Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 304

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 194 ]

IV. CAPITLET.
Politien i Stockholm.

1. §.

Politien i en stor och folkrik Stad omfattar många gjöromål, som fordra vaksamhet, tillsyn, kundskaper, rådighet och drift, för att stadga och bibehålla ordning och skick; det hufvudsakeligaste, för alla Borgerliga samhällens bestånd och lycka.

Det tillhör Politien att vårda allmänna säkerheten och hvarje medborgares fred, innom och utom hus; att vaka öfver sederne; förebygga oordningar och utsväfningar; näpsa de ostyriga; tygla sjelfsvåldet; förse invånarne med allmenne behof till föda och uppehälle; förekomma dyrhet, hafva tillsyn öfver allt det, som länder till sundhetens bevarande; skydda handel och näringar; hämma tiggerier; vårda de fattige, m. m. och framför allt, handhafva och verkställa, med alfvar och upmärksamhet, de författningar som till en god Politie blifvit stadgade, och dervid tillhålla dem, som deröfver uppsyn hafva, att med förstånd och redlighet, åliggande skyldigheter iagttaga och fullgöra[1].

[ 195 ]Alla de Politie författningar som angå Stockholm, kunna icke här uppräknas. Blott några få ibland dem, älldre och nyare, dels af framfarne Konungar, påbudne; dels af Öfverståthållare-Ämbetet och Magistraten; ådagalägga tillräckeligen de många och särskildte ämnen, som kräfva allmän tillsyn, omsorg och vårdnad.

År 1570 d. 10 Mart. befalltes först, att alla ankommande resande till Hufvudstaden skulle sig anmäla.

Utom flere förutgående författningar, ang:de renhållningen i Stockholm, innehåller K. Gustaf Adolphs svar och Resolution på Stadens ansökning af d. 22 Dec. 1614, i 4. §: ”Medan fast oskickeliga tillgår, att icke allenast hamnar, utan ock gator, gränder och broar, uppfylles med skarn och orenlighet, tvärt emot Stadslagen; så ock all skickelighet: och är skam att deröfver icke bättre uppsyn hållas skall; derföre vill K. M. hafva tillsagt och befallt, Borgmästare och Råd, att hafva der inseende med, och sådan icke allenast afskaffa; utan ock eljest om Stadens byggnader sig beflita, så framt de icke sjelfve vilja tilltalte blifva.” Stockholms renhållning genom entreprenad blef anbefalld 1751, och ett contract derom slutadt med Oelreich och Örn, 1757.

Om gatuläggares antagande i alla qvarteren i Staden och om jämna gators läggande och deras renhållning, förordnade Dr. Christina uti Ö. B. d. 28 Apr. 1649.

Uti K. br. d. 6 Julii 1670 förböds att bygga hvalf, öfver gator och gränder.

Här kan som den älldste lycktinrättning i Stockholm anmärkas, att K. M. d. 25 Oct. 1697, gifvit Öfverståth. tillkänna, att sedan Wrangelska huset blifvit inköpt för K. Hofvet, skulle på Rid[ 196 ]darholmen icke bäras några facklor, utan i det stället vid instundande vinter, så många lanternor på vissa distancer uppsättas, som kunde göra tillfyllest att upplysa gatorne, och skulle derföre private som der ägde hus, anskaffa en del af sådane lanternor, nemligen för Bengt Oxenstiernas, Johan Gab. Stenbocks, Kurkens och Landshöfd. Posses, såsom de större hus, tillsammans 10 lanternor, och för de mindre, såsom Berndes, Rosenhanes, Cammarherren Sparres och Commiss. Ehrenfelts, tillsammans 6 lanternor: och ville K. M. besörja att lanternorne vid K. M:ts hus samt Riddarholms kyrkan och bron, med det forderligaste skulle blifva uppsatte.

År 1719 d. 7 Decemb. befalltes att lycktor skulle uppsättas på Norrebro. Om en allmän inrättning af lysande lycktor på husen i Stockholm, rådplägade husägarne 1747, och Kongl. förordningen derom utkom d. 12 Jan. 1749. Denna inrättning tog sin början d. 20 Sept. nyssnämde år och en ny utprickning för lycktorne, skedde 1759.

Facklors bruk förböds allmänneligen i Stockholm d. 25 Nov. 1725, och d. 23 Dec. 1747; men som Hofstaten lika fullt brukade facklor; så blef i anledning af Öfverståthåll. skrifvelse derom till K. M., svar och bref till Öfverste Marskalken d. 4 Mart. 1757 utfärdadt, om förbudets i ackttagande. Nu hvilar en så gammal författning.

