Svenska fornminnesföreningens tidskrift/Band 11/Några notiser om "Jemptelandz Lappemark"

←  Huru gammal är ristningen å Häggebystenen?

Några notiser om "Jemptelandz Lappemark" av Johan Nordlander

Hvem var »Staffan stalledräng»?  →

Del av Svenska fornminnesföreningens tidskrift, elfte bandet, 1902.

Några notiser om ”Jemptelandz Lappemark.”

Af

Johan Nordlander.

Uti 10:de bandet af denna tidskrift offentliggjorde förf. häraf för åtskilliga år sedan en liten uppsats om »Lapparnes ålder i södra Norrland». Denna var framkallad af några forskares åsikt, att lapparne helt sent skulle hafva framträngt till dessa trakter, ja, först i en tid, som »icke vore många århundraden aflägsen från vår». Man har ansett det möjligt, att lapparne på 1500-talet ännu ej skulle hafva utbredt sig hit, och t. o. m. satt i fråga, om en »Jämtlands lappmark» omtalats förrän omkring år 1746. — Till vederläggning häraf kunde vi uppvisa, hurusom i räkenskaperna för Norrland på Erik XIV:s tid lappar vid flera tillfällen uttryckligen omtalas såsom uppehållande sig i Jämtland. När den fogde, som redovisade för 1566 års inkomster af detta landskap, erhöll anmärkning på sin räkenskap af det innehåll, att han a:o 66 hade 5 afradsmårdar mindre än a:o 65, så finnes till förklaring däraf antecknadt, dels att lapparne, som utgjorde dessa skinn, voro dragna till birkarlarne i Norrbotten, dels att de voro rymda till Norge och då »voro våra värsta fiender». Vidare kunde vi hänvisa på en utgiftspost å 6 daler, som »lappefogden öfver Jämpte-lapparne» hade utgifvit till deras förtärning. Ändtligen hade vi från 1569 funnit en anteckning, enligt hvilken från Jempthelandz lappemark två lappar framkommit och gjort skatt, nämligen Oluff Joensson med 4 sina söner och Nils Annderson med 2 sina bröder.

Senare hafva vi i Kammararkivet ytterligare funnit några korta underrättelser om dessa tvenne lappmän, hvilka torde vara af ett visst intresse, då man eljest vet så litet om detta folks sydligaste utposter på denna tid. Vår källa är »Clemet Månssons och Hendrich Nilssons räkenskaper för Jemptelandz och Ångermannelandz Lappe Mark^[1] pro anno 1568.»

Här finna vi under rubriken »Till minnes» först en utgift, som lifligt erinrar om en sed, som ännu lefver kvar hos våra dagars lappar. I skildringar från Lappland plägar det nämligen uppgifvas såsom en regel, hvarifrån man ej får afvika, att köpmannen vid marknader och dylika tillfällen först skall rikligen undfägna lappen med starka drycker, och när så skett, kunna affärer göras, men ej förr. Detta synes vara en gammal vana, som äfven iakttagits vid skatters indrifning, hvilken däraf troligen underlättats. Nämnda år hade de båda fogdarne »af sitt egit» utlagt litet, »för det de hålla lapparne förtäring, den tid de med dem köpslagade och uppburo skatten». De lappar, som Henrik Nilsson hade förplägat, voro tydligen från Ångermanland. Till antalet voro de 14 förutom deras hustrur och barn. Uti deras förtäring vid nämnda tillfälle uti två dygn hade han bekostat: 16 ℔^[2] bröd, 3 t:r öl. 1 1⁄2 ℔ smör, 2 1⁄2 ℔ kött och fläsk samt 1 ℔ lax. — Clemet Månsson, som hade förplägat de jämtländska lapparne, specificerar ej sin utgift, utan talar blott om, hvad kalaset kostat i penningar, nämligen 12 mark. Men i stället få vi här veta, att det varade »uti två nätter», och att det stod hos länsmannen i Hammerdals gäll, som hette Michel Persson i Breda gård. Till honom hade fogden utgifvit den nämnda summan, för det att mannen »höllt lapparne kost» den nämnda tiden. De voro 7 personer »förutom kvinnor, barn och annat folk». De ångermanländska lapparne voro således jämt dubbla antalet.^[3]

