i Stockholm, Fredr. Otto Bohman, med inskrift för ogemen frikostighet på Värnlösa Barn, af ett tacksamt Frimurare-Barnhus, (Berch Sv. Pen. p. 363), och en annan öfver Joh. Adolph Ernst, Commerce-Råd, med inscription: Åminnelser af en Medborgares frikostighet, mot Frimurare-Barnhuset i Stockholm. Grosshandlaren Jacob von Balthasar och hans ännu lefvande Enke-Fru, hafva uti deras Testamentariska disposition, af d. 26 Sept. 1795, tillagdt Frimurare-Barnhuset 2000 R:dr, utaf 28,000 R:dr som ad publicos usus blifvit destinerade.

Omkring 1760 underhölls i detta Barnhus 250 Barn, och hade ifrån inrättningens början, till Apr. månad, nyssnämde år 978 Barn, till skötsel och föda blifvit emottagne.

Frimurare-Barnhuset inrättades först på Ladugårdslandet i huset N:o 38, i hörnet af Storgatan och Skepparegatan, enligt Kundgörelsen af d. 5 Dec. 1753. Till detta behof inköptes sedan, af Frimurare-Bröderne, Gr. Bjelkes forna egendom; på Tillaei Charta utmärkt, under namn af den Cedercreutziske, vid Malmtorgsgatan, nedanför Gyllenborgske huset, der Barnhuset nu är (1799). Af förenämde anledning kallades det ock Ladugårdslands Barnhuset, uti R. Ständers skr. af d. 15 Oct. 1756, angående Förmyndare-Kammaren i Stockholm; af hvars öfverskotts-medel, detta Barnhus årligen tilldeltes 3000 d:r K:mt.

År 1783 Julafton, kom elden der lös, hos en Hyresman; då Barnen blefvo öfver natten emottagne och Härbergerade uti Prinssessans korrt förut inköpte hus, vid Norremalms torg. Öfver denna händelse slogs på enskilt kostnad, en liten skådepenning, att bevara minnet af Prinssessans således ertedde ömhet, för Barnen; hvilken dock för ett skriffel derå, blifvit indragen.

Styrelsen af detta verk, förvaltas af en dertil utvald Direction af Frimurare-Bröder. Vid Barnhuset är en Cammererare, utom den nödige Betjening, som den inre hushållningen och Barnavården kräfver. I anledning af K. Resolution d. 1 Mart. 1770, hvarutinnan Frimurare-Barnhuset, befriades ifrån den afgift af 1 procent, af det allmänna understöd som Barnhuset njuter; och stora Barnhuset tillika ålades, att biträda Frimurare-Barnhuset, med så många af de älldre Barnens emottagande, som omständigheterne kunde föranlåta och medgifva; yrckade Frimurare-Barnhus-Directionen, i anledning af sednare delen af Besagde Resolution år 1792, såsom en skyldighet, att stora Barnhuset borde årligen emottaga 12 eller 20 Barn, utaf Frimurare-Barnen; hvaremot stora Barnhus-Directionen viste, att sådant utan verkets undergång ej kunde ske; tillstyrkandes Öfverståthållare-Ämbetet, att hvardera verket förvaltar och vårdar dess inrättning, efter som dess förmögenhet och krafter tillåta, utan att det ena äskar något betungande understöd af det andra, som derigenom måste försvagas. (K. Br. d. 8 Sept. 1792).

Det har blifvit anmärkt, att detta Barnhus har det gemensamt med alla Barnhus; att de fläste som der inkomma, äro af Föräldrarne både smittade af Venerisk sjukdom och vårdslösade; så att der en stor dödlighet oundvikeligen måste uppkomma. Under de 28 år, före 1784 och till samma års slut, hafva omkring 400—420 à 450, om året, dels varit innom huset, dels i, och utom Staden, genom Ammor och Foster-Mödrar, vårdade; af hvilka 2297, som per medium är 82 årligen, aflidit, och utgör hvar 5:te eller 6:te. Dödsproportionen har för öfrigt merendels varit sådan, att af dem innom huset hvar 12:te, de i Staden, hvar 5:te, och på Landet hvar 4:de eller 5:te aflidit, som lärer förhålla sig efter tillsynen. Desse Barnen äro ock till störste delen nyfödde, en ållder som allestädes medför den största dödlighet. (Odhelius l. c. p. 15).

