| Lifwets bröd. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 6. | 253 |
De hade frågat efter werk; Jesus swarar med samma ord. De hade frågat om stora Guds werk, som de skulle kunna werka för att winna Guds wälbehag. Jesus wisar i sitt swar på ett werk, som Gud framför allt måste werka, och hwarigenom allena de kunna ernå Guds wälbehag. Detta werk är tron. Först när Gud fått Werka tron i menniskan, då är hon i stånd att Werka Guds werk eller göra Gud behagliga gerningar.
30 Då sade de till honom: Hwad tecken gör då du, att wi må se det och tro dig? Hwad werkar du? Matt. 12: 38. 16: 1. 2 Kor. 1: 22.
31 Wåra fäder åto mannat i öknen, såsom det är skrifwet: ”Han gaf dem bröd från himmelen till att äta”. 2 Mos. 16: 4. 2 Kor. 10: 3.
Jesus hade gjort ett stort brödtecken för deras ögon. Detta war dem icke nog. Det syntes dem icke motswara de anspråk, Jesus gjorde derpå, att de skulle tro på honom såsom den af Gud sände. De wille se mer; de wille se ett himmelskt tecken, ett sådant som Moses gjorde med mannat i öknen. Jesus hade spisat dem en gång med ett jordiskt bröd. Hwad wore detta, mente de, emot det himmelsmanna, hwarmed Moses spisade folket under deras fyratioåriga wandring i öknen. De wille säga: hwad gör du för något dylikt, hwad werkar du? Ett dylikt tecken wille de se såsom ett oswikligt insegel på hans gudomliga sändning. Först då wille de tro, att Fadren beseglat honom (v. 27) såsom den der kunde hafwa lika stora anspråk som Moses på deras hörsamhet och tro. — En sådan gensägelse måste Jesus lida af deras egenrättfärdighet. Och likwäl nedlåter han sig att swara dem med stort saktmod, men dock med stort eftertryck.
32 Då sade Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Icke har Moses gifwit eder brödet från himmelen, men min Fader gifwer eder det sanna brödet från himmelen.
De hade åberopat sig på Skriften: såsom det är skrifwet. Jesus säger till swar sitt sannerligen, sannerligen. Af hans mun måste den rätta skriftutläggningen hemtas, ty han är ju den, om hwilken skriften wittnar. Mannaspråken (Ps. 78: 24 m. fl.) äro såsom Guds ord sanna och wissa; men Judarnes mannatankar härrörde icke från skriften, utan från deras egen anda. Mannat war wisserligen ett himlabröd, såsom sändt från himmelen. Men det war dock icke det rätta himmelska brödet; ty det utgjorde dock i sjelfwa werket blott en jordisk spis, fastän det äfwen hade andelig betydelse. Emellertid har Moses icke gifwit dem eller deras fäder det rätta, werkliga eller sanna och oförgängliga brödet af himmelen. Men detta gifwer Fadren, och det just nu, då Jesus är hos dem; så att der hos hwar och en, som smakar det, ej behöfwes widare tecken till bewis, hwem Jesus är.
33 Ty det är Guds bröd, som nedkommer från himmelen och gifwer werlden lif.
Närmare efter grt. Ty Guds bröd är den (eller det) som nedkommer af himmelen m. m. Mannat kallas i skriften änglabröd (Ps. 78: 25), emedan det bereddes genom änglarnes tjenst. Men det sannfärdiga mannat är mer äm änglabröd, det är Guds bröd, som nedkommer, egentligen ”nedstiger” från himmelen. Härmed wisar nu Jesus närmare på sig sjelf, såsom det brödet, som nedstigit från himmelen till jorden; det brödet, som icke blott åt ett enskildt folk, för en enda mansålder, utan åt hela werlden för att tid gifwer lif, det lif, som är af samma oförgängliga art som brödet sjelf.
34 Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta bröd.
De bådo mer än de ännu förstodo. Men de bådo i en köttslig föreställning om det himmelska brödet, som de ännu trodde wara något för kroppen närande, alldeles så, som den Samaritiska qwinnan ännu bad i en jordisk föreställning, då hon bad om det lefwande wattnet. Joh. 4: 15.
35 Och Jesus sade till dem: Jag är lifwets bröd. Den som kommer till mig, han skall icke hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. Es. 55: 1. Matt. 11: 28. Joh. 4: 14. 7: 37.
Den som kommer med trosbegär.
36 Men jag har sagt eder, att I hafwen sett mig och tron dock icke.
Grt. Att I hafwen ock sett mig, nemligen sett mig göra tecken (v. 26).
37 Allt hwad min Fader gifwer mig, det kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag sannerligen icke kasta ut
”Detta är taladt på skriftens wis, hwilken, när den sålunda nekar, just på det allra kraftigaste jakar. När Jesus derföre säger: honom skall jag icke kasta ut, är det så att förstå, som om han sade: honom emottager jag med glädje; och afmålas dermed såwäl Kristi williga och hjertliga lydnad emot sin Fader, som hans allra ömmaste kärlek”. L.
38 Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min wilja, utan dens wilja, som har sändt mig. Matt. 26: 39 f. Joh. 4: 34. 5: 30.
Här och annorstädes skiljer Jesus mellan sin och Fadrens wilja, icke så som wore de i strid mot hwarandra, utan twärtom så, att Jesus underkastade sin wilja under Fadrens, så att han aldrig i något handlade efter sin egen wilja. I kraft häraf tager Jesus emot alla med lika kärlek, som komma till honom. Så gör icke den, som följer sin egen wilja och godtycke, utan han mottager en och wisar från sig en annan. Jesus åter älskar alla lika innerligt, som Fadren älskar dem.
39 Och detta är dens wilja, som har sändt mig, att jag icke skall förlora något af allt det han har gifwit mig, utan att
_257.jpg&oldid=347721){kind=link}