Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 206

←  Cap. Om Vägar och Tullar.

Stockholm, Tredje delen av Johan Elers Cap. Om Artillerie-gården, Tyghusen och Fyrverkeri-Laboratorium.

Cap. Om Fredrichshof.  →

VI. CAPITLET.
Om Kongl. Artillerie-Gården, Tyghusen och Fyrverkerie-Laboratorium, m. m.

1. §

Om stora Arkliet på Stockholms Slott, är redan i anledning af åberopade allmänna handlingar något nämt, i beskrifningen om Arsenalen och Kongl. Slottet.

Det ålåg i synnerhet Regeringens vårdnad i Forntiden, att försvara Stockholms Slott, och hvad med dess Fästningsverk gemenskap ägde, hade Slottslofven att besörja; men Stadens enskilte försvar, tillkom Magistraten och Borgerskapet, som hade Stadens nycklar i förvar. Man finner ock af de älldste Stockholms Stads räkenskaper för år 1431, att Stockholm då redan haft, ej allenast Styckgjuteri, canoner och krut; utan äfven Byssemästare och Byssegjutare på ordentelig Stat; äfven som sitt egit byssehus. Helmich var Byssemästare i Stockholm, tio år för Rodenborg, som dödde 1440. År 1464 var Stockholm försedt ej allenast med Krutvapen; utan ock med allt, som till deras tillverkande fordrades, långt innan den tid, våra Häfdateknare förmodat att krut och Skjut-gevär, varit kände i Sverige^[1]. Mörsare skall varit de älldste Skottvapen, sedan krut begynte att nyttjas. De kommo i stället för de gamla Tormenta eller Stenkastare. Vid Artilleriets förbättrande och fullkommande, har det mot vanligheten så tillgått, att man nedstigit ifrån det större till det mindre^[2].

Det berättas väl, att på Brunkeberg, der Styckgjutaregården sedan blifvit anlagd, skall Sten Sture haft sitt Tyghus, elier Rustkammare^[3]; men ehuru dermed må vara, är dock utan allt tvifvel, att äfven skyttet som utgjorde den betydeligaste delen af stora Arkliet, förvarades på Kongl. Slottet. Tolf Apostlar som sköto stenlod, samt tvänne ännu större Stenkastare: Dyfvel och Dyfvels moder, gutne under K. Gustaf I:s regering, förmodeligen af Gilius Pakett, som då var Byssegjutare, med Arkliemästare fullmagt; upptages i räkenskaperne öfver Arkliet på Stockholms Slott, för år 1550^[4]. Under K. Carl IX:s tid och sedermera, förvarades på Stockholms Slott, något ovanligt stora kulor, hvilka i räkenskaperne 1603, 1607, ibland hänföres till ihålige loden, stundom åter, under namn af runda lod. Af dem vägde ett 3 Skep:d 14 Lispund, det andra 3 Skep:d 5 Lispund och 3 mark., samt trenne stycken, 13 Lispund och 10 marker.

Troligt förekommer dock, att för stora Arkliet, sedermera något tjenligt ställe, utom hvad på Slottet förvarades, blifvit utsedt. Uti K. Donations brefvet d. 5 Mart. 1640, då Stockholms Stad fick en del af Ladugårdsgärdet till boningsplatser, skänktes Staden tillika, de öfverblefne tomter af Bysseskyttargården på N. malm, som förmodeligen var en del af Rännarbanan. Men att krut, kulor, granater, musqveter och flere Ammunitionssorter länge förvarades på Slottet, intages så väl, af den uppsatts på förrådet vid Stockholms Slotts Arklie och Rustkammare, som K. Krigs-Collegium till Konungen afsände d. 14 Maji 1678; som af K. br. till Krigs-Collegium af d. 17 Maji 1697, att låta transportera förvarade Arklie saker, utur hvalfvet vid Slotts vattuporten. (Se 1 del. p. 334). Ibland uppgifne förslag dertill, gillade K. M. d. 18 Jun. 1697, att Proviantshuset på Ladugårdslandet, Amiralitetet tillhörigt, belägit emellan sjön och Tyggården, som då stod ledigt; skulle till samma behof upplagas. Deruti var ett stort beqvämt hvalf med öfvervåning, och reparationen af detta hus med tegeltak, i stället för det gamla spåntaket, ansågs fordra minsta kostnaden^[5].

