Stockholms Oordenteligheter/Nummer 16
| ← Nummer 15 |
|
| Annonserades i Dagligt Allehanda den 1 februari 1771. |
Stockholms
Oordenteligheter.
N:o 16.
Tillåtne Barna-Mord tyckas wara en
Contradiction; men dock likwäl icke så
aldeles Contradiction i Stockholm.
Då et litet Barn är lagdt å lön uti en Portgång, et Gatu-Hörn, eller uti en Trappa i något Hus; då hör man allmänna Efterlysningar å Predikstolarne, som, wid Laga answar, anmana Allmänheten til den ogudaktiga människas uptäckande, som en sådan wederstyggelig och omänskelig gärning begådt; - - - men NB. hela detta beifrandet har sit afseende icke så mycket på sjelfwa gärningen, som fast mera uppå en sådan Gärnings fölgder, som bestå uti Barnets förfarande eller dödande, i fall det icke af särdeles händelse af någon människa uptages. - - - Just denna actiwitet uti Lagens handhafwande, leder mig in uti et kan ske wärdigare Ämne för Policen; de tillåtna Barna-Mord i Stockholm.
Jag kallar dem tillåtna, aldenstund de aldrig äro förbudna, ej eller anstalter widtagne til deras förekommande de bestå uti en werkelig bewekande Methode, at i den kallaste Winter-Tiden tigga på öpna Gator, med späda Barn uppå armen. - - - Ingen medlidande människa kan wäl utan rörelse gå en sådan Tiggare-Qwinna förbi; och just detta medlidandet, som låckar Allmosan, förhärdar modren i sin uselhet, at afsäga all mänsklighet; så länge hon får lof af Policen, at fritt idka sitt Handtwerk, och uti den strängaste köld, blåst, snö och urwäder, draga med sig dessa små oskyldiga Kräken, sina späda Barn, endast för at beweka de förbigående til Allmosors gifwande. - - - I Herrar och Män, som waken öfwer god Ordning i wår stora och wackra Stad; låter detta Ämnet wara Eder något närmare om hjärtat! - - - Jag har med grämelse sedt, huru Borgmästare och Rådman åkt förbi dessa Uslingar med Barnen på armen: - - - jag har sedt Fiscaler och deras Underhafwande gå dessa Jämn-Christna förbi: och ofta uti det bistraste wäder för späda Kroppar. - - - Då et Barn lägges å lönn, efterlyses den, som gjordt gärningen; men här i wår Stad, då man för allas ögon wil lägga et spädt Barn, genom wanskötsel, uti grafwen, i et Land, som ideligen ropar om Folk-Brist, där frågar hwarken Lag eller Folk efter mördaren. Månne icke Policen samlar Blod-Skulder öfwer Stad och Land? NB. ibland? Och månne icke alle sådane små Barn, som af tiggande Föräldrar utsläpas i köld och owäder, äro lika berättigade til Hitte-Barns Underhåll, som werkelige Hitte-Barn?
Man inkastar straxt, efter wanligheten: Hwar skal man taga Fond til så god inrättning? - - - men då swaras: Fonden tages. af Fattig-Husens öfwerflöd, eller Capitaler, som stiga til flere Hundrade Tusend Daler Kopparmynt: och hwarom wid nästa Riksdag, wil Gud, widare torde blifwa hos Riksens Högloflige Ständer anmält.
Twätt-Wakar, wid wåra Stränder, tyckas böra annorlunda handhafwas, än nu för tiden och efter wanligheten sker. - - - Hwarföre huggas sådane Wakar up, utan Policens tilstånd? Och hwarföre inhägnas icke så farliga ställen, eller rundt omkring med Gran-Buskar utmärkas, til olyckeliga händelsers förekommande? En sådan Twätt-Wak tilfryser om natten, mot morgonen faller en Rim-Snö, eller ock en myckenhet af Snö, som förwandlar denna Wak til et det farligaste giller och försåt för människo-lif: och emedan så i sanning sig förhåller, så frågas: om icke Policen borde i detta Ämne hålla Ordning? - - - Et annat af erfarenhet ännu farligare ställe på Mälaren, är den så kallade Udden af gamla Kongs-Huset på Riddarholmen: - - - Hwart År plär gemenligen någon människa där i negden förloras på den af ström-draget farliga Isen; men aldrig är ännu någon Utprickning med Ruskor, å wiss tid, med actiwitet widtagen til olyckors förekommande - - - Hwarföre kunde icke sådant ske? Och månne icke de olyckor, som sig å sådane ställen tildraga, (då, til exempel, en okunnig om wägen där förloras) ropa om hämnd öfwer den eller dem, som olyckan wållat, genom människo-plikters eftersättande? - - - Och månne Stockholms Stads farliga Strander icke borde utmärkas? - - - Jag wågar påstå, det icke någon borde få lof at gå, mindre köra, på Isen, förr än Wederbörande därtil gifwit lof, genom allmän Signal: som ock: då Isen begynner blifwa mindre säker, at Wakter eller Upsynings-Männ posterades wid sådane Strander, som kunde warna den Okunniga och gripa Sjelfspillingen. - - - Men som i denna Skrift och i detta Ämne är tilförene talt, och ingen ändring uti gamla Wanor dock förspörjes wara å färde; så må detta än ytterligare wara sagdt, til bewis för efterkommande, at någon likwäl i wår tid yrkat uppå utplånandet af det nesliga Ordspråket: Mälaren skal hafwa sin Contribution.