Likbärare med deras Ålderman, var en inrättning, som tog sin början 1731. Året derpå d. 21 Nov. fingo Kyrkorne en uteslutande rättighet att hålla Likvagnar. I Sverige hade förut varit visse Likbärare, och läses uti 1629 års Prot. d. 22 Sept. ”Huru Ståthållaren Lars Skytte var inkommen och berättade, huru 2:ne af Likdragarne voro döde, en sjuk, och att de öfrige intet längre villja draga liken. Den bäste Sämskmakaren vore då död blefven, [ 197 ]och Embetet begärde, att sjelfve dragan till Kyrkogården; frågade Senaten, om han skulle tillåtat? Svarades nej, utan de skulle leja personer af Embetet, som det gjorde, eller hotas dem straff.” f. 96. (Anecdota Benzeliana. Link, B. Handl. p. 374).

Tornväktare förordnades i Stockholm, som året om, natt och dag skulle upvakta i Nicolai Kyrka, på Brunkeberg, i S:t Clarae, Johannis, Ladugårdslands, Kungsholms, Mariae och Catharinae Kyrkor och Klockstaplar. Kongl. förordningen d. 8 Maji 1732.

Politiens tillsyn, vid författningarnes efterlefnad om Sabbatens firande, föranledde till vakters patroullerande under Gudstjensten. Denna anstalt förordsakade flere oordenteligheter och slagsmål med vakterne; hvarföre den blef instäld; vidtogs åter, enligt förordningen d. 28 Nov. 1744; men blef omsider alldeles afskaffad.

På Riksens Ständers tillstyrkande, upphörde 1735 en inrättning eller adresse Contoir för Tjenstehjon, vid ombyte af tjenster.

Om Hundars innehållande och afstängande ifrån gatorne, äro mångfaldige Publicationer. Till handhafvande af detta påbud, hade ifrån den 1 Mart. 1753 till d. 9 Maji 1755, 346 hundar, på gatorne blifvit dödade.

En omständeligare underrättelse, om de flere Politie-författningar, som tid efter annan utkommit, kan erhållas af Stjernmans Politie- och Commerce-Handlingar, samt Modées utdrag af Förordningar, m. m.

2. §.

Konung Carl XII. var väl sinnad, att inrätta och förbättra Politie-väsendet i sitt Rike, hvarvid Han ville bruka Gr. Nicod. Tessin, som på [ 198 ]Konungens befallning uppsatte ett project dertill; hvilket allt dock slutel. stadnade, uti en Jnstruction af 13 puncter. Grefve Tessin fick deruti namn af högste Ordningsman, och skulle hans gjöromål vara att hafva noga inseende, at alla Politie-Förordningar noga efterlefdes; att landet och Städernes tillväxt och uppkomst befordrades samt att i alla stånd ordenteligen och väl tillgingo. Under högste Ordningsmannen, skulle i landsorterne vara Öfver-Ordningsmän, in alles 28 till antalet, hvilka Konungen utvalde, ibland Landshöfdingar och Lagmän. Men innan Staten hann regleras, föll Konungen, då allt afstadnade, under namn af nyheter. Vid Riksdagen 1723, framställte K. till öfvervägande, huru nödigt det vore, att någon författning blefve gjord, till Politiens bättre skötande; hvartill ock Ständerne utnämde en Deputation, som detta ärendet grundeligen, jämte en lätt verkställighet deraf, föreslå skulle. Ledamöterne voro instruerade, att hämta råd hos Gr. Tessin, uti hvilkens hus, de sig flere gångar samlade. Han underrättade dem, huru K. Carls intention varit och framlade sin ansenliga och mångåriga samling af främmande Reglementer och Förordningar i dylike mål. Detta ärendet lämnades omsider, för Riksdagens annalkande slut, till Konungens stadgande i Rådet; då en ansenlig Commission sattes, som ansåg Ordnings-verket för ett ganska nyttigt och angeläget ärende[2]. Hvad den så kallade Brand- och Politie-Commissionen, sedan tillstyrkt och medverkat, till flere nödige anstalters vidtagande i Hufvudstaden, är vidare på sina ställen, i denna beskrifning, anmärkt.

[ 199 ]

3. §.

De mångfalldige Politie-ärender som åligga Fiscaler och Uppsyningsmän[3] att anmärka och angifva, hörde förut till Stadens Politie-Collegii afgjörande. Till Policens bättre handhafvande i Hufvudstaden och Politie-målens skyndesammare afgjörande, genom processens förkortande, afgaf Rådmannen i Politie-Collegio, Paul Printzell, d. 1 Mart. 1770, till Öfverståthållaren och Magist. uti Memorial, ett utarbetat förslag derom, som blifvit tryckt 1772.

