Stockholms Oordenteligheter/Nummer 2
| ← Nummer 1 |
|
Nummer 3 → |
| Annonserades i Dagligt Allehanda den 5 maj 1770. |
Stockholms
Oordenteligheter.
N:o 2.
Allmänheten är Utgifwaren af dessa
blader mycket förbunden, som öpnar en
wäg til sanningens utspridande för
samtida folk; på det efterkommande må kunna
taga sig til wara för de fel, som plåga wår
lefnad. Ordning, är et litet ord, men af
stort innehåll: Det är som Kalken uti et
Mur-Bruk, det sammanbinder de minsta sandkorn
med stora stenarna, så at en fast mur blifwer
beståndande: Ordningen lika så - - han
sammanbinder alt i naturen til bestånd; och då
oordentligheten smyger sig in uti et land, stad
eller hus, blifwer ödet gärna swårt; det
förderfwar och omsider ödelägger, om icke det
bristfälliga undergår en tidig reparation.
Jag blyges på deras wägnar, som enligt sin skyldighet at efterse oordningar, dock se genom finger med altför mycket, som borde wara annorlunda än det är: Jag har warit i London, Amsterdam, Berlin och Paris, och åberopar mig Herr Utgifwarens, med 100 Landsmäns intygande, som wistats i främmande land, om dessa Städers Police kan jämnföras med den Kongl. Residence-Staden Stockholms?
Första Notificationen om denna Weckoskrift fägnade mig och några wänner ganska mycket; men jag blef ännu mera förnögd, då jag uti första bladet såg Allmänheten blifwa upmuntrad til Berättelsers insändande. - - - Sådan anmaning sätter mig nu pennan i handen, och jag tror med wisshet, det främmande nyheter icke uteblifwa, då stylen efter första Notificationen icke behöfwer konstlas, utan allenast bewisligheter anföras; jag ser at denna Skriften fordrar oförskräckta medhjelpare: - - - Det wore önskeligit, at de som se och kunna urskilja, behagade meddela befinteliga oredor; på det denna Skrift lagligen må påcka emot Stadens oordentligheter. Tillåt mig Herr Utgifware af denna Skrift at ärindra - - - Tag emot alla Notificationer som med billighet kunna inflyta: och förkasta icke en anmärkning, som, änskönt mindre wäl sammansatt, kunde hjelpas med några ords eller raders förbättring. - - Dymedelst kunna de enfaldiga (man måste altid akta sig för de arga) inkomma med de finteligaste tankar; och den som en gång blifvit fägnad därmed, at hans insände nyhet icke warit et fåfängt bemödande; han kommer helt säkert igen och tilbringar Eder et annat, och kanske mer wärdigt ämne, uti upsigten öfwer Oordenteligheter.
Då M. H. först utgaf det dagel. Bladet Alllehanda, kunde man icke föreställa sig den nytta och det nöje, et så litet papper skulle medföra: men nu ser man dock, at Allmänheten däruti äger en dagelig, nyttig och ofta nöjsam tidning, som i sanning är, ibland wår tids nödige Små-Skrifter. - - - Men! hwad stort fält ser jag icke nu åter öpnas, genom M. H:s Industrie; där hwem som wil, och är älskare af ordning och sanning, kan i denna Weckoskrift, förebrå efterlåtenheten på det allra-alfwarsammaste! Jag har warit nog widlöftig uti detta mitt betänkande; men hoppas at Läsaren, den benägne Läsaren, icke sådant förtryter: - - - Jag wil därföre meddela en anmärkning, som torde på wisst sätt höra til oordenteligheterna.
Huru obeqwämt är icke stället, där Post- och Inrikes-Tidningarne utgifwas? - - - Trängsel och ståj wisa ju där et ohyggeligit spectakel? - - Det förra försälgnings-rummet war nog trångt; men detta är ännu trängre; och hwad hindrar, at icke några 1000 Exemplar Swenska Avisor, kunde här försäljas på det Engelska sättet? då därtil anskaffades säkra personer, som bära papperen omkring, för Allmänhetens beqwämlighet, och det på wiss tima. - - Wägarnas eller gatornas beswärliga tilstånd höst- winter- och wårtiden, tyckas åtminstone fordra sådan genwäg til de tryckta nyheterna i Stockholm? - - - Jag bor på Drottning-Gatan ofwanför Tre Tunnor; mitt folk beklaga sig jämmerligen då de skola gå efter Avisorna uti det swåra wäglaget: de slita ock wisserliga kläder, ofta för 12 öre Koppm:t uti et sådant ärende, som är wärdet af hela handelen. - - Avisorne måste jag hafwa, ty de äro de enda tryckta Skrifter jag läser på mina gamla dagar; men jag önskade dock något beqwämare sätt, at få dem i huset, än genom min drängs eller pigas utskickande, som ofta uti sådant ärende dröjer hela 2 timar, under hwarjehanda inwänningar wid hemkomsten. - - - - Det är något särdeles hårdt, at ingen wil i detta ämne förbarma sig öfwer Tjenares wilkor! - - - - Kanske ock, at det Dagliga Allehanda torde genom Herr Utgifwarens omtänksamhet til Läsares beqwämlighet på det Ängelska sättet kunna försäljas? - - Ja! jag föreslår det tiggare borde förwandla sin methode, och emot et öre af hwar person för genomläsandet af detta blad, på åtminstone något anständigare sätt begära allmosa, än emot deras blotta wälsignelser.
M. H. Alt hwad som icke är beqwämt, det blifwer obehageligt: och när beqwämligheten göres nyttig; då blifwer han ock til allas nöje.
Brottfällige Uslingar! - - - jag ryser då jag tänker på sådanas elände: men förundrar mig högeligen öfwer deras hårdhet, som med kallsinnighet tillåta desse olyckelige människjor gå omkring uti Staden til folkets förskräckelse. Denna efterlåtenhet förnedrar ju mänskligheten. En sådan brottfällig människja kom i dessa dagar, och kastade sig utan för porten omkull wid et hus: straxt skockades folket: sorlet tiltog och en hederlig Dame som öpnade fönstret at se efter hwad som wore på färde, blef genom åskådandet af brottfällingens faseliga ryckningar och arbetande så förskräckt, at hon swimmade af, och har altsedan måst hållas wid sängen: Hennes tilstånd försatte henne uti än widare swår belägenhet, och har man ordsak at befara, det denna förskräckelsen torde icke så lätt aflöpa.
Den brottfällige kom änteligen wid sig igen; och då wankades allmosor: Någre af pöbeln liksom prejade alla förbigående, och den sjuke människjan feck efter alt utseende mödan betalt.
Det är märkwärdigt, at dessa brottfällingar gemenligen falla på de ställen där faran om lifwet icke är för handen: som ock at de altid exponera sig där folk äro tilstädes. Jag nekar icke, at en del finnas olyckeligen behäftade med en sådan sjukdom; men jag har anledning at tro, det ock swek torde kunna föröfwas under denna förskräckeliga masquen. I förra händelsen borde dessa olyckelige af Publicum försörjas och hållas innom hus: samt de sednare hårdeligen straffas. Herrar Medici weta nog, at åtskilja den werkeliga sjuka ifrån bedragaren: och til deras bepröfwande borde sådane människjor på någon tid först öfwerlemnas, under wård och tilsyn, huru sig med denna sjukdomen förhåller; och sedan, som sades, befordras til Hospitalet, eller straff-pålen: och ware detta nog talat om Brottfällingar.
En Railleur gaf orsaken tilkänna, för et stort sällskap i dessa dagar, hwarföre brödet i Bagarebodarne af Upsyningsmän wäges esom oftast, och i fall det icke håller wigt borttages; och hwarföre aldrig på Krogar, Dricka och Bränwin til dess godhet undersökes, och om det befinnes osmakeligt eller för swagt, confisceras: En god hushållare, sade han, gör aldrig Båcken til Trägårdsmästare.
Min Granne har icke länge sedan låtit på sin gata framköra några lass gråsten. Han säger sig wilja företaga en byggnad af sten. - - - Men jag wet at gatan innan kort skal omläggas; och at bespara den kostnaden, har han fölgt de många Exempel som på andra ställen bewisa möjeligheten af sådan besparing. Min gata blifwer imedlertid ganska wäl körd af alla Wagnar och Kärror; men huru länge tillåter wäl Lagen, at sådane stenhögar under mine af byggnad få blifwa liggande? - - Jag tror likwäl at min goda Granne skal föranlåtas, at inflytta dessa stenar på sin rymliga gård, och låta reparera sin gata; ty jag wänder mig til Herrar Fiscaler och Upsyningsmän.
Hwad Lagen stadgar om Dulgadråp är nog besynnerligt; och i anledning deraf blifwer frågan: Om icke Policen borde betala Mansbot, då någon människja olyckeligen omkommer, genom dess efterlåtenhet wid at förse farliga ställen, wid watten eller andra brådstörtningar, med tjenliga stängsler? - - - Hwad är wäl bedröfweligare at se, än huru efter olyckan, men aldrig til förekommande af olyckelige händelser, reparationer eller stängslor företagas: Jag menar at Policen ock är förmyndare, både för de druckna och swagsinta Medborgare? - - - och jämte det sådan wårdnad altid hedrar Policen i en stad; fordrar och befaller mänskligheten til denna omtanka.
Då en Arbetskarl ser sin like wara öfwerlastad af drycker, hjelper han honom så, at han icke må stöta sig eller förderfwas: men hos oss i allmänhet saknas ofta, så nödiga precautioner emot många farliga tilfällen, hwilka liksom gapa emot människjors lif.
Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.