Ynglingasagan (Carl Säve)/2
| ← Här säges om landa-skipan. |
|
Om Odens bröder. → |
2 Kap.
Om Asia-män.
Landet östanföre Tana-qvisl var kalladt Asa-land eller Asa-hem; men hufvudborgen, som var i landet, kallade de Asgård. I borgen var en höfdinge, som Oden[1] var kallad; der var en stor blot-stad. Det var der sed, att 12 blot-godar[2] voro de ypperste, och skulle de råda för blot och domar män emellan; de äro Diar[3] eller Drottnar[4] kallade, och dem skulle allt folk visa tjenst och vördnad. Oden var en stor härman och mycket vidfaren, och tillegnade sig många riken; han var så segersäll, att han fick seger i hvarje drabbning. Och så uppkom, att hans män trodde det, att han egde osvikelig seger i hvarje strid. Det var hans sed, när han sände sine män till örlig eller annan sändefärd, att han dessförinnan lade händerna på deras hufvud och gaf dem bianak[5] (signelse), och de trodde, att det då monde gå dem väl. Så var ock med hans män, att om de vordo i nöd stadde, å sjö eller land, så åkallade de hans namn, och tyckte de sig för jämnan deraf få lisa; de tyckte sig ega all trygd[6], der han var. Han for ofta så långt bort, att han dvaldes på färden många halfår.
- ↑ Isl. Óðinn, A.-Sax. Woden, betyder trol. den genom verldsalltet gående, i striden frambrytande, af Isl. vaða, ipf. óð, vada, gå.
- ↑ Isl. goði, (läs: gåði), offerprest, tempelföreståndare, af goð, n., gud, afgud; det dertill svarande fem. år gyðia, (se 4 kap.) gydja, prestinna, äfven gudinna.
- ↑ Isl. Díar, pl., betyder troligtvis ursprungligen: gudar, jf. Lat. deus, divus, dies, dives.
- ↑ Isl. Dróttnar, i sing. Isl. dróttinn, def. dróttininn, bör således på Sv. heta drotten, pl. drottnar (det liknar alldeles ordet: botten), icke drott; ty Isl. drótt, f., betyder lifvakt.
- ↑ bianak är ett onordiskt ord, som tyckes vara ett lån från Irskan, der beannachd betyder välsignelse (se Holmboe: Norsk og Keltisk, Christiania 1854), jf. Lat. benedictio.
- ↑ trygd, f., trygghet.