Uti inlämnade puncter i början af 1670-talet, förmäler Krigs-Collegium, att K. M. några år förut resolverat, att Tyggården skulle transporteras till Ladugården, i följe af den dessein som ärnad var; och ehuru då om samma Tyggård, skulle blifva ståendes eller transporteras till Ladugården; så reqvirerades dertill 5 eller 6000 dr. S:mt till reparationer, efter alla husen i Artilleriegården, och äfven Ladugårdshusen, voro taklöse, otäte och förruttnade, — och till Arsenal på Djurgården, vore fuller då redan för några 1000 dr. S:mt sprängd sten, samt tillgång på sand och ler, till ett Tegelbruks uppsättande, om den desseinen skulle komma att verkställas^[6]. Till Tyghusets conservation och reparation i Artilleriegården; till väggarnes fordring med tegel och tegeltaks läggande derå, befalltes Stats-Contoiret anordna nödige medel, d. 9 Mart. 1696^[7]. Man torde af förenämde handlingar få sluta, att Tyghuset och Artillerie-gården långt för 1670 både varit och förblifvit, på Ladugårdslandet och det ställe, der den ännu är; samt förmodeligen der blifvit anlagd och byggd, då de öfverblefne tomter af Bysseskyttar-gården 1640 skänktes Staden tillika med Ladugårdsgärdet, som förbemält är.

2. §.

Sedan Artillerie-gården^[8] länge och ända till medlet af 18 årahundradet varit bebyggd, med små dåliga trähus, till boningsrum och verkstäder, för Smeder, Lådmakare och flere Handtverkare, företogs ändteligen, jämte flere byggnader af sten, till boställen för Fällttygmästaren, Tygvacktaren och nödige verkstäder, m. m. det stora Tyghusets uppförande, som på trenne år, hant att blifva färdigt. Det innesluter mäst hela Artillerie-gården på Norra sidan, och är 200 steg långt samt består af tvänne etager. Hvad ännu återstår, att få hela gården, efter faststäld ritning 1763 kringbyggd, är att den gamla Artillerie-Kyrkan af trä borrttages och den återstående delen vid Riddargatan fullbordas, då der äfven blifver plats för en ny Kyrka, hvartill i Östra hörnet, der Smedjan är, en början redan är gjord, med Sacristigans byggnad.

Hela Artillerie-gården är i bredden 220 alnar och i längden 200, innehållande således 44,000 qvadrat alnar. På Östra sidan är en öfverbyggd brunn. Vattnets hallt okändt.

I Tyghusets nedre våning förvaras 12 och 24 pundige Metall-canoner med sina lavetter. I öfre våningen hvartill äro på gaflarne, tvänne hvälfde stenbroar, att derå kunna transportera Canoner upp och neder, finnes utom flere slags stycken och hvarjehanda Artillerie persedlar, äfven många Trophéer af Canoner, tagne i älldre och sednare tider. En del som blifvit omgutne, äro dock att bevara minnet af så dyrt förvärfvade Segertecken, afritade, och således med sina antekningar, i K. Krigs-Collegio förvarade. Man har i förenämde handlingar funnit, att på de 7 metallstycken och Trophéer som genom Christian Somes förräderi, kommit ifrån Calmare Slott, uti Konungens i Danmark händer, och sedan af K. Carl Gustaf blifvit 1657 återtagne, vid Cronoborgs Slotts erröfrande; skulle en latinsk inscription, sättas och uthuggas, innehållande desse Trophéers historia; hvarföre Styckgjutaren Meijer hade att bekomma 8 dr. S:mt för hvarje Canon, eller tillsammans 56 dr. (K. br. d. 1 Mart. 1697).

Den fana som jämte ett par pukor, med sitt broderade täcke, skänktes Artilleriet af K. Carl XII. att på en vagn åtfölja Artillerie-parken; är ock i Tyghuset att se, såsom en åminnelse, af denne, för sine segrar och förluster, oförgätelige Konung. Denna fana som icke mera brukas, är af blått damast, teknat med Konungens Chiffre midt uppå, omgifven med Canoner, bomber och flere Artillerie tillhörigheter.

I Östra flygeln äro serskilte rum, för flere slags piecer, hörande till Artillerie-parken, med de i beredskap varande förråder, nödvändige i ett väl bestält Tyghus. I Västra flygeln, är nedersta våningen upplåten till verkstäder för Snickare, Svarfvare, Lådmakare, m. fl. samt till boställe för Tygvacktaren, och i den öfre, är Cancellie, Contoir, Cadettskola, Modell-kammare, utom våningsrum för Fällt-Tygmästaren, m. m.

Ibland Trophéer utan för Tyghuset, äro ock fyra lika stora mörsare, teknade med namnet Pluto och ornerade med fabeln om den enleverade Proserpina. Dessa Trophéer hafva följande Inscriptioner: på mynings-siraten Goos mich Andreae Herold in Dresden; der under öfverst på tapp-fältet: J. G. H. H. Z. S. I. C. V. B. C. och åratalet MDCLXXVIII; nederst på tappfältet, Pluto: på kammar-fältet: med Guds hjelp, af K. Carl XII tagit, med Fästningen Neumünde, d. 11 Dec. 1701.