Riks-Rådet och Öfverståthållaren Baron Sparre sträckte sin vakande omsorg till denna angelägne del af Stadens Styrelse, som tarfvade förbättring. Genom Politie-Collegii öfverhopande gjöromål, saknade Politie-ärenderne, den dageliga tillsyn och det suara afgörande, som de oumgängeligen fordra.

Till rättelse derutinnan uppdrog K. Maj:t en särskild tillförordnad Commission att detta granlaga ämne, med hvad dertill hörde, granska och utarbeta, samt sedan derom med project inkomma. Af samma Commissions betänkande, inhämtades, att de i Policen förefallande oredor, icke kunde tillskrifvas brist på lagar och författningar; utan egenteligen, uti illa afpassade sätt, till deras handhafvande; bestående i vidlöftig omgång i Rättegången, och dermed förknippad trög execution; som till [ 200 ]vinnande af ordning och skick i Politie mål, fordrade rättelse.

Kongl. M:t förordnade således den 13 Febr. 1776, att Öfverståthållaren, som äger enligt dess instruction, å K. M:ts vägnar i Staden och på malmarne, att bjuda och befalla, samt hafva inseende öfver Stadens styrelse, ordning och politie, borde icke allenast varda underrättad om alla brott, som i Residencet kunna förelöpa, emot lagar och förordningar; utan och efter omständigheterne vidtaga de mått, som till den brottsliges straff, näpst och rättelse nödige pröfvades; att Under-Domare, Stadens Fiscaler och Politie-betjening, i ögnablicket hos Öfverståthållaren angifva allt det som emot Lagar och Författningar, samt en god ordning och Politie kunde förefalla; äfven som de i Staden varande Militaire-Corpser, hade ifrån deras Vakter, att låta till Öfverståthållaren afgå, skrifteliga besked, hvarje gång något derstädes passerat, i sådane politie-mål, der deras handräkning blifvit begärd; att i anledning af dageligen inkomne rapporter, executive handtera och afgjöra, alla förbrytelser emot Politie-författningarne, såsom angående gators renhållning, lycktors itändande, tiggeriers hämmande, taxors öfverträdande, olofligt mångleri, främmandes angifvande, öfverdådigt körande, m. m. som merendels försonas med ringa penninge-böter; men hvarå näpst och rättelse i samma stund det föröfvas, följa bör. Huru slike mål skola instämmas och afdömas, föreskrifver vidare åfvannämde K. Förordning, samt att i politiemål, emot Öfverståthållarens utslag, ingen måtte söka Konungen; utan så var, att han tilltrodde sig visa, att författningarne blifvit orätt tillämpade, eller att han öfver Lagen dömd blifvit.

Till Politie-ärendernes afgjörande, blefvo serskilldte rum, uti Öfverståthållare-huset inredde, och [ 201 ]utom nödig Betjening, en serskillt Tjensteman, under namn af Politie-mästare, tillförordnad, att hafva en noga och närmare tillsyn öfver Policen; att vid alla tillfällen då han påkallas, Öfverståthållare-Ämbetet tillhanda gå, i hvad förrättas bör, hörande till Politie-väsendets jämna och orubbade drift, samt att hafva närmaste inseendet öfver Stadens Fiscaler och Politie-betjening; hvarom, med det mera som Politie-mästaren, vid dess ämbetes utöfning, åligger att i agttaga; föreskrifves uti Instruction för Öfverståthållaren af d. 25 Aug. 1791. Denna sysla förklarades för en förtroende tjenst, den K. sjelf ville borrtgifva, till den Han acktade dertill skickligast och påliteligast vara; hvarjämte en tillräckelig Politie-betjening, Gevaldiger och Uppsyningsmän, af Öfverståthållaren antogs och tillförordnades.

Öfverståthållaren anmälte derefter till Politie-mästare, Secreteraren i Slotts-Cantzliet, Henr. von Sievers, som d. 20 Mart. 1776, af K. M. till den förste Politie-mästare i Stockholm utnämdes. I detta Ämbete tillades honom Lagmans namn d. 7 Sept. 1784, och blef han sedan för ådagalagd nit och skicklighet, adlad under namn af Lilljensparre, d. 25 Jun. 1786, samt utnämd och dubbad till Riddare af Nordstjerne-Orden d. 23 Jun. 1788, vid Konungens afresa till Finland.

