Stockholm, Del 4 (Elers 1801)/Kap 400f
VI.
Danviks-Curhus.
Curhuset har under namn af Sjukhus, ifrån älldre tider varit, en Danviks-Hospitalet tillhörig inrättning; till skötsel för dess uti fri- och fattigbröd, intagne sjuklige Hospitals-hjon; och ej bestådt af mera än 7 sängar; men har, sedan smittosamma sjukdomar börjat insmyga sig, blifvit upplåten till andra uslingars skötsel, som först på 1740-talet, blifvit antagne, och årligen ökat sig; så att antalet steg 1795, till 50 à 60 st.
En undersökning befaltes 1766, huruvida Curhuset kunde flyttas ifrån Danviken till Spinhuset; hvilket af Politie-Coll. äfven yrkades 1771. Hospitals-Öfverstyrelsen (tillförord. d. 29 Mart. 1773) förordnade s. å. att i Danviks-Curhuset, inga andra finge intagas, än de, som tillhörde Hosp:s-Stat; då de fonder ifrån Danviken skildes, som till Curhuset af ålder varit anslagne. Då behof af Curhus likafullt subsisterade, uppgaf Politie-Collegium ytterligare 1773; att Staden, som komme att gå i förskått för kostnaden, kunde njuta till godo den ersättning från Manufactur-fonden med andra Stater som Hospitalet i vissa händelser, njutit; samt att de sjuke, så derefter, som dittils, kunde försändas, till det på Danviken inrättade Curhus; hvilket blef gilladt och faststäldt d. 2 Nov. 1773.
Den gravation Staden deraf måste vidkännas, var i början mindre betydande, då den ankom på 60 à 100 R:dr årligen; men då den började stiga till 1000, 1400 och 1800 R:dr om året, och inga medel dertill voro att tillgå; hemstälte åter Handels-Collegium, att denna Curhus-inrättning, måtte ställas på annan fot, eller medel därtill anslås.
Häröfver hördes Politie-Collegium 1790, som förklarade, att Danviks-Hospitalet, emot Kongl. brefvet 1773, icke kunde belastas med någon utgift till Curhuset; utan vore fast mera i behof af 6000 R:drs ersättning, för derå nedlagde kostnader; att Hospitalets tillgångar, vore genom Dårhus-byggnaden så medtagne, att försigtigaste hushållning fordrades, att bestrida dess dageliga behof, och att ingen annan särskild fond, till Curhusets underhåll varit, än hvad Compagnie-Chefer erlagdt af månads-gage för Soldater, Manufactur-fonden för Fabriks-arbetare, och Sjömanshuset för Sjömän, samt enskilte husbönder för sine tjenstehjon; hvilka medel icke blifvit Staden godtgjorde; emedan kostnaden på de sjuke icke blifvit Staden beräknad; varandes Curhus-hjonens antal de sednare åren, utom Collegii vettskap, märkeligen ökt[1].
Kongl. M:t hade år 1778 förordnadt, att Hospitalet ej skulle belastas, med Curhusets underhållande; utan att för de der intagne sjuke skulle betalas: för Sjömän 16 sk. i vickan; för Fabriks-arbetare lika mycket; för Soldater, deras innehafvande gage; och Stadens cassa, för alla andra, som ej voro af besagde classer, eller sjelfva förmådde kostpenningar erlägga. Häruppå hade Hospitalet ansenligen förlorat, som räkenskaperne kunde visa[2]. Omkostnaden för en Curhus-veckokost, beräknad efter 1794 års medel-priser, besteg sig till 46 sk. och således för hela året på hvar person 49 R:dr 40 sk.
Till något understöd i Stadens dryga utgifter, till underhållande af Curhus-inrättningen, har underdånig ansökning blifvit gjord, om tillökning i de kostp:gr, som för de sjuke i förenämde måtto betalas; hvilket enligt K. M:ts nådige förordnande uti bref af d. 21 Aug. 1798, i så måtto blifvit beviljadt, att för Soldaten af Garnizons-Regementerne, skulle af Compagnie-Chefen, och för Sjömannen, af Sjömans-huset, 40 skillingar i vickan betalas. Sedan Manufactur-fonden blifvit till Stats-verket indragen, kunde Kronan med en högre afgift för Fabriks-arbetare, icke belastas; då Stats-verket förut, till veneriska smittans hämmande, så ansenligt bidrager. Men då Danviks-Hospitalet, uti ett dertill inrättadt särskilt rum, emottager dem, som med obotelig venerisk sjukdom besväras; så anordnade K. till hjelp för Curhuset, och i synnerhet för de oboteligen sjuke, ett årligt understöd af 300 R:de utaf de medel, som stå under Seraphimer Ordens-gillets disposition.
Uti det för Dårhuset inköpte Östermanske huset, har ock nödige rum för Curhus-hjonen, sedermera blifvit inredde; som medtagit en del af den summa, hvarföre Politie-Collegium trodt sig kunna fordra, förenämde ersättning af 6000 R:dr.
År 1797 afskildes ifrån Curhuset 12 obotelige och af Venerisk smitta vanställde sjuka, som med 40 R:dr för hvardera af Stads-Cassan inköptes, uti Danviks Hospitals fattigbröd, att i gamla Dårhus-byggnaden, sedan den dertill blifvit inredd, intagas; och dem således allt tillfälle betagas, att uppväcka den afsky och fasa, som deras åskådande medför.
Om Curhuset kan vidare underrättelse inhämtas, af Prof. Schulzenheims Tal i Vett. Acad. 1799, om offenteliga vården, i hänseende till folkets seder och hälsa samt de fattigas lifsbergning. Stockh. 1801, 8:o, p. 200.