Vid ingången till Artillerie-gården, der vackten hafver sitt Corps de Garde, ligga 2:ne ovanligt stora bomber eller kulor; torde hända af de ihåliga lod, som här åfvanföre, till deras vigt, blifvit omförmälte.

På platsen utan för Artillerie-gården, är en stor träbod, till upplag för eke-virke, instängd af uppstaplade kulförråder; utom flere träbyggnader, såsom Base-hus, Krutproberings-hus, ved- och material bodar.

3. §.

Artillerie Öfverste Bostället i slutet af Riddaregatan, har sin Sjögård och är utmärkt på Tillaei Charta 1733. Uti räkenskaperne för Stockholms Stads Inqvarterings-medel, ifrån 1740 till 1754, upptages detta boställe i inköp och reparation till 14,339 dr. S:mt.

Artillerie Regementet hafver ock sin skola, der en gosse af hvart Compagnie, underhålles. Till skolrum nyttjas, förberörde Sacristiga, som tillhör den nya Kyrkobyggnaden, då den en gång blifver efter dessein, till fullbordande företagen.

Crono-bageriet midt emot Artillerie-gården, är med Crono-Magazinet i samma hus, en ansenlig byggnad af sten, som skall blifvit uppförd i K. Carl XI:s tid, till ett Magazin för Amiralitetet. Dit blef efter Slottsbranden 1697, Arkliet flyttadt ifrån Kongl. Slottet; som förbemält är. Derstädes besörjes nu af en Crono-bagare, hela Garnisonens brödbakning, då Regementerne ej uttaga sin Spannemål in natura.

Nedra delen af detta hus skall rämnadt, vid någon högtidelighet, då 24 pundige Canoner blifvit lossade, som der nedanföre vid Sjön, varit placerade.

4. §.

Laboratorii beskrifning på Ladugårdsgärdet, fordrar här förut några samlade underrättelser, tjenande till uplysning om Svenska Artilleriet och hvad i älldre tider kallades fyrverk.

Att Berthold Svartz, en till födelse-ort, lefnadstid och andra omständigheter, föga känd Tysk, mot slutet af 1370-talet skall uppfunnit konsten, att tillverka krut; har varit en så allmän, som oricktig mening. Stats-Rådet Gram, har bevist att både skjutgevär och krut, åtminstone 50 år förut varit kändt och nyttjadt i Europa, och man saknar nu mera inga bevis eller anledning, att föra dess uppfinning och bruk, både till långt älldre tider, och till en helt annan verldsdel; eller till den del af Asien, som vi med ett allmänt namn kalla Ost-Indien^[9].

Krutmakeriet förmenes kunna hafva gifvit anledning, till bränvinets införande i Sverige, hvartill det fordrades i älldre tider. I våra häfder nämnes första gången bränvin, af sådan anledning. På 1460-talet, hade Stockholms Stad, en Pulvermakare, Mäster Berend; och ibland andre Stadens utgifter, finnes i räkenskapsboken 1469 och 1470 afförde 4 örtuger, som Mäster Berend fått för bränvin till krudh^[10].

Uti K. Erich XIV:s tid omtalas i handlingane flere slags fyrverk, såsom fyrkulor eller fyrbollar, storm- och fyrkransar, handkulor, springkulor, granater; äfven väl Fyrverkare och personer som förstodo konsten, att tillreda förgift med rök, hvilket likasom annat Fyrverk, kunde inkastas uti fiendteliga läger eller Fästningar. K. Erich hade ock en så stor tanke om desse anstalter, att han uti ett bref till Bertill Jöransson i Wiborg 1566, skrifver: att man icke allestädes hade sådant Fyrverk, som här i Sverige^[11]. Hvilket i synnerhet torde böra förstås om de så kallade Ernst kroppar, efter det första Lust-fyrverkeri, införskrefs till Hans Kröning 1561. Uti K. Johan III:s tid, gjordes fyrbollar med ankare och ett slags kulor, som kallades Tumlare, endast till namnet kände. Vid fyrverkets sammansättning, blef utom krutet omsider krik, canfer och aqva setis nyttjadt, som af handlingarne för år 1611, i Riks-Archivo intages^[12]; men något serskildt ställe eller Laboratorium förekommer icke, der sådant fyrverk tillreddes.

Vid Statsverkets reglerande 1673, påminte Krigs-Collegium, angående Artillerie-Staten, att en god Officer måtte uppföras och bestås, för att informera ungdomen uti Artillerie och Fyrverkeri; hvartill föreslogs Majoren i Brehmen, Zimmerman.

