| Lagen och löftet. | Till Galaterna. | Kap. 3. | 493 |
öfwerträdelse, Rom. 4: 15. Långt ifrån att lagen skulle göra löftet om intet, blef den just gifwen för att hänwisa till löftet och bewisa, att menniskan blott kan frälsas genom den oförskylda nåden i Kristus Jesus. Säden betyder Kristus, v. 16, på hwilken löftet syftade. Medlaren i det gamla förbundet war Moses, i hwilkens hand lagen blef gifwen genom änglar, Ap. G. 7: 53; Ebr. 2: 2; men nådens löfte blef gifwet omedelbart af Gud sjelf. Det war wisserligen Gud sjelf, som utgaf sin lag på Sinai, men det skedde genom änglar; och basunskallet och denna uppenbarelses förskräckelsen i eld och töcken och mörker och storm förmedlades genom änglar. 2 Mos. 19: 16, 19. 5 Mos. 33: 2. Ebr. 12: 18, 20.
20 Men medlaren är icke ens medlare, men Gud är en.
Den medlaren, nemligen Moses, war icke ens medlare, utan medlare mellan Gud och Israel, och Gud är en; den samme Gud, som gaf lagen, war han, som förut hade gjort löftets testamente; han kunde således icke motsäga sig sjelf eller göra sitt förra werk om intet, då han utgaf lagen. Då således löftet och lagen komma från den ene sanne Guden, så kunna de omöjligen strida emot hwarandra, och lagen kan icke wara emot Guds löfte.
21 Är då lagen mot Guds löften? Bort det! Ty om en lag hade blifwit gifwen, som kunde göra lefwande, så wore rättfärdigheten werkligen af lagen.
Aposteln har nu wisat, att Gud icke genom lagen upphäft löftet till Abraham; och detta bewisar han ytterligare dermed, att lagen icke kan gifwa andeligt lif. Kunde den gifwa lif, så kunde den också gifwa rättfärdighet. Men nej! den dödar, Rom. 7: 10, ja, den dömer till ewig död och kan derföre icke rättfärdiggöra. Gud är icke dödas, utan lefwandes Gud.
22 Men skriften har inneslutit allt under synd, på det att löftet skulle genom tro på Jesus Kristus gifwas åt dem som tro. Rom. 3: 9. 11: 32.
I stället för att gifwa lif och rättfärdighet, gifwer lagen, genom skrift inristad i sten, blott kunskap om synden och om den förbannelse, som med synden sammanhänger. Lagen har just derigenom inneslutit alla menniskor under synd och förklarat, att alla äro syndare och derföre underkastade förbannelse och fördömelse. Härmed har lagen också gjort det klart, att den utlofwade wälsignelsen endast kommer genom Jesus Kristus till dem, som tro på honom.
23 Men förr än tron som, höllos wi under lagens bewakning, inneslutna till den tro, som framdeles skulle uppenbaras.
Tillståndet under lagen är ett slags bewakningstillstånd, likasom trälar, som icke weta af någon friwillig lydnad, inneslutas och bewakas af uppsyningsmän och tuktomästare. Detta träldomstillstånd warade till dess tron kom, nemligen evangelium om tron på Jesus Kristus, till syndernas förlåtelse och ewigt lif. Då blef det slut med träldomen för alla som trodde; och nu blifwer det slut med träldomen för hwarje menniska särskildt, så snart i hennes hjerta genom nåden inkommer lefwande tro på Kristus. Trons wäg är nu fullt uppenbarad genom evangelium, och deruti uppenbarar Gud sig andeligen, äfwen genom särskild uppenbarelse af den Helige Ande, så att menniskan blifwer frälst, så snart hon genom sanningens ord anammar Herren Jesus.
24 Sålunda har lagen blifwit wår tuktomästare till Kristus, på det att wi skulle warda rättfärdiggjorda af tro. Rom. 10: 4.
Lagen har således till ändamål att wara tuktomästare till Kristus, i det den lärer oss känna wåra synder, wisar oss att wi äro wredens barn och under förbannelse, på det wi icke må wänta att blifwa salige genom egna gerningar, utan nödgas fly till nådastolen, som förehålles oss genom evangelium: och dermed har lagen fullbordat sitt tuktomästare-embete. Kristus är lagens ände, Rom. 10: 4, både så, att han är lagens ändamål, och så, att han fullbordat lagen och gjort slut på dess herrawälde.
25 Men sedan tron har kommit, äro wi icke mera under tuktomästaren;
26 ty alla ären I Guds barn genom tron i Kristus Jesus; Joh. 1: 12. Rom. 8: 15. Gal. 4: 5.
I alle, som tron på Kristus, antingen I warit Judar eller hedningar, I ären nu Guds barn genom tron. I ären icke längre i träldomstillståndet under lagen och behöfwen icke lagen såsom tuktomästare, ty I hafwen undfått barnaskapets ande, att I såsom barn kunnen tro på honom, älska honom och lyda honom. Textens ord: I ären Guds barn genom tron i Kristus Jesus syftar tillika på de trognas andeliga gemenskap med Kristus, på hans inneboende i deras hjertan. De, som äro Guds barn i Kristus, äro icke längre trälar under lagens ok eller under tuktomästaren.
27 ty I, så många som hafwen blifwit döpta till Kristus, hafwen iklätt eder Kristus. Rom. 13: 14.
Det gamla förbundets tecken war omskärelsen, det nya förbundets tecken är döpelsens sakrament, men det är icke ett blott tecken, utan en sakramenterlig förening med den treenige Guden. Äfwen omskärelsen war icke blott ett förbundstecken, utan en lefwande begynnelse eller frö till förbundssakramentet, som i det nya testamentet skulle blifwa fullkomligt. Då evangelium först predikades blefwo de, som trodde, genom dopet upptagne i det nya förbundet. Dopet werkar såsom sakrament, hwarigenom Gud upptager den döpte i sitt nådesförbund, tillsäger, tillegnar och bekräftar åt den döpte syndernas förlåtelse, rättfärdighet, barnaskap och salighet, och werkar dermed tron. Allt detta är mitt för Kristi skull, som har förtjenat det åt mig; men tror jag det icke, så är allt, hwad Gud i dopet tillsagt mig, för mig utan gagn. De, som döptes, kläddes i rena hwita kläder, och detta war ett yttre
_497.jpg&oldid=348236){kind=link}