IX.
Norremalms Arbets-Hus.

Sammanskotter och utdelningar till de Fattige, uppmuntra icke idogheten och fliten. Om Sverige icke kan hoppas, att återse de tider, då ingen finnes, som behöfver emottaga en Allmosa^[41]; bör man dock kunna vänta af upplysningen, att Fattighus-inrättningarne göres nyttigare, och om de icke aldeles kunna förvandlas till Arbetshus, att åtminstone något sätt måtte utfinnas, att förena desse inrättningar så, att de antingen underhålla sig sjelfva, eller i märkelig måtto dertill bidraga.

I ett så godt och berömmeligt ändamål, är första grunden lagd, till det nyligen å Norremalm inrättade Arbets-hus.

Jacobi och Johannis Församlingar hade länge varit betänkte, att bereda de Fattige innom församlingarne, något tillfälle till arbete och förtjenst; då de uppmuntrade af K. M:s bref till Öfverståth. af d. 17 Martii 1796, om slike anstalters vidtagande; genast stadgade sitt beslut, att på deras bekostnad göra en Arbets-inrättning, som å Norremalm länge varit saknad och önskad, och hvilken så belägen, att alle sig deraf utan svårighet kunde begagna, icke allenast lämnade den idoge tillfälle, att sjelf förvärfva sitt lifs uppehälle; utan ock betoge den lättjefulle, all ursägt för ett otidigt bettlande. Naturen har gjort arbetet nödvändigt för Människan.

Arbets-hus-byggnaden, börjad i Sept. 1796, blef anlagd å den tomt som Jacobi och Johannis Församlingars Fattighus tillhörde, belägen vid Johannis Kyrka och dess Östra Kyrkogata, hvarest ett nytt stenhus, af Fattighusets besparde fond uppfördes, och hvarvid så verksamme anstalter, drift och arbete användes, att arbets-huset d. 1 Nov. 1797 på Konungens Födelsedag kunde öpnas.

Denna inrättning blef sedermera genom Öfverståthållare-Ämbetets bemedling med Stadens å Södermalm belägne, frivillige Arbets-hus, förenad; och de fattige således af alla i Hufvudstaden varande Församlingar, öppet lämnadt, att å både desse Arbetshus, allt efter som dem lägligast falla kunde, sig till arbete och förtjenst anmäla. Enahanda arbetslön och betalning, blef vid det nya, som vid Arbetshuset på Söder, enligt den derstädes förhöjde taxan, faststäld.

Arbets-hus-Inrättningen, jämte den af merbemälte Församlingar, tillika öfverenskomne Fattigvården, blef af K. M. gillad och faststäld d. 28 Nov. 1797.

Igenom båda Arbetshusens förening, blef det möjeligt, att så snart och skyndesamt, till arbete kunna uplåta, den nya inrättningen å Norremalm. Bägge Arbets-hus-inrättningarne äga, till följe af samma förening, under den förres Direction, en gemensam och på mångårig mogen erfarenhet, grundad styrelse, som låfvar bägge ett gemensamt bestånd för framtiden.

Af Öfverståthållare-Ämbetets härom genom trycket utgifne Kundgörelse af d. 19 Jan. 1798, inhämtas: att sådane fattige som i sine boningar sakna nödigt utrymme, och åt hvilka rudimaterier och verktyg icke utlämnas, finna på Arbetshuset alla söknedagar, på föreskrefven tid, rum, värme, ljus och arbete. Att de åter, som åstunda, att från Arbetshuset afhämta, både rudimaterier och verktyg, böra derföre ställa säker borgen, och den som vill vara okänd, nöjaktig pant. Att Barn som hunnit till den ållder, att kunna uti dessa arbeten inöfvas, finna dertill bästa tillfälle i arbetshuset, der uppsigten är anförtrodd, åt de derstädes boende Läremästarinnor; att de som vid Arbets-husen för flit och idoghet sig utmärka; i synnerhet när de hafva Föräldrar, Make eller Barn, att vårda, blifva med särskilde Allmoser eller praemier ihugkomne; som hvad Jacobi och Johannis Församlingars egne fattige angår, af den der inrättade Fattigvården utdelas, af det Capital 2500 R:dr, som en välgörande Ledamot i församlingen, på ränta nedsatt, samt af andre dertill aflämnade gåfvor; — och att innom Arbetshuset, ett Adress-Contoir blifvit inrättadt, vid hvilket alla de, som vid finare arbeten vane äro, äga vissa dagar sig att anmäla och sin arbets-skickelighet med bevis styrka; de åter som slike arbeten vilja låta förfärdiga, blifva underrättade om dem, som dertill äro hugade och skickelige.

