Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 205

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 108 ]

V CAPITLET.
Om Vägar och Tullar.

På åfvannämde Charta, som tillika innehåller en grundritning af Ladugårdslandet, utmärkes vägen till Stocksund eller den så kallade Roslags-vägen. Samma väg kom då icke fram, på nu varande Roslags Tullvägen, utmed berget vid Södra Brunsviken, som först i slutet på 1690-talet blifvit anlagd: hvarom ett Öfverståthållarens bref af d. 20 Sept. 1699 finnes, till Magistraten, innehållande att samma väg skulle göras med sten och grus. — Vid första Torpet eller Djurgårdsporten, har den älldre vägen gått till Djurgården och Fiskare-torpet, samt vid Uggleviken aftagit, och kommit fram vid Ladugårds-grinden invid Humblegården. — Chartorne bestyrka detta läge af Ladugårds-grinden, så väl, som ett bref af d. 25 Sept. 1635, hvarutinnan samma grind nämnes, såsom liggande vid Humblegården.

Sedan åter Ladugårdslandet donerades Staden; finnes grinden vara utflyttad till gamla Laboratorii [ 109 ]vägen, utmed det älldste, i senare tider så kallade Fredrichshofs gärde; hvilket Tillaei Charta äfven uplyser. Uti Instructionen d. 28 Mart. 1664, ålades Öfverståthållaren, att drifva derpå, att nya vägen utom Ladugårdslandet, efter dessein blifver förfärdigad.

Wijkmans Charta 1702, är Roslags vägen på ömse sidor om Stads-staketet utmärkt, sammastötande vid grinden utmed Humblegården.

Tullhuset, innan Ladugårdslandet införlifvades med Staden, förmenes hafva varit Öster om Träsk-rännilen, vid Sperlingens-backe, och sedan vid staketets förändring blifvit flyttad på Ingemarshofs ägor[1], innan nya Roslags tullvägen anlades.

Att en väg gått fram tätt under Ingemarshofs bergen, är ännu synbart, och dess sammanhang med vägarne på angränsande tract af Djurgården, kan både på stället och af Wijkmans Charta närmare intagas.

Genom Ladugårdslands tullen der den nu är, införes från Lidingön och flere ställen, Landtmanna varor, som i synnerhet lägga till vid Ropesten och Tegeludden, hvarifrån vägar löpa till denna Tull.

Grefve Spens Tull, har alldrig varit något ordenteligt Förtullningsställe; utan en bom med vaktstuga, fordom inrättad vid ändan af Storgatan, i granskapet af Hof-Marsk. och Hof-Jägmästaren Carl Gust. Spens egendom. Då Presidenten Broman ägde Fredrichshof, anlades genom fordna Torstenssonske egendomen en väg, ifrån ändan af Storgatan fram till Fredrichshof, som nu mera är öppnad, till allmän passage till Djurgården; hvarom mera, ang:de Fredrichshof.

[ 110 ]Norr om Spensiska egendomen och de så kallade pestgrafvarne, i continuation af nya Qvartersgatan, var fordom vägen till Laboratorium, öfver Fredrichhofs gärde; hvilken väg vid gärdets början var stängd, med bom och vacktstuga, som på 1750-talet tillöktes med en grind, och hvarigenom gående och åkande äfven i flere år färdades till Djurgården, innan nu varande Fredrichshofs vägen öppnades; men denna grind blef med Konungens och Prinsessans Sophia Albertinas tillstånd 1787 tillsluten och igänbyggd; såsom då mera, genom den nya kortare vägen onödig och i öfrigt bidragande till ohägn på Fredrichshofs ägor, samt en kostsammare Tullbevakning. (Se Djurgården).

Trägårdsmästaren Er. Lindblom, såsom ägare af Ericsberg eller Träsket, besvärade sig 1711, öfver wintervägen som går deröfver, och att Magistraten hade nycklarne till portarne. Magistraten förklarade: att denna väg, som i förra ägares tid der varit; är en servitude som åtföljer egendomen, och hvilken icke ankommer på Lindbloms välbehag, utan är efter allm. lagen en skyldighet, som äfven han måste vidkännas. Portar hade på båda ändar af vägen i älldre tider, af Stadens medel blifvit upsatte, samt med lås och nyckel försedde; hvilket icke hindrade Lindblom någon disposition af sin egendom.



  1. Se Beskr. om Norremalm.