Upproret i Jönköping/01Okt1855
| ← Den 30 September 1855 |
|
Den 5 Oktober 1855 → |
Den 1 Oktober 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; |
| ” | ” | C. Seipel; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Stadsfiskalen A. F. Strömberg företrädde och anmälde att han denna dag häktat Skräddaren Johannes Hellstrand från Stadslägenheten Kärrarp, för delaktighet i upproret härstädes den 25 och 26 sistlidne September, samt anhöll att förhör med Hellstrand måtte anställas innan han afföres till Slottshäktet, hvarest han kommer att förvaras i samma fängelse som andra för delaktighet i brottet anklagade.
Rådhus-Rätten biföll Stadsfiskalens berörde anhållan, hvarefter Hellstrand inställdes vid Rätten och delgafs ansvarspåståendet.
28:o Johannes Hellstrand, af medelmåttig längd och någorlunda stark kroppsbyggnad, med rödbrunt hår, ljusa ögonbryn och blå ögon, förhördes och uppgaf, att han var af äkta börd, född den 25 Juli 1832 i Hellstorpqvarn, Barnarps socken, och att han varit hemma hos sina föräldrar, Byggmästaren Gustaf Hellstrand och nu mera aflidna Marta Svensdotter, tills han blifvit 10 år gammal, då han kommit i Skräddarelära hos Socken-skräddaren Asp i Barnarp. Hos honom hade han varit i 3 år och sedan ett halft år hos Socken-skräddaren i Byarum Gustaf Ljungqvist, Derefter hade han flyttat till sin broder Johan August Hellstrand, som är Soldat och Sockenskräddare i Jerstorp och bor på Torpet Kroken. Ifrån honom hade han nyligen flyttat till Stadslägenheten Kärrarp, hvarest han arrenderade en trädgård och tillika sysselsatte sig med Skräddareyrket. Han skall förut icke varit tilltalad för brott.
Vidare uppgaf Hellstrand, att han icke varit här i Staden Tisdagen den 25 sistlidne September, men att han dagen derpå, Onsdagen den 26, klockan omkring Tio förmiddagen, gått hemifrån och, då han ankommit till Vestra Förstaden, besökt Bagaren Ljungqvist, boende i Skrifvaren Nymans gård, hvarest han dock endast en kort stund uppehållit sig. Då han sedan ämnat sig in till Staden, hade han på Vedtorget bemärkt stenroddaren Carlsson jemte åtskilliga andra arbetskarlar, hvilka gormat och knotat emot sädesuppköparne. Murarne Jonsson och Jacobsson med flere, hvilka Hellstrand nu icke erinrade sig så, att han kunde namngifva dem, hade han äfven anträffat på Vedtorget. De hade omtalat att det varit oväsende i staden förutgående afton, och att samling för samma ändamål skulle ske instundande afton. Förut hade Hellstrand icke sport något derom. Klockan mellan 2 och 3 på eftermiddagen hade han i staden anträffat sin förenämnde broder Soldaten August Hellstrand, hvilken fått ordres till tjenstgöring och att infinna sig vid Häradshöfdingen Fricks qvarn i Dunkahalla. Johannes Hellstrand hade medföljt sin bemälde broder till dennes hemvist, Kroken under Klemmestorp, och hos honom qvarblifvit tills brodern varit klädd och färdig att begifva sig till samlingsstället. Dessförinnan hade två andra Soldater, Rinaldo för Tofveryd och Soldaten för Lomsjö kommit till Kroken och Johannes Hellstrand hade åtföljt bemälde 3:ne Soldater till Herr Häradshöfdingen Fricks qvarn. De hade kommit dit en stund efter skymningen. Johannes Hellstrand hade från Herr Häradshöfdingen Fricks qvarn begifvit sig in till staden. Hitom jernbron utanför det hus, der Handlanden Borg har sin salubod, hade befunnits en folksamling, som kastat sten på huset, och, då denna folksamling sedan begifvit sig till Dunkahalla, hade Hellstrand åtföljt densamma dit. Folkhopen hade nedanför Herr Häradshöfdingen Fricks trädgård vikit af ifrån stora landsvägen