Så hvad det lider,
Får man omsider
Utaf Fortuna en önskelig släng.
Länge, du glade,
Gick här och hade
Gammaldags kapprock och lön som en dräng.
Uppå parnassen en gång så fager,
Frodig och modig tog du din lager.
Sen har du dragits, kutig och mager,
Stundtals med piller och dålig natur.
Adjunkturen
Bröt naturen:
Man kan tröttna på bättre än vara adjunkt.
Hals och lunga
Blifva tunga,
Stockholms-luften förpestar ett blod som är ungt,
I Stockholm fan är lös;
Om kroppen skall förströs,
Blir han bräcklig af nattvak, buteljer och mat.
Bröst och vador
Taga skador —
Du är lycklig, min bror, som har fått pastorat.
Tjensten är bister
Som Komminister.
Nu kan du hoppas en fredlig minut.
Du slipper höra
Bryggare köra,
Väja för åkare, när du går ut.
Tryggt omkring fälten kan du spatsera,
Tråslitna byxor kunna passera,
Hakpung och bröstkorg börja florera,
Skilda från gatornas eviga pest.
Damm och lera
Ej genera:
Du ser sjelf om ditt laudtbruk till nöje och gagns,
Stall och korna. —
Sockenhor'na
Lär du än evangelium, än preference,
Din tuting tar du lugnt
Hvar qväll med din adjunkt
Än vid brädspelets klang, än uti politik.
I er båda
Tycks man skåda
Englahufvu'n i moln utaf Rettigs fabrik.
Lyckliga dagar!
Frodiga hagar! Hanar och hönor och kycklingar små!
Redan du vädrar
Skogarnas tjädrar,
Lax och foreller i brusande å.
Allt på dig lyckan slösande öser,
Ren-ost oçh tunn-bröd, färsk-öl som pöser,
Bruna, bastanta norrländska töser
Slamra i väfstol och visthus och kök.
Land och vatten,
Sommarnatten,
Stå förgylda af solen vid himmelens bryn,
Genom rutan
Åreskutan
Kan du se med dess snöiga hjessa i skyn.
Hvad vill du mera ha?
Du kan predika bra;
När du sjuuger, så bar du en ljufvelig röst.
Om ej fanen
Gjort koftanen, Tändes stjernan af norden väl snart på ditt bröst.
