Vintergrönt/Upprop
|
Sången om Eyvind → |
Upprop!
Vaknen I, som känt att Sverige
Har till oss ett maningsord
Och nu äskar att vi värje
Mot all smitta fädrens jord!
I, som märkt i svenska sinnen
Stundom tryta underbart
Vördnad för de stora minnen,
Blick för svenska lynnets art,
I, som den förlusten saknen,
I, som Sverige älsken — vaknen!
Har till oss ett maningsord
Och nu äskar att vi värje
Mot all smitta fädrens jord!
I, som märkt i svenska sinnen
Stundom tryta underbart
Vördnad för de stora minnen,
Blick för svenska lynnets art,
I, som den förlusten saknen,
I, som Sverige älsken — vaknen!
Striden, I, som känt, att striden
Gäller mer än ord och prål
Och som rödjen väg för friden
Med en manlig handlings stål!
Än i undergångens timma
Kan oss seger bli beskärd,
Edens morgonstrålar glimma
På ett korsprydt hjältesvärd!
Tvekans tid är nu förliden.
I, som älsken friden — striden!
Verken, I, som icke bara
Ären spån på dagens fors,
Men som tron det skamligt vara
Lägga armarne i kors!
Frygisk mössa bär barbaren,
Hvilken nalkas segerviss:
Ädla sinnen, redo varen
Med ett annat Salamis!
Edra matta bröder stärken,
Medan dagen varar — verken!
Ären spån på dagens fors,
Men som tron det skamligt vara
Lägga armarne i kors!
Frygisk mössa bär barbaren,
Hvilken nalkas segerviss:
Ädla sinnen, redo varen
Med ett annat Salamis!
Edra matta bröder stärken,
Medan dagen varar — verken!
Blöden! Själen djupt kan blöda
Fast ej yttre sår er nått,
Hånet följa skall er möda,
Så är Nazareners lott.
Men när själens kraft förrinner,
Ny hon får vid korsets stam,
Öfver hvarje motstånd vinner
Lejonmod i håg af lam,
Ljuft är lifvet, ljuf är döden
I det godas leder — blöden!
Le’n, ty striden har sitt nöje
Och sin tjusning stormen har,
Emot smädelsen är löje,
Soligt löje, godt försvar.
Ej en ständigt rynkad panna
Främjar bäst en ädel sak:
Skämtet bjöds som gäst att stanna
Ofta under Luthers tak,
Ingen dygd är tungsintheten —
Le’n i fröjden och förtreten!
Och sin tjusning stormen har,
Emot smädelsen är löje,
Soligt löje, godt försvar.
Ej en ständigt rynkad panna
Främjar bäst en ädel sak:
Skämtet bjöds som gäst att stanna
Ofta under Luthers tak,
Ingen dygd är tungsintheten —
Le’n i fröjden och förtreten!
Glädens att få ljuset tjena,
Tjena detta kära land,
Tjena allt det ädla, rena,
Som nu skymfas efterhand!
Folkets sång ur djupa dalar,
Geijers dikt och Spegels psalm,
Herrens ord, som starkast talar,
Ge oss mod i dagens qvalm.
Svenska hjärtan, aldrig rädens!
Herren Gud är med oss — glädens!