Håf-Sorg, är wisserligen en Stockholms Oordentlighet, i affeende på wisst folk, som nog litet äro berättigade, at taga del uti Hofwets Ceremonier. Jag nämner ingen af desse Stånd; men då Folk, som endast gå öfwer Borg-Gården med Hatten i hand, och Damer, som endast ikläda sig Håf-Sorg öfwer en Kopp Caffe, den de dricka hos en god Wän eller Slägtinge, kläda sig efter den i Awisen notificerade Hof-Courialen; - - - så bör man tilstå, at hela deras Håf-Sorg är del galenskap: härrörande af inbillning om sin egen belefwenhet. Jag förlåter Flickor sådan flygtighet; men Hustrur, som icke hafwa at göra i stora werlden (utan blott a la Mode affectera en Sorg), dem kan icke Critiquen gå förbi, utan at uttyda Sorgen, til antingen flygtighet eller barnslighet. Jag sade nyss, at jag förlåter Flickor, - - - det gör jag därföre, at de säga altid om, huru det swarta kläder så wäl. - - - Jag påminner mig, icke för många år sedan, huru man ej wisste hwad Håf-Sorg war: och huru den, som war wippig nog at masquera sig i Håf-Sorg, blef ansedd som en Ridicule ibland alfwarsamt Folk: nu mera undrar ingen däruppå, sedan denna Drägten blifwit mer allmän; dock wågar jag fråga: Är icke misbruket af deltagande i Håf-Sorgen en Stockholms Goda Seders Oordentelighet?
Jag undrar, hwad Förordning en Lieutenant de Police skulle göra, om uti Paris wore så mycken Snö, som ofta faller hos oss om Wintern; och som, efter wårt bruk, skåttas ifrån Husen midt uppå Gatan, hwilken dymedelst blifwer beswärlig för dem, som köra, och farlig för dem, som gå til fots. - - - Jag undrar ock, om icke han skulle förbjuda Hjul-Wagnars bruk, då Föret är godt; hwilka Åkdon altid fördärfwa wårt goda Winter-Före på Gatorna, sönderköra Isen i Ränstenarne och göra wägen mer än beswärlig? - - - Jag undrar äfwen, om han ej skulle kunna förmå Hus-Ägare, at låta hugga aflopp ifrån de gräseliga stora Ränstenarne utan för deras Hus, til beqwämare Wägs erhållande, samt förbjuda alt Disk-Wattns utslående mitt uppå Gatan hwarigenom den pestilentialiske stanken om Wåren, wid Is-Uphuggningen på Gatorne, härrörer? etc. Jag tror, det han kunde göra möjelighet af alla wåra omöjeligheter. - - - Men Lieutenant de Police fins blott i Paris.
Så snart något Spectakel, Comedie, Assemblee eller Folk-Samling är uti Stockholm, den mörka tiden af Året; så må man tilstå, at ock den uslaste ordning är ibland Kutskar och Wagnar. - - - Då förefaller altid skrik, trätor, fast-körande, swordomar, slagsmål, - - - ja, ofta lifs-fara för dem, som gå på samma Gata, då Wagnarne köra fram, at afhemta sitt Herrskap.
Herrar Wederbörande! anbefallen wid alla sådane tilfällen, at den, för hwars Räkning Spectaclet gifwes, bör hålla Bek-Lampor, eller de så kallade Marechaller, som uplysa Gatan, til förekommande af olyckor!!! - - - Ja! jag wågar påminna, at en eller twå sådane stora och lysande Facklor wore högst af nöden imellan Slottet och Comedie-Huset, hwar gång Spectaclet presenteras. - - - Men, det är dock icke at förstå om wår Swenska Comedie, hwars skådare aldrig exponeras af Wagnars trängsel, hoc tempore.
Tiden är förbi, til uphandlande af Hushålls Waror. - - - Jag önskade, det Wederbörande nu wille examinera alla Wed-Staplar, som äro uplagde, och hwilkas Ägare för den fattige updyrka denna oumgängeliga Wara til et exorbitant pris; så torde lätt finnas, om de alla åtgå til de Rörelsers och Werks behof, under hwars beskydd de äro uphandlade. Wi komma nog ihog förleden stränga Winter, och hwad Weden då kostade, samt hwilka de woro, som då ockrade så grufweligen på sina behöfwande Medborgare. - - - Hwarföre kunde man icke taga den Författning för all tid, som jag minnes et År blifwit practiserad i Stockholm, at hwar och en Wed-Köpare å wederbörligt ställe anteknade sig för det qwantum han behöfde uphandla? Nog finner jag lätt, huru äfwen därwid underslef kunde förelöpa, genom Collusioner imellan - - - - men jag förmodar dock, at de ej blefwe aldeles så enorme, som tiltagsenheten nu är.
Tryckte i Kongl. Tryckeriet, År 1771.