Vid det här nämnda mötet med lapparne köpslog fogden med dem, hvilket han sätter i främsta rummet, hvaremot uppbörden af skatten kommer i det andra. Under rubriken Villvaror omtalas, att fogden af 2 lappar uti Jämtelands Lappemark för 10 1⁄2 spann mjöl och 4 ℔ smör till K. Maj:ts behof köpt: 4 mård-, 6 björn-, 3 bäfver-, 2 utter- och 1 järfskinn. Dessutom hade fogden för 15 1⁄2 spann mjöl af samma två lappar köpt: 1 stor älgshud och 9 unga d:o (en hud värd 1 spann mjöl) och 6 älgkalfskinn (2 kalfskinn värda 1 spann mjöl), 5 något stora och 1 litet renkalfskinn.

Hvad som i nämnda räkenskap vidare rör oss, förekommer under öfverskriften: Jemptelandz lappemark. »Är vetandes», heter det, »att uti för:ne lappemark äre icke flere än 2 lapper, som hafva kommit fram och gjort skatt anno 68; och utgöra hvardera årligen, såsom härefter följer, det ock deras bekännelse^[4] utvisar.»

Först upptages äfven år 1568 Oluff Jonson (med 4 sina söner), om hvilken det heter: »Hafver utgjort, såsom han ock årligen plägar göra i skatt uti Jämtland, löper mårdskinn 4 st. Af samme man uppbars vidare 4 mårdskinn pro anno 68, hvilket lappefougten uti Pitha plägade tillförende af honom uppbära uppå Kongl. Maj:ts vägna, för det han plägar bruka Harchara fiellet, som skjuter in uppå Ångermanneland. Desslikes var af honom i tionde uppburet 1 st. mårdskinn. Sammaledes är ock uppburet af för:ne Oluff Jonsson, som han stod tillbaka (resterade) med pro anno 66 och 67 mårdskinn 8 st:r.» — Den andre förut namngifne lappen var Nils Andersson (med 2 sina bröder). Denne skattar äfven år 1568 tillika »med 2 sine ogifte bröder». Om honom heter det nu, att han »hafver utgjort, såsom han ock tillförende hafver varit van att utgöra i Jämtland, mårdskinn 4 st:r.» I kanten af räkenskapen står vidare antecknadt: »Pro anno 66 och 67 hafver Jonas Jönsson, fougte uti Jämtland, uppburit skattskinnen af denne lapp.» — Vidare hade af denne lapp uppburits 1 st. mårdskinn, »hvilket lappefougten uti Pitha uppå Kongl. Maj:ts vägna tillförene plägade af honom uppbära, därföre att han brukar Harchara fiell eller lappemark, som sig skjuter in uppå Ångermanland». — Af dessa båda lappar hade fogden således detta år i skatt uppburit 22 st. mårdskinn, utgörande dels restantier pro anno 66 och 67, dels ock årsens uppbörd.

Tack vare dessa räkenskaper, sprides rätt mycket ljus öfver lapparnes ställning i Jämtland på denna tid. Vi fästa oss först vid uttrycket Jämtlands lappmark, som man ej velat tilldela högre ålder, än som redan är nämndt. I vår anförda uppsats voro vi i tillfälle att påpeka dess förekomst år 1569. Om dess användning då möjligen kunde hafva tänkts vara en enstaka företeelse, visar sig ett sådant betraktelsesätt ej hålla streck inför det förhållandet, att namnet här, ett annat år, åter användes dels såsom rubrik, dels flera gånger i löpande text. Den frågan, i hvilken trakt af Jämtland denna lappmark är att söka, finna vi ock här fullt nöjaktigt förklarad. Då det det var länsmannen i Bredgård af Hammerdals gäll, som vid det nämnda tillfället förplägade lapparne eller »höll dem kost», och denna by ligger invid kyrkan i Ströms socken i nordvästra Jämtland, ger detta tydligen vid handen, att lapparne uppehöllo sig i nordligaste delen af samma socken. Detta bekräftas äfven af en annan omständighet. I uppsatsen »Lapparnes ålder o. s. v.» finnes omnämndt, att år 1565 i Jämtland upptages en man v. n. Nils Andersson Lap,^[5] af hvilken fogden hade uppburit 4 skattemårdar. Att denne är identisk med den här år 1568 omtalade Nils Andersson, framgår därutaf, att om honom uppgifves, att han år 68 utgjort just 4 mårdskinn; och ännu vissare blir detta af tillägget: »såsom han ock tillförende hafver varit van att utgöra i Jämtland.» Men hvar hade då denne Nils Andersson Lap sitt hemvist i landskapet? — Jo, just i den nämnda socknen Ström.

