| 134 | Ps. 55, 56. | Psaltaren. |
sig denne wän såsom en förrädare. Och hwilken outsäglig pina måste det hafwa warit för Davids hjerta, att hans egen son gjorde uppror emot honom! Så blef ock Jesu egen lärjunge Judas Hans förrädare, och så har Christi församling här i tiden alltid förrädare inom sitt eget sköte, så länge ogräset wäxer bland hwetet. För wår Frälsares ömma hjerta måste det hafwa warit outsägligen pinsamt att blifwa hatad och förrådd af en ibland sina få lärjungar, som Han kallade det förlorade barnet, Joh. 17: 12, ty Han hade älskat honom såsom ett barn.
16. Döden öfwerfalle dem, och fare sig lefwande uti helwetet; ty all skalkhet är uti deras hop.
Såsom prophet förkunnar David här de ogudaktigas undergång, såsom Mose förkunnade, att Korah, Dathan och Abiram och deras hop skulle blifwa uppslukade af jorden. 4 Mos. 16: 30, 33. Ibland blifwa de ogudaktiga hastigt straffade, och till slut går en dylik straffdom öfwer Guds rikes fiender, som fordom öfwer Korah. Es. 66: 24.
17. Men jag will ropa till Gud; och HERren skall hjelpa mig.
18. Om afton, morgon* och middag will jag klaga och gråta; så skall Han höra min röst. *Ps. 5: 4. Dan. 6: 10.
19. Han förlöser min själ ifrån dem, som wilja till werka med mig, och skaffar henne ro: ty de äro månge emot mig.
20. Gud skall höra det och späka dem, den alltid blifwer. Sela. Ty de wända sig icke, och frukta Gud icke.
21. Ty de lägga sina händer uppå Hans fridsamma; och ohelga Hans förbund.
22. Deras mun är halare än smör, och hafwa dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar swärd.* *Ps. 57: 5. Ps. 59: 8.
23. Kasta din omsorg uppå HERran, Han skall försörja dig;* och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifwa till ewig tid. *Ps. 37: 5. Matth. 6: 25. Luc. 12: 22. 1 Pet. 5: 7.
Midt under böneropen får själen erfara en uppmuntrande bönhörelse, ett swar på sin bön i hjertats djup, med uppmaning att kasta all omsorg på Herran, med ett säkert löfte om Hans wård och beskydd. Se Matth. 6: 25. 1 Pet. 5: 7. Så barmhertig är Herren, att Han först gifwer bönhörelse i hjertat under sjelfwa bönen och derefter bönhörelse genom sådan hjelp och förlossning, som länder till själens sanna wälfärd.
24. Men, Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulan; de blodgiriga och falske* skola icke komma till sin halfwa ålder; men jag hoppas uppå dig. *Ps. 5: 7.
Se v. 16. Den djupa kulan ör fördömelsen.
56. Psalm.
Bön emot förföljare.Ett gyllene klenodium Davids, till att föresjunga, om den stumma dufwan ibland de främmande, då de Philisteer grepo honom i Gath.* *1 Sam. 21: 10. Ps. 34: 1.
En beskrifning om Guds hemlighetsfulla wägar, på hwilka Han förer sina utwalda, kallas här ett gyllene klenodium, eller en förborgad skatt. Den stumma dufwan är en bild af hwar och en menniska, som har börjat wandringen till himmelen, och som således är en främling på jorden; ty den menniskan kan icke förswara sig sjelf mot hela den otrogna werlden, utan måste wara stilla och förbida Herrans hjelp. Se 1 Sam. 21: 12 och följande.
2. Gud, war mig nådelig, ty menniskor wilja nedersänka mig; dagligen strida de och tränga mig.
3. Mina fiender nedersänka mig dagligen: ty många strida emot mig högmodeligen.* *Ps. 3: 2.
Nedersänka mig, d. ä. undertrycka, med åstundan att nedsänka den förföljda i grafwen.
4. När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.
5. Jag will prisa Guds ord; på Gud will jag hoppas och intet frukta mig; hwad skulle något kött* göra mig? *2 Chrön. 32: 8. Ps. 78: 39. Ps. 118: 6. Jer. 17: 5. Ebr. 13: 6.
Kött är allting förgängligt. Guds folk behöfwer aldrig att frukta för någonting, som hörer till den förgängliga werlden; ty de hafwa Guds Ande, och Anden är starkare än allt kött. Allt kött är hö, höet torkar bort, blomstret förwissnar. men wår Guds ord blifwer ewinnerligen. Es. 40: 6–8.
6. Dagligen strida de emot mina ord; alla deras tankar äro att de må göra mig ondt.
7. De hålla tillhopa och wakta, och taga wara uppå mina hälar, huru de min själ gripa måga.
8. Hwad de ondt göra det är allaredo tillgifwet (säga de); Gud störte sådana menniskor neder utan all nåd.
De ogudaktige äro wanligtwis så förblindade, att då de göra ondt emot Guds folk, så tro de sig göra Gud en tjenst dermed, och att intet straff är att wänta. Denna blindhet är i sig
_138.jpg&oldid=344949){kind=link}