| 720 | Jona predikar i Nineve. | Propheten Jona. | Cap. 3, 4. |
drogo säckar uppå sig, både stora och små. *Matth. 12: 41. Luc. 11: 32. †Joel 2: 15.
Nineves folk trodde prophetens predikan, de förödmjukade sig inför den sanne Guden och föranstaltade en allmän bot- och bättringstid med fasta och böner. Orden wisa tydligt, att i Nineve war då uppriktigare bot och bättring och mera bönerop, än nu i ogudaktiga christna städer.
6. Och då det kom för konungen i Nineve, stod han upp af sitt säte, och lade af sitt purpur, och tog en säck omkring sig, och satte sig i aska;* *Job 2: 8. Matth. 11: 21. Luc. 10: 13.
7. Och lät utropa och säga i Nineve, af konungens och hans wäldigas befallning, alltså: Det skall hwarken menniska eller djur, hwarken fä eller får något smaka; och man skall icke hafwa dem i bet, eller låta dem watten dricka;
8. Och skola taga säckar om sig, både folk och fä, och ropa stadeligen till Gud; och hwar och en wände sig ifrån sin onda wäg, och ifrån sina händers ondska;
9. Ho wet? Gud måtte omwända sig, och ångra det,* och wända sig ifrån sin grymma wrede, att wi icke förgås. *Jer. 18: 8. Joel 2: 14.
Dylika allmänna påbud om fasta och bön skedde stundom i Österlanden äfwen bland hedningarna, och äfwen husdjuren måste på sitt sätt deruti deltaga. I stället för ståtliga täcken skulle de hästar, åsnor eller kameler, som af de förnäma anwändes, nu täckas med säcktyg, swart groft hårtyg. Man måste förundra sig öfwer, att i Nineve både konung och folk trodde den fattige propheten från Judalandet, ehuru han icke gjorde underwerk. Bättringen war allwarlig och bestod icke blott i de yttre tecknen; men huru länge någon werkan deraf qwarblef, berättas här icke. O, huru mäktigt werkar Guds ord, då det förkunnas i sin renhet och åtföljes af Herrans kraft! Måtte dock alla trogna predikanter, som blifwa modfällda för swårigheterna i sitt embete, trösta sig med denne prophets exempel, hwilken hade ännu större swårigheter för sig!
10. Då nu Gud såg deras gerningar, att de omwände sig ifrån sin onda wäg, ångrade Gud* det onda, som Han talat hade, att Han dem göra wille; och gjorde det icke. *1 Mos. 6: 6.
Om Guds ånger, se 1 Mos. 6: 6. Detta betyder den förändring, som skedde i förhållandet mellan Gud och Nineves folk, då de gjorde bättring. Han uppsköt straffet öfwer Nineve i många år, och hade bättringen blifwit waraktig, så hade det kunnat frälsas från undergång, men en lång tid derefter förstördes Nineve, emedan folket åter fallit i ogudaktighet och synd. Det förstördes af Cyaxares och NebucadNezars förenade härar. En gång sände Herren till dem en prophet, men icke ännu en gång. Hwarje menniska och hwarje folk har sin nådetid, då det af Herran sökes. Lycklig den, som aktar derpå! Men Herren Jesus sjelf gret öfwer Jerusalem, emedan det icke känna kunde den tid, i hwilken det sökt war. — Jona predikan i Nineve och dess stora werkan war en kraftig förödmjukelse för Israels folk, efter Herrans ord: ”Jag skall reta dem igen på det som icke är folk; med ett galet (hedniskt) folk skall jag förtörna dem.” 5 Mos. 32: 21.
4. Capitel.
Jona wrede, kurbits, straff.Det förtröt Jona ganska storligen, och wardt wred;
Jona fruktade nu, att folket kunde hålla honom för en lögnprophet; detta war klentro och brist på ödmjukhet, att han icke öfwerlemnade Herrans sak åt Herran sjelf.
2. Och bad till HERran, och sade: Ack HERre, det är det som jag sade, då jag ännu war i mitt land; derföre jag ock wille det förekomma och fly till hafs; ty jag wet, att du är en nådelig Gud, barmhertig, långmodig, och af stor mildhet,* och låter dig ångra det onda. *2 Mos. 34: 6. Neh. 9: 17. Ps. 86: 5. Ps. 103: 8. Ps. 145: 8. Joel 2: 13.
3. Så tag då nu min själ ifrån mig, HERre; ty jag will heldre wara död, än lefwa.
Detta war wisserligen ett knot emot Herran, och deruti låg en synd. Men ingen af Guds helige är i sig sjelf syndfri här i tiden, och så war icke heller Jona utan synd. Men sedan Jona hade predikat bättring för Nineve, så predikar nu Gud sjelf bättring för Jona.
4. Men HERren sade: Menar du att du skäligen wredgas?
5. Och Jona gick utur staden, och satte sig östan för staden; och gjorde sig der en hydda; der satte han sig neder i skuggan, till dess han måtte se, hwad staden wederfaras skulle.
Då den tid nalkades, hwarom Jona hade propheterat, eller den fyrationde dagen, så gick han ut för att afwakta hwad som skulle ske.
6. Men HERren Gud förskaffade en kurbits, den wäxte öfwer Jona, att hon skulle skugga öfwer hans hufwud, och wederqwicka honom i hans wedermöda. Och Jona gladdes fast öfwer den kurbitsen.
Kurbits, grt.: kikajon, en planta, som wäxer utomordentligt fort, med stora skuggrika blad.
_724.jpg&oldid=346552){kind=link}