| Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 15, 16. | 477 |
eder till hjelp i nöd och ångest ibland fienderna.
Se cap. 12: 6. På prophetens klagen i v. 10 swarar Herren nådeligen och lofwar, att en del af folket skulle räddas från undergång.
12. Menar du, att icke någorstäds något jern är, som kan sönderslå det jern och koppar nordan efter?
Ehuru mäktig den fienden war, som kom nordan efter, så hade Herren dock en ännu mäktigare att sända emot Babylonierna, så snart Hans stund dertill war kommen. Mot Jerusalem sände Han den Babyloniska hären, men sedan sände Han Persiska härar att intaga och förstöra Babylon.
13. Men jag skall tillförene gifwa edert gods och egodelar till sköfwels,* så att I skolen få der intet för, och det för alla edra synders skull, som I uti alla edra gränser bedrifwit hafwen: *Jer. 17: 3.
14. Och skall låta eder komma bort till edra fiender, uti ett land, det I icke kännen: ty elden i min wrede är öfwer eder uppå gången.* *5 Mos. 32: 22.
15. Ack! HERre, du wet det, kom oss ihåg, och låt dig om oss wårda, och hämnas oss uppå wåra förföljare; anamma oss, och fördröj icke din wrede öfwer dem: ty du wet, att wi för din skull försmädde warda.
Efter hotelsen från Herran följer åter bön i prophetens hjerta. Denna bön, som räcker till och med v. 18, omfattar hufwudsakligen propheten sjelf och de trogna i folket.
16. Emedan håller oss ditt ord uppe, då wi det få; och det samma ditt ord är wårt hjertas fröjd och tröst: ty wi äro ju nämnde efter ditt namn, HERre Gud Zebaoth.
Guds ord är de trognas stöd i all nöd, deras fröjd i all sorg, deras tröst i all jemmer. Den, som är förenad med Gud genom tron på sanningens ord, är nämnd efter Hans namn. Bönen om hämnd i v. 15, är samma bön, som är innehållen i de orden: Tillkomme ditt rike. Se ock Uppb. 6: 10.
17. Wi gifwa oss icke i sällskap till de begabbare,* eller fröjda oss med dem; utan blifwa ensamme för din hands fruktans skull: ty du wredgas swårligen öfwer oss. *Ps. 1: 1.
18. Hwi warar då wår wedermöda så länge, och wåra sår äro så ganska onda, att dem ingen hela kan?* Du är oss worden likasom en fälla, den icke mer rinna will. *Jer. 30: 15.
Dessa frågor uttrycka icke, att Jeremia wille liksom gå till rätta med Gud, utan propheten förehåller Herran Hans löften på detta sätt: Gud har lofwat hjelpa de fromma — huru kan det då wara, att Han icke nu will hjelpa dem? Huru kan detta förenas med Hans nåd och sanning? I öknen fick folket dricka watten af klippan; löftet säger, att de trogna skola föras till lefwande wattukällor; huru kunde det då wara, att Gud nu syntes för dem såsom en uttorkad bruun, som lät de fromma försmäkta? Härpå swarar den nådige Guden i de tre följande verserna.
19. Derföre säger HERren alltså: Om du håller dig intill mig, så will jag hålla mig till dig, och du skall blifwa min predikare: och om du lärer de fromma skilja sig ifrån de onda, så skall du wara min lärare; och förr än du skulle falla intill dem, skola de falla till dig:
20. Ty jag hafwer gjort dig till en fast kopparmur* emot detta folket; om de emot dig strida, så skola de dock intet förmå emot dig:† ty jag är när dig, till att hjelpa dig och frälsa dig, säger HERren. *Jer. 1: 18; cap. 6: 27; †cap. 20: 11.
21. Och skall frälsa dig utur de högmodigas hand; och förlossa dig utur de tyranners hand.
Så tröstar Herren sin försagde tjenare och gifwer honom härliga löften om bistånd i det swåra embetet. En kopparmur kan med inga wapen eller belägringsmedel förstöras. Så lofwar Gud att med sin kraft omgifwa propheten och gifwa honom en sådan mannakraft och trosfrimodighet, att ingenting skulle kunna förmå honom att i sitt embete gifwa wika. I prophetembetet stod han nu ensam mot ett helt konungarike, mot en ogudaktig konung och ett ogudaktigt folk men Herren war hans klippa, borg och förlossare. Ps. 18: 3. Har du Herran på din sida, så frukta dig icke, äfwen om du såge hela werlden wara emot dig!
16. Capitel.
Juda fängelse, förlossning.Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
2. Du skall ingen hustru taga dig, eller föda några söner, eller döttrar i detta rum.
Se Luc. 23: 29. 1 Cor. 7: 26.
3. Ty så säger HERren om de söner och döttrar, som i detta rummet födde warda, och om mödrarna, som dem föda; och om deras fäder, som dem föda i detta land:
_481.jpg&oldid=345871){kind=link}