Tids-Runor/Till H. M. Konungen, 1830
| ← Tidens Tecken |
|
Eduard och Welika → |
II.
Till H. M. KONUNGEN 1830.
Ditt kall är stort; och storsint sitter
Uppå din thron all kraft också;
Ej klädd i stundens rosenglitter;
Men hög i drägt med kronor på.
Och väldiga Titaner vaka
Kring dig, hvarthän du blicka vill;
För dig de sina klingor skaka,
Och hvarje klinga hör dig till.
Ditt kall är tungt; bekymret träder,
Med mulen blick, i kungsdörr ock —
Och mången dag i sorgdrägt kläder,
Och lägger snö i mången lock.
Men se! då vaknar i ditt minne
Hvar handling, hvarje bragd du gjort,
Och till en jätte blir ditt sinne,
Och liksom förr blir allt dig stort.
Hell dig du Kung från solvarm Söder,
Ifrån en verld af segrar full,
Der himlen som en tärna glöder,
Med kind af ros, med blick af gull.
Ja Hell! så länge Mälarn rullar
Sin våg emellan buktig strand,
Och ära bor bland Bauta-kullar,
Och samdrägt finns i Nordanland.
