Visa 1 (Sehlstedt 1871)
| ← Magistern |
|
Höst- och qvällsbetraktelser → |
Visa.
Hur verlden vexlar och består,
Det lönar knappast att begrunda.
Vår verld precis går som den går
Och ej ett stoftgrand annorlunda.
Man föds och kanske stannar qvar
Och döps till menniska af presten,
Och ingen nöd man sedan har,
Om man allt annat har för resten.
Om det är önskligt eller ej
Ifrån en högre börd att stamma,
Jag svarar både ja och nej,
Ty det kan göra just detsamma.
Om lyckan anförtro mig vill
En furstlig spira eller lästen,
Det gör så ytterst lite till,
Om man allt annat har för resten.
En gåta är och blir det oss.
Hur ödet med oss styr och ställer.
Jag låter folk och kungar slåss,
Blott det vårt svenska skinn ej gäller.
Fritt påfven sjelf utdela kan
Välsignelsen med stora gesten,
Jag är välsignad mer än han,
Blott jag allt annat har för resten.
Det är ej allom gifvet att
Hos lyckan komma opp i smöret.
Bäst är att ta sitt öde gladt
Och hålla tummen på humöret.
Går dig emot på jordens ring
Och fattigdom blir hvardagsgästen,
Tro mig, att det gör ingenting,
Om man allt annat har för resten.
Att grubbla och ta lifvet tungt,
Det må den lärde, bäst han gitter.
Mig bryr ej jordens medelpunkt,
Ty han kan sitta der han sitter.
Om jag kan andas friska tag
Och få ibland en knapp i vesten,
Då är mig verlden just i lag,
Om jag allt annat har för resten.
Så vexlar lifvet af och an,
Tills man blir grå till kropp och sinne.
Och är man tjensteman, välan!
Och man har år och tjenstår inne,
Man afsked tar från Revision,
Från Posten, Lifgardet och hästen,
Likgodt, man lefver på pension,
Om man allt annat har för resten.
