Till H. C. Andersen
| ← Vid G. A. Gottmans graf |
|
Helsningssång till en ny ledamot i sällskapet N. S. → |
Till H. C. Andersen.
Vid en fest för honom i Upsala.
Fred för i qväll! Och fjerran vike
Hvar tidens storm, hvar dagens strid,
Ty upp slås porten till ett rike,
Der allt är rosor, sol och frid,
Der inga hjertats vintrar snöga,
Ej tviflet qväfver någon bön,
Men tron med öppet barnaöga
Ser himmelen och jorden skön.
Der kommer han, der kommer kungen,
Vår barndoms, våra drömmars kung!
Se, dikten, ur hans hjerta sprungen,
Går vid hans sida evigt ung!
Hon är hans brud, han har ej annan,
Än den af himlen sjelf han fick,
Den mö med lagerhöljda pannan
Och barnets oskuld i sin blick.
Hell sagokungen! Ut med ringen
Kring honom och hans unga brud!
Hell, gode skald! Här finnes ingen,
Som ej med fröjd har lydt ditt bud,
Som ej med fröjd sin lexa skolkat
Att följa dig, när på din färd
Du för de unga hjertan tolkat
Din underbara sagoverld.
Och när vi fly från grammatiken,
Och när vi fly från luntors dam
Till vårens hem, till drömmens riken,
Der dina bilder skymta fram,
Der blomman under fina stängeln
Ett hjerta gömmer i sitt bröst,
Och lärkan är så god som ängeln,
Ty hon har vingar och har röst.
Ännu när ingen fröjd står åter
För gubben på hans skumma stig,
Med dig han ler, med dig han gråter,
Då barnbarn läsa högt ur dig;
Ty meningen som sagan hade
Var ytterst denna, om du vill;
“Låt barnen komma, mästarn sade,
Ty himmelriket hör dem till!”
Tack för den sagan! Edens minne
Bortbleknar, och dess bild blir skum,
Och barnatro och barnasinne
Ha knappt på jorden mer ett rum.
Då är det godt till dig att blicka
Och lyss till dikten evigt ung.
Tack, gode skald! Din skål vi dricka.
Och lefve våra drömmars kung!