Stockholms Oordenteligheter/Nummer 9
| ← Nummer 8 |
|
Nummer 10 → |
| Annonserades i Dagligt Allehanda den 2 augusti 1770. |
Stockholms
Oordenteligheter.
N:o 9.
De Skor, som säljas i Skoporten, böra
efter Förordningarne wara stämplade;
men jag fruktar at denna författning
icke altid så noga som wederbör, warder i
akt tagen. Så länge de härliga
Skrå-Ordningarne subsistera, är dock en sådan
noggranhet wisserligen icke öfwerflödig; ty om det
händer, hwilket ej sällan inträffar, at en
köpare blir bedragen och får et odugligt
arbete för sina pengar, så wet han icke til
hwem han skal hålla sig; han får taga sin
skada til godo. Stämpelen sättes ock under
sålan, det wil säja, på et ställe, hwarest
den måste snart bli utnött, och lika onyttig
som den aldrig wore ditsatt. Jag
projecterar derföre, om den icke snarare måtte sättas
innanföre plösen, där den lättare kunde
bewaras.
Ännu et ord om Läder; hwadan måntro kommer, at det blifwit så mycket dyrare? Åtminstone påstår min Skomakare, det han klagar jämmerligen öfwer dess stegrade pris: hans wara måste bli dyrare, och jag dyrare betala mina skor. Om jag utan prut skal öka min utgift; så må jag då, efter min tanka, åtminstone äga rättighet at få weta orsaken därtil.
Öfwerflöds-Förordningen har änteligen skildt oss, Mans-Personer, wid wåra Siden- och Sammets-Kläder, undantagandes några få Persedlar: och sådana Plagg ligga nu förwarade uti Lådor och Skåp - - Jag önskar, at de aldrig mer må blifwa tillåtne, förrån wi af egit Silke kunna tilwerka detta Behofwet! Men i det samma jag så Patriotiskt tänker, faller mig en den största Contradiction i ögonen: - - - då wi äro förbudne at slita på wåra härgjorde Siden-Kläder, och då Fiscaler och Upsynings-Män med outtröttelig flit efterspana dem, som förbryta sig emot den helsosamma och riks-hjelpande Förordningen; då NB. öfwerswimmas Landet med lurendrägade Råckar, Wästar, Byxor, Strumpor, Näsdukar, Knappar til Kläder, Snus-Dosor, Engelske Bord-Servicer, med 1000 andra och mindre saker. Man möter snart ingen hederligen klädd Karl, utan at se något af hans ajoustice, som är lurendrägadt - - - sådant går alt fritt; allenast det lyckeligen kommer in i Staden: och det hålles ej för någon synd, mindre för skam, at så uppenbarligen göra gäck af goda Författningar: - - Alt prof uppå, at wi äro et fritt Folk, lika sjelfswåldige, som flygtige.
Frågan blifwer: Huru skal bruk och nyttjande af Lurendrägeri-Waror kunna förekommas? - - Därtil behöfwes ej mycken konst, om allenast man wille det förekomma. - - Swaret blifwer: genom infamie: och at lurendrägade Kläder, som lätteligen ifrån wåra Tilwerkningar åtskiljas, endast för wanfrägdade personer af wåre Landsmön må wara tillåtne at bruka; ty med samma skäl, som wåra Siden-Kläder nu ligga i förwar, eller ock på Auctionerne för det uslaste pris til Utlänningar försäljas, som dem med god winning utföra; kunde ock alle slags Franske, Engelske och Tyske Guarderober, genom et Förordnande förswinna, och utur dageligit bruk afwisas. Häremot lärer wår Caprice upresa et med omöjeligheter bewäpnadt stort Castell, til förswar af sina fördelar, och til bibehållande af de älskade Utländska Warorne; men som likwäl af en liten Förordning torde kunna så lätt förstöras, som Citadellet på Ladugårds-Gärdet d. 21 Julii. - - - - Sjelfswåld måste styras med wåld; ty annars brytas Lagar och Ordning med fräckhet, och hos Folket förswinner omsider all lydnad för Lag och god Ordning; och då lär det wara för sent, at, efter Ordspråket, taga uti med hård-hanskar - - -
Så mycket jag älskar snygghet, så mycket hatar jag ock alt otidigt putsande. Men af alt sådant, kan jag minst fördraga wåra af wanan auctoriserade tilredelser mot Högtids-Dagar. Hwad kan wäl wara obehageligare, än om alla Lördags-Aftonstunder, just då dagen blir swal och behagelig, at se, utan för alla Portar, Drängar och Pigor, med Qwast i händerna, som damma och sopa wåra Gator. De uprifwa den torra mullen imellan stenarna, och upfylla luften, i synnerhet om det något blåser, med flygande sopor, som ganska mycket beswära dem, som nödgas passera dessa Gator. Sådan putsning är en Stadens oordentlighet, och bör upsättas til sent på natten, eller ock Gatan med Wattn-Kanna watnas, om änteligen sopning skal wara til Söndagen nödwändig, just om Lördags-Aftonen. Ögonen stå i fara för det grofwa dammet, och Kläderne fara mer än illa af denna otidig sopningen. - - - Man skulle wara belåten med sådant tilsnyggande, om Gatorne skedde samma rätt Höst och Wår-Tiden, då ofta icke ens Stöflor göra tilfyllest emot orenligheten, samt om man Winter-Tiden, lika willigt, afskaffade en i myckenhet mot Lördagen fallen Snö; men som icke så sker, kunde man äfwen wara denna höfligheten förutan, i synnerhet på det sätt den nu bewises Allmänheten. Jag tror aldrig, at wederbörande påmint om Gators sopande Sommar-Tiden. - - - Därföre wore ej orådeligit, at bud utsändes til Stadens Inwånare, med begäran: Det de hädanefter må tilhålla sitt Folk, at på anständigare sätt, då nöden, och icke wanan, fordrar, afsopa Gatorne; och det på lägligare tid, än hittils warit brukeligt.
