Upproret i Jönköping/12Feb1856

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 147 ]

Den 12 Februari 1856.

Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen Herr G. Kahnberg;
A. G. Rudling, och
A. Elfström.

Undertecknad förordnades föra protokollet.

Vid återföretagande af den ransakning, som under den 2 i denna månad under N:o 28 i protokollet senast förevarit, angående för delaktighet uti oroligheterna här i staden den 25 och 26 September sistl. år tilltalade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson m. fl. häktade samt på fri fot varande jemte andra förre Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström, inställdes, i närvaro af Åklagaren, de häktade för Rätten, hvarjemte öfrige i målet tilltalade personligen kommo tillstädes, med undantag af Faktorismeden Ahlin och Metallfabrikören Nordström, vilka utan anmäldt förfall voro borta, samt förre Polisbetjenten Wadell, den Åklagaren anmälde vara sjuk; och inställde sig, såsom Regements-ombud för tilltalade Furiren Oskar Rydelius, Herr Löjtnanten B. Elfström.

För att i egenskap af ombud för Justitiæ-Kanslers-Embetet öfvervara ransakningen infann sig Herr vice Advokatfiskalen i Kongl. Götha Hof-Rätt H. Rahmn, på grund af för honom utfärdadt förordnande:

Till Herr vice Advokatfiskalen H. Rahmn!

I anledning af Herr Advokat-Fiskalen i Kongl. Götha Hof-Rätt C. A. Svalanders, på uppgifna skäl, hos mig derom gjorda hemställan, har jag härigenom velat förordna Herr vice Advokat-Fiskalen, att, i egenskap af Justitiæ-Kanslers-Embetets ombud, öfvervara den hos Rådstufvu-Rätten i Jönköping, rörande i nämnde stad och dess grannskap den 25 och 26 September nästlidne år förefallna våldsamma uppträden, om pågående undersökning vid alla de rättegångstillfällen, Advokat-Fiskalen Svalander kan vara förhindrad att, till följd af Justitie-Kanslers-Embetets den 29 September 1855 honom i sådant hänseende meddelade uppdrag, vid ransakningen sig infinna.

Stockholm den 28 Januari 1856.

N. S. v. KOCH.

Ferd. Ramström.

[ 148 ]Åklagaren ingaf följande prestbetyg:

”Arbetskarlen Johannes Svensson ifrån N:o 48 Vestra Förstaden är född den 21/6 1826 i Hakarp, eger klen christendomskunskap, obehindradt tillträde till Herrans bord samt är straffad för första resan stöld; betygar: Jönköping den 11 Februari 1856. C. G. Modigh.”

som upplästes; hvarefter Åklagaren, med tillkännagifvande att han skriftligen anmodat vice Häradshöfdingen Frick och Handlanden Lindman att i dag sig vid Domstolen infinna, för att uppgifva värdet å de skador, dem blifvit af upprorsmännen tillfogade, ingaf från bemälde Frick och Lindman ett å baksidan af kallelsen tecknadt så lydande anförande:

”Som jag icke är i tillfälle att närmare uppgifva beloppet af den skada å husgeråd och fönster, som blifvit mig tillskyndad, och för öfrigt anser mig icke ega någon utsigt att för samma skada och förlust erhålla godtgörelse; så har jag icke eller framställt något ersättningsanspråk, det jag än ytterligare härmed mig afsäger. Jönköping den 11 Februari 1856. R. Frick.

Häri förenar sig undertecknad. Jönköping den 11 Februari 1856.

S. Lindman.

Bevittnas af C. F. Ekvall.”

Efter anteckning häraf tillkännagaf Åklagaren dels att Sjömannen Carl Sjöberg, mot hvilken under ransakningen skäl till misstanka för delaktighet uti oroligheterna förekommit, nu mera blifvit uti Hjo gripen och af Stadsfiskalen A. Törner derstädes till Konungens Befallningshafvande här i länet införpassad, dels ock att Åklagaren för att i målet vittna till denna dag inkallat Tornväktaren Anders Andersson, Målaregesällen Anders Peter Edling, Kopparslagaregesällen Lars Andersson, Målarelärlingarne Carl Ljungstedt och Johan Jonsson, Sadelmakarelärlingen Anders Johan Glader, Bagarelärlingen Fredrik Ström samt Glasmästarelärlingen Anders Lindqvist, hvilka alla voro vid Rätten närvarande.

68:o Sjömannen Carl Sjöberg, som är af medelmåttig längd, stark kroppsbyggnad, har blå ögon samt ljusa hår och ögonbryn, och emot hvilken Åklagaren nu framställde enahanda ansvarspåståenden, som emot öfrige i målet tilltalade, hördes till en början och uppgaf angående sine lefnadsomständigheter: att han vore född den 27 Mars 1826 i Skaraborgs län, Wadsbo härad och Ullervads socken af Torparen Anders Andersson och dennes hustru Beata Persdotter; att han efter att oafbrutet intill uppnådd ålder af aderton år hafva vistats hemma hos sine föräldrar, började befatta sig med sjömansyrket, dermed han sedermera fortsatt, samt att han förut ej varit för brott tilltalad. Beträffande de oroligheter om hvilka nu är fråga, förnekade Sjöberg ej allenast all delaktighet deri, utan äfven kännedom om att sådane varit å bane samt påstod i början, att han den 25 och 26 sistl. September icke ens uppehållit sig i staden men vidgick slutligen, att han förstnämnde dag med båten Leonard från Brandstorp, hvilken han då förde, legat här i hamnen och för Herr Rådmannen Kahnbergs räkning lossat en last tegel, hvarmed han varit sysselsatt långt efter det andra arbetare slutat sine dagsverken, eller, som Sjöberg förmodade, till klockan 9 på aftonen, hvarefter Sjöberg genast gick till hvila ombord på omförmälde båt, å hvilken besättningen förutom honom utgjordes af en fjorton års gammal gosse vid namn Johan, den Sjöberg medtagit från Grenna. Sedan Sjöberg den 26 September på förmiddagen klarerat och fört båten genom jernbron samt derefter dels hos en bagare, som har sin bod å förstaden i närheten af Bierhalle, inköpt bröd, dels ock hos Handlanden Warolin försett sig med sill till proviant under resan, hade Sjöberg, utan att besöka vare sig Kronomagazinet, om hvars belägenbet han sade sig ej hafva kännedom, eller någon del af den egentliga staden, mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen afseglat härifrån, medhafvande såsom passagerare en äldre man vid namn Petersson och en piga vid namn Karin, hvilka, båda hemma vid Hästbäcken i Brandstorps socken, varit här i staden och försålt korgar; och tillkännagaf Sjöberg, på fråga, att han ej med full visshet kunde minnas hurudana kläder, han sagde dagar varit iklädd, men ville erinra sig att han begagnat den blåa rock, han nu har på sig, samt mössa.

Ofvan antecknade till vittnen åberopade personer, mot hvilka de tilltalade förmälde sig icke hafva jäf, men förbehöllo sig öppen rätt att, ifall af befogenhet, sådant framdeles anföra, fingo nu företräda och aflägga vittnetseden, om vigten hvaraf de påmindes och på hvilken de vid med den anställde särskildta förhör, berättade:

318:o Tornväktaren Andersson: Vittnet var väl närvarande vid det tillfälle, då upprorsmännen under aftonen den 26 September voro samlade i närheten af Assessor Wickboms gård, men någon viss person ibland desse hade vittnet ej igenkänt, samt egde icke heller kännedom om något annat, som kunde leda till upplysning i målet. Vidkändt.

319:o Målaregesällen Edling: Vid det vittnet i sällskap med 125:te vittnet Nils Johan Andersson aftonen den 26 September besökte Dunkahalla, iakttog vittnet, att Carl Hansson, så länge vittnet uppehöll sig der, stod på vägen och samtalade ”helt förtroligt” med Häradshöfdingen Drake om ämnen, dem vittnet för afståndets skull icke kunde uppfatta. Vidkändt.

320:o Kopparslagaregesällen Andersson: Omkring kl. ½ 10 å den af förra vittnena omnämnda dag hade först en folkhop å väg åt öster tågat förbi Kopparslagaren Holms hus, å trappan till hvilket vittnet uppehöll sig, samt något derefter Carl Hansson helt allena och obeväpnade kommit gående. Vittnet hade då slutit sig till Carl Hansson och i sällskap med denne gått i samma riktning, till dess de [ 149 ]kommit något öster om kyrkan, då vittnet, utan att lyssna till Carl Hanssons uppmaning att medfölja längre, vände om och lemnade denne på gatan; och hade vittnet sig ej bekant orsaken, hvarföre Carl Hansson ämnade sig åt denna del af staden eller hvarthän han, som, då vittnet aflägsnade sig, stod stilla, sedermera begaf sig. Vidkändt.

321:o Målarelärlingen Ljungstedt: Vittnet, som är i lära hos Målaren Enbom, uppehöll sig, under det de hos Häradshöfdingen Frick utöfvade våldsamheter pågingo, jemte en mängd andra personer, å en i närheten af backen vid Bäckalyckan belägen åker, samt varseblef då, dels att Svarfvaren Andersson, utan att deltaga i någon folksamling, gick fram åt vägen och dels att, efter det våldet till en del blifvit fullbordadt, en stor folkmassa uppställde sig i trupp och tågade af till staden. Vidkändt.

322:o Målarelärlingen Johan Jonsson, hvilken upplyste att hos Målaren Thorssell, der vittnet är anstäldt, finnes en annan lärling vid namn Jonas: att vittnet på sätt 126:te vittnet Erik Johan Andersson berättat, dock icke såsom deltagare, till staden åtföljde en folkhop, i spetsen för hvilken befann sig en okänd person, den der innehade en stör, å hvilken fanns fästad en näsduk, samt att vittnet, då denna hop stannade å torget, begaf sig hem. Vidkändt.

323:o Sadelmakarelärlingen Glader: På sätt 128:de vittnet Henning Fredriksson omtalat, hade vittnet i sällskap med denne från en något aflägsen höjd åsett ofoget vid Häradshöfdingen Fricks bränneri, men i anledning deraf att den derstädes samlade folkmassan hotade att stena dem, derest de längre qvardröjde, jemte Henning Fredriksson förfogat sig till staden och sedermera efter af sin mästare erhållen tillsägelse, begifvit sig hem. Vidkändt.

324:o Bagarelärlingen Fredrik Ström, hvilken Åklagaren upplyste vara densamme, som i 139:de vittnet Anders Magnus Esbjörnssons berättelse förekommer under benämning: ”Lärlingen August hos Bagaren Håkansson”: att, då vittnet anlände till Häradshöfdingen Fricks egendom, våldet der redan var fullbordadt och endast omkring tjugo personer qvar å stället; att, enligt hvad vittnet hörde, förslag af någre väcktes om att gå både till lusthuset och bränneriet, men att detta afböjdes af andre, under förklarande att på båda ställen vore gjordt så mycket som göras kunde, samt att vittnet för att se på en smedpojke, som sades hafva fått blodstörtning, en gång befann sig ibland upprorshopen, ifrån hvilken vittnet dock genast aflägsnade sig. Vidkändt.

325:o Glasmästarelärlingen Lindqvist: Vid det af 149:de vittnet, Urmakaren Petersson omnämnda tillfälle hade vittnet icke varseblifvit tilltalade Lärlingen Clasén uppvisa någon käpp, ej heller fälla det af bemälde Peterssson omvittnade yttrande. Vidkändt.

108:de vittnet, Polisbetjenten Ekvall, företrädde och intygade på sin förut aflagda ed: att vittnet uti tilltalade Sjömannen Sjöberg tyckte sig vilja igenkänna den person, som, vid det utanför Handlanden Lindmans hus på aftonen den 25 September timade uppträde, infann sig arm i arm med Carlsson, Carl Svensson, Malmberg m. fl. samt vid detta tillfälle var iklädd grå stortröja, blanklädershatt och röd halsduk. Vidkändt.

Sedan protokollet för den 15:de och 22:dra sistlidne Januari samt den 2:dra i denna månad blifvit uppläst, yrkade Åklagaren, att tilltalade Sjöberg, på grund af de under ransakningen uppdagade omständigheter, måtte förklaras skyldig träda i häkte.

Sjöberg bestred detta Åklagarens yrkande; hvarefter något vidare ej förekom, än att häktade Strumpväfvaren Malmgren anhöll, det honom måtte tillåtas under bevakning vistas hemma hos sin hustru, hvilken för närvarande är sjuk samt rubbad till sina sinnen; och afsade Rådhus-Rätten efter öfverläggning följande

Utslag.

Med afseende å hvad under ransakningen förekommit mot tilltalade Sjömannen Carl Sjöberg, förklarar Rådhus-Rätten honom skyldig att genast träda i häkte; och utställes ransakningen till förnyadt företagande å Fredagen den 22 i denna månad kl. 10 f. m., då de häktade skola för Rätten inställas och öfrige i målet tilltalade, vid förut stadgadt äfventyr, sig infinna; skolande Åklagaren till sagde dag hafva inkallat de flere vittnen, hvilkas hörande Åklagaren anser erforderligt; och finner Rådhus-Rätten sig icke kunna till pröfning upptaga häktade Malmgrens anhållan att få tills vidare under bevakning vistas i sitt hem, utan hänvisar honom att derom hos Konungens Befallningshafvande i länet göra ansökning efter befogenhet.

De häktade återfördes till Länsfängelset. Ut supra.

In fidem
C. Forssell.