Vårkänning

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Sista natten i Paindalen
Kolvaktarens visor
av Dan Andersson

Vårkänning
Jöns Lekares kvinnor  →
Ur diktsamlingen Kolvaktarens visor, 1915. Tonsatt av Sven Scholander, 1923.


Vårkänning

Jag vet var spindlarna spänna
i vassen nät över vattnet,
var den skummaste dagningen dallrar
i den blommande ljungens skogar.
Jag har räknat bäckarnas dammar
av korslagda, nerblåsta grenar,
från kärrlandets mörkgula björkar —
jag har sett var de unga uttrarna
gå att jaga i grumliga vågor
under lösa, gungande tuvor
och gula, vaggande land.
Jag har känt det dunklaste dunkla,
som lever och njuter och lider
under gräsens flätade täcke,
som kravlar och krälar och kryper
och fångar och dödar och äter
och avlar och dör för att leva
pånyttfödd i kommande tider...
Jag vet alla vägar för vattnet
där de nyfödda bäckarna mumla,
under mossornas multnande skogar,
under böljande lövverk, som myllra
av kvickbent och svartbunt och maskvitt,
som väntar på växande vingar
till soldans i berglandets vår.

               *

Det visslar en bondtrygg stare,
det skymtar en räv över mon,
det hoppar en jagad hare —
jag trampar en mask med skon.
Jag blev väckt av liv som larmar —
jag har vaknat i vårens armar,
och fast hungrig jag strängat min lyra
bland alnarnas droppande blom,
är jag rusig av vårens yra,
där jag står i min fattigdom...