Sveriges Gamla Lagar/Band I/Glossarium öfver äldre Svenska/A
|
B → |
1. Glossarium,
öfver äldre Svenska.
A.
A (æ, I. A. 21: 3; II. Fr. 9; Add. 11: 1.), praep. 1) cum abl. på (ställe, tid eller sak): in, ἐπὶ (loco, tempore vel re). a akri, I. K. 17: pr. a vægh, I. K. 1. a kirkiu bole, ibid. a þingi, I. Md. 1: pr. a garþalöso, pro a garþalösi iorþ (ut a sino, II. U. 9.), II. Add. 10; III. 41. sum a (scil. boli vel akri) ær sait, I. A. 24: pr; FB. 2. a langafreadaghi, mungatstiþa daghi, I. K. 17: 1; G. 9: 1. a eno dögri, I. A. 13: 1. a þæssum daghum, II. K. 54. a (barni, vakni etc.) halda, vide Halda. liggia a værkum sinum, vide Værk. a fæþerni, möþerni, I. Md. 1: 1, 4. þriþiungs skipti a fæ, I. G. 4: 1. varþa a manni sar, Cfr. adj. Sar. 2) c abl. i: in, ἐν (loco etc.). a skoghi, I. Md. 10; FB. 7: 3. a varu, sino lande, I. R. 1: pr; II. K. 72: 3. æn a tiu vitrum ær at þer etc. om det är tio år sedan de etc. si post annum decimum sit, quam etc. I. K.3. ægha sak v. ræt a raþsbænd etc. I. Md. 3: 3. cfr. Rætter, Sak. ægha böter a sarum, d. ä. i såramål, in caussis de vulneratione. I. S. 3: 1. skil mæn a (sak), vide Skilia. at flere se æn en maþer a, d. ä. att flera hafva eganderätt till det stulna: quod plures sint rei furto sublatae domini. 1. Þ. 14. 3) c. acc. på: in, ἐπὶ (locum etc.). fælla tre a man, I. Md. 12: 1. þriþia (tialdru sten) a læggia, I. J. 10: pr. a bak binda, vide Bak. a hænder manni, vide Hand. a man kalla, vide Kalla. göra gærning a mal, vide Gærning. Cfr. Abyrþ, Aplöghia, Aslata, Hæmna. 4) c. acc. i: in, ἐν (locum etc.) skiuta up a lopt, I. Md. 12: 2. 5) c. acc. till: ad. apter a topt, I. J. 2: pr. a þing ganga, I. Md. 1: 3. a bonda rætta, IV. 19: 1. liggia a siu mæn af næmdine, alias liggia til siu etc., vide Næmd. a þriþia man, d. ä. i tredje led: tertio cognationis gradu. II. K. 52. a III vitter, till och med tre år: (ad) tres annos, I. J. 13: 4. Cfr. Kæra, Mæla. 6) c. acc. emot: contra. löpa a (vakn), I. Md. 12: pr. grun ær a (man), I. Þ. 5: pr. göra gærþ a man, II. Add. 7: 11. værþer friþer a (man) brutin, I. B. 1: pr. a (skipti etc.) tala, vide Tala. 7) c. abl. vid: iuxta. varþa dræpin a fotum manni, 1. Md. 6; II. Dr. 17. dræpa man a hyrnustokke sinum, I. Md. 9; II. Dr. 20. Cfr. Liggia. 8) adverbialiter, derutöfver: insuper. ok a (sc. böti) þre marker, ok a þæt sum lagh sighia, etc. I. Þ. 5: 1; II. K. 22; R. 15; Forn. 40, 41; U. 27; Add. 5: 1; III. 85, 89; IV. 8; V. 2. a ovan v. ovan a, vide Ovan. ok svær a mæþ tolf mannum etc. II. Add. 2: 10. — Pro: a daghurþi, 1. Md. 1: 3, et a þriþia sala, I. Þ. 8: 1. at daghurþi et at þ. s., ni fallimur, legendum est (cfr. not. 22. pag. 243.).
A (pl. ær), f. å: amnis, flumen. IV. 11: 4. Cfr. Almænnings a, Oter.
A, praes. ind. ab Ægha, quod vide.