Norra Arbets-hus inrättningen skötes för det närvarande af en Syssloman, som tillika har försäljningen af alla färdiga varor om händer; en Vacktmästare och en Läromästarinna, som bo innom huset.

Antalet af dem som vid Arbets-huset med arbete blifvit sysslosatte, hade 1798 redan stigit till 455 personer ifrån flere Församlingar och utaf Garnizonen.

Den 7 Martii 1798, kunde redan Arbets-husets Försäljnings-Magazin öpnas.

I detta hus är ock ett särskildt rum undantagit, för de 6 fattige Krymplingar, som underhållas på Cancellie-Rådet Grefve Bunges bekostnad, af de medel, som han, vid insamlingen 1796 af Allmoser och understöd för de fattige; dertill destineradt; neml. 120 R:dr årligen i hans lifstid, med mindre han icke på en gång erlägger 2000 R:dr.

Arbets-huset förväntar det vidare understöd af de fattigas vänner, som en så nyttig och länge saknad inrättning på Norremalm, omsider verkstäld; för dess framtida bestånd fordrar; hvarigenom mera barmhertighet utöfvas, än att i ofta bortslösade gåfvor, uppmuntra Lättingen, som gör tiggeriet till ett näsligt näringsfång, och missbrukar Allmänhetens både medlidande, och frikostighet.

Genom förenämde förening med Södra Arbets-huset, hade Norra Arbets-hus-inrättningen, innom korrt tid, uppnått både ordning och stadga. Hvad nytta detta Arbets-hus åstadkommit, förmäler Jacobi och Johannis Församlings inrättade Fattigvård, uti dess utgifne berättellse derom, d. 30 Apr. 1799, kunna intagas, af den lättare tillgång till arbete, alla från Södra Arbets-huset aflägsnare församlingars fattiga derigenom vunnit, som blifvit sysslosatte och verksamme, till egen lifnäring och andras gagn.

Sedan Maji månads början 1798 till slutet af Apr. 1799, hade de fattige Arbetandes antal derstädes varit öfver 3 à 400 personer månadtligen, och d. 22 Apr. sistnämde år 463, af flere Församlingar.

Fattighus-Directionen och Fattig-vården stadgade d. 26 Apr. det enhällige beslut, att ifrån den 1 Nov. 1799, då Arbets-inrättningen börjar sitt tredje år, på Församlingens egen kostnad och egit äfventyr, den samma sig åtaga, och framgent bestrida; utan vidare förbindelse, med den Södra arbets-inrättningen. Detta beslut blef derigenom lättat, att en välgörande Ledamot af Församlingen, behagade undanrödja all vidare omsorg, hvarifrån de årlige erforderlige förlags-kostnader skulle ärhållas, och ädelmodigt låfva, att mot lindrig ränta förskjuta den förlags-summa, som tid efter annan kan behöfvas; hvarigenom han ökat de mångfaldiga välgärningar, hvarmed han redan, till nödlidandes räddning sig utmärkt. Ingen annan väsentelig ändring kom att ske, med Arbets-inrättningen, än att flere slags arbeten, skulle blifva att tillgå, och Hufvud-styrelsen stanna hos den af församlingens deputerade utvalde Direction, bestående af 4 beständige Ledamöter, jämte Församlingens Fattigvård, nemligen:
 K. Kammar-Herren, C. V. Ordens Stora Korss, Baron Carl DeGeer,
 Öfversten R. S. O. Baron Albr. von Lantinghausen,
 Grosshandlaren Pett. Lundgren,
 Åldermannen Joh. And. Lundberg.

