Upproret i Jönköping/02Feb1856
| ← Den 23 Januari 1856 |
|
Den 12 Februari 1856 → |
Den 2 Februari 1856.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg, och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förde protokollet, enligt förordnande.
Rådstufvu-Rätten företog nu åter den under N:o 27 i protokollet för den 22 sistl. Januari anmärkta, till denna dag uppskjutna, ransakning angående Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson m. fl. häktade, samt på fri fot varande f. d. Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström, jemte åtskillige andra personer, hvilka af Stadsfiskalen A. F. Strömberg blifvit ställda under åtal för delaktighet i de den 25 och 26 September nästförflutna år här i staden förefallna upproriska och våldsamma uppträden.
Härvid inställdes de häktade och tillstädeskommo öfrige tilltalade, i närvaro af Justitie-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, Åklagaren och Herr Löjtnanten B. Elfström, den sistnämnde i egenskap af Regements-ombud för tilltalade Furiren Rydelius.
Åklagaren anmälde, att han till i dag inkallat Stensprängaren Johannes Svensson, för att gemensamt med öfrige tilltalade ansvara för delaktighet uti ifrågavarande oroligheter.
67:o Johannes Svensson hördes i anledning häraf och uppgaf: att han föddes i äkta säng, d. 22 Juni 1826, af föräldrarne Torparen Sven Petersson och dennes hustru Brita Stina Andersdotter, då boende i Ubbarp af Barnarps socken, hos hvilka Johannes Svensson vistades till dess han var öfver 20 år gammal, hvarefter han antog tjenst, och ingick för 4 år sedan äktenskap med sin nu varande hustru Johanna Kristina Johansdotter, med hvilken Johannes Svensson sammanaflat ett ännu lefvande barn. Johannes Svensson, som bor å vestra förstaden, samt under sednare år sysselsatt sig med sprängning af sten, och derigenom förvärfvat sig hjelplig utkomst, har för första resan stöld undergått honom af Tveta Häradsrätt ådömd bestraffning, sju dagars fängelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt, men i öfrigt icke tillförene blifvit för brott lagförd.
Förnekande all delaktighet uti det brott, hvarom nu är fråga, uppgaf Johannes Svensson: att han under hela dagarne både den 25 och 26 September nästlidna år sysselsatte sig med stensprängning ute å bymarken, hvarifrån Johannes Svensson sistnämnde dag hemkom klockan ½ till 7 på aftonen, och efter den tiden höll sig Johannes Svensson oafbrutet hemma, med undantag af en kort stund, hvarunder han köpte bröd hos en bagare på förstaden; och tilltrodde sig Johannes Svensson att kunna med vittnen styrka nämnde förhållande.
Förut afhörda vittnet N:o 74 Stadsfogden Moberger, hvilken tillfälligtvis nu var närvarande, förekallades samt förklarade på fråga, att i dag tilltalade Johannes Svensson af vittnet igenkändes såsom den person, hvilken vittnet i sin den 30 Oktober sistlidet år aflagda berättelse menat med Sven Johannesson eller Bockasven, och hvilken vittnet sett utanför Handlanden Lindmans hus bland den Onsdagsaftonen derstädes församlade upproriska folkhop sparka omkring sig, ehuru vittnet icke förr än nu vetat om han hetat Sven Johannesson eller Johannes Svensson.
För att i egenskap af vittnen i målet höras hade Åklagaren, enligt företedt skriftligt och bevittnadt intyg, till i dag kallat Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren S. A. Darin, vice Häradshöfdingarne Axel Drake och Edvard Gagner, Apothekaren Ferdinand Pauli, Smeden Carl August Wahlin och Arbetskarlen Peter Johansson, hvilka förut vittnat i saken, samt Arbetskarlarne Johan Lind och Peter Käll, Gördelmakaren Sven Lagervall, Målaregesällen Peter Emanuel Lindeskog, Cigarrarbetaren Frans Theodor Bengtsson, Snickarelärlingarne Sven Johansson, Carl August Petersson och Anders Andersson, Enkan Kristina Brandt, Smedgesällen Carl Johan Blomgren, Trädsnidaren Suber eller rätteligen Syver Odd, Bokhållaren Carl Johan Nilsson, Fiskaren Carl Simmergren, Skräddaren Lars Ödqvist och Målaren Per Johan Petersson, af hvilka Herr Hofrätts-Rådet Darin samt vice Häradshöfdingarne Gagner och Drake blifvit åberopade af tilltalade Almgren och Smeden Wahlin af tilltalade Löfgren.
