| Om Epiphanes och Antichristus. | Propheten Daniel. | Cap. 11. | 673 |
emot honom, och då återwände han på ett fjerde fälttåg, men då han war 4 mil från Alexandria, mötte honom de Romerska sändebuden, och i spetsen för dem war Popilius Lenas, med hwilken han i Rom hade warit i wänskapsförbindelse, och uträckte armarna för att omfamna honom; men den stolte Romaren emottog icke denna helsning, utan framtog en skriftlig befallning från Senaten i Rom och begärde af Antiochus swar derpå. Antiochus swarade, att han wille öfwerwäga saken med sina wänner, men Popilius drog en krets omkring honom i sanden med sin staf, sägande: jag will hafwa ditt swar, innan du går ut ur denna ring. Antiochus swarade med stammande röst: jag will lyda senaten. Derpå återförde han sin här från Egypten, men med den grufligaste wrede tågade han då mot Jerusalem, för att släcka sin harm på Judafolket. Der lockade han till sig de ogudaktiga. — Om Chittim, se 4 Mos. 24: 24.
31. Och hans armar skola der stå; de skola oskära helgedomen* i fästet, och aflägga det dagliga offret,† och uppsätta en förödnings styggelse.** *Dan. 8: 11. †4 Mos. 28: 4. **Dan. 9: 27. Matth. 24: 15.
Hans armar, nemligen hans krigshärar intogo staden och templet för andra gången. Templet war liksom en fästning, omgifwet af starka murar. Då afskaffades det dagliga offret, och en afgud uppfattes i templet. Denna afgud, en bild af Jupiter, kallas här förödnings eller förödelsens styggelse. Men att ännu en annan gång en sådan förödelsens styggelse, en afgud, skall uppsättas i Herrans helgedom, säger oss wår Frälsare. Matth. 24: 15. Den förödelsens styggelse, som Antiochus uppsatte, war för längesedan borta, då Christus talade, men dock warnar Han och tillämpar denna prophetia på en tillkommande tid, sägande: den som läser det, han gifwe akt deruppå. War Antiochus en förebild af den antichristiska fiendskapens största öfwerhufwud, så war denna förödelsens styggelse en förebild af den sista, som kallas wilddjurets beläte. Uppb. 13: 15.
32. Och han skall skrymta, och gifwa de ogudaktiga, som förbundet öfwerträda, goda ord; men det folk, som sin Gud känna, skola förmanna sig, och beskaffa det.
Bland Judarna funnos många, som i hjertat woro hedendomen tillgifna, och dessa gjorde med Antiochus gemensam sak. Men de öfriga fattade mod, styrkte sig i Herranom och wägrade att dyrka den afgud, Antiochus hade uppsatt.
33. Och de förståndige i folket skola lära många andra; derföre skola de förföljde warda med swärd, eld, fängelse och rof, en tid lång.
Öfwer dem, som satte sig emot den införda hedendomen, började Antiochus en gruflig förföljelse, och många blodwittnen beseglade då sin tro och sin bekännelse med en ödmjuk bön och frimodig död.
34. Men i densamma förföljelsen skall dem likwäl ske en liten hjelp; dock skola månge gifwa sig till dem bedrägligen.
I den stora striden, som nu började, i det många under de härförare, som kallades Maccabeer, gjorde segrande motstånd mot Antiochus och hans härar, woro också många skrymtare, som woro med, så länge Maccabeerna hade medgång, men wände sig emot dem, då medgången wacklade.
35. Och de förståndige skola somlige förföljde warda, på det de skola warda bepröfwade,* rena och klara, till dess att det får en ända: ty det är ännu en annan tid för handen. *Dan. 12: 10. 1 Pet. 1: 7.
Dessa stora bedröfwelser öfwergingo Judafolket till de redligas pröfning och luttring; lidandet lände dem till stor andelig nytta, och de, som förlorade lifwet, hade deraf en stor winning för ewigheten. Den som mister sitt lif för min skull, han skall finna det. Matth. 16: 25. Sådana pröfningar skola förekomma tid efter annan intill ändans tid, ty det är ännu en annan tid för handen. Med dessa ord gifwes här tillkänna, att det följande af denna prophetia handlar om en helt annan tid och om en annan konung, nemligen om den konungen, af hwilken Antiochus war en förebild. Det följande handlar således här om antichrist isynnerhet, ehuru beskrifningen är så ställd, att somliga drag äfwen passa på förebilden. Prophetian öfwergår här från förebilden, som war Antiochus, in på Antichrist, som nu beskrifwes.
36. Och konungen skall göra ehwad han will, och skall upphäfwa och uppkasta sig öfwer allt det Gud är,* och skall grufweligen tala† emot den, som är alla Gudars Gud, och det skall lyckas honom, intill dess wreden är ute: ty det är beslutet, huru länge det skall wara. *2 Thess. 2: 4. †Uppb. 13: 5, 11.
”Här länkar engelen sina ord under Epiphanis person på antichristum, och begynnas här de förseglade orden, om hwilka talas wid ändan. Cap. 12: 4, 9.” L. Det är ock tydligt, att apostelen Paulus, då han beskrifwer antichrists uppträdande, 2 Thess. 2: 4, just har denna prophetia för ögonen. Apostelen Johannes säger redan på sin tid: Nu äro månge antichrister wordne. 1 Joh. 2: 18. I alla tider hafwa funnits många fiender till Christus och Hans rike, och en af de allrastörsta fiender, både i lära och i förföljelse mot sanna christna, har warit påfwen. Bredwid påfwen står Muhammed såsom antichrist i annan gestalt, liksom en twillingsbroder. På ett annat sätt har antichrists ande och lära utbildat sig i wår tid, i det fienderna icke blott förneka Christus, utan Gud sjelf, och uppresa sig mot all både gudomlig och mensklig lag, och wilja afskaffa all öfwerhet och all christlig samhällsordning. Till dess wreden är ute, will säga: till dess straffdomens tid öfwer Israel har en ända.
| 2 Del. | 43 |
_677.jpg&oldid=346429){kind=link}