Ger man vidare akt på de underrättelser, som lämnas om de båda lapparnes skatt, finner man några intressanta upplysningar. Vi få först och främst veta, att det 1568 ej var första gången, som dessa skattade i detta landskap. Om den ene heter det, att han årligen plägar göra skatt i Jämtland, och om den andre säges det, att han utgör skatt, »såsom han ock tillförende hafver varit van att utgöra i Jämtland.»

Att samma två lappar någon tid bortåt haft sitt tillhåll i detta landskap, är tydligt. Men det framgår äfven af fogdens ord, att de förr lydt under fogden i Piteå lappmark. Denne hade nämligen »tillförende» plägat af Oluf Jonsson uppbära 4 st. mårdskinn för bruket af Harchara-fjället, och af Nils Andersson hade han likaledes »tillförende» plägat uppbära 1 mårdskinn för samma sak. Detta kan ej tydas på annat sätt, än att de båda lapparne förut tillhört Piteå lappmark och därifrån vandrat söderut till Jämtlands.^[6] Vi hafva därför genomgått några års förteckningar å lappar i Piteå lappmark och funnit vår förmodan till fullo bekräftad. Uti Jöns Nilssons räkenskap för Pithe lappemark anno d[omi]nj 1569 nämnas sist i byn Laijs följande lappar:

Oloff Jonsson	Jon Olsonn,
Morten Olsson	Clemet Person,
Torkil Ni[l]sson,	Nils Olson,
Nils Andersson.

Om dessa heter det, att de ære dragne till Jæmptelandh. Likväl antecknas i kanten om Torkil Nilsson och Clemet Person — om samma anmärkning gäller äfven Jon Olsonn, är otydligt — att de finnas intet uti Jämtelands lappemark.

Går man ett år tillbaka eller till K: M: Skatz Register aff Pita Lappemark pro anno 68, finna vi i samma by, nu kallad Lais sijtt, följande anteckningar:

Oloff Jonsson	⎫ ⎪ ⎪ ⎬ ⎪ ⎪ ⎭	suarar Clemet Månsonn til.
Morten Olson
Jon Olson
— — — — —
Clemet Person		fattas.
— — — — —
Nils Olson		suarar Clemet Månsonn.
— — — — —
Nils Andersson		suarar Clemet Månsonn.
Torkil Nilsson		fattas.

Några år längre tillbaka finna vi också alla dessa lappar skrifna i samma lappmark och skattande såsom fjällappar. Så åren 1565, 64 och 63. Efter Ol Jonsson följa år 1565 omedelbart: Morten Olsson, Jon Olsson och Nils Olsson, hvilka tydligen äro Ol Jonssons söner. När dessa år 1568 sägas vara 4, har väl under mellantiden den fjärde blifvit vuxen. Torkil Nilsson och Clemet Persson förekomma i samma by som dessa, men skilda både från dem och från hvarandra. Ingenting tyder nu på någon flyttning, utan alla erlade i skatt 1 mård, såsom fallet var med alla fjällappar i denna lappmark, under det att bland granlapparne två tillhopa utgjorde 1 mård. Clemet Persson utgör dock detta år och flere andra äfven 1⁄2 ℔ gäddor.

Att de lappar, som på 1560-talets senare del funnos i Jämtlands fjälltrakter, voro från Piteå lappmark, lärer härmed vara till fullo bevisadt. Om det sätt, hvarpå de »dragit» till Jämtland, får man en vink, då det i Piteå lappmarks räkenskap för år 1569 talas om 2 resterande mårdar, som belöpte sig på »två lapper som Rymde äre». Att rymning äfven annars kunde förekomma, ses af samma lappmarks räkenskap för år 1573, då för lappen Tomas Nielsson i Semisierff finnes antecknadt ordet Rymptt. I de nordligare lappmarkerna förstodo på det 7-åriga krigets tid somliga lappar att genom val af vistelseort undandraga sig skatten till svenska kronan.