Police-Kammaren flyttades sedan, till det af Kronan inköpte In de Betouske huset; derifrån till Amiralitets-huset på Riddarholmen och ändteligen år 1798 åter till de först innehafde rummen i Öfverståthållare-huset.

Den nya Politie-inrättningen i Stockholm, tog sin början d. 22 Apr. 1776, enligt Öfverståthållare-Ämbetets Kundgörelse derom af d. 17 Apr. samma år.

[ 202 ]Under en så skarpsynt Styresmans öfverinseende och med den drift, nit och verksamhet, hvarmed Politiemästaren förvaltade anförtrodde gjöromål; vann denna nya inrättning allmänt bifall, anseende och förtroende; lydnad för lag och befallningar upplifvades; brott och öfverträdelsers snara uppspanande och bestraffning, blef den vanartige en frucktan och den lastfulle en skräck och farhåga.

För Politie-inrättningen hade en summa af 1344 R:dr 21 sk. 4 r:st. blifvit i Staten anslagen, att till K. M:ts höga disposition, årligen tillhanda hållas. Af denna summa skall alldrig öfver 1200 R:dr åtgått och ofta blott hälften deraf, eller 600 R:dr blifvit till Policens uppmuntran och belöning använde.

Sedan K. M:t till Policens understöd; en tillökt betjenings antagande, och förbättring i deras löner, d. 16 Jan. 1800, i nåder beviljat och anslagit en summa af 5600 R:dr årligen, inkom till K. M:t, Öfverståthållaren Grefve af Ugglas, med underdånigt förslag dertill; grundat på tjenstgöringens beskaffenhet; de hos tjenstemännen erforderlige kundskaper, flit och trägenhet, samt de mer eller mindre inkomster och så kallade sportlar, som vid innehafvande sysslor kunde vara att påräkna. Hvad han på besagde grunder således i underd. föreslog och hemställte, behagade K. M:t i nåder gilla, och förordnade att lönerne i enlighet dermed, på följande sätt skulle utgå, nemligen: till Policemästaren 1200 R:dr, till Secreteraren 200 R:dr, Registratoren 350, trenne Notarier 250 R:dr hvardera, Vacktmästaren 100 R:dr, trenne Gevaldiger på Stadens Stat och 9 Gevaldiger på Kronans Stat, 66 R:dr 32 sk. hvardera; dock att Stads-Gevaldigern Edström bibehålles vid de fulla 67 R:dr han dit[ 203 ]tills åtnjutit; trenne Extra Gevaldiger, som ej hafva tracter och således blott Uppsyningsmäns löner, 50 R:dr hvardera; fem Uppsyningsmän med löner på Kronans Stat och tjugusju Uppsyningsmän med löner på Stadens Stat, 50 R:dr hvardera; sju Extra-Ordinarie Uppsyningsmän, som hittils ej haft löner, likaledes 50 R:dr hvardera; fem Öfver-Gevaldiger, 150 R:dr hvardera och fem tillökte Uppsyningsmän, 25 R:dr hvardera; samt till Skrifmaterialier 100 R:dr[4].

Om den nåd, hvarmed K. M:t således omfattat Police-betjeningen, förständigades samma betjening d. 16 Sept. 1800, då Öfverståthållaren tillika verkställte, hvad K. M. om den tillökte betjeningen m. m., i förenämde måtto nådigst förordnadt[5].

Af Öfverståthållare-Ämbetets Kundgörelse om Police-betjeningens hemvist, hvar i sin tract, af d. 15 Apr. 1800, inhämtas att deras antal då utgjorde 50 personer, innom Staden 12, på Norr- 24 och på Södermalm 14 st.



  1. R. R. och Öfverståth. Baron Sparres tal i Wett. Acad. 1777, om Politien i allm. förtjenar att i detta ämnet läsas.
  2. Berch om Sv. Herrars och Fruars skådepgr. Art. Tessin.
  3. Tecken för Stads-Fiscalerne till beskydd i deras förrättningar samt handräknings erhållande af vakterne, består i en liten baton eller staf af ebenholts, med en Krona på den ena, och Stadens vapen, S:t. Erichs hufvud, på den andra ändan, af silfver, samt för Politie-Gevaldigerne en bricka af silfver, med Stadens vapen derå, lika med dem som Upsyningsmännerne af mässing blifvit tilldelte. (Kundg. d. 24 Decemb. 1762. Om ändring derutinnan se Kundg. d. 12 Apr. 1769).
  4. K. M:ts bref till Öfverståthållaren Gr. af Ugglas, Drottningholms Slott d. 9 Sept. 1800.
  5. Protocollet hos Öfverståthållare-Ämbetet samma dag.