X.
Rörstrand.

Rörstrand nämnes redan i Konung Magni Ladulås donations-bref 1288, ibland de egendomar som lades under S:t Clarae Kloster, äfven som Bolstomta eller Tomteboda, nu mera en tillhörighet under Carlbergs Kungsgård.

Rörestrand eller Rörstrand så kallad, säger Peringsköld i sina Samlingar om Stockholm; af den rör eller rågång, som der satter varit, för Stadens ägor, och hela den rymden uppföre till Drottningegatan, som då uti Kloster-brefven, heter via communis ad Östra Arus.

Af gamla handlingar i Antiqvitets-Archivo intages, att S:t Clarae Kloster 1511, bortbytt Rörstrand, till Borgaren Gerdt Brynning i Stockholm, emot 10 örtuga land i Berg, i Yttersela socken.

Vid Klostrens och Kyrko-godsens reduction i K. Gustaf I:s tid, har utan alt tvifvel, äfven Rörstrand och Bolstomta, kommit under Kronan; och förmodeligen i början blifvit till någon del disponerade till Danviks Hospitals underhåll; hvilket synes deraf kunna slutas, att uti Stockholms Stads räkenskaper, för år 1549, som förvaras i K. Cammar-Archivo, upptages Nils i Bolstomta och Peder i Rörstrand, såsom hörande under Spetalet i Stockholm.

Att om denna egendom, kunna lämna en närmare underrättelse, har på anhållan derom, flere pålitelige upplysningar, af de handlingar, som från älldre tider angående Rörstrand blifvit samlade, benägit blifvit meddelte.

Ett utdrag af Uplands Läns Generale Jordebok för 1697, der Rörstrand, belägit i Danneryds Skeppslag och Sollna Sochen, upptages såsom Stadge-Hemman, om 1 mantal och 16 öresland, med jordeboks ränta 30: 11 ⅘ och en sådan tilläggning: Item Rörstrands Brygghus, Tegelbruk och Väderqvarn; visar uti annotationen, att 1619 har Svante Bjelke det bekommit, under Norrköpings besluts villkor, hvarå Confirmation fölgt 1630; och att 1690, har blifvit resolverat, att Rörstrand hålles för ett Skatte-Hemman; att Mårten Rosenstiernas Arfvingar^[42], skulle ersätta till Kronan, med 1683 års ränta, de vid Rörstrand försålde lägenheter, till Drottning Christina^[43]; men behålla sjelfva grunden och byggnaden, emot revocation af de Småländske godsen; och att Rörstrand reduceras, utur Grefve Wittenbergs arfvingars händer. Vidare har 1694 af Reductions-Commission blifvit resolverat; att Mårten Rosenstiernas arfvingar, skulle inlösa till Kronan, Rörstrands Brygghus, Tegelbruk och Väderqvarn, med 1683 års ränta; men om de icke voro solvendo, skulle R. Rådet Grefve Robert Lichtone, deraf njuta 14 års besittning; hvarefter anföres en sådan mening: Kongl. Maj:t och Kronan behållit.

Anmärknings-värdt är, att uti 1686 års Jordeboks Extract, upptages Rörstrand på lika sätt, för Stadge-Hemman, af förberörde Mantal och ränta; men in margine är anteknadt: Säterie af 1 Mantal. Der nämnes icke Tegelbruket, Brygghuset och Väderqvarnen.

