Till Apollos ungtuppar
| ← Den vansinnige |
|
I anledning af »bränvinsfrågan» → |
Till Apollos ungtuppar[1].
Nyligen hände, att två stycken svenskande svenskar på svenska
Täfvelsvenskade om, hvem som var svenskast af dem.
Se svensknamniga voro de ock: Svenskander och Svenskbom;
Så! till svenska en hvar hade hopsvenskat sitt namn.
Nu med grammatisk svenskhet att öfversvenska hvarandra
Började de, och snart blef det ett bålsvenskt alarm;
“Svenskare är jag än svensk.“ — “Men jag är deremot svenskast.“
“Jag svenskastare är.“ — “Svenskastarastast är jag,“
Kort sagdt, komparativiskt och superlativiskt de skreko;
Positivus svensk glömde de slutligen bort.
- ↑ Vissa »galanden eller galningar till ära» skref Palmær 1854 i Östgöta gazetten detta epigram.