Stockholm, Del 4 (Elers 1801)/Kap 105c
Kongl. Antiqvitets-Collegium.
Sedan Fornålldrens minnesmärken började i Riket vårdslösas och misshandlas, förklarade K. M:t deröfver, dess stora misshag, och lät under d. 28 Nov. 1666 utfärda dess Öppne Placat och Påbud, om alla gamla Monumenters och Antiqviteters vård och fredande, för ohägn och förstöring; bjudandes och befallandes, att ingen skulle vidare understå sig, på något sätt att nederbryta eller förstöra, borgar, hus, fästen, skantsar eller stenkumbel, som på en eller annan ort kunde finnas; icke eller i någon måtto förspilla de stoder eller stenar, som med någon runa-skrift voro ritade; utan dem alldeles orubbade, på sina ställen blifva låta, tillika med gamla högar och ättebackar; eftersom K. M. alla sådane gamla Monumenter, uppå Dess eller Kronans jord, egen eller skatte, antingen den Kronan än tillhör, eller för detta tillhört hafver, belägne finnas, ifrån all sjelfvilljande åverkan, icke annars, än vore det K. M:ts enskilte egendom; aldeles frikallade, och i Dess hägn och beskydd annammade; förseendes Sig i öfrigt K. M. till Ridderskapet och Adeln, att i denna K. M:ts nådiga Intention instämma. Ingom skulle lofligt eller tillåteligt vara, att röfva eller råna, grafvar och grifter, Kyrkor och Kloster, med deras tyg och redskap, prydnader, målningar, m. m. Sådant allt skulle vårdas och fredas; och Prästerskapet hvar å sin ort, göra sig underrättade, om hvad som kunde finnas, af gamla skrifter, böcker, bref, mynt eller insegel, och derom aflämna berättelse.
Förenämde K. M:ts tryckte Placat afsändes, jämte K. M:ts bref af d. 18 Dec. 1666, till alla Gouverneurer och Landshöfdingar, att öfver verkställigheten deraf, noga och alfvarlig hand hålla; hvarjämte Erkebiskopen, Biskopar och Super-Intendenter, uti särskild nådig skrifvelse tillika, ålades, att förskaffa någon viss kundskap och rigtig förtekning, på befinteliga Antiqviteter och monumenter, hvar i sitt Stift, för att sedan låta de samma, afritas och vid lägenhet publicera låta; såsom Runstenar, Bergs-runneskrifter, Jättegrifter, Ättebackar, märkvärdige ting i Kyrkor och Sochnar, gamla Kungs- och Hofgårdar, Manuscripter, Sigiller, Myntsorter, m. m.
Till att ytterligare betyga Regeringens osparde omsorg, om Forntidens minnesmerken, och att deraf kunna hämta all möjelig nytta, för Fäderneslandets Historia; uppdrogs Riks Cantzleren, Magnus Gabriel De la Gardie, som till denna inrättning gifvit första anledningen och planen, att i Upsala låta inrätta ett Collegium Antiqvitatum, af någre visse personer, hvilka med samnadt råd och tillhjelp, skulle alla de ting utarbeta och i ljuset komma låta, som till de gamla Svenske och Göthiske Antiqviteters upplysning och conservation lända kunde. Och på det samma Collegium måtte hafva något vist rättesnöre, att gå efter, utfärdades K. M:ts nådige Instruction för detta verk, d. 20 Nov. 1667[1].
Till Director deröfver förordnades Krigs-Råd. Georg Stiernhjelm, samt till Assessorer: Joh. Axehielm, Professorerne Doct. Loccenius, Joh. Schefferus, Ol. Verelius, Magnus Celsius, och Secretarius Academiae Hadorphius, hvilka så skulle skicka, att dermed en början kunde ske, d. 25 Jan. 1668, uti Upsala, der Assessorerne hade sine hemvist, och hade till sine sammankomster, att intaga de rum i Academien, som Riks-Cantzleren, för dem skulle anordna.
Collegii göromål skulle enligt Instructionen, hufvudsakeligen blifva: 1:o gamla Svenska och Göthiska språkets upplysande, och ett deröfver till författande Dictionarium; 2:o gamla Historiska monumenters uppletande, med Isländske och Norrske Manuscripters, Sagors och allmänna Handlingars utgifvande, som angå de Nordiske Riken; 3:o en Historia Juris, eller beskrifning om gamla lagar och stadgar; 4:o att författa en Historia Eccelesiastica Regni; 5:o att beskrifva Runstenarne i Riket; 6:o äfven de gamlas begrafningssätt; 7:o de gamlas mynt; 8:o sigiller och signeten; 9:o famillernes Genealogier och vapen; 10:o gamla Städer, fästen och borgar, med de flere ting, som af Olao Magno, Messeniis eller Loccenio, tillförene och i gemen voro berörde, men tarfvade att närmare och vidlyftigare utföras. Dessa ämnen kunde emellan Collegii Ledamöter fördelas, som blott förslagsvis i Instructionen uppgifves; dock att de icke tillbakasätta, deras ordinarie Kall och Ämbeten[2].
