Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 678.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
674 Uppståndelsen, Domen. Propheten Daniel. Cap. 11, 12.

37. Och sina fäders Gud skall han icke akta; han skall icke akta på qwinnokärlek,* eller uppå någon Gud: ty han skall uppsätta sig emot alla. *1 Tim. 4: 2, 3. 2 Tim. 3: 4.

Här uppgifwas tre bestämda kännemärken på antichrist och den antichristiska anda, som i hans tid skall råda, nemligen: de förakta och förneka Gud, de förkasta äktenskapet, de förkasta öfwerheten, och dessa tre kännemärken äro redan i wår tid ganska allmänt utbredda. Redan äro millioner menniskor med dessa kännemärken tecknade, såsom hörande till de emot Christus och Hans rike fiendtliga lederna.

38. Men sin egen gud Maussim skall han dyrka: ty en gud, der hans fäder icke af wetat hafwa, den skall han ära med guld, silfwer, ädla stenar och klenodier.

Ordet Maussim har en hemlighetsfull betydelse, som ännu icke kan tolkas. Ordet betyder bland annat äfwen fästen och krigsmakt, hwarmed också antydes, att eröfringar, tyranni och herrsklystnad blifwa rådande och att i borgerligt afseende det högsta försöket göres att uppbygga det Babels-torn, som skall räcka upp i himmelen.

39. Och han skall göra dem stor ära, som hjelpa honom stärka Maussim, med den främmande guden, som han utwalt hafwer: och skall göra dem till herrar öfwer stora rikedomar, och utskifta dem landet till lön.

Se Uppb. 13: 1217.

40. Och på ändalykten skall konungen af söderlanden stötas med honom: och konungen af nordlanden skall församla sig emot honom, med wagnar, resenärer och många skepp, och skall infalla i landen, och förderfwa, och draga derigenom:

41. Och skall infalla uti det lustiga landet, och många skola dräpna warda: men dessa skola undslippa hans hand, Edom, Moab och Ammons barns förstar.

De krig, som Antiochus Epiphanes hade med Egyptens konungar, har propheten redan förut beskrifwit. Således måste detta syfta på en helt annan tid, v. 35, nemligen på ändalykten, och blifwer tydligt, då prophetian går i fullbordan. Det lustiga landet är Judalandet, och i andelig mening Christi kyrka. Edoms, Moabs och Ammons folk äro förebilder af folk, som skola hafwa likhet med dem i den sista tiden, hedningar som skola införlifwas med Guds rike och undslippa antichrists tyranni.

42. Och han skall sända sin makt i landen, och Egypten skall icke undslippa honom:

43. Utan han skall med sitt indragande warda rådande öfwer gyllene och silfwerskatter, och öfwer alla klenodier i Egypter, Libyen och Ethiopien.

44. Men ett rykte skall förskräcka honom, af östan och af nordan; så att han skall draga ut med stor wrede, i det sinnet, att han skall många förgöra och förderfwa.

”Här begynner nu engelen wisa, huru denna tyrannen skall få sitt fall.” o. s. w.

45. Och han skall uppslå sitt palats’ tjäll emellan hafwen, omkring det lustiga heliga berget; till dess med honom warder en ände, och ingen skall hjelpa honom.

Mellan hafwen, omkring det lustiga heliga berget, bet.: mellan Medelhafwet och det Döda hafwet i närheten af tempelberget, måhända på oljoberget. Sitt palats’ tjäll, d. ä.: sitt prakttält. som är såsom ett palats. Jemför Uppb. 19: 19–21.

12. Capitel.

Uppståndelsen, domen, änden.

Samma tiden skall den store försten Michael, som för ditt folk står, uppresa sig: ty en sådan bedröfwad tid skall komma, att ingen slik warit hafwer, ifrån den tid menniskor hafwa warit till intill den tiden:* uti densamma tiden skall ditt folk frälst warda, alla de, som i boken skrifna äro. *Matth. 24: 21. Marc. 13: 19.

På samma tiden, nemligen i den förut beskrifna stora förföljelsen. Då skall Michael uppresa sig till sitt folks förlossning. Wår Frälsare syftar på denna prophetia, då Han säger, att ”då skall warda en stor wedermöda, så att hon hafwer icke warit sådan från werldens begynnelse.” Matth. 24: 21. Till en del gick detta i fullbordan wid Jerusalems förstöring, men det war icke den tid, som Christus hufwudsakligen mente. Detta kan man finna af löftet om förlossningen i denna prophetia, ty detta löfte gick ej i fullbordan på den tid, då Jerusalem förstördes, mer än det i andelig mening blifwit fullbordadt både före och efter denna förstöring.

2. Och månge de, som under jorden sofwa ligga, skola uppwakna; somlige till ewigt lif, somlige till ewig försmädelse och blygd.* *Matth. 25: 46. Joh. 5: 28, 29.

Om uppståndelsen, se Uppb. 20: 4. Es. 66: 24.

3. Men lärarena skola lysa såsom himmelens sken; och de, som många underwisa till rättfärdighet, såsom stjernor i ewighet.* *Matth. 13: 43. 1 Cor. 15: 41, 42.

En härlig nådelön utlofwas åt dem, som föra själar till Christus, att de blifwa rättfärdige genom Honom, som allena är wår rättfärdighet. Men detta, kunna äfwen många andra