Telegrafen/Snögloppsvers
| ← Till en Ordspråkshatare |
|
Kometen → |
| ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857 |
Snögloppsvers.
sch! hvad det är kallt och hemskt vid polen,
Duskigt väder hela året om.
Den som finge sitta midt i solen,
Dit ej någon vinterkyla kom.
Ack! der kunde man legert få vandra
Och dock ej förkylas och bli sjuk;
Slapp som här att trängas med hvarandra
I bottforer, pelsar och peruk.
Solens herrar äro sansculotter,
Derför räcker också solens gull.
Der behöfvas inga lån-förskotter,
Som hos oss, för garderobens skull.
Solens damer — hvad som helst jag håller —
Sväfva luftigt i den gyllne sal:
Inga kläder, endast parasoller,
Och för resten ingen mod-journal.
Språket der är endast rim och meter,
Champis fräser i hvarenda elf.
Lagerkrönta sitta der poeter
Gladt och tuta med Apollo sjelf.
Nobisglädjen är gemensam vorden:
Inga hus med krögarskyltar på.
Aftonrodnan, som vi se på jorden,
Är blott flamman af en stor brylå.
Uti solen finnas inga isar,
Kullbytterar ingen snö-lavin;
Inga lyktor och besparings-spisar,
Näfver, tändstickor och stearin.
Ingen regnskur smutsar der ned gräsen,
Hvarje sten är blank och silfverhvit.
Hvad det skulle bli för skratt och väsen,
Om man kom uti galoscher dit.
Ja! af allting har man quantum satis:
Statsförfattningen är att må väl.
Ingen varg kan äta upp mig gratis,
Ingen Ryss kan slå mig der ihjäl.
Ingen fru vill oss till Turken sälja,
Om man klappar om sin husmamsell. —
Mycket mera har jag att förtälja,
Men dermed har jag ej tid i qväll.