Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 504

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 274 ]

IV.
Brand-Vackten i Stockholm.

Riks-Rådet Grefve Nicodemus Tessin, hade för Stockholms Stad, med flere gode mäns biträde, utarbetat ett project till en Politie och Brand-ordning, som Riksens Ständer 1723, anmälte till K. M:t nådiga godtfinnande, hvaröfver Deputerade, under namn af Brand- och Politie-Commissionen, fick befallning att sig utlåta.

Denna Commission sammanträdde i Maji månad 1724, och ibland dess första öfverläggningsämnen blef, att utfinna medel, till en Brand-Vackts inrättning. Till vinnande af detta ändamål och då en sådan Vackts underhållande, borde åligga samteliga husägare; så ansågs nödigt att infordra en fullständig och noga förtekning, på alla innom Stockholms staqvet, befinteliga hus och gårdar; — men om någon, eller hvad slags tillämpning, deraf blifvit gjord, finnes ingen underrättelse.

I stället blef af K. M. d. 14 Nov. 1728 faststält, att en beständig och ordentelig Brand-Vackt [ 275 ]skulle inrättas, efter antalet af famillierne och hushållen; men ej efter husen; hvarvid Magistraten hade att i ackttaga, en tillbörlig proportion, i anseende till de uti små hus, inrymde flere fattiga hushåll och familler.

Härom utkom ett Reglemente d. 2 Apr. 1729, enligt hvilket Politie-Collegium ålåg att besörja, indelningen af denna Vackthållning, efter husens ordning, som borde numereras, och skulle vissa tillförordnade Rotmästare hafva reserve-Karlar tillreds för dem, som försummade att utskicka Brand-Vackt, af hvilka följande dagen 16 öre S:mt för hvarje uteblifven Vackt, skulle utmätas.

Huru denna Vackt var faststäld, till 86 man hvarje natt, nemligen 24 i Staden, 32 på Norremalm och Blasieholmen, 8 på Ladugårdslandet, 2 på Kungsholmen och 20 på Södermalm; med hvad mera till i ackttagande var utstakat; såsom att 2 och 2 skulle följas åt, den ena med en skramla i bältet och en handbåtshake, och den andra med en yxa och ett läderämbare och vid mörka nätter en liten lyckta[1]; att inga Poikar eller Qvinfolk, skulle dertill få brukas; att denna Vackt skulle hålla sig tyst på gatorne, utan ras, skratt och sqvaller, samt med det än brukeliga rop, gifva tiden tillkänna, vid hvarje timma; kan af åfvannämde Reglem. intagas.

Denna sålunda inrättade Brand-Vackt, började d. 2 Julii 1729 sin patroullering, och hus-numrerne d. 10 i samma månad att anstryckas. Samma tid incasserades en frivillig afgift, en gång för alla, af samtelige husägare, till Brandredskapens i [ 276 ]ståndsättande, sig bestigande till 74,245 D:r 15 öre K:mt.

Stadens invånare klagade ofta, att de med denna Vackthållning ojämt besvärades; och Politie-Collegium anmälte de flere svårigheter och dageliga förändringar, genom dödsfall, resor och flyttningar, som vid hushållens sammanjämkande, mötte Vackthållningen och hindrade Collegium i dess öfrige gjöromål; i anledning hvaraf föreslagit blef, att inrätta Brandvackts-hållningen, efter numern på husen och gårdarne, som aldraförst blifvit påtänkt, såsom en grund till denna inrättning. Deröfver befalltes 1730, att Stadens invånare skulle höras: hvarefter husen indeltes efter deras värden, till afgiftens erläggande i 31 classer, med enahanda afgift i hvarje Class. Denna fördelning fastställtes af K. M. d. 3 Febr. 1731 på 3 år, då afgiften för Konungens Slott och Kronans öfrige hus tillika utsattes till 600 d:r S:mt årligen.

Emedlertid hade den ständiga Brandvackten till ett antal af 160 Patroull-Karlar, eller 80 på hvarje Vackt, tagit sin början d. 24 Octob. 1730, och utkom första kundgörelsen om Brandvackts-afgiftens erläggande, samt denna Vackts beskydd och ansvar, efter Krigs-Articlarne, d. 10 Feb. 1731.

Brandvackts-afgiften som Stadens invånare och husägare sig åtogo 1731; betalades af deras egendomar årligen, med 1 d:r för hvar 1000 d:r K:mt af egendomens värde, som de då sjelfva uppgåfvo; hvarpå en taxerings-bok, efter hvarje hus-nummer, i hvarje qvarter inrättades.

År 1731 utgjorde denna afgift 15,725 d:r S:mt, men genom K. M:ts bref d. 30 Julii 1733 och d. 29 Julii 1734, skulle uppbörden blifva på gamla foten, med den tilläggning; att de nya hu[ 277 ]sen som blifvit tillbyggde sedan 1730, skulle till afgifts erläggande taxeras; hvarigenom någon tillökning vanns i Brandvackts-afgiften.

Brandvackts-Compagniet bestod i början af 1 Capitaine 2 Lieutenanter, 6 Brandvacktsmästare, 12 Rotmästare, samt 160 gemene och 1 Profoss, och Staten besteg sig till 12836 d:r S:mt, de gemenas beklädning oberäknad. Efter K. brefvet d. 16 Aug. 1757, förstärcktes Compagniet med 12 man och 1 Adjutant af Brandvacktsmästarne. Capitainen fick då en tillökning af 100 d:r S:mt fourage-p:gr. Betjeningen vid uppbörden kostade 810 d:r S:mt. Munstring skedde vid aflönings terminerne 4 gångar om året[2].