Till biträde och hjelp fick Collegium fyra Studenter med duplex stipendium, att gå Director och Assessorerne tillhanda, och ibland dem skulle Jonas Islandus, årligen resa till Norrige och Island, att samla manuscripter.
När något arbete blef så färdigt och utarbetat, att det af trycket utgå kunde, ville K. M. derom låta besörja.
De acter som i Collegio inlefvererades, samt Ledamöternes arbeten, skulle noga i förvaring hållas, att sedan till K. M. och Rikets Archivum öfverlämnas.
Uti Riksdags-Beslutet 1668, erkänna Riksens Ständer med tacksamhet, K. M:ts i förenämde måtto, vidtagne anstalter; förpligtande sig angående Antiqviteterne i Riket, att hvad de, enligt K. M:s påbud derom, kunna gifva kundskap om, eller hafva i sina gömmor; det tidigt och troligen meddela åt dem, som K. M. detta arbetet anbefalt, och icke undandraga sig, att befordra ett så allmänt verk; skolandes de vid magt hålla, de gamla Konungars och andre hedervärde Mäns grifter; så att de dädanefter blefvo frie, för all otjenlig åverkan; och att hvad deremot handladt vore, skulle i sitt förra skick återställas.
Antiqvitets-Collegium förde i dess Sigill en Phoenix, med utsträckte vingar, liggande på en bok i en itänd brasa, hvaröfver syntes en krönd sol. Inuti Sigillet stod att läsa: Renovabitur: och omskriften var: Regii Antiqvitatum Collegii Sigillum. Hvaraf finnes ett kopparstick, framför Loccenii Antiqv. Sveo-Goth. försvenskade af Nic. Hufv. Dahl. Stockh. 1728, 12:o. En sådan Phoenix, hade Brennerska Slägten, länge nyttjat i dess Sigill, och prydde äfven sedermera, samma Ätts Adeliga Vapen.
Till befrämjande af Collegii göromål, utfärdade K. M:t Dess fullmagt och pass den 28 Apr. 1676 för Archivi-Secreteraren och Assessoren i Antiqv. Collegio Joh. Hadorph, att resa i Landsorterne, för att uppsöka och antekna, hvad merkeligt finnas kunde, uti runstenar, ätthögar, grafstenar, vapen och inscriptioner i Kyrkorne, gamla mynt, stridstyg, manuscripter, genealogiska arbeten och mera sådant; hvarvid samteliga vederbörande, hade honom att till handa gå och hans värf, enligt förre Kongl. befallningar, befordra och låta sig dertill redebogne finnas.
Till förekommande deraf, att gammalt mynt, som ofta i jorden finnes, samt sölf, guld och koppar, med allehanda metall-kärill och andra rara stycken, jämte botten-fynd i Sjöar och sjöstränder, ej måtte undandöljas, försmältas och förföras, emot gammal Lag och Stadgar; utan att sådant måtte redeligen uppgifvas, att för sin curiositet inlösas, förvaras och bibehållas; utkom derom K. M:ts placat, d. 5 Julii 1684.
Emot Konungens i så mångfalldig måtto, ådagalagde nitiske omsorg, för Antiqvitets-verket, svarade ock Collegii sorgfälliga bemödande, att uppfylla ett till Rikets heder och häfdernes upplysande, åsyftadt ändamål.
Så väl under Collegii residerande i Upsala, som efter flyttningen till Stockholm, utkommo, under Konungarne Carl XI:s och XII:s regering, flere, deras Författare hedrande arbeten, hvaribland åtskillige Isländske och Norrländske Sagor, af Sturlesson, Rikets gamla Landskaps-lagar, Rim-Krönikorne, Monumenta Uplandica, m. f. kunde nämnas, som vittna om Stiernhielms, Verelii, Scheffers, Peringskölds, Loccenii, Hadorphs och fleres, nit och arbetsamhet; om sådant icke förut, på flere ställen, i tryckte skrifter redan skedt, till deras fulla tillfredsställelse, som ällska Lärdoms-Historien.
År 1692 blef detta Collegium förändradt, till ett så kallat Antiqvitets-Archivum; hvarom mera i nästfölljande Artikel.
- ↑ Redan i K. Gustaf Adolphs tid blefvo 1630, till Antiqvarier förordnade, 3:ne berömmelige män, Mart. Aschanæus, Joh. H. Axehielm och Joh. Buraeus.
- ↑ Huru Hadorph efter gifven anledning i Instruct. besörjde Rimkrönikornes utgifvande; gjorde åtskillige resor i Westergöthland, sedan han blifvit Archivi-Secret. 1669, och utgifvit flere arbeten; derom kan läsas hans Biographie, af N. Hufvudson Dahl. St. 1724. 4:o.