Detta utreder väl icke, huru denna egendom, kommit ifrån en ägare till en annan; men det upplyser dock att Rörstrand af ållder varit ett Stadge-Hemman af 1 Mantal och 16 öresland; att det 1619 blifvit borrtförlänt till Svante Bjelke, hvarå Stadfästelse följt 1630; att det sedan förmodeligen genom gåfva, köp eller byte kommit i Mårten Rosenstiernas händer, som derifrån abalienerat några lägenheter; hvarföre sedan Grefve Wittenberg deraf blifvit ägare, och Rörstrand utur hans Arfvingars händer blifvit reducerat; Reductions-Commissionen hållit sig till Rosenstiernas Arfvingar, om ersättning, för besagde abalienerade tillhörigheter; och att Grefve Lichtone, om de voro, insolvendo, skulle få besitta Rörstrand i 14 år. Härvid böra de antekningar anmärkas: att Mårten Weivitzer, Borgare i Stockholm, fådt tillstånd att bygga en tegel-lada vid Rörstrand, utom Norremalm, med frihet för all skatt deraf, och med villkor, att till Kronan, framför någon annan, aflåta så mycket tegel, som åstundades; att stället var Weivitzers Skattejord, som i Svante Bjelkes tid, blifvit skild ifrån hans ägor, (Registraturet för 1619, i Ricks-Arch. p. 434 och 824). Samt att Drottning Christina 1637, skänkt Rörstrand, till Räntemästaren Mårt. Rosenstierna; förut kallad Weivitzer, Adlad 1630. Uti föregående note äro väl flere ägare nämde, och deribland Hans K. Höghet, Hertig Carl Gustaf, som dock torde hända, blott bebodt för någon tid, denna egendom; äfven som Hans Broder, Hertig Adolph Johan, K. Carl XI:s Farbror, som ifrån detta stället, Rööstrandh kalladt, utfärdade d. 11 Maji 1664, sina bref till K. M:t, R. Råd, och hvart Stånd serskildt; angående Dess rätt att blifva Förmyndare och Riksmarsk. Både saken och modus procedendi ogillades, och Hertig Adolph Johan, aflämnade deruppå sin Renunciations- och försäkrings-act, af d. 27 Maji 1664^[44].

Då denna egendom bort-donerades till Stockholms Stad, har en Öfverste-Lieutenant Knorring haft våningsrum vid Rörstrand, i anseende till en dess fordran uti egendomen. Kronans inkomst från Reductionen intill donationen, lär bestådt i förenämde ränta.

Enligt Donations-brefven, hvarom mera här nedanföre, befinnes att godset Rörstrand bestådt af stora och lilla Rörstrand, som ock serskildt utmärkas på Tillaei Charta 1733; tillika med den så kallade Rörstrands muren och Rörstrands utmark, på andra sidan Carlbergs-Alléen; ehuru hvartheras serskildte ägor och råmärken, nu mera, sedan de blifvit sammanblandade, icke kunna utvisas.

Att Sabbatsberg, som på nyssnämde Charta, kallas Rinkes-Hof; men ännu behåller sitt namn af en Vallentin Sabbat, som blef ägare deraf 1709, lydt och legat under Rörstrand; är all anledning att förmoda; i synnerhet som det till detta gods, i förenämde måtto hörande Tegelbruk- och Väderqvarn, här haft en mera tjenlig plats, än vid det nu kallade Rörstrand.

Ostridigt torde åtminstone vara, att de vid Carlbergs Alléen liggande små egendomar, hördt under Rörstrands-godset. Sexton öresland, hvaraf Hemmanet bestådt, synes hafva fordrat detta utrymme. De hafva derifrån blifvit afsöndrade, antingen i Rosenstiernas tid, tillika med Brygghus, Tegelbruk och Qvarn; eller sedan Rörstrand kommit under Stadens disposition, som troligare anses.

Den så kallade Hund-gården, är en under K. Fredrichs tid skedd abalienation, ifrån lilla Rörstrand, till ett slags Jägare-Boställe, för dess nära belägenhet till Carlbergs Kungs-gård, hvarunder det i senare åren ansedts lyda.

Stora huset, åtminstone till första våningen, och den flygeln der inkörsporten är, förmenes vara mycket gamla, förmodeligen från Rosenstiernas tid, eller längre tillbaka, hvilket af hvad förut förmält är, så väl om egendomens första innehafvare, som om de höga personer der hafva bodt och vistats, synes med nog säkerhet kunna slutas. Påbyggnaden och nybyggnaden hafver i senare tider skedt, sedan Porcellains-Fabriqven härstädes blifvit anlagd och inrättad.

