Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 204
| ← Cap. Om Kyrkorne på Ladugårdslandet. |
|
Cap. Om Vägar och Tullar. → |
IV. CAPITLET.
Om Torg, Hamnar och Broar.
1. §
Ladugårdslands-torget innehåller i längden 150 och i bredden 120 alnar, eller arealiter 18,000 qvadrat alnar. Der sammanstöta, Storgatan och Södra Humblegårdsgatan; Nybrogatan och Sewed Båths-gatan; Fyrverkare- och Sibillae-gatan.
Vid Torget och Storgatan i hörnet af Kyrkogården, är Kyrkoherde-Bostället. I öfrigt äro der inga större byggnader att anmärka. Tvänne Spruthus äro på Torgets Östra sida anlagde.
Om detta Torg säges: att det är stort och öde, och i många afseenden, ett bedröfveligt Torg[1]. Den execution här förrättades den 8 Sept. 1790, är i så friskt minne, att derom icke något vidare här behöfver nämnas.
Nybro-torget kallas ock hamnen och lastadieplatsen vid Nybron; hvarom mera här nedanföre.
2. §.
Kongl. Resolutionen på Stadens inlagde puncter af d. 1 Juli 1642, lämnar den underrättelse, att Skutor börjat den tiden anlägga vid Ladugårdslandet; hvilket Magistraten öfverklagat; emedan Hamnp:gne därigenom skulle undandragas Staden. Denna minskning i Stadens inkomst synes på annat sätt hafva kunnat förekommas, än att betaga invånarne, all nödig tillförsel.
Hamminrättning och bevakning var här lika oumgängelig och nödvändig, som på andra ställen både i Staden och på Malmarne. Strandbro, hamnbrygga och Parmmätarestuga, blefvo således här uppbyggde. Kronan lät ock midt emot Kongl. Bageriet, anlägga den så kallade Artilleriebryggan, af 60 alnars längd ut i Sjön. Redan 1675 besvärade sig Norremalms-boerne, öfver hamnens igänfyllande vid Packartorget, genom den myckna orenlighet, som på Ladugårdsviken utfördes; anhållandes att sådant måtte hindras, och äfven genom någon viss utpålning förekommas, att fyllningen eller orenligheten, icke måtte omkringflyta och igänstänga hamnen.
Ladugårdslands invånare besvärade sig 1743, så väl deröfver, att hamn- och stränder igänfylldes, så att knapt en vedbåt kunde lägga till Packaretorget — att inga skepp och fartyg kunde segla i Ladugårdslandsviken, för fyllning och vrak skull — att ingen nedkörsell fants, att kunna upphämta en tunna vatten med kärra, utan vid den så kallade Grefvebron; och att om med hamnen så vårdslöst fick förfaras, skulle intet fartyg framdeles kunna anlägga, vid Artillerie-stenbryggan, som dock var byggd långt ut i sjön; som ock deröfver, att den af K. M. d. 5 Jun. 1735 defallte lilla Vågs inrättande, vid Parmmätarestugan, icke blifvit verkstäldt. Sedan vederbörande sig häröfver förklarat, resolverades d. 19 Aug. 1746, att en Våg ovägerligen skulle upsättas vid Parmmätarestugan, till följe af K. M:s redan d. 5 Junii 1735, på R. Ständers föreställning, aflåtne nådige Ordres, och beträffande hamnarne och lastageplatserne, vid Ladugårdslandet; så borde de med all sorgfällighet behörigen vårdas.
Sedan berörde Våg- och Mätarehus-byggnad, ändteligen 1757 skulle komma att företagas; besvärade sig åter någre af Ladugårdslands invånare, öfver stället, och att den skulle för nästgränsande husägare, betaga utsigten; men som K. Br. d. 19 Aug. 1746 innehöll, att den skulle upsättas vid Parmmätarestugan; så blef det dervid; med befallning tillika att den gamla bredboden vid hamnen, skulle borttagas. (K. br. d. 26 Jul. 1757). En sådan Våg-inrättning, lär dock sedan alldrig kommit till någon verkställighet.
3. §.
Nya bron vid Ladugårdslandet, nämnes redan 1641, uti Ingenieuren Torsstenssons designationsbok, och uti donationsbrefven 1645, för Tungel och Vinblad, på erhållne tomter på Blasieholmen, förekommer: stora Ladugårdslands-bron.
Uti tvänne K. bref af d. 7 Novemb. 1663 och d. 20 Mart. 1666, förordnades, att Ladugårdslandsbron, som med Amiralitetets kostnad var uppbyggd och underhållen, skulle dädanefter af Stadens medel repareras och vid magt hållas.
Att denna bro först blifvit af Amiralitetet byggd och till år 1666 underhållen; har förmodeligen skedt derföre, att Amiralitetet hade på Ladugårdslandet sitt Magazin, utmed Kungsgården; och dessutom var Sjöfolket förnämligast förbehållit att få sina boningsplatser derstädes anviste. Att Staden sedan verkstäldt denna bros både byggnad och reparationer, kan intagas af flere sednare författningar. År 1740 beviljades brop:gr för öfverfarten; men uppå Ladugårdslands invånares anförde underdåniga besvär, öfver denna beskattning, år 1743; hvarutinnan andrages, att de ifrån en sådan pålaga varit förskonte, under den tid, den förre stenbron nyttjades, och att de, så länge en förlorad träbro varit underhållen, denne afgift erlagdt, i det hopp att så mycket snarare, vid en ny stenbros anläggande, derifrån blifva befriade; andragandes att Stadens invånare i allmänhet, nyttja Stockholms broar, utan betalning derföre; så upphäfdes år 1746 d. 19 Aug. den öfverklagade afgiften, vid nya bron[2]. Denna bro är byggd på pålar; men stenlagd, hvaraf den kallas stenbro; den blef 1797 å nyo förbättrad och i stånd satt; den hafver ock en liten vindbrygga och är efter Tillaei Charta hela bron 320 alnar lång, ifrån Blasieholmen till Nybrogatan, öfver Ladugårdslandsviken. Till höger om den samma ifrån Blasieholmen, äro några stora och bofällige träbyggningar på pålar, som hafva communication med bron, till mindre behageligt utseende, och till befarad våda för eld och brand.
Öfver Träsk-ränniln hafver i älldre tider 2:ne broar varit, som i beskrifn. om Norremalms Östra del äro nämde, och på Chartan, bifogad S:t Jacobs minne, finnes utmärkte, den ena midt för stora Bergsgränden, och den andra der rännilen ur stora Träsket fortsätter sitt lopp, öfver Ingemarshofs ängarne till Södra Brunsviken.
Om detta vattudrag varit farbart; hafva broarne antingen icke varit till, eller ock derefter inrättade; hvarom ingen underrättelse finnes.
Bron öfver Träsk-canalen vid Packartorget, till en genare communication med Ladugårdslandet, ifrån samma torg, genom Smalagränden; skall först 1739, blifvit anlagd[3].