| Elia upptagen. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 1, 2. | 637 |
Israelitiske Joram tillträdde regeringen i Judakonungen Jorams andra år, så måste man deraf sluta, att Joram, konungen i Juda, blef af sin fader Josaphat i dess sjuttonde regeringsår förordnad att förestå regeringen, under det han sjelf med Achab tågade ut i fält emot Syrerna, 1 Kon. 22, och att han sju år derefter upptog honom till medregent, 2 Kon. 8: 16, 17, och från denna tid räknas hans åtta regeringsår.
18. Hwad nu mer af Ahasia sägandes är, hwad han gjort hafwer, si, det är skrifwet i Israels konungars Chrönika.* *2 Chrön. 22: 1, [et]c.
2. Capitel.
Elia sista resa, himmelsfärd. Elisa ande, under.Då nu HERren wille upptaga Elia i wädret till himmelen, gick Elia och Elisa ifrån Gilgal.
2. Och Elia sade till Elisa; Käre blif här; ty HERren hafwer sändt mig till BethEl; men Elisa sade: Så sannt som HERren lefwer och din själ, jag öfwergifwer dig icke. Och de kommo ned till BethEl.
3. Då gingo de propheters söner, som i BethEl woro, ut till Elisa, och sade till honom: Wet du ock, att HERren warder i denna dag tagande din herre ifrån ditt hufwud? Han sade: Jag wet det ock wäl; tiger man stilla.
”Att wara wid ens hufwud, det heter wara ens mästare och lärare, att wara wid ens fötter heter wara lärjunge eller underdånig; ty då läraren lärer, sitter han högre än lärjungarne, att han hafwer dem wid fötterna, och de hafwa honom wid hufwudet.” L. Paulus hade lärt lagen wid Gamaliels fötter. Apg. 22: 3.
4. Och Elia sade till honom: Elisa, käre, blif här; ty HERren hafwer sändt mig till Jericho. Han sade: Så sannt som HERren lefwer, och din själ, jag öfwergifwer dig icke. Och de kommo til Jericho.
5. Då gingo de propheters söner, som i Jericho woro, till Elisa, och sade till honom: Wet du ock, att HERren warder i denna dag tagande din herre ifrån ditt hufwud? Han sade: Jag wet det ock wäl; tiger man stilla.
6. Och Elia sade till honom: Käre, blif här; förty HERren hafwer sändt mig till Jordan. Han sade: Så sannt som HERren lefwer, och din själ, jag öfwergifwer dig icke. Och de gingo båda tillsamman.
7. Men femtio män af propheternas söner gingo bort, och blefwo ståndande twärt öfwer, långt ifrån dem; men de båda stodo wid Jordan.
8. Då tog Elia sin mantel, och swepte honom ihop, och slog i wattnet, och det delade sig på båda sidor; så att de båda gingo torra derigenom.
Öfwer eld och watten hade Herren gifwit makt åt Elia. Ännu mera makt hade Herrans apostlar. Wi kunna häraf se, hwilket herrawälde menniskan skulle kunna haft öfwer naturen, om hon aldrig hade fallit i synd. Men ännu större herrawälde och härlighet är af Christus förwärfwad åt den fallna menniskan, och alla de blifwa deraf delaktige, som blifwa födde på nytt af Hans Ande och delaktige af Guds natur, 2 Pet. 1: 4, så att de i uppståndelsen blifwa Hans förklarade lekamen like och så regera med Honom. Phil. 3: 21. 2 Tim. 2: 12.
9. Och då de öfwer kommo, sade Elia till Elisa: Bed hwad jag dig göra skall, förr än jag warder ifrån dig tagen. Elisa sade: Att din ande warder öfwer mig, till att tala dubbelt så mycket.
Elisa bad således om den högsta gåfwan och om denna gåfwa i dubbelt mått. De trogna få wara djefwa i sina böner om den Helige Ande. Luc. 11: 1–13.
10. Han sade: Du hafwer bedit en swår ting; dock om du ser mig, när jag warder ifrån dig tagen, så sker det; hwar ock icke, så sker det icke.
Det war en swår ting, det war icke möjligt för Elia att gifwa denna gåfwa, utan den måste komma ifrån Herren sjelf; men Elia gaf honom ett tecken, hwaraf han skulle weta, om denna bön blefwe uppfylld eller ej. Elisa fick se Elia uppfara och han fick den bön, han hade bedit; detta wisar sig äfwen i underwerkens antal. Elia werkade åtta, Elia sexton härliga under, och efter Elisas död blef en död man lefwande genom blotta widrörandet af hans ben.
11. Och wid de gingo tillsammans och talade, si, då kom en brinnande wagn med brinnande hästar, och skilde dem båda ifrån hwarannan; och Elia for så upp i wädret till himmelen.
Antingen war detta något underbart moln. (Apostl. 1: 9), som hade utseendet af en brinnande wagn med brinnande hästar, såsom eldstoden i öknen, som war molnstoden, då den syntes brinnande, eller också englar medförande denna underbara gestalt för att föra honom till himmelen likasom uti ett härligt triumftåg. Denna himmelska syn tjenade till att styrka och stadfästa Elisas tro, och detta behöfde han, då han nu lemnades ett ensamt Herrans sändebud, ett ensamt wittne inför ett helt ogudaktigt folk. Många tusende tusende englar och heliga ledsagade Herrans molnwagn wid hans himmelsfärd,
_647.jpg&oldid=343763){kind=link}