Stockholms Oordenteligheter/Nummer 14

Annonserades i Dagligt Allehanda den 19 december 1770.

[ 105 ]

Stockholms
Oordenteligheter.

N:o 14.

Om någonsin Police uti wår Hufwud-Stad tyckes wara mindre actiwe, så är det wiserligen nu för tiden, då icke det minsta steg blifwit gjordt, til förekommande af den oerhörda Wed-Stegring, som så fritt fått göra wåld uppå allas behof, i det man måste betala Wed-Famnen ända intil 42 Dal. K:mt. - - En dyrhet, som med en enda Epoque kan jämnföras, och då 108 m:ks Cours lärde Folket handla. - - Finska Handlande tilstodo sjelfwe, at de icke, sedan den tiden, så dyrt försålt sin Wed, och lade därtil, det de wäl funno priset wara för dyrt, i jämnförelse emot det pris sådane Waror i År blifwit sålde före; men som ibland Stockholms-Boerne månge gifwas, som beflita sig om at upsätta priset, så snart et Wed-Fartyg kommer til stranden, hwarigenom sådane först komma et högt pris i gång, och sedan därunder hindra andras behof; uppå hwilket de sedan, mot Wår-Tiden, åckra på den Wed, de å sina Uplags-Platser upstapladt, och hwilken Handels idkande likwäl uttryckeligen är förbudit - - de sade sig, för sina Landsmäns skull, icke kunna ta [ 106 ]ga mindre, än gångbart pris wid stranden wore, och at hela denna oordning wore lätt afskaffad, om wid stranderne någon Police och Tilsyn funnes. - - Med denna utlåtelse måste jag åtnöjas, och betala 42 Daler för en Famn Björk-Wed.

Här måste göras en afmålning af wåra Hamnar, där Wed försäljes; på det, efter 100 år, Folket må kunna finna, i hwad mån god ordning af- eller tiltager. - - Desse Stadens Platsar äro gemenligen både de osnyggaste och beswärligaste; där finnes ingen ordinaire Tilsyn eller Ordnings-Hållare, utom Herr Parmmätaren; ingen Militaire-Wakt, mindre Patrouiller, til god Ordnings bewakande; inga Taxor för Åkare-Drägarna, som merendels taxera sin For-Lön sjelfwa, eller ock, sedan Kärran är pålassad, i fall dem ej lofwas efter hwad de begära, promt afstjelpa Lasset uti orenligheten; Allmänheten är trängd, och ofta med owett anfalles af en hop Folk, som kunde hålla sig ifrån stranden, til dess hjelp påkallas af någon, som deras Arbete behöfwer; - - ja, ibland dem äro liksom priwiligerade Tjufwar, hwilka, under ögonen på både Köpare och Säljare, borttaga Wed, och den samma med wåld förswara, då den dem ifråntages. - - Ändteligen öfwas mer än ofta, at priserne stegras genom rike eller oförståndige Personers utskickade til sådane Hamnar. - - Detta ware sagt för dem, som lefwa 100 år efter oss: Wi hafwa ju god ordning i alt?

[ 107 ]Til förekommande af stegring, torde likwäl kunna föreslås: at aldrig någon Wed-Säljare borde handla med mer, än en Köpare; det är sälja Skutans Last uti Gross til en Man, som den samma Famntals utsålde utur Skutan, efter det pris han betingadt, til Allmänhetens tjänst: Han wore därföre ej bunden til Förlag, utan allenast Skepparens Man, och därjämte Fiscalen eller Upsynings-Mannen uti answar för prisets betingande, och sedan det wore gifwit, kunde Skepparen sjelf emottaga Penningarna, då dens namn, som gjordt priset på Skutans Last, antingen wore skrifwit på Skutan, eller annars til Allmänhetens rättelse allmänt gjordt. - - Nyttan häraf blifwer den, at ingen wågar göra öfwerbud, då hans namn skal anteknas, och han därigenom skulle underkasta sig Policens och Lagens upmärksamhet: Säljaren kan icke då förhöja priset dag ifrån dag: och Allmänheten undwiker at klandra priset, då det är gjordt och faststäldt på et lagligit sätt.

Någon torde säga, at en, som så betingar pris, sjelf kunde wara en ibland dem, som ärnade åckra på samma Wed; men om, wid Skutors utlossning, på sådant sätt förhölles, som då utur Skepp, Salt, Spannemål och Stenkol utlossas, och at en Besökare anteknade, huru mycket hwar och en upköpt, samt at en förnuftigt jämkad Confiscations-Methode wid denna Handel widtoges; så tror jag med wisshet, at denna slags Handel, til [ 108 ]både Säljares och Köpares nöje, skulle ordenteligen drifwas. - - En Ockrare blefwe snart rögd: GUD gifwe, at han ock blefwe snart straffad! men - - hwad nu är skrifwit, är allenast för efterkommande, - - wi få i denna winter, genom goda anstalter, förmodeligen betala omkring 50 Daler K:mt för Björk-Wed, - - ty alla Hushåll hafwa icke sin Wed-Bod uti godt stånd: och detta priset skal göra Wed-Lassen nog hårdköpte i Winter, om icke någon af Herrar Wederbörande i tid äro betänkte på de utwägar, som uti sådane omständigheter hedra deras upmärksamhet på alt det, som til Folkets nytta och beqwämlighet lända kan. - - Men jag kommer nu ihog, at detta är skrifwit för dem, som lefwa År 1870.