Då de nämnda jämtländska lappfamiljerna voro från Piteå lappmark, hafva vi sett efter, om de senare kommo dit igen. Så skedde ock. I räkenskapen för denna lappmark för år 1571 förekommer under Laijs by och sist i denna följande rubrik:

The som haffua varitt borthe I någre år ere nu Igen komne mz sin skat för 70 oc 71:

2	mårdar	Oloff Jonsson.
2	»	Morthen Olsson.
2	»	Nils Olsson.
För 71
1	mård	Nils Andersson.

För året därpå skatta dessa män en mård hvar såsom andra fjällappar.

⁎              ⁎
⁎

Dessa äro de underrättelser, som vi lyckats förskaffa oss om Jämtlands lappmark på 1560-talets senare hälft. Hufvudsumman är, att vi se lappar flytta in i landskapet, men äfven draga därifrån. I den nämnda uppsatsen om lapparnes ålder i södra Norrland sökte vi leda i bevis, att lappar funnits i dessa trakter ända från hedenhös. Denna åsikt kan synas vederlagd genom de här påpekade förhållandena. Vi tro dock ej, att så är fallet. Med skäl kan man väl betvifla, att namnet »Jämtlands lappmark» skulle hafva uppstått, om de därmed åsyftade trakterna hade varit befolkade af endast trenne lappfamiljer och det till på köpet endast under några få år. Då synes det oss vida sannolikare, att lappar funnits där redan före den här omtalade invandringen och att i följd däraf namnet har högre ålder, än som framgår af våra fogderäkenskaper. Under fortgången af det 7-åriga kriget, då Jämtland för en tid förenades med Sverige, hafva dessa norska lappar tydligen dragit västerut till de norska fjällen. På det viset får en i »Lapparnes ålder» citerad anteckning i Jämtlands räkenskap för år 1566 sin naturliga förklaring. Där meddelas, enligt uppgift af fogden, att lapparne Ere Rymde til Nörie och ere wåre werste fiender. Att det skulle varit några lappar från Ångermanlands, Umeå eller Piteå lappmark, som på detta sätt burit afvog sköld mot fäderneslandet, det har man ingen rimlig anledning att antaga. Men väl synes det naturligt, att, efter de norska lapparnes flykt från Jämtlands fjälltrakter, de svenska lapparne tagit tillfället i akt och satt sig i besittning af de sålunda herrelösa betesmarkerna.

Sedan Jämtland år 1570 genom freden i Stettin åter kommit under Norge, upphöra helt naturligt våra fogderäkenskaper att tala om lapparne i Jämtland. Från 1600-talets början ha vi dock funnit en kort anteckning om dem uti en troligen är 1602 upprättad förteckning öfver Umå och Ångermanne lappars vistelseort, fiskevatten, antal renar m. m. Här talas bland annat om ett träsk (d. v. s. insjö) v. n. Arck tresk, som tydligen är identiskt med Stor Arksjön i Dorotea s:n i Åsele lappmark och möjligen sammanhänger med det i det föregående nämnda Harchara-fjället. Sedan det omtalats, att detta träsk är 4 mil, heter det: »Därifrån och till Jemptlapperne är 2 mil, men af något rå emellan Jemtland och Ångermanne lappar veta de intet seja». Häraf ser man, att lappar fortfarande funnos i Jämtland, ehuru, såsom vi sett, de från Piteå lappmark efter freden hade återvändt till sitt land.

I samma handling förekommer vidare en uppgift, som visserligen ej rör Jämtlands lappar, men dock är af intresse. Där omtalas ett stort träsk, Kulther benämndt, hvilket utan allt tvifvel är Kultsjön i Vilhelmina s:n i samma lappmark. Afståndet mellan detta träsk och Junsele s:n i Ångermanland uppgifves vara 48 mil. »Samma träsk och land», heter det vidare, »bruka Pithå Lapperne och Nories lappar». Man gjorde sålunda skillnad emellan Jämtlands och Norges lappar. Med de senare menades antagligen sådana, som bodde i den gamla norska lappbygden i jämnhöjd med Jämtlands nordligaste spets, Jadnem.