K. Krigs-Collegium tillskref K. M:t d. 7 Sept. 1675, att ehuru den korta återstående tiden till K. M:ts Kröningsact, icke tillät ett så stort och fullkomligt fyrverk att förfärdiga, som eljest till en så hög act tjenar och dessein varit; hade Collegium likväl funnit dess skyldighet vara, K. M:ts vilja i så måtto att förnimma: om K. M. vid dess Kröning, täcktes hafva ett sådant fyrverk, som på den korta tiden kunde gjöras färdigt, hvarom Tygmästaren Öhrn i sådant ärende affärdad, hade att föredraga^[13].

När Laboratorium på Ladugårdsgärdet blifvit anlagdt, derom har all mödosam eftersökning i handlingarne, varit nästan förgäfves använd. År 1676 nämnes, huru svagt Artilleriet var i Stockholm, för att besörja vackten vid Artillerie-gården, gamla och nya Laboratorium, samt Kongl. Slottet. (Krigs-Coll. br. d. 3 Maji 1676). Uti Coll. br. af d. 23 Dec. 1680, ang:de Tygmästaren Sam. Öhrns fordringar, förmäles: att han rörande flere särskildte penninge-poster, då ännu icke gjordt någon liqvid-räkning; hvaribland äfven nämnes, redogörelsen för den projecterade Arsenals- eller Laboratorii byggnaden på gamla Ladugårdsgärdet. Artillerie-Commissionen hade 1698 låtit seqvestrera afledne Öfverste Amund Falkenhjelms egendom, för gravationer och deribland, för en med Kronans materialier och af Kronans folk byggd iskällare ute vid Laboratorium, utan Krigs-Collegii ordres. (Handl. för s. å.). Uti bref till K. M:t af d. 21 Apr. 1716, berättar Collegium att Kongl. Artilleri-Laborotorium på Ladugårdsgärdet, en olyckelig vådeld öfvergått, och att dunsten, af det i luften uppgångne krut, uppå tvänne sidor, till största delen sönderbräckt och afslagit takteglen på gamla kruthuset på Djurgården; till reparation hvaraf, till en början erfordrades 2000 dal. S:mt. Uti brefvet af den derpå följande 24 Apr. förmäles ytterligare, huruledes Fyrverkare-Laboratorium på Ladugårdsgärdet, d. 20 Apr. råkat i brand: men att skaden ock icke varit så stor, att den kunnat utrömma allt förrådet af de tillverkade Ernst-fyrverkeri sorterne.

Laboratorium med ett Corps de Garde, finnes på Tillaei stora Charta 1733 utmärkt, nedanför Jägmästare-bostället vid Ladugårdslandsviken, Öster om Djurgårdsbron.

Här synes stället tillåta att omtala, huru som på K. M:ts befallning, Fältmarskalken Gr. Dahlberg och General Fälttygmästaren Baron Joh. Sjöblad 1694, utsågo på Djurgården fyra ställen till krut-förrådets fördelande och bättre förvarande. Desseinerne till samma kruthus blefvo af R. R. och Fältmarsk. Gr. Dahlberg författade, och om medel till byggnaden, anhöll Collegium om ordres till Stats-Contoiret. K. M:t lämnade dertill nådigt bifall, och skulle ena hälften år 1695, och den andra, påföljande året, anordnas. (Colleg. mem. d. 17 Oct. 1694). Vid de nybyggde kruthusen på Djurgården befalltes, att Skogvacktarne på Djurgården skulle hafva uppsicht, samt afton och morgon flitigt och noga efterse, att derstädes intet misstänkt eller skadeligt föröfvades utan väl bevakades; så snart efter detta förordnande, K. M:ts Garde från kruthus-vackten befriades, som den bestridt, under den tid krut-transporten skedt. (K. br. till Hof-Jägm. Mörner, d. 19 Aug. 1697).

---

1. Vit. A. n. H. 4 Del. p. 347.
2. V. A. H. l. c. p. 335.
3. Bång de monte Brunconis, p. 56.
4. Adlersparre l. c. p. 241.
5. Krigs-Collegii orig. br. till K. M. uti K. Riks-Archivo.
6. Ibid.
7. K. Krigs-Coll. Handl. ibid.
8. Amunitions och Artillerie-huset, har K. Carl XI vid år 1690 låtit upbygga, säger Rudling p. 141. Men någon säker underrättelse derom, hafver af flere genomsökte handlingar ej stått att erhållas.
9. Vitt. A. H. 4 Del. p 316.
10. Ibid. p. 310.
11. V. A. nya Handl. III D. p. 247.
12. Ibid.
13. Man har här velat anmärka, att K. M. d. 12 Apr. 1689, approberat den så kallade Mårten Öhrns Artillerie-måttstock. (Krigs-Coll. Handl.).