Brandvackts-Cassan[3] med en åsamkad skuld af 1062 R:dr, fordrade till Compagniets beklädning, i början af Januarii 1787, en summa af 2182 R:dr, som föranlät en ny allmän värdering af husen, till afgiftens uppbärande af 2 per mille; hvilken genom deputerade Commissarier i hvart qvarter verkstältes[4]. Hvarefter inflöt 1788, från

Brandförsäkrings-Contoiret R:dr 4579: 1.
Från husägarne 2329: 42.
 R:dr 6908: 43.

1797 års uppbörd besteg till 7230: 5, och vid s. års slut hade Brandvackts-administrationen en besparing af 8708 R:dr 11 sk. 3 r:st. och skulden betald.

Brandvackts-Compagniet af 12 Rotar, bestod då af 212 Soldater med Rotmästare, utom Officerare 3, Under-Officerare 6, och 1 Profoss.

[ 278 ]Enligt Kongl. brefvet, i anledning af Riksens St:rs underd. tillstyrkande, borde Brandvackts inrättningen som tillförene, stå under Öfverståthållarens och Magistratens gemensamma inseende, således, att de till Brandvackts underhåll och aflöning insamlade medel förblifva under Öfverståthållarens, Magistratens och Borgerskapets disposition, efter Stat och Resolutioner; och de vid berörde inrättning tjenstgörande, hvilka med Kgl. fullmagter komma att förses, tillsättas på det sättet; att Borgerskapets 48 älldste, genom ordentelig votering, välja af de till sådane tjenster, sökande eller andre skickelige personer 2:e, hvaraf Magistraten och Öfverståthållaren sedan utvälja en, hvilken genom Öfverståth hos K. M. till fullmagts erhållande anmäles. Men de ringare betjente vid Brandvackts-Compagniet samt Brandvackts-Contoiret och uppbörden, tillsättes af Magistraten med Öfverståthållarens minne och vettskap. (Stockh. i Råd-Kam. d. 2 Mart. 1756).

Sedan Öfverståth. Baron Sparre i anledning af förenämde förordnande, till Lieutenants-beställningen vid Brandvackten, insändt förslag, förklarade K. M:t uti nådig skr. af d. 22 Febr. 1790, sig väl hafva varit sinnad, att dertill utnämna en annan, än den föreslagne; men då Konungen blifvit underrättad, att Capitains- och Lieutenants-beställningarne vid Brandvackten äro af de mindre, som efter den 1789 Städerne gifne försäkran, böra af Staden tillsättas; så hvarken ville eller kunde K. M. derom annorlunda förordna, än enligt de 50 älldstes förtroende; hvarvid det alltid kommer att förblifva; dock på det ingen rubbning härutinnan, hvarken af K. M. eller Dess Efterträdare, måtte kunna göras, hvilket genom misstag varit å bana; så fann K. M. sig icke längre böra bibehål[ 279 ]la den rättighet, att desse sysslor med Kungeliga fullmagter förse; hvilken rättighet, då alla andra betoges, blifvit högstsalig H. K. M:t lämnad, i en tid, för hvilken Konungen med många af Rikets förnämsta adel böra hafva största afsky; utan ägde Öfverståthållaren, att utfärda fullmagter på samma sysslor, efter de väljandes största förtroende, sedan valet efter vanligheten blifvit förrättadt.

I anledning af en inbrotts-stöld ifrån gatan, i en bod i trångsund 1795, förordnades att Brandvackten icke skulle ropa, vid hvarje timma; utan gå tyste; på det tjufvar och våldsvärkare icke skulle varnas af ropet, om Brandvacktens ankomst. Detta vidtagne förordnande, upphäfdes åter i slutet af 1796, då ock under den 19 Decemb. ett nytt Brand-Reglemente för Stockholms Stad utfärdades.

Staden hafver 12 sprutor, och ett lika antal indelte Compagnier, som vid påkommande eldsvåda, dervid göra tjenst. Ladugårdslands-sprutan Commenderas dock af Artillerie-Regementet, och Amiralitets-sprutorne af Amiralitets-Staten. De öfrige dirigeras af en eller 2 Rådmän, med deras vicarier af Stadens betjening.

Under eldsvådor äro Brandvackterne försedde med särskildte kläder och utmärkte till hvad tjenstgöring de höra: äfven som de af Borgerskapet, hvilka vid Sprutorne äro indelte, hafva sina vissa tecken, ett band om armen och en lång staf i handen; som med det mera, af Brand-Reglementet kan inhämtas. På det Banco-betjeningen, efter deras åliggande skyldighet, måtte få mycket mera obehindrade vid yppande eldsvådor, kunna sig uti Banco-huset infinna; biföll K. M:t det Betjeningen, må vid sådane tillfällen, bära ett grönt band med [ 280 ]hvita kanter, knutit om armen; hvarom bref afgick till Öfverståthållaren d. 13 Junii 1773.

Till samlingsställen och Corps de Gardes för Brandvackter, består 1730 års Stat, samt till ved, ljus, och skrif-materialier 330 d:r S:mt.

Under den tid Gr. af Ugglas var Öfverståthållare, ställtes genom expedierade Ordres af d. 17 Mart. 1800, Brandvackts-Compagniet under Stads-Majorens närmaste befäl, på lika sätt som Stadens Militair-Compagnie; hvarom Brandvackts-Administrationen under samma dag förständigades.


  1. Den i senare tider antagne Brandvackts-Saxen, i stället för yxan och ämbaret, finnes i koppar stucken i en Fransysk Resebeskrifning, såsom ett besynnerligt och för den resande okändt vapen.
  2. Politie-Collegii berättelse de 3 Aug. 1761.
  3. Utdrag af Brandvackts-Cassans räkenskaper ifrån Inrättningens början till och med 1785, finnes tryckt in forma patenti.
  4. Handl. om Brandvackts-Cassans förbättr. 1787, 4:o.