Sverige och Norge 1814/Förord
|
Inledning → |
Förord.
År 1814 utgör onekligen en ganska betydelsefull tidpunkt af den Skandinaviska halföns historia under innevarande århundrade, och i synnerhet de månader af detta år, under hvilka fientligheterna samt underhandlingarna mellan Sverige och Norge ägde rum. Det torde därför icke vara utan ett visst intresse att taga kännedom om några skildringar därutaf, hvilka blifvit gjorda af en person, som genom sin ställning mera än mången annan kunde vara i stånd att få en inblick uti händelsernas gång, nämligen Karl XIII:s drottning, den snillrika och begåfvade Hedvig Elisabet Charlotta. Hon följde allt ifrån sin ankomst till Sverige intill sin död de politiska tilldragelserna med ett lifligt intresse, och hon har, först såsom hertiginna af Södermanland och sedan såsom drottning, under hela denna tid månad för månad nedskrifvit sina memoarer, hvilka äro af ett oskattbart värde for forskaren i dessa tiders historia. Dessutom nedskref hon äfven sina tankar och intryck uti talrika bref till bland andra sin svägerska prinsessan Sofia Albertina och till sin förtrogne, drottningens öfverstemarskalk excellensen grefve E. Ruuth. Särskildt under den period, då drottningen under tiden för kriget och underhandlingarna med Norge år 1814 vistades i Uddevalla, var brefväxlingen med denne senare ganska liflig.
Denna drottningens brefväxling med grefve Ruuth så väl som hennes memoarer och öfriga efterlämnade papper förvaras uti Eriksbergs arkiv, och har jag ansett mig böra öfverlämna utdrag ej blott ur densamma utan äfven ur drottningens memoarer åt offentligheten, uti de delar, som beröra Sveriges och Norges förhållanden år 1814. Drottningens memoarer och samtliga bref äro affattade på franska och meddelas därför i öfversättning.
Originalen till de återgifna porträtten af drottningen tillhöra, det, som föreställer henne såsom hertiginna af Södermanland, fru friherrinnan U. von Celsing, född Strömfelt, samt det, som föreställer henne såsom drottning, öfverhofmästarinnan fru friherrinnan E. Åkerhielm, född Gyldenstolpe, och får jag till ägarinnorna däraf framföra mina vördnadsfullaste tacksägelser för att de godhetsfullt ställt desamma till mitt förfogande.
Gimmersta & Äs den 11 januari 1896.