Alla ofvanuppräknade i vittnesegenskap åberopade personer voro närvarande, med undantag af Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren Darin samt Apothekaren Pauli.
Vid fråga om jäf upplystes, att Simmergren och tilltalade N:o 9 Stenroddaren Johannes Petersson äro svågrar med hvarandra, i följd hvaraf den förre underrättades, att han icke hade åliggande att uppenbara något af hvad han möjligen kunde hafva sig bekant om den sednares delaktighet uti ifrågavarande brott, men i öfrigt lemnades och befunnos vittnena, mot hvilka de tilltalade förbehöllo sig öppen framtida jäfsrätt, ojäfviga, hvarföre de, som förut vittnat i saken, erinrade om den redan aflagda edens fortfarande förbindande kraft, och de öfriga på nu gången ed, för missbruk hvaraf de varnades, hördes serskildt och berättade:
75:o Vice Häradshöfdingen Edvard Gagner: Vittnet, som på begäran af tilltalade Gesällen Almgren tillfrågades om anledningen hvarföre Almgren Onsdagsaftonen den 26 sistl. September greps utanför Handlanden Lindmans gård, svarade härtill, att Almgren häktades emedan han vid nämnde tillfälle kom springande ifrån de i gränden i närheten af Lindmans gård församlade upproriska med stakar försedda personer, och då han sökte fly undan sprang midt emot vittnet, på sätt vittnet förut berättat.
8:o Vice Häradshöfdingen Axel Drake: På samma fråga som den, hvilken förut framställts till vice Häradshöfdingen Gagner, förklarade detta vittne, att vittnet visserligen ej vågade intyga att det var tilltalade Almgren och Fägersten, som vid ifrågavarande tillfälle grepos, emedan vittnet hvarken kände Almgren eller Fägersten, men väl att två personer, hvilka, springande från den upproriska folkhopen och svärtade i ansigtet, fasttogos, då de kommo rusande mot patrullen för att fly undan; hvarjemte vittnet begärde att till sin förut afgifna berättelse, som vittnet till alla delar vidhöll, få tillägga, att vittnet numera erinrade sig att vittnet förut på dagen hörde tilltalade Svarfvaren Andersson, som för tillfället var rusig, med oqvädingsord och hotelser å allmänna gatan öfverfalla en torgsökande bonde, för det denne icke torgförde sin spannmål utan afyttrade den till uppköpare.
Missnöjd med detta tillägg, förebrådde tilltalade Svarfvaren Andersson i opassande ordalag vittnet Drake, för det Drake, som Anderson uttryckte sig, ”talade så mycket som han icke visste”, samt tillade, att det ”alltid varit herrarnes i Jönköping sed att störta de fattiga”. I anledning häraf, och som både bemälte Andersson och tilltalade Sven Petersson, hvilken sednare på ett otillständigt sätt uppgaf, att de omständigheter, hvilka vore ”fredande” för de tilltalade, icke i protokollet antecknades, oaktadt allvarliga föreställningar, föllo Drake i talet, medan han vittnade, utvisades Andersson och Sven Petersson, samt inkallades åter sedan Drake aflagt sitt vittnesmål.
23:o Smeden Carl August Wahlin: När vittnet, under det oroligheterna fortgingo vid Häradshöfdingen Fricks egendom, jemte förut afhörda vittnet N:o 122, Fabrikören Carlsson, m. fl. uppehöll sig på gården vid nämnde egendom, träffades vittnet af en sten, som kastades af tilltalade Löfgren. Fabrikören Carlsson träffades likaledes af en sten, men hvem som kastade den varseblef icke vittnet, som vid samma tillfälle fattade Löfgren i kragen för att häkta honom, men måste snart afstå från nämnde försök, enär andre upprorsstiftare kommo Löfgren till hjelp. I öfrigt vidhöll vittnet sin förut aflagda berättelse.
105:o Arbetskarlen Peter Johansson: På fråga antingen det var tilltalade Johannes Hellstrand, eller dennes nu jemväl vid Rätten närvarande broder, Anders Magnus Hellstrand, som vittnet sett bland den upproriska folkhopen vid Häradshöfdingen Fricks egendom, förklarade vittnet, att vittnet icke ens nu var i tillfälle att derom lemna besked, men att vittnet trodde att det var Johannes Hellstrand, som vittnet vid förutnämnde tillfälle bemärkt.