Konung Carl XII:s bref till Öfverståthållaren, K. Rådet, Gr. Christoph. Gyllenstierna och Magistraten, af d. 30 Maji 1698, förmår, att K. M:t af särdeles försorg och omvårdnad för de inrikes Manufacturers uppkomst och tillväxt, upplåtit godset Rörstrand, straxt härvid Staden belägit, med alla dess hus samt underliggande ägor och appertinentier; att derstädes anlägga och inrätta tjenliga Manufacturer: och skulle Öfverståthållaren med Magistraten, öfverlägga om hvad Manufacturer derstädes, beqvämligast måge stå att inrättas, och sedan de förenat sig om modo och sättet dertil, inkomma till Konungen med ett pertinent förslag deröfver.

Sedan K. M. i Oct. eller Nov. månad 1698 förordnadt om ett Rasp- och Spinhus-inrättande här i Staden, och en af Magistraten i afseende på verkställigheten, utsedd Direction, funnit att dertill borde utrikes ifrån införskrifvas, en Bom-Siden-Makare, Bomull, Brasiljeträd, Raspar och annat mera, samt att det beqvämligast kunde anläggas, på det till Staden skänkte Rörstrand; så har K. genom Rescript d. 28 Febr. 1699 bifallit, Magistratens och Öfverståthållarens i så måtto, gjorde tillstyrkande, och utom andre bestådde förmåner, jämväl under samma dato, gifvit befallning till K. Stats-Contoiret, att tillse det stora och lilla Rörstrand, som befunnits vara graverat med någon skuld, hos Öfverste-Lieutenant Knorring, kunde fordersammast blifva frigjorde från hans åtal, så att berörde lägenheter, nästa fardag, kunde inrymmas Magistraten. Man har ock funnit den anteckning, att Staden d. 12 Mart. 1699 blifvit inrymd i Rörstrand af Krono-Fogden Lönholm.

Berörde Spinhus-inrättning kom sedan icke till någon fullbordan. Det är ofelbart om den samma, som Magistraten uti ett, af här nedanföre nämd anledning, 1731 afgifvit betänkande, yttrar sig, att ehuru till följe af Donations-brefvet, på Rörstrand en begynnelse blifvit gjord, med ett nyttigt Manufactur-verk; så har dock sedan det sista kriget inföll, på K. M:ts vidare nådigste befallning, med samma verk kommit att afstadna.

Ifrån detta Seclets början intill på 20-talet, har Rörstrand således icke af Staden blifvit disponerat åt Fabriqves anläggningar; utan till uthyrning. Det är förmodeligen under denna intervalle, som de vid Carlbergs Alléen belägne små egendomar, blifvit från Staden abalienerade, och några tomter med Magistratens tillåtelse friköpte.

Men efter Associations-Contract af d. 26 Aug. och med Kgl. Privilegium exclusivum af d. 4 Febr. 1729, löpande till 1749, har ett interessentskap, fördelt i 66 lotter, hvardera räknad till 500 d:r K:mt, inrättat och anlagt ett Svenskt Porcellaine-Bruk, på stora Rörstrand, att tillverka, det så kallade Delfftiska Porcellainet.

Uppå denna Fabriqves-Directions underdåniga anhållan, att de rum och lägenheter på Rörstrand, som Staden till Slagtar-Åldermannen Olof Asker förhyrt, måtte Porcellaine-Manufactur-Societeten, till Fabriqvens förnödenhet och bättre fortsättjande upplåtas; har K. M. genom Resolution, af d. 18 Jun. 1731, förordnat, att Öfverståth. R. R. Gr. G. A. Taube, med Magistraten skulle så resolvera, Fabriks-Directionen och Asker emellan, som med K. Carl XII:s Institutions-bref, Rörstrand angående, funnes vara enligt.

Efter den till följe deraf skedde reglering, hvarvid förklaradt blifvit, att Asker ej längre finge bibehållas vid det med honom slutne Hyres-Contract; har Handels-Collegium på Stadens vägnar uti utfärdadt Contract, under d. 23 Sept. 1731, med Alb. Lindecreutz, C. G. Rålamb, C. Fr. Piper, J. M. Klinkovström och Bunge, förhyrt till Porcellain-Manufactur-Societeten, Rörstrand med alla då för tiden derunder lydande ägor, emot 350 d:r K:mts årlig hyra till Staden, beräknad från Michaëlis 1731 och framdeles, så länge Porcellaine-Manufacturen derstädes drifves och fortsättes.

