Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/19: Skillnad mellan sidversioner

Bläddra interaktivt i historiken

Nästa ändring →

@@ Sidans status / Sidans status @@
-Ej korrekturläst
+Korrekturläst
@@ Sidhuvud (inkluderas ej): / Sidhuvud (inkluderas ej): @@
@@ Rad 1: / Rad 1: @@
+{{huvud||{{sc|literaturhistorisk och språklig inledning.}}|XVII}}
+----
@@ Sidinnehåll (som ska inkluderas): / Sidinnehåll (som ska inkluderas): @@
@@ Rad 1: / Rad 1: @@
+antingen efter andra till samma afljudsklass hörande verb, ss. ''frysa''
-MTERATCRHI3T0RISK OCH SPRÅKLIG INLEDNING.
+''krypa'', ''drypa'', eller efter de en gång befintliga omljudda
+presensformerna ''nys'', ''nyper'', ty man får ej statuera ljudutvecklingen ''iu''
+> ''y'', då fsv. ''niu-'' regelbundet motsvaras af nysv. ''nju-''
+såsom i ''njuta'', ''njure'', ''njugg''. Undantag härifrån äro endast
+skenbara: om ''nystan'' se Sv. Landsm. I, 13, s. 48 och 6, not. 3; ''nys''
+(»få nys om»), isl. ''njósn'' är ''i-''stam och hade sålunda i vissa
+kasus stamformen <nowiki>*</nowiki>''nýsn-'', som gifvit nysv. ''nys'' därigenom, att
+<nowiki>*</nowiki>''nysen'' uppfattats som bestämd form (jfr uppkomsten af nysv. ''drott'',
+''jätte''); ''nypon'' jämte ''njupon'' torde ursprungligen vara en
+sydskandinavisk form, eller kanske är ''y'' här att förklara på samma sätt
+som i ''nystan'' och isl. ''nýra''.
+Hos Col. saknas ''u'' uti ''ti'' (uti, s. 7 och fl.), ''tåf'' l. ''tå'' (s. 10, 14
-XVII
+och fl.), hvilka båda former i de nuvarande dialekterna äro
+vanliga (se Fryksd. Ljudl. § 96); dessutom i ''oknug'' (okunnig, s.
-antingen efter andra till samma afljudsklass hörande verb, ss. frysa
-krypa, drypa, eller efter de en. gäng befintliga omljudda presens-
-formerna nys, nyper, ty man får ej statuera ljudutvecklingen iu
-> y, dä fsv. niu- regelbundet motsvaras af nysv. nju- så-
-som i njuta, njure, njugg. Undantag härifrän äro endast sken-
-bara: om nystan se Sv. Landsm. I, 13, s. 48 och 6,'not. 3; nys
-(»fa nys om»), isl. njösn är i- stam och hade sålunda i vissa ka-
-sus stamformen *n/sn-, som gifvit nysv. nys därigenom, att *ny-
-sen uppfattats som bestämd form (jfr uppkomsten af nysv. drott,
-jätte); nypon jämte njupon torde ursprungligen vara en sydskan-
-dinavisk form, eller kanske är y här att förklara pä samma sätt
-som i nystan och isl. ny ra.
-Hos Col. saknas u uti ti (uti, s. 7 och fl.), tåf 1. tå (s. 10, 14
-och fl.), hvilka båda former i de nuvarande dialekterna äro van-
-liga (se Fryksd. Ljudl. § 96); dessutom i okttug (okunnig, s.
 , 29).
-V	betecknar i förbindelsen hw troligen inedljudande u (se ofvan
+'''V''' betecknar i förbindelsen ''hw'' troligen medljudande ''u'' (se ofvan
-under H). Bortfallet är v i några ord, som ofta förekomma obe-
+under '''H'''). Bortfallet är ''v'' i några ord, som ofta förekomma
-tonade, nämligen blij (s. 3 och fl.), å, tå (s. 4, 14), haa (s. 49
+obetonade, nämligen ''blij'' (s. 3 och fl.), ''å'', ''tå'' (s. 4, 14), ''haa’'' (s. 49
-och fl.), ge (s. 7 och fl.), hvilka bäda sistnämda former enligt
+och fl.), ''ge'' (s. 7 och fl.), hvilka båda sistnämda former enligt
-Vallenius voro allmänt gängse; dessutom i siäls-wållig (s. 55).
+Vallenius voro allmänt gängse; dessutom i ''siäls-wållig'' (s. 55).
-Y	uppträder afvikande frän bruket i nysvenskan uti: lysternas (lu-
-sternas, s. 61; ordet är ursprungligen w-stain säsoin det got.
-lustus och hade sålunda /-omljud i vissa kasus, från hvilka ut-
-går formen lyst i danskan och stundom i svenskan) och stytta
-(stötta, s. 68). Jämte klippa (Aurivillius s. 54) förekommer klyp-
-pa (Arvidi s. 85), i hvilken (dialektiska) form y beror pä /'ets
-ställning emellan två labialiserande konsonanter (jfr mitt Färö-
-mäl § 95). Infinitiven klyppa har sedan i yngre tid föran-
-ledt verbets böjning efter 5:te afljudsklassen, såsom dä man hos
-C. J. L. Almqvist finner pret. k lopp (samme man böjer ock?å
-trycka—t rock och rycka—rock).
-Å i stället för a hittas uti å 1. åv (af, s. 4, 10) samt uti å (s. 7), i
-fall denna form verkligen är, såsom allmänt plägar antagas, sam-
-ma ord som att och icke i stället = och (jfr J. Storm: Engli-
-sche Philologie, s. 218), med hvilket ord åtminstone språkkän-
-slan numera identifierar densamma, såsom framgår bland annat
-af obildade personers stafning: försöka och göra» för att göra>
-o. d. Om pret. språng, sång, stång se nedan.
+'''Y''' uppträder afvikande från bruket i nysvenskan uti: ''lysternas''
-II
+(lusternas, s. 61; ordet är ursprungligen ''u''-stam såsom det got.
+''lustus'' och hade sålunda ''i''-omljud i vissa kasus, från hvilka
+utgår formen ''lyst'' i danskan och stundom i svenskan) och ''stytta''
+(stötta, s. 68). Jämte ''klippa'' (Aurivillius s. 54) förekommer
+''klyppa'' (Arvidi s. 85), i hvilken (dialektiska) form ''y'' beror på ''i''’ets
+ställning emellan två labialiserande konsonanter (jfr mitt
+Färömål § 95). Infinitiven ''klyppa'' har sedan i yngre tid
+föranledt verbets böjning efter 5:te afljudsklassen, såsom då man hos
+C. J. L. Almqvist finner pret. ''klöpp'' (samme man böjer också
+''trycka—tröck'' och ''rycka—röck'').
+'''Å''' i stället för ''a'' hittas uti ''å'' l. ''åv'' (af, s. 4, 10) samt uti ''å'' (s. 7), i
-Digitized by ^.ooQle
+fall denna form verkligen är, såsom allmänt plägar antagas,
+samma ord som ''att'' och icke i stället = ''och'' (jfr ''J. Storm:''
+Englische Philologie, s. 218), med hvilket ord åtminstone
+språkkänslan numera identifierar densamma, såsom framgår bland annat
+af obildade personers stafning: »försöka och göra» för »att göra»
+o. d. Om pret. ''språng, sång, stång'' se nedan.
@@ Sidfot (inkluderas ej): / Sidfot (inkluderas ej): @@
@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-<references/>
+<references/></div>{{ph|II}}