304:o Gördelmakaren Sven Lagervall: Vittnet befann sig i närheten af Handlanden Lindmans hus ifrågavarande Onsdags afton, då folkhopen första gången var församlad vid östra tullen, samt hörde Herr Borgmästarens i Konungens och Lagens namn framställde uppmaning till folkhopen att skingras; men förmärkte dervid icke hvarken buller eller oordningar. Sedermera gick vittnet till Talavid, men ej längre åt vester, och sammanträffade med tilltalade Smeden Carl Andersson, hvilkens berättelse om vittnets och Anderssons sammanträffande vittnet till alla delar vitsordade, med tillägg, att Andersson vid nämnde tillfälle icke var svärtad i ansigtet.
305:o Arbetskarlen Johan Lind: Vittnet instämde i tilltalade Österbergs uppgifter, angående vittnets och Österbergs samvaro den 26 September sistl. år, med förnekande likväl af det utaf Österberg uppgifna förhållande, att vittnet och Österberg efter skymningen sagde dag begifvit sig till östra delen af staden samt uppehållit sig vid Lindmans hus.
306:o Målaregesällen Peter Emanuel Lindeskog: Under det våldsbragderna vid Häradshöfdingen Fricks egendom ifrågavarande afton föröfvades, uppehöll sig vittnet en stund i närheten deraf, dels på en åker, dels ock vid en lada, jemte tilltalade Smeden Carl Andersson, hvilken vid nämnde tillfälle hvarken var svart i ansigtet eller klädd i förskinn, samt vittnena Smederne Wahlin och Bleckslagaren Wadner. Tilltalade Almgren, Carl Hansson, Lärlingen Öberg och Gesällen Blomstedt vandrade också för tillfället fram och tillbaka på samma åker, men vittnet förmärkte dem då icke taga någon del i våldsbragderna.
1:o Herr Hofråtts-Rådet och Riddaren S. A. Darin, som nu inställde sig, tillfrågades på Almgrens begäran af hvilken anledning ordningsvakten, efter stenkastningen mot Handlanden Lindmans hus, fasttog Almgren; och genmälde vittnet härtill, under åberopande af den berättelse vittnet förut aflagt, att ordningsvakten handlade sin pligt och lag likmätigt, då den vid nämnde tillfälle sökte återställa ordningen, skingra orostiftarne och gripa de brottsliga, som vid ordningsvaktens ankomst kastade ifrån sig stakarne och sökte fly undan. I sådan afsigt skyndade också Almgren och Fägersten från fridsstörarnes hop, men sprungo i villervallan emot män af ordningsvakten och grepos; hvarjemte vittnet tillade, att då vittnet, som jemte två andra personer af ordningevakten, af hvilka den ene troligen var vice Häradshöfdingen Gagner, dröjde qvar i närheten af Lindmans gård en stund efter det den öfriga ordningsvakten aftågat samt de tillfångatagna blifvit bortförda, ankommo till torget, fanns derstädes utanför Rådhuset församlad en stor skara upproriska, af hvilka flere ville med våld uttaga de arresterade från häktet, och en, som var klädd i grå rock, mössa och förskinn, uppmanade isynnerhet sina kamrater att vara tappra och fullfölja sin afsigt att befria de häktade. Vittnet fattade denne i kragen och fasthöll honom med tillhjelp af vice Häradshöfdingen Gagner; men då vittnet hotade att äfven han skulle i häktet, lösgjordes han af tillkomne medhjelpare, samt fick dervid sin rock sönderrifven. Emedlertid syntes vittnet försöket att häkta bemälte person hafva inverkat afskräckande på massan, emedan densamma straxt derefter drog sig tillbaka. På gifven anledning af tilltalade Åkerblad upprepade vittnet hvad vittnet förut berättat om sitt samtal med Skjutsaren Jonsson, Johannes Petersson och Åkerblad, samt vidhöll så väl i afseende derpå som i öfrigt sitt vittnesmål.
307:o Snickarelärlingen Sven Johansson: Jemte sina kamrater hos Snickaren Ahlbäck här i staden anställde lärlingarne, tilltalade Hofvenberg samt till vittnen åberopade Carl August Petersson och Anders Andersson, gick vittnet klockan ungefärligen 9 på aftonen, den 26 September sistlidet år, först till Stora torget och Jernbron, der Hofvenberg skiljdes från sällskapet, och vidare utom Talavid, samt lyssnade till det oljud och buller, som förspordes från Häradshöfdingen Fricks egendom; hvarefter vittnet i östra delen af staden betraktade fönsterinslagningen i Handlanden Lindmans gård; men ehuru vittnet vid sistnämnde tillfälle stod så nära derintill, som vid Klockgjutaren Norlings gård, igenkände vittnet likväl icke någon af våldsverkarne, eller dem som voro i samma flock, och Hofvenberg varsnade vittnet icke förr än uppträdet till följd af ordningsvaktens mellankomst redan var slutadt, då Hofvenberg jemte en mängd andra personer skyndade fram; hvarjemte vittnet intygade såsom visst, att Hofvenberg icke var svärtad i ansigtet ifrågakomne afton.