Detta Interessentskap har ock d. 17 Jan. 1735 erhållit Konungens Privilegium, att tillverka fint Porcellaine vid Rörstrand, med andras uteslutande, till år 1749.

Rörstrands Porcellains-Fabriqve erhölt af Landshjelps-medlen 32,984 d:r 31 ö. S:mt^[45].

År 1753 har den förändring skedt med Rörstrands Porcellains-verks bolag, att efter vidtagne och faststälte nya Associations- och styrelse-Reglor, det blifvit fördelt uti 60 lotter. Under Fabriqvens derpå fortsatte rörelse, har äfven inrättning blifvit gjord, att tillverka det så kallade Engelska Porcellainet.

Vid verket äro trenne Brännugnar anlagde. Rå ämnet hämtas ifrån Upsala gärde, nedanför Kungsträgården, och föres sjöledes till Rörstrand.

Uppå Interessenternes underdåniga ansökning om ständig donation af Rörstrand; resolverade K. M. d. 14 Febr. 1757, att det skulle förblifva efter deras med Staden ägande Contract. Och på Interessenternes ansökning, hos R:s Ständer om jordägande rätten, lämnades d. 22 Junii 1762, det svar: att R. Ständer ansedt detta vara ett mål, som icke hörde till deras omedelbara upptagande^[46].

Sedan ifrån donations-tiden, Rörstrand kommit under Stadens jurisdiction och anses liggande innom dess staqvete; uppföres denna egendom i Stadens Handlingar vara belägen, under N:o 31, A. uti Qvarteret Röda berget; hvilket Qvarter hör till Adolph Fredrichs Församling.

Af ofta nämde Fabrik har Cammar-Revisions-Rådet Nordenstolpe sedermera blifvit ägare till fyra femtedelar, hvilka han 1772 försålt till sin Son, då varande Ordinarie Häradshöfdingen, sedermera Corporalen vid K. Lif Drabante-Corpsen E. M. Nordenstolpe, som derefter tillika förvärfvat sig den återstående ⅕ delen. Ifrån hans död 1783, hafva hans arfvingar varit i possession af hela Fabriqven, till dess de 1797 försålde densamma, till Öfver-Directeuren vid Controll-verket, Bengt Reinhold Geijer.

För att freda de vackra Rörstrands-ängarne, läses vid vägen deröfver, på åtskillige der uppsatte taflor, flere små Versar, såsom:

Värdige Medborgersmän,
Värdaste Medborgarinnor,
Älskare och Älskarinnor
Utaf Samhälls-Ordningen;
Man har bordt påminna Er,
Denna lilla Sommar-läxa:
Trampen intet gräset ner,
Låten det få ostört växa.

 ———

Den som öfver denna ängen,
Genväg eller krokväg går;
Skall kanske af efterslängen,
Känning ha till nästa Vår.

