| Daniels bön. | Propheten Daniel. | Cap. 8, 9. | 665 |
slut, på hwilken dessa prophetior syfta. ”Häraf synes, att icke Epiphanes allena warder ment med denna syn, utan ock antichristus.” L.
18. Och då han talade med mig, dignade jag af wanmäktighet neder på mitt ansigte till jorden; men han tog uppå mig, och rätade mig upp, så att jag blef ståndande.
Se cap. 7: 28.
19. Och han sade: Si, jag will wisa dig, huru det gå skall på yttersta wredens tid; ty änden hafwer sin bestämda tid.
20. Wäduren med de tu horn, som du såg, äro de konungar i Meden och Persien;
21. Men getabocken är konungen i Grekland; det stora hornet emellan hans ögon är den förste konungen.
22. Men att fyra stodo i dess stad, då det sönderslaget wardt, betyder, att fyra riken skola uppkomma af det folket; men icke så mäktiga som han war.
23. Efter dessa riken, när öfwerträdelsen stor worden är, skall uppkomma en arg och listig konung.
När öfwerträdelsen stor worden är, nemligen bland Judafolket. Innan otron och synden stigit till en wiss höjd, tillåter icke Herren sådana förödelser. Antiochus war arg och listig, men arghet och list skall blifwa ännu större hos hans motbild, 2 Thess. 2: 4–12, hwilken kommer, då öfwerträdelsen blifwit stor i Christi kyrka.
24. Han skall warda mäktig, dock icke genom sin kraft; han skall underligen föröda,* och skall hafwa framgång, att han det uträttar; han skall förstöra de starka och det heliga folket. *1 Macc. 2: 23.
Icke genom sin kraft, utan genom list och förräderi skall han blifwa mäktig och genom satans makt. Uppb. 13: 2. Antiochus förstörde det heliga folket ibland Judarna, han dödade dem, som icke wille öfwergifwa den sanne Guden och offra åt afgudarna. En tid kommer, då de, som icke wilja tillbedja wilddjurets beläte, skola dödas. Uppb. 13: 15.
25. Och genom hans klokhet skall hans bedrägeri framgå, och han skall upphäfwa sig i sitt hjerta, och genom framgång skall han många förderfwa, och skall uppsätta sig emot alla förstars Förste; men han skall utan hand förlagd warda.
Alla förstars Förste är Gud sjelf och den som han hafwer insatt till Konung i sitt rike. Ps. 2: 6–10. Mot Honom upphof sig Antiochus, mot Honom upphäfwer sig antichrist. Antiochus stupade i ett krig mot Persien, antichrist omkommer icke genom mensklig hand, utan genom ett Herrans under. Uppb. 19: 20.
26. Denna synen om afton och morgon, som dig sagd är, hon är sann; men du skall hålla synen hemlig; ty det är ännu en lång tid dit.
”Åter wisar han, att han menar något mer än Antiochus, ty Antiochus är icke öfwer halffjerde hundra år efter denna synen kommen.”
27. Och jag Daniel wardt swag, och låg i några dagar krank; sedan stod jag upp, och beställde konungens ärende, och förundrade mig uppå synen; och ingen war, som kunde reda mig henne ut
Se cap. 7: 28. Ehuru Daniel benådades med så höga uppenbarelser, blef han dock bewarad från högmodssynden och förblef med ödmjukhet och trohet i sin konungs tjenst, fastän denne konung war en hedning och Daniel deremot en af den himmelske konungens högst benådade tjenare på jorden. Häraf skala alla, som tro på Guds ord, lära ödmjukhet, trohet och lydnad. Daniel förstod icke hela innehållet af denna syn widare, än den blef för honom förklarad af Engelen. Den war icke blott till hans och hans folks underwisning och tröst, utan den war ämnad att blifwa en skatt för Christi kyrka intill tidens slut. Den lyser nu som en klar stjerna och kastar ljus på tidsurets timwisare i wår mörka tid, som kallas upplysningens tid. Det är en natt full af irrbloss.
9. Capitel.
Daniels bön. 70 års weckor.Uti första åren Darios, Ahasveros sons, utaf de Meders slägte, hwilken öfwer de Chaldeers rike konung wardt;
2. Uti desamma första åren af hans rike förmärkte jag Daniel i böckerna, uppå det årtalet, der HERren omtalat hade till propheten Jeremia, att Jerusalem skalle öde ligga i sjuttio år.* *Jer. 25: 11, 12; cap. 29: 10.
3. Och jag wände mig till HERran Gud, till att bedja och åkalla med fasta, uti säck och aska.* *Matth. 11: 21.
Nemligen i det första året, då denne Darius blef konung öfwen öfwer det Babyloniska riket Daniel forskade beständigt i de heliga böckerna och kom nu genom Guds nåd att särskilt gifwa akt på den tidrymd, som Herren hade uppenbarat genom Jeremia, att fångenskapen skulle räcka i 70 år. Jer. 25: 11, 12. Så skall betraktelse af Herrans ord beständigt lända oss till underwisning, uppmuntran och tröst. De uppenbarelser, som propheterne undfingo, slöto sig alltid till någon föregående uppenbarelse, hwarpå de hwilade, såsom grundwal. Säck och aska woro uttryck af syndasorg, syndabekännelse och innerlig förödmjukelse inför Gud.
_669.jpg&oldid=346406){kind=link}