Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 03

←  Officerare

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Hemkallsfolket  →

3.

UNDEROFFICERARE.

Benämningen underofficer var ej vanlig denna tid, enär allt befäl kallades med ett gemensamt namn för “officerare“. Första gången benämningen underofficer möter, är år 1645.^[1] Derefter förekommer den flera gånger under denna period, ehuru ganska sparsamt.

Underofficerarne togos till största delen ur de gemenes led. Ofta nog befordrades härtill dugliga karlar bland städernas båtsmän.^[2] I början torde de hafva antagits af holmamiralen eller den amiral, hvars regemente de tillhörde, men år 1673 förordnades, att ingen skulle få inskrifvas såsom underofficer, förr än kan blifvit antagen af amiralitetskollegium.^[3] Och år 1677 inskränktes antagandet till blott dem, som förut blifvit examinerade och godkända af amiralen och amiralitetsrådet Hans Hansson Clerck.^[4]

Om afsked för underofficer beslöt amiralitetskollegium. En ganska stor del af dem befordrade kollegiet till löjtnanter och underlöjtnanter. Dertill befordrades företrädesvis yngre underofficerare, ehuru flera exempel visa att äfven gamla befordrades. Sålunda utnämndes skepparen Jon Klint till underlöjtnant, “emedan han tjenat i trettiofyra år“.^[5]

Fördelningen af underofficerarne på skeppare-, styrmans- och artilleristat var redan vid periodens början fullt stadgad. Uti riksstaterna anvisades lön för följande antal:^[6]

År	Skepparstat				Styrmansstat			Artilleristat		Summa
	Öfverskeppare	Medelskeppare	Underskeppare	Högbåtsmän	Öfverstyrmän	Medelstyrmän	Lärstyrmän	Konstaplar	Konstapelsmått
1635—1639	48	—	32	46	30	30	36	30	44	296
1640	40	—	40	46	30	30	36	40	40	302
1641—1643	52	—	36	44	33	38	44	33	45	325
1645	72	24	27	?	32	37	28	81	81	—
1646—1648	59	30	27	76	29	38	23	44	44	370
1649—1650	30	20	16	60	29	38	23	30	30	276
1651—1653	40	18	20	53	27	23	17	36	46	280
1654	40	15	23	52	28	25	16	24	57	280
1655	38	30	18	58	23	26	20	41	38	292
1656	42	34	20	60	32	28	14	43	54	327
1657	38	28	21	56	30	28	21	37	49	308
1658	38	28	21	77	30	28	21	37	49	329
1659—1660	60	18	20	77	60	18	20	41	61	375
1661—1673	30	30	20	60	20	20	10	30	40	260
1674—1675	30	40	30	60	30	40	50	50	70	400
1677—1678	30	76	40	110	45	56	76	89	182	704
1679	24	59	38	?	36	41	60	118	156	—
1680	29	30	20	49	30	30	30	49	75	342

Skeppare.Skepparstaten bestod af öfverskeppare, underskeppare och från år 1644 äfven af medelskeppare. Till denna stat hörde ock högbåtsmännen, hvilka ansågos såsom underofficerare.^[7]

Till skeppare antogos i regel högbåtsmän eller högbåtsmansmått. De användes såsom chefer på strussar och skutor samt på mindre pinasser, bojorter och galejor. Hvarje skepp hade sin ordinarie skeppare, som följde med, när det gick till sjös, och såg efter detsamma, när det var upplagdt. I flotta funnos två skeppare på hvardera af de större skeppen.

Skepparen hade tillsyn öfver tackling, segel, ankaren, båtar, kablar, förtöjningar och dylikt. Högbåtsmannen var skepparens biträde och närmaste man. På hvarje skepp fans vanligen blott en högbåtsman och denne var liksom skepparen fästad vid skeppet, så till sjös som i land.

Styrmän.Styrmansstaten bestod af öfverstyrmän, medelstyrmän och lärstyrmän, omkring trettio af hvardera, dock något färre åren 1661—1676, men de trenne närmast följande åren betydligt flera.

Styrmännen erhöllos från Sveriges kustbefolkning. Till 1644—1645 årens flottor värfvades styrmän i Östersjöns kuststäder.^[8] År 1663 förordnades att lärstyrmän ej fingo antagas utan efter godkänd examen samt att äfven befordran till medel- och öfverstyrmän skulle föregås af examen.^[9] Dessa föreskrifter upprepades 1677.^[10]

Vanligen var en styrman kommenderad på hvarje skepp och två på de större, oberäknadt lärstyrmän. De hade om hand skeppets navigering och skötte skeppsinstrumenten. Sjelfva skulle de hålla sig med kartor, cirklar och andra styrmans instrument.^[11]

Styrmännen hade äfven rätt att mot ersättning lotsa handelsfartyg och egde dervid företräde framför lotsmännen.^[12]