---

1. K. br. d. 28 Febr. 1775.
2. K. bref. till Stats-Cont. d. 15 Jan. 1776.
3. K. M:s bref till Öfverståthållaren d. 20 Maji 1775.
4. Vid Gr. Höpkens återkomst ifrån utrikes orter, var ingen allmän Theater i Hufvudstaden; men tillskapades genom Hans försorg; och uppfördes i slutet af 30- och under hela 40-talet af en samlad trouppe, under Olthoffs inseende, flere theater-piecer. (Schröderheims Tal d. 24 Julii 1791. K. Witt. Acad. n. H. VI. Del. 178).
5. Stockh. Post. 1793, N:o 93.
6. Svenska Comoedier började i Stockholm, på Kgl. Theatr. att uppföras 1734.
7. Extra Posten 1793, N:o 253.
8. Gens durata gelu, gens insuparabilis armis.
9. Hülpher om Kopparbergs län, p. 376.
10. Witt. Ac. nya Hand. IV. Del. p. 333, p. 62.
11. Ibid. p. 316.
12. Witt. Acad. nya Hand. IV. D. p. 180—202.
13. Ibid. III. Del. p. 265.
14. Ibid. p. 221, 230.
15. Ibid. IV. Del. p. 93.
16. Utdrag af Stockh. Tänkebok, i Perigsk. Samlingar.
17. Gottfried Inv. Sv. Franc. am Main 1632, folio, p. 19.
18. Se beskr. om Fredrichs Hof.
19. Tryckt i Stiermans Pol. och Commerce-Handlingar.
20. Öfverståthållare-Ämbetets skrifvelser till K. M. i Kongl. Riks-Archivo.
21. C. R. Berchs handskrefne samlingar.
22. Palmsköld af Sigismund Hoffmanns Regenten Sahl. Leipzig 1702, p. 175.
23. Bevåget meddelt af Öfverst. Gen. Adjut. och Gouvern. Grefve Nils Cronstedt.
24. Dalins S. R. H. III. Del. p. 175.
25. Bång de Monte Brunconis, p. 73.
26. Dalin l. c. p. 408.
27. Meddelt af Pr. Wittingh.
28. Regist. 1619.
29. Stockholms Stads räkenskaper.
30. Murberg i Vitt. A. H. IV. Del. p. 62.
31. Adlersparre, i Vitt. A. H. III. D. p. 263.
32. Ibid. p. 239.
33. Den berättelse härom, som Herr Underståthållaren Nibelius författat och benäget communicerat, har här blifvit följd, med några tilläggningar.
34. För den nära gemenskap som förenämde inrättningar hafva med hvarannan, äro deras beskrifningar, här på ett ställe intagne; ehuru Spinhusets Historia, bordt höra till den följande 3:dje Delen, om Långholmen, der Spinhuset är belägit.
35. Stiernmans P. och Com. Handlingar, 4 Del. p. 93.
36. Se derom vidare: Hus-fattig-Cassan.
37. Inrik. Tid. 1799. N:o 12.
38. Utdr. af Pub. Handl. af Modée, 2 Tom. p. 1244, 1451, 1491.
39. Politie-Colleg. berättelse till Öfverståth. d. 3 Aug. 1761.
40. Prof. Schultzenheims tal i Vett. Acad. 1760.
41. En rik och gudfrugtig Enka, benämd Frideburg, i Ansgarii tid, hade genom testamente ålagdt sin Dotter, att gifva sin egendom efter sin död till de Fattige; hvilket när det af Dottren skulle efterkommas, funnos inga fattiga i Riket; utan måste hon resa till Dorstadt i Ytrechske Landet, med sin egendom, och der fullgöra sin Moders yttersta vilja. (Botin S. R. H. p. 139, 1:sta Edit.).
42. Det berättas att Krono-Hemmanet Rörstrand, år 1637, genom byte skall tillkommit Kgl. Räntmästaren Rosenstierna, som der låtit uppbygga det stora stenhuset. Sedan skall Fältherren Grefve Lennart Torstensson, och efter honom Fältmarskalken Wittenberg, samt änteligen på någon tid, H. K. Höghet, Hertig Carl Gustaf och R. Rådet Lichtone, deraf varit ägare. Tunelds Geogr. St. 1785, 8:o 1. Del. p. 77.
43. Det berättas att Dr. Christina skall gjordt en inrättning vid Rörstrand, till Adelig ungdoms undervisning i Ridderliga öfningar; hvarom dock ingen säker underrättelse kunnat erhållas. Uti Sigism. Vogels beskr. om Stockh., som jämte delineation af Staden utkommit 1650, nämnes: att Norra Förstaden utvidgat sig, nästan till Rörstrand, der åtskilliga exercitia corporis, med ridande, fäcktande, dansande &c. för händer hafves; så väl som många språks öfningar, idkas och brukas.
44. Stiernmans saml. af Riksdags-Bes. p. 1419-1431.
45. Flintbergs Brukidkares, Städers och Borgersk. ömse förmåner och skyldig. II. Del. p. 136.
46. Riksdags-Tidning, 435.