A, pro æ vel e, vide E.
Abiudha, v. a. påbjuda: edicere. a. gingærdh, utlaghor, V. 2.
Aboli, n. boningsställe: habitatio. I. A. 21: 2; II. A. 30:
Abudh, n. pl. egentligen, påbud i allmänhet; påbudna utskylder: proprie quaecumque iussa; tributa indicta, V. 2.
Abyrd (abyrþ, abyr, abryrþ), f. (a bæra), hemligt flyttande af en dräpen menniskas lik på annans mark, eller insmygande af tjufgods i en annans hus: occisi corporis in alienum solum, vel rei furtivae in alienam domum translatio clandestina. I. Þ. 7: pr; II. Þ. 35; Add. 3: pr. bæra a. a mark, I. Md. 14: 2; II. Dr. 30. bæra a. (up) a man, I. Þ. 7: 1; II. Þ. 37.
Abyrghia, v. a. öfverlemna till någons vård, eller lägga på någons ansvar: curam vel periculum rei ad aliquem deferre. a. havande kono manni, II. G. 13. a. þiuf hæraþshöfþinga, II. Þ. 17.
Adalkona, vide Aþalkona.
Adra, Adru, Adrum, vide Annar.
Advent, ? adventet, tre till fyra veckors tid före jul: adventus (vide gloss. lat. h. v.). II. K. 49.
Aer, vide Ægha. Almænnings a, f. gemensam å: flumen commune. IV. 11: 4. Annar, pron. (aþrum v. adrum, dat. sing. m. I. K. 20: pr; II. Add. 7: 19. etc. vel. dat. pl. I. J. 19: 1; II. K. 72: 1. andrum, II. A. 7, 16. aþra, adra, acc. sing. f. I. Md. 1: 2; A. 5. v. acc. pl. m. I R. 1: pr; II. R. 1. andræ, dat. sing. f. pro annare, II. Add. 7: 16. aþru, adru, dat. sing. n. I. Md. 1: pr; Þ. 13. andru, II. A. 20. vel, minus recte, annut, annat (sinni), I. FS. 4; II. A. ind. 8. aþrir, adrir, nom. pl. m. I. R. 1: pr; II. J. 29. adrer, f. II. Add. 2: 2. annar pro annars, I. M. 1. annæz pro annæt, I. Þ. 11. ænnur pro annur, II. Þ. 30. anut, forte lapsu calami pro annur, III. 67.) 1) annan: alius, alter. ...
Ar, n. 1), årsväxt, gröda: annona. god a., IV. 15: 17. 2), år: annus. II. K. 6, 65, 72: 1, 3; 73: pr. etc. um aret v. ar, quovis anno. II. J. 6; Forn. 43; III. 2 (ubi ara pro aret scriptum est), 57. æptir þæt tiu ar, tio år derefter: decem post annis. I. Br. 2. þusand arum etc. år 1000 etc.: anno millesimo etc. I. Br. 6. not. 63; IV. 19: 5. ær, pl. pro ar, I. Br. 2; II. Add. 11: 1. æaræ, gen. pl. pro. aræ, II. Add. 7: 29. Cfr. Maghandi.
... esset totum illud, quod respicerent hae partes, dubium est. I. J. 8, 14; II. J. 3, 20, 33. attundi loter af -gi, I. J. 14. v. attundi loter -gs, I. J. 7: 3; II. K. 2; J. 19, 33; Forn. 13, åttondedelen af en attunger: pars octava eiusmodi primariae partis, minime vero, ut credidit Ih., portio octava pascui communis totius villae. innan by ok utan a., II. J. 3.
...
Aþalkona (adalcona), f. äkta hustru: uxor legitima. I. A. 5; II. A. 7.
Aþalkono barn, n. äkta barn: legitimus filius v. filia. I. A. 23; G. 6: pr; II. G. 7. )( frillu barn, I. A. 8: 3; II. A. 12; Add. 12: 2.
Aþalkono sun, m. äkta son: filius legitimus. )( frillu sun, I. A. 8: 2; II. A. 12.
Aþra, aþru, aþrum, vide Annar.
Aþruvis (aþruvisu), adv. annorlunda: aliter. I. M. 7; III. 79.