Från Wikisource, det fria biblioteket.
Du mins, i den lilla kammarn
Hur gladt vi rustade om,
Hur alt vi tumlande välte,
Om än man tystande kom.
Så lekte vi kung och drottning.
Du satt i ett kullstjälpt bord
Och jag på en pall och körde,
Och ej vi sade ett ord.
Kungen hade att styra
Sitt starka, kråmande spann.
På mjuka sidenkuddar
Satt drottningen, pärlegrann.
Så sutto vi allvarsamma
Och rörde icke en led,
Fast folket viftade åt oss,
Och blommor rägnade ned.
Ej trognare massor hurrat
För stoltare härskarpar.
Vi åkte i timmar, och jublet
Utan all ända var.
Du mins, det var bästa leken,
Hvad än vi oss togo till.
Och mor och far voro nöjda,
Ty alt var tyst och still.