Deras närmaste förman var från år 1643 ålderstyrmannen, hvartill öfverstyrmannen Johan Månsson då utnämndes.^[13] Han erhöll sedan öfverlöjtnants lön^[14] och dog 1659. Han efterträddes d. 1 oktober 1662 af fänriken Fredrik Herman Höjer. Enligt sin fullmagt skulle kan hafva inspektion öfver styrmännen på Skeppsholmen och ingen styrman fick förordnas till sjös, utan att hafva blifvit examinerad och godkänd af Höjer.^[15] Derför stäldes han under tilltal, emedan han förordnat en okunnig styrman på skeppet Andromeda (2), hvilket stött på en klippa i Stockholms skären.^[16] Höjer erhöll afsked 1668 och efterträddes år 1670 af löjtnant Per Gabrielsson.^[17] Denne blef kapten 1674, men fortfor att vara ålderstyrman till dess han omkom på skeppet Kronan (1) d. 1 juni 1676.

Derjemte hade ålderstyrmannen tillsyn öfver flottans kompasser, djuplod och nakterglas på Skeppsholmen. Han skulle ansvara för att kompasserna blefvo “bestrukna“ och timglasen justerade.^[18]

År 1677 öfvertogos ålderstyrmannens och jemväl en del af amiralitetskollegiets bestyr med styrmännen af en särskild styrmanschef, hvartill amirallöjtnant Werner von Rosenfelt utnämndes den 26 december.^[19] I denna egenskap ålåg honom:
 att antaga skickliga styrmän med amiralitetkollegiets vilja och vetskap;
 att tillse det styrmännen lärdes och exercerades i alla stycken samt hvarje år öfvades i seglation på någon tjenlig farkost;
 att förordna styrmän på kronans sjögående skepp och farkoster;
 att hålla kompasser, glas, lod och lodlinor m. m. i god ordning.^[20]

Konstaplar.Artilleristaten utgjordes af konstaplar och konstapelsmått, ibland äfven kallade “arklimästare“. Antalet utgjorde i allmänhet tillhopa omkring åttio, hvilket efter 1673 dock högst betydligt ökades.

På hvarje skepp i flottan skulle i regel vara två konstaplar,^[21] men på de största skeppen voro tre och på de små en. De hade om hand skeppens artilleri och fyrverk; närmast under dem stodo bösseskyttarne.

Yngre konstaplar brukade erhålla utrikes permission för utbildning i tjensten.^[22]

Främmande underofficerare.Behöfligt antal dugligt underbefäl kunde ej alltid erhållas inom landet, utan måste anskaffas från främmande land. Liksom förhållandet var med främmande officerare, så erhöllos främmande underofficerare före år 1656 hufvudsakligen från Holland och derefter från England.

Hvardera af åren 1640 och 1641 värfvades sex konstaplar från Holland.^[23] År 1644 ökades antalet till fyratio, hvaraf hälften konstaplar och hälften konstapelsmått.^[24]

År 1640 uppdrog amiralitetskollegium åt viceamiral Peter Blume att i Stralsund eller Hamburg förhyra tio à tolf styrmän samt 1644 sju eller åtta dylika, som kände det danska farvattnet.^[25] I London förhyrdes år 1658 genom envoyén Georg Fleetwood tre skeppare, en högbåtsman, två styrmän, tjuguen konstaplar, och tjuguen konstapelsmått, hvilka hitkommo med amiral G. Ayscue.^[26]

1. A. K. reg. Erik Rynings journal 22⁄7 1645.
2. A. von Stjernman: Ekonom. förf. saml. K. Resol. 29⁄3 1647 å städernas besvär.
3. A. K. prot. 20⁄9 1673.
4. A. K. prot. 8⁄2 1677.
5. A. K. prot. 18⁄2 1669.
6. R. A. riksstater.
7. A. K. prot. 28⁄6 1661.
8. A. K. reg. 29⁄1 1644 och 19⁄2 1645. R. R. 26⁄4 1645.
9. A. K. prot. 30⁄3 1663.
10. A. K. prot. 31⁄7 1677.
11. A. K. prot. 19⁄7 1677.
12. A. K. reg. 10⁄5 1664, 28⁄7 1670 m. fl.
13. S. K. A. afd. I: 10. Johan Månsson är utgifvaren af Sveriges första sjömärkesbok.
14. A. K. prot. 9⁄3 1655.
15. A. K. reg. 1⁄10 1662.
16. A. K. prot. 15⁄7 1665.
17. A. K. reg. 28⁄7 1670.
18. A. K. prot. 14⁄4 1665, A. K. reg. 28⁄7 1670.
19. R. R.
20. A. K. reg. 15⁄3 1680. K. m:ts instruktion.
21. A. K. reg. 29⁄8 1644.
22. A. K. reg. 3⁄4 och 22⁄4 1672; A. K. reg. 4⁄4 1673.
23. A. K. reg. 8⁄10 1639, 19⁄8 1640 och 16⁄10 1641.
24. A. K. reg. 26⁄1 1644.
25. A. K. reg. 19⁄11 1640 och 26⁄1 1644.
26. R. R. 10⁄9 1658 och R. A. riksstater åren 1659 och 1660.