När jag betraktar skillnaden imellan Caffe-Husen i de större Utländske Städerne, och de ställen, som hos oss så kallas, finner jag likheten merendels bestå i blotta namnet. I Stockholm fins knapt något enda rum på de publique Caffe-Husen, hwarest en man ej må storkna af Tobaks-Rök, och wämjas åt den osnygghet, som möter Patientens alla fem utwärtes sinnen. Då man, i synnerhet om förmiddagarna, stämt möte med någon måste man merendels råkas på et Caffe-Hus, om man ej är af dem, som älska at börja sin dag med et eller par quarter Win. Som [ 109 ]man ej äger rättighet at sitta där, utan at betala för sig, så måste man njuta hwad där wankas. - - Man får då Caffe, som det heter; men som är något helt annat, än hwad det skal wara, åtminstone at döma af syn, lukt och smak. Man får uthärda buller af Bräd-Spel; man sitter wid et merendels altid smutsigt Bord. Skulle man icke kunna få ordenteligare inrättade ställen? Skulle man ej få snygga Rum, hwarest man, emot några öres afgift, finge sitta en stund, utan at behöfwa förtära något, om man så behagade, hwarest det ej finge rökas; hwarest tilgång wore på alla slags Awisor och jämwäl Journaler; jag är säker, at Förlaget skulle betala sig, allenast någon ägde nog Courage, at skilja sig ifrån Wanan. I Neapel äro Caffe-Salarne uplyste af en enda Lampa, som hänger i taket och så år inrättad, at hon åt alla sidor ger et starkt och tilräckeligt sken. Hos oss brinner en Dank här och där, som lyser uselt, och hwars sken nästan aldeles förswinner ibland den tjocka Tobaks-Röken. I Paris äro åtskillige Caffe-Hus så inrättade som jag önskat at de för hederligt Folk måtte blifwa i Stockholm. I London sammaledes. Man kan där med nöje tilbringa en ledig stund, eller utan wämjelse afbida den, med hwilken man stämt möte.

Det wore önskeligit, at den Mahometanska Läran wore antagen af en del Luthera[ 110 ]ner uti en wiss Punct; jag menar: om Hästars Handterande. - - Inga Barbarer äro så grymma mot dessa flitiga och nyttiga Djur, som de Swenska Lutherska Åkare: de slå dem under de gräseligaste Bördor; de swärja, och förgäfwes befalla Djeflar fara uti dessa usla Kreaturen, under 1000 förbannelser - - Allmänheten medömkar, Åkar-Drängen far fort; och sedan det arma Djuret är piskadt, slagit, flere gånger nedstupadt under Lasset, drifwes det utan all barmhärtighet til föresatt ställe med sitt Lass. - - Allt sådant bewisar god Ordning och Christendom. - - Wore det icke wärdt mödan, at lära sådane oförståndige människor bättre handtera Kreaturen? och frågan blifwer, om icke någon god ordning i detta ämne kunde anskaffas? - - Det heter, som jag wet, at Djuren tilhöra sin Ägare; men då han omänskeligen med dem umgår, så tyckes åtminstone, det han borde wara förfallen til någon slags näpst eller straff, efter omständigheterne. - - Paulus säger, at Kreaturen sucka med oss efter förwandling - - men hwilka af dem hafwa wäl mera ordsak at sucka, än Stockholms Stads Åkar-Hästar? - - Jag undrar hwilka de äro, som sucka efter Åkar-Drängarne? - - Jag tror aldrig, at Änglarne längta efter sådant Sällskap, som de äro wid Kärran och Slädan. - - Förlåt mig, Eders Gudlösheter, at jag wågar tala Eder til ur så alfwarsam Ton, se[ 111 ]dan jag erfarit, at I akten Taxor och Cateches aldeles lika med gamla Awisor. - - Et slags Folk, utom Åkare-Drängar, finnas dock i Stockholm, som äro deras närmaste Likar i Conduite; - - men detta hederliga folket wil jag ännu icke sätta i dagen för Allmänheten: de skola dock komma i sinom tid, wil GUD. - - Imedlertid kommen ihog, Munstörar, at I skolen dö, såsom Edra Dragare. - - NB.

Jag har hört åtskilliga Hederliga Personer knota däröfwer, at Wederbörande låtit anställa Reparationen på Norr-Bro, just denna års tiden, då myckenheten af Folk och Hästar, som employeras at upföra Wed, Victualier, etc., orenligheten och mörkret så ansenligen öka olägenheterne och faran wid passagen öfwer detta ställe. Men jag wil ej uppehålla mig wid detta ämne; jag wil nämna et ord om sjelfwa kostnaden. Flere med mig skulle önska, at Räkningarne öfwer Stadens publique Byggnader, och i synnerhet Bro-Reparationer, gjordes kunniga genom Trycket, på det man finge se differencen imellan dessa årliga kostnader och den, som åtginge at på en gång bygga Sten-Broar. Jag twiflar icke i minsta måtta på deras desinteressement, som hafwa at sysla med dessa Reparationer: men deras möda och sparsamma Hushållning skulle nodwändigt blifwa både allmännare kun[ 112 ]nig och winna allmännare lof-ord, om den Författningen widtoges, som jag nu wågat föreslå.

Wi klage så mycket öfwer Politiens släta tilstånd i Stockholm, och wi äro så benägne, at genast skylla på Fiscaler och Upsynings-Män, samt knota öfwer deras efterlåtenhet. Men huru skyndsamt afhjelpas wäl de Actioner och Mål, som de incaminerat? Borde icke hwarje Månad tryckta Förtekningar utgifwas, som innehölle, hwilka Mål blifwit anmälte och hwilka afgjorde, samt huru länge de wid Dom-Stolarne legat. Jag. fruktar, at Fiscalerne ej hafwa all skulden.

Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.