Vårskymning

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Herr Snakendal
Vårskymning
av Erik Axel Karlfeldt
Intet är som väntanstider  →
Ur diktsamlingen Fridolins visor och andra dikter utgiven 1898.


Den ena kom från slottet, hon smög i trädgårdsvrår
mellan örter och snår,
som ångade och drömde i skymningsljuvlig vår.

Där fiskar nyponhulling, där biter hagtornstand
på de vildvuxna land,
och skälmska grenar nappa i flätans röda band.

Nu står hon utom häcken, och blodet bankar hett.
Ack, måntro någon sett?
Kanhända guvernanten? Det vore alltför lett.

Och rädd och lycklig går hon emot den sjunkna sol,
medan ängens viol
helt ödmjukt kysser fållen av yngsta frökens kjol.

Den andre kom ur skogen, på blåbärshagens stig,
han kom smidig och vig.
Hej, över gärdesgården hur lätt han svängde sig!

Han satt sin djäknemössa på sned som en barett,
och till knapphålsbukett
en körsbärskvist han brutit med blom som daggen vätt.

Men runt omkring ur lövet han tyckte att han fick
mången spejande blick,
han tyckte trasten sporde så misstänkt vart han gick.

Så vandra de, och blekna begynner aftonskyn,
men de glöda om hyn,
och sälla, dunkla riken stå upp för deras syn.

De mötades på kullen, de mötades vid ån
i det glimmande slån.
De kyssades så blygt, att de skämmades för mån'.