och, förbi Fabrikören Malmbergs qvarn, begifvit sig fram till Herr Häradshöfdingen Fricks åbyggnader, hvarest folket hurrat och kastat sten. Någon hade burit ett slags fana framför hopen, men Hellstrand hade icke bemärkt, hvem som bar fanan. Drängen Zetterberg, som äfven varit i spetsen närmare fanbäraren, skulle, efter hvad Hellstrand förmodade, kunna derom upplysa. Stensättaren Sjö hade haft en käpp, med hvilken han svängt. Sedan stenkastningen en stund fortfarit, hade Soldater kommit ifrån qvarnen och bortdrifvit hopen samt förföljt densamma nedåt Bäckalycke-vägen. En liten tjock man, till yrket Vagnmakare eller Smed, och om hvilken Hellstrand eljest icke kunde lemna vidare besked, än att han, i egenskap af beväringsskyldig, exercerat på samma gång som Hellstrand, enär han året förut hållit sig undan mönstringen, hade velat slå Hellstrand för det han vändt om, då Soldaterne anfallit hopen, dock hade Hellstrand jemte de öfrige i nämnde hop fortsatt återvägen till Talavid, der de mött en annan folkhop, i förening med hvilken de sedan återvändt till Herr Häradshöfdingen Fricks lusthus, hvarest stenkastning äfven skett. Flere hade ingått i lusthuset och Zetterberg hade derifrån utkommit med en rund bordskifva af sten, hvilken han rullat ned från höjden. Efter hvad Hellstrand ville erinra sig, hade Gesällen Carl Hansson, som också tillstädesvarit, biträdt Zetterberg till fortskaffande af bordskifvan. Två pojkar, den ena Bleckslagarelärling, hade klättrat upp på taket till lusthuset och med slag af stakar, som de medhade, krökt spiran på taket. Zetterberg hade nedrifvit trädgårdsstakettet, biträdd af flere, hvilka han derom anmodat. Då folksamlingen sedan skolat gå ifrån lusthuset, hade Zetterberg velat, att de skulle begifva sig till Handlanden Goldkuhls qvarn, hvilket dock blifvit afstyrkt af andra, hvarpå de gått till Herr Häradshöfdingen Fricks bränneri. Der hade andra varit förut och inslagit fönster, och den hop, Hellstrand åtföljt ifrån lusthuset, hade således icke haft något att uträtta vid bränneriet. Under hemvägen hade förutnämnde Bleckslagarelärling på en käpp burit en näsduk föreställande fana. Under oväsendet hade en annan pojke, som haft en fjerding bränvin, deraf utdelat till folket och äfven Hellstrand hade supit. Ifrån Bränneriet hade folksamlingen tågat till Vestra förstaden och utanför Skrifvaren Nymans gård stannat och hurrat. Sedan hade en del gått till Stortorget och äfven der hurrat. Ifrån Stortorget hade Hellstrand återvändt på hemvägen, åtföljd af en Smed från Maderna, som han icke närmare kände. Denne hade följt honom till Tändsticksfabriken. I Dunkahalla backar hade Hellstrand upphunnit en dräng från Jerstorps prestgård, hvilken förut tjenat på stadens skjutsinrättning. Han hade äfven varit stadd på återväg ifrån staden och åtföljd af en barkmalare eller garfvare, klädd i väst med bruna skinnärmar. Den sistnämnde hade stannat vid Galgen. Äfven hade Hellstrand på hemvägen råkat sin svägerska och piga samt Korporalen Ström. Flere personer af dem Hellstrand på aftonen sett, kunde han icke namngifva. Han förnekade, att han sjelf föröfvat något våld eller oväsende.
Stadsfiskalen Strömberg yrkade att Hellstrand måtte förblifva häktad, och då Hellstrand uppmanades att förklara sig rörande berörde påstående, svarade han: ”jag får väl det, då jag varit med.”
Rådhus-Rätten beslutade att vidare handläggning af åtalet emot Hellstrand skall företagas i sammanhang med ransakningen angående de öfrige anklagade och att Hellstrand emedlertid skall förvaras å Slottshäktet.
Ut Supra.A. G. Rudling.