Zebastian Grave (Svenska industriens män)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
[ 66 ]

ZEBASTIAN GRAVE.

I Carl den niondes tid inflyttade till Vermland en nederländare, Kristofer Grave, hvilken dog såsom »bergmästare» vid Hornkulls silfvergrufvor. Hans ättlingar fortforo sedan länge att vara bosatta i Vermlands bergslager, mestadels såsom bergsbruksidkare, ehuru ingen, så vidt man känner, der samlade någon förmögenhet.

Den märkvärdigaste af slägten, och som framför andra gjort den minnesvärd, var Zebastian Grave.

Han föddes juldagen 1684 i Filipstad, der fadren Bryngel Zebastiansson Grave satt sig ned som handlande. Sonen visade tidigt stora mekaniska anlag, så att han under sin vistelse vid Carlstads gymnasium och äfven i Upsala, der han blef student 1703, förfärdigade små väggur och sålde för att skaffa sig inkomst till studiernas idkande.

Hans mekaniska skicklighet medförde dock en annan och större fördel, den att göra honom bemärkt af Polhem, som skänkte honom kostnadsfri undervisning och dymedelst förberedde honom för hans framtida värf.

Efter slutade akademiska studier antogs Grave 1712 till auskultant i bergskollegium, som medgaf honom frihet att vistas i sin födelsebygd och vid der varande bergverk öfva sig i det praktiska af bergsvetenskapen. Här uppehöll han sig i flere år, sysselsatt med att söka efter malmfyndigheter, och lär äfven varit disponent för ett bolag, som upptog Forskebäcks koppargrufvor. Under tiden mognade hos honom beslutet att anlägga ett bruk för egen räkning. För detta ändamål inkom han till bergskollegium med en ansökan att få inrymma en trakt i Hellefors finnmark, hvilken begäran dock blef afslagen. Deremot erhöll han 1721 privilegium på en bruksanläggning i Säfsnäs finnmark i Dalarne. Med ett kapital, som försträcktes honom af grosshandlaren i Göteborg Hans Olofsson Ström, grep Grave verket an och uppbygde på den jemförelsevis korta tiden af femton år tre bruk och två masugnar, nämligen Gravendals bruk med Strömsdals masugn, samt Fredriksbergs och Annefors bruk med Ulriksbergs smälthytta, alla belägna i Säfsnäs socken i Dalarne. Då dessa verk 1736 delades, behöll Ström de två förstnämda och Grave de tre senare.

Föga fattades emellertid, att det med så stort patriotiskt nit fullföljda företaget gått om intet. Stora Kopparbergs bergslag, som hade ett gammalt medgifvande att begagna de södra finnskogarna för sina verk, anstälde mot Grave en process, i hvilken mer än femtio finnhemmansbönder deltogo. Oaktadt sitt privilegium, förlorade Grave vid den ena rätten efter den andra och det var med yttersta möda han kunde förebygga, att icke de till nedrifning dömda bruksbygnaderna borttogos, innan Kongl. Maj:ts dom i målet fallit. Denna blef i hufvudsak till Graves fördel, så att han kunde vara någorlunda trygg, ehuru nya processer tid efter annan, uppstodo. Emellertid hade den långvariga och dyra rättegången, i förening med missgynnande [ 67 ]konjunkturer medtagit både Graves och hans bolagsmans tillgångar. Den förre erhöll dock ett tillfälligt understöd af handelshuset Grill i Stockholm och fortsatte, skuldsatt, sin gagnande verksamhet.

Då Grave några år derefter nedlades på sotsängen, fick han ett besök af Clas Grill, som lofvade, att enkan och barnen skulle få behålla egendomarna, om Grave kunde uppge någon pålitlig person, som ville åtaga sig brukens skötande och efter hand afbetala skulderna. Polhem, Graves gamla lärare, föreslog härtill sin brorson Lars Polhammar, som beredvilligt åtog sig det svåra uppdraget och skötte det så väl, att samtliga bruksegendomarna sexton år efter anläggarens död — Grave dog nämligen d. 14 mars 1748 — kunde, fria från skuld och besvärliga rättegångar, öfverlemnas till fru Grave och hennes barn.

Ett engelskt ordspråk säger, att den är en mensklighetens välgörare, som får två grässtånd att växa, der förut fans blott ett. Huru mycket mer må ej den kallas en mensklighetens välgörare, hvilken, såsom Grave, omskapar ödemarker till odlade bygder och öppnar näringskällor, der tusentals menniskor finna utkomst och idoghetens lön!

Under ett gammalt porträtt af Grave har en af hans döttrar skrifvit följande vers:

«Jag gläds att vörda få en Faders värda minne,
Som tjent i redligt nit sin Gud och Fosterland.
Han född af Gallisk stam dock egde Göthiskt sinne,
Fem bruk bland vildsint folk han anlagt med sin hand,
I Slögder var han snäll och kände Malmars värde,
Han delt åt många bröd och mogna råd beskärde.
Ulrica Grave.«

Wikipedia-logo-sv.png
Wikipedia har en artikel om:
Sebastian Grave