Teater-mattans Nekrolog
| ← Teater |
|
Ett och annat → |
| Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1838, n:r 2 (13 Nov. 1838) |
Teater-mattans Nekrolog.
Så är du då borta, o matta! Ej mer skall ett otacksamt slägte i dig trampa en omsorgsfull Direktions förhoppningar under fötterna! Ej mer skola våra Teaterrecensenter, hvilka för öfrigt så ogerna hålla sig på mattan, på dig finna ett fält för sina sprittande ordlekar! — Den ohjelpliga matta för benen är således borta, — Gifve Gud, att det ohjelpliga matta från scenen äfven hade gått samma väg! Hören, J murar af den 3:dje Gustafs tempel, denna innerliga önskan från ett hjerta, som så mången gång med helig rysning klappat inom edert sköte!
Men hvad var det väl, som bragte dig, o matta, till den snöda verlden, för att bli en ny beqväm hvilopunkt för den finare, den nobla? — Jo, Direktionens faderliga omsorg, att denna verlds ben ej skulle blifva lika kalla och förkylda, som dess hjertan. — Men hade då Direktionen tillgångar till denna uppoffring? — Hvem skulle väl betala denna mattas oräkneliga lister, när teaterns garderob, som står i pant hos Pensionskassan, ej finge användas dertill? — Jo, den oskyldiga listen af 24 skilling Bankos förhöjning.
Hvem gaf knäcken åt denna matta? Hvem pjorde att hon, oaktadt sin beprisade längd, blef till lifstiden så kort? — Jo, först Dagligt Allehanda, som, med sin svärm af Bipeder, bittida och sent hoppade öfver dig, förtunnade dig, nerdammade dig, upplyste dina brister och lät dina fördelar gå kräftgången. Och sedan kom ett annat dagligt allehanda, som, med sin otaliga häraf Sexpeder, än outtröttligare gjorde sina olyckssprång öfver dig, förmörkade din yta, genomstack icke allenast dig, utan äfven de oskyldiga ben, som anförtrott sig åt ditt sköte och beredde dina fördelar en än beklagansvärdare ändalykt. — Ja, både finger- och benklåda, förlåt dessa djerfva uttryck, bafva gjort allt för att beröfva dig lifvet, så liflig du än var.
Du är nu försvunnen från den plats, der du så kort tid fått vegetera, med blomman af din vår nedsänkt i grafven, eller upphängd i någon gammal vind eller arsenal till kommande åldrars minnen, utäten, i ordets vidsträektaste betydelse! — Hvad du kastat af dig, vilja vi bortsopa i glömskans flod, till straff för den ebb du förorsakat i teaterns kassa. — Farväl! — man har förgäfves både hoppats och hoppat på dig — — Måtte vi deraf draga den lärdomen: Hur många tusende gånger är det ej bättre att bryta af sig benen på Conservatismens platta och hoptorkade planka, än att blindt förtro sig åt Muvemangets yrande vågor!