308:o Snickerelärlingen Carl August Petersson: Vittnet stod i tvärgränden vid Skolan, då en med störar försedd folkskara tågade förbi till Handlanden Lindmans gård, samt betraktade från gränden vid Skomakaren Fägerholms hus det uppträde, som derefter egde rum utanför Lindmans. I öfrigt lika med Lärlingen Sven Johansson.
309:o Snickarelärlingen Anders Andersson: Hufvudsakligen öfverensstämmande med Sven Johanssons här ofvan antecknade vittnesmål.
310:o Enkan Kristina Brandt: Onsdagsaftonen den 26 September kom tilltalade Skomakaregesällen Anders Johan Svensson till vittnet på aftonen, med begäran att få tillbringa natten i vittnets bostad. Efter erhållet bifall till nämnde anhållan, och sedan Carin Bremer och vittnets minderåriga dotter, hvilka vid nämnde tillfälle befunno sig hos vittnet, aflägsnat sig, gick äfven Anders Johan Svensson ut; men Svensson, hvilken vittnets minderårige son på begäran fått åtfölja, kom snart åter, samt hade äfven då gossen i sällskap. När sedermera den sista från Häradshöfdingen Fricks egendom återtågande folkhop gått förbi vittnets bostad, var Svensson och bemälte gosse ånyo ute en kort stund, men i öfrigt höll Svensson sig oafbrutet hemma hela aftonen, samt hade emedlertid icke några yttranden af upprorisk beskaffenhet, och var icke heller, så vidt vittnet kunde erinra sig, svärtad i ansigtet.
311:o Smedgesällen Carl Johan Blomgren: Vittnet, som klockan ½ 10 eft. m., Onsdagen den 26 September sistl. år, ensam gick hemifrån och åt vester, befann sig på en åker i närheten af Häradshöfdingen Fricks lusthus, i sällskap med Smeden Wahlins lärlingar och Vagnmakaregesällen Selinder, när detta af den upproriska folkhopen sköflades och stenkastningen som häftigast pågick. Vittnet tvekade till en början att närma sig i anseende till stenkastningen, men då en af vittnet okänd person försäkrade, att våldsverkarne ej kastade på stadsboer, gick vittnet längre fram, och hörde tilltalade Lärlingen Öberg, som kom ut från lusthuset, yttra, att ”det var svinaktigt att man ej fick ner sjelfva spetsen å taket”, hvarmed Öberg menade en derå befintlig prydnad. Derjemte varseblef vittnet vid samma tillfälle i upprorshopen tilltalade Andersson samt en Arbetskarl, som är anställd hos Garfvaren Malmberg, och ännu icke är i målet anklagad. Den sistnämnde hade en stör i handen. Från lusthuset tågade massan i marschtakt till bränneriet, hvartill vittnet och Selinder jemväl närmade sig; men då någon af de upproriska tillropade vittnet att gå dit, under hotelse att eljest skjuta vittnet, skyndade vittnet derifrån och återvände till staden. Sednare på aftonen gick vittnet till Handlanden Lindmans hus och träffades derstädes i hufvudet af en sten, på sätt vittnet Ekvall berättat, men kunde i öfrigt icke meddela någon upplysning i afseende på de vid Lindmans gård förefallna oordningar.
312:o Trädsnidaren Syver Odd: Vittnet var ifrågavarande Onsdags afton i sällskap med Öfverskäraren Lars Magnus Petersson och Bokhållaren Nilsson, vid det tillfälle bemälte Petersson i sin den 16 November sistl. år aflagda berättelse uppgifvit, men hörde icke Petersson dervid fälla några yttranden af upprorisk egenskap.
313:o Bokhållaren Carl Johan Nilsson: Lika med förut hörda vittnet Syver Odd, samt kunde i öfrigt icke meddela någon upplysning i saken.