Se vi slutligen efter, huru förhållandena gestaltade sig efter Brömsebro-freden, så finna vi i landsböckerna för 1646 och 1647 lappar upptagna i Hammerdals, Offerdals och Kalls s:nar. Lapparne på Hammerdals Fiälle voro:

Lars Torkelsson,	Jon Clemetsson.
Tomas Larsson,	Anders Nilsson och
Torkil Andersson,	Olof Nilsson.
De i Offerdal voro:
Olof Andersson i Stenfiell.	Joen Andersson,
Olof Siulsson,	Olof Tomesson,
Måns Siulsson,	Mats Torkelsson,
Jöns Siulsson.	Clemet Nilsson och
Mårten Siulsson,	Olof Torkelsson.

I Kall funnos endast Mårten Jönsson, som skattade för Särf och Sult fiäll, och Tomas Jönsson, hvilken erlade skatt för Drundris och Hattoms fiäll. Oviksfjällen voro tydligen då ännu icke befolkade af några lappar.

Tillägg vid korrekturet. Den ofvan s. 331 upptagna lappen Morten Olsson ha vi funnit omnämnd äfven i ett bref af Loduig Munck, befallningsman öfver Trondhjems län, dateradt Thrundhiem d. 30 juli [15]71. Genom detta fick Morthen Oluffsson befallning »offuer saa mange finner, som vnder hanss selskaff er». Dessa skulle vara M. O. hörige och lydige i allt, hvad han på den danske konungens vägnar bjöde och befallde. M. O. och det sällskap, hvarmed han nu i fjället umgicks, men ej flera, skulle få vara »her vdj Norigis Greensser, saa vitt som her till Thrundhiems Leen, udj Bare fielde», där de finge skjuta och ringa björnar, älg och ren till deras underhållning. »Finnarne» å sin sida skulle vara Danmarks och Noriges konung hulle och tro samt årligen till Staffens gifva honom all den skatt, som de förut gifvit till Sverige och Jämtland. — Lappen i fråga återvände emellertid, såsom vi sett, till Piteå lappmark. På förbindelse emellan denna och Jämtland tyder det ock, då vi i Lais by år 1592 finna en lapp, som heter Clemet Andersson med tillnamnet Jempt.

1. Singularen har här ingen betydelse. När samma män skriftligen intyga, att denna räkenskap är i alle måtto oförfalskad, säga de sig vara lappfogdar uti Jämtlands och Ångermanlands lappemarker.
2. ℔ är på denna tid liktydigt med L℔.
3. År 1569 kommo i Jämtland »neder af fjället» 13 personer med hustrur och barn och härbergerades i tre nätter. Ännu så sent som år 1594 fortforo Umå- och Ångermannelapparna att vid skattens leverering »komma ned» med hustrur och barn. Deras förplägning var nu vida rikligare, åtminstone hvad rätternas antal beträffar. De undfägnades t. ex. icke blott med strömming, gädda, abborre och krampsill, utan ock med sik, lax och färsk fisk. Brännvin jämte svenneöl saknades ej heller. Kalaset synes hafva börjat, så snart de kommit till bebyggd ort inom landskapet. Det heter nämligen samma år: »Är uppspisadt till samma lappar i Grundonn, det är den första by, som de komma till i Umå socken, 1⁄2 t:a mjöl och 15 mark smör». Denna byn kan ej vara någon annan än Granön i Degerfors socken vid Ume älf, hvilken är första byn nedom Lappmarkens gräns. År 1575 uppgifves, att Ångermanlands lappar erhöllo denna traktering jul och påska.
4. Denna hafva vi ej lyckats finna igen.
5. Lap är ej att betrakta som namn, utan anger nationaliteten.
6. Egendomligt och svårförklarligt är emellertid, att de för bruk af ett till Ångermanland stötande fjäll skattat till Piteå lappfogde och ej till fogden öfver Umeå lappmark.