Min ärhindran torde wara af ringa wärde uti mångens ögon; men som den påsyftar god ordning och Inwånares beqwämlighet, anser jag densamma helt annorlunda, och håller före, at hon altid är wärd et rum uti Stockholms ordentligheter.
Tjufwar äro gemenligen late, och lättjan retar dem, änskönt på ryggens bekostnad, at stjäla sin föda. - - Ingen ting kan wäl wara förargeligare, än at höra Dag-Drifware klaga öfwer god utkomst, som sitta syslolösa wid gatu-hörn, eller sofwa i sol-skenet, ibland hela dagen. Det är et bewis uppå, at sådane wiserligen icke äro idoge människor: - - - de inledas af sitt lefnads-sätt uti böjelse at göra ondt, och de blifwa omsider så wane därwid, at de hålla hwarken stöld eller straff-pålen för någon skam.
Om desse late människor lärde sig at sticka strumpor, eller at knyta på kafle, hwilket senare nu på en tid så mycket kommit i bruk, så skulle ju deras lediga timmar med werkelig nytta för dem aflöpa; och de likwäl, om annat arbete dem skulle tilbjudas, icke wara beswärade utaf dessa sina Instrumenter, som äro de ringaste man kan föra med sig, och tillika både anständige och förtjenande: denna oordentelighet tilhörer de lata i Staden. Men jag tror at de aldrig stå at forbättra.
Prästerne hafwa ganska rätt, som beskrifwa Söndagen såsom en synde-dag: och erfarenheten öfwertygar oss om, at sådana dagar af alt för många syndigt anwändas. Jag wil icke tala om Gemene Man, som allenast mot aftonen taga sig en half-rusig styrke-drick; utan i synnerhet nämna något om Ungdomen, som ifrån morgonen til aftonen förnöta dagen, utan at biwista någon Gudstjenst, på de å Malmarne och näst utom Staden belägne Krogar. - - Wärfware borde där wiserligen wara lika priviligerade, som de spatserande. - - Ungdomen; Läro-Gossar, Bod-Gossar och Drängar öfwa sig denna tiden uti alt sjelfswåld; en drickes-penning, eller ock kanske en penning utur disk-lådan skal då förtäras och förspelas, under det, at de lära af hwarandra både skadeliga knep til sina nöjens fortsättande för nästa Helgedag, och därjämte fördärfwas uti alt hwad til ordning och goda seder hörer. - - Tänk! hwad nytta för både Husbonde och Underhafwande, om sådane unge Drängar och Gossar finge lof at följa sina Herrar och Husbönder så troget i Nöjet och Kyrkan, som de af dem tilhållas at göra sina skyldigheter, hela weckan igenom, i arbetet; men som de torde wara antingen för förnäme, at hafwa så lågt sällskap, eller ock för mycket begifne på kostsamma nöjen, dem de hålla för onyttige at dela med små-folket; så lämnas Ungdomen åt sig sjelf, och de fölgder en sådan frihet kan medföra.
Wisserligen är sådant en stor wår Stads oordning: - - men en annan, icke mindre, hos de förnäma och hederliga Herrskaperne inrotad oordning, bör jag härwid icke förtiga. - - Man ser, huru Lust-Resor företagas om Lördagen, til de omkring Staden på en à twå mils wäg belägna så kallade Flaskfoders-Gårdar. - - Huru Högtids-Dagen där anwändes, det wet man af förfarenhet, med fiskande, jagt, spel och wällust: Barn och Tjenste Folk wänjas af exempel, at ändteligen anse Söndagen för aldeles icke helig, och det Budet: Tänk på at du helgar Hwilo-Dagen, håller man omsider icke för farligit at öfwertråda. - - Det ser ut, som Folket hölle Bok med Wår Herre, och syndade för at få förlåtelse uti Skriftermålet; men jag fruktar före, at deras mening slår felt, när de skola dömas, såsom de här lefwat hafwa.
Hårdt ridande och förande på Gatorne är wäl förbudit; men detta Förbudet åtlydes icke altid, ehuru nodwändigt det är, ehuru farliga fölgder dess öfwerträdande för med sig. Wåra Kuskar göra sig et nöje af at köra friskt, midt i tjockaste folk-hopen; Åkarne köra med sina bullrande Kärror, så elden lyser mellan hjulen. Jag finner wäl, at wederbörande Upsynigs-Män knapt kunna göra mera, än som sker: man kan sällan på färska gärningen gripa den brotslige; men om hwar och en gjorde sig en heder utaf, at mota sådane öfwerdådige Körare: om man mera wande sig at anse dem, som den allmänna rons Förstörare, och deras straff blefwe något strängare, så torde så många icke sätta sina Medborgare i stundelig osäkerhet om lif och lemmar. Jag bör härwid icke heller förbigå det ständiga åkandet och ridandet öfwer Riddarhus-Torget de timmar på dagen, då Folket där är församladt. Hyr-Kuskarne och Åkarne tyckas just med flit wälja trängslen; men det är både farligt och oanständigt.
Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.