Vårstycke (Sånger till Hulda)
| ← Drufvorna eller Södern och Norden |
|
Dedikation → |
Vårstycke.
(Chor af blommor.)
En saga vi hörde om dig i går,
Berättas i blommornas rike:
Att ren du var såsom daggens tår,
I mildhet och fägring vår like.
Och som vi det hörde, så samlades vi,
Till drottning vi valde dig genast.
Vi känna ej någon det värd att bli,
Blott du är det värdig allenast.
Vårt land är ej härligt, men älskligt ändå,
Ljusalfver kring blommorna svinga,
Och Elfver i stråldrägt kring kullarne gå,
Och harpor i löfträden klinga.
Din thronsal af löfverk skall flätas så rik,
Din vakt bli af nyvuxna lindar;
Och vagnen, en urhålkad guldstjerna lik,
Skall dragas af susande vindar.
Och hvart du vill blicka och hvart du vill gå,
Du svalkande grottor skall finna,
Der trädstammar tätt såsom pelare stå,
Och bäckar på perlbrädden rinna.
Och hell dig, vår drottning, dock låt icke så
Hvar brinnande blick mot oss ila;
Ditt öga är mildt, men det mördar ändå:
I himlen just blixtarne hvila.
Men hell dig så länge, som verlden är full
Af blommor och jublande röster,
Så länge som solen, med rosor af gul!,
Går upp hvarje morgon i öster.