314:o Fiskaren Carl Simmergren: Onsdagsmorgonen den 26 September sistl. år märkte vittnet vid sin ankomst till staden en mängd arbetare församlade utanför Handlanden Lindmans gård, dit de ville intränga, och hvarest högljudt språkades om spannmålshandel, samt föga uppmärksamhet lemnades åt vice Häradshöfdingen Rudlings i bevekande och allvarliga ordalag framställda uppmaningar till hopen att skingras. Bland en orolig folkhop, som vittnet sednare på dagen såg i vestra delen af staden, hörde vittnet Fabrikör Sahlström uppmana tilltalade Carlsson att gå hem, dock iakttog vittnet icke om Carlsson hörsammade uppmaningen. Eftermiddagen samma dag, klockan 8, besökte vittnet ånyo staden, samt något sednare Talavid, och träffade der en vid namn Blomstrand, i sällskap med hvilken, samt Herr Hofrätts-Sekreteraren och Riddaren Stridbeck, vittnet återvände till staden. Under vägen dit möttes några personer, hvilkas tal och hållning syntes vittnet misstänkta, hvarföre vittnet om dem fällde det af bemälte Hofrätts-Sekreterare omvittnade yttrande, att ”de voro folk af rätta sorten”; dock kände vittnet icke någon af dem.
315:o Arbetskarlen Peter Käll: Bland en ifrågavarande Onsdags förmiddag utanför Handlanden Borgs salubod församlad skara af arbetare igenkände vittnet tilltalade Carlsson, som Herr Landssekreteraren och Riddaren Brorström uppmanade att förhålla sig stilla och beskedligt. Härtill svarade Carlsson, att arbetarne skulle vara beskedliga, men att de också ville hafva sin rätt, samt att deras önskan i sådant afseende vore, att den spannmål landtboerne körde till staden skulle torgföras och icke på förhand uppköpas af handlande. En stund derefter varseblef vittnet huruledes en för vittnet obekant officer af kort vext vid Jernbron omringades af en folkhop. I denna folkhop befunno sig, jemte andra, som vittnet lemnade utan vidare uppmärksamhet, nu mera aflidne Daniel Andersson och tilltalade Sjö. Vid båda de tillfällen, hvarom vittnet nu berättat, talades mycket och högljudt om förköp och spannmålshandel, såsom föremål för arbetarnes missnöje. Vittnet besökte visserligen Bäckalyckan, och stod der en stund ifrågavarande afton, men då voro våldsbragderna redan slutade vid Häradshöfdingen Fricks egendom och fridsstörarne derifrån bortgångna.
316:o Skräddaren Lars Ödqvist: Vittnet besöktes ifrågavarande Onsdagsafton af förut afhörda vittnet Klädmäklaren Larsson och till vittne åberopade Målaren Petersson, hvilka uppehöllo sig inne hos vittnet, då en mängd menniskor, som voro försedda med störar, kommo tågande förbi vittnets bostad från Häradshöfdingen Fricks egendom; men vittnet kände icke någon deribland.
317:o Målaren Per Johan Petersson: Lika med förut afhörda vittnet Klädmäklaren Larsson i afseende på vittnets och hans besök vid Talavid och hos Skräddaren Ödqvist; dervid vittnet, som jemväl träffade Sadelmakaren Carlsson vid Talavid, gjort enahanda iakttagelser, som Larsson, och hade i öfrigt ingenting i saken upplysande att meddela.
Berättelsen upplästes för och vidhöllos af vittnena.
Sedan protokollet för den 8:de nästlidne Januari blifvit uppläst och utan anmärkning lemnadt, ingaf tilltalade Malmgren en skrift, hvari han på anförde skäl begärde att tills vidare under ransakningens fortgång få vistas på fri fot; och Carl Magnus Gustafsson inlemnade ett skriftligt anförande, innefattande förklaringar och tillägg till hans förut mundtligen afgifna svaromål i anledning af Åklagarens mot honom framställda påståenden; och beslöts att båda dessa skrifter, hvilka nu föredrogos, skulle åtfölja öfriga ransakningshandlingarne i målet.
Då vidare ej förekom till anteckning, fingo parterne afträda medan Rätten öfverlade till följande, i deras närvaro, afkunnade
Beslut.
Rådstufvurätten finner skäl icke hafva förekommit att bifalla tilltalade Malmgrens begäran att varda ur häktet lösgifven, utan kommer han att i Länsfängelset jemte öfrige för detta mål häktade afbida fortsättning af ransakningen, som utsättes att åter förekomma å Tisdagen den 12:te i denna månad kl. 10 f. m., då de häktade skola, i Åklagarens närvaro, ånyo inställas samt de på fri fot varande tilltalade sig, vid förut stadgade påföljder, personligen infinna.
De häktade återfördes